ARC Dygn 9

Nu är vi ju seglare så det blev inte mer än 46 nm med motor igår. Vinden var relativt svag men vi seglade när det inte var stiltje så vi fick inte ihop mer än 127 nm under gårdagsdygnet, dygnsrekordet ligger på 171 nm. Eftersom det var så lugnt passade vi på att baka och göra yoghurt, båda med gott resultat.

I natt har vi lekt Ingemar Stenmark mellan squallsen, men nu på morgonen precis innan gryningen gränslade vi den sista porten och fick en rejäl dusch. Om vi ska se det positivt så blev båten avspolad från allt salt som lägger sig som en klibbig hinna över precis hela båten. För er som inte vet vad en squall är så kan den beskrivas som ett mycket lokalt lågtryck och den ser ut som ett mörkt moln som det regnar under och det ganska rejält. Som tur syns squalls på radarn så när det är mörkt är det på radarn vi håller koll och planerar vår färd och vi försöker undvika squalls genom att antingen gå framför eller bakom, vilket inte alltid är så lätt. Oftast brukar vinden öka rejält i samband med en squall och även ändra riktning.

Nu på förmiddagen dog vinden ut totalt så motorn startades igen, solen lyser och havet är så lugnt, så lugnt.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrfik och Fredrik

5 thoughts on “ARC Dygn 9

  1. Helt otroligt att det kan vara så lugnt där ute mitt ute på böljan den blå. Här har vi öppnat första luckan på svenska julkalendern idag. Mycket spännande. Nu får vi hoppas att det börjar blåsa!!

  2. Det verkar vara den sämsta vinden någonsin för ARC en stor stiltje bubbla som rör sig lite nord och syd.. Men ni har naggat en hel del placeringar senaste dagarna.. Bra jobbat…
    Det är alltid ett val.. nord- eller sydrutt .. ser ut som nord rutten går bättre ..
    Man kan passa på att ta en dusch i squalls’en också.. akta Er bara så ni inte halkar med tvål på fötterna..

  3. Ohoj Seglarvänner! Känns tryggt att det inte är så hårda vindar, men så är jag ju heller ingen seglare. Måste bara säga att det låter så himla skumt att det inte är någon vind mitt ute i Atlanten. Läste på ARC sida att första båtarna angjort S:t Lucia och slagit rekord dessutom…Annars händer det inte så mycket här hemma, det är skola och egenstudier varvat med lite träning…har sprungit på min fot för första gången sen stukningen, så det går framåt med läkeprocessen där vilket bådar gott inför stadsturism i Berlin om en månad! Hälsningar till er alla, och jag gör som Siv; KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM

  4. Jeanette!
    Du beskriver allt så bra!
    Det är hissnande och härligt att ”hänga med” på er resa!
    Kör hårt, utan att ha bråttom!
    Inte så ofta som man korsar oceaner!
    Rickard

Vad kul att du vill lämna en kommentar