Hej i Sommar Sverige!

Vi håller som bäst på att förbereda det årliga föredraget på Oceanseglingsklubben (OSK). Det är nu tredje gången vi håller föredrag om våra seglingar och vi börjar känna oss lite rutinerade. För dig som är intresserade så hålls föredraget den 9 oktober kl 19:00 på Sjömansskolan på Långholmen i Stockholm. Anmälan sker direkt till OSK och det är gratis för medlemmar, icke medlemmar tror vi brukar betala 50 SEK.

Om du inte är medlem och vill komma och lyssna så hör av dig till oss så försöker vi ordna plats eftersom vi tror att man inte kan anmäla sig till evenemang på OSK hemsidan om man inte är medlem.

I väntan på föredraget tänkte vi bjuda på några filmer som vi inte hann göra klart under säsongen. Den första är om vår segling mellan Santa Marta och Cartagena i Colombia. Vi kanske ska varna för att den är ganska lång, så se den som en sådan där sommarlovsfilm som sändes regniga dagar på sommarlovet när man var liten!

Ha en fortsatt skön sommar!

Jeanette & Fredrik

Hasta Luego Guatemala

Nu avslutar vi denna säsongs bloggande med ett mastodontinlägg och passar på att önska dig en skön sommar!

Det har varit spännande dagar i Antigua med massor av intryck som vi ska försöka få ordning på i inlägget. Imorgon går flyget hem och det känns som vi varit på väg hem ett tag nu!

Fredrik gör sig fin för hemfärd
Det var en stor björn utställning i stan Buddy Bear klicka och läs mer.
Du får själv utse den nordiske vinnaren
Sveriges björn
Norges björn
Danmarks björn
Finlands björn

Vi hade en guide, Marco, som visade oss staden Antigua och byarna runt omkring och han berättade med stor iver och kunnighet allt från historia till nutid och hade nog svar på alla våra frågor!

Guidad tur

Det är många kulturer i Guatemala, bara Maya består av 26 olika, sedan finns det ättlingar efter de spanska erövrarna och mestiser (spanjor/Maya). Det bor ca 16 miljoner i Guatemala varav 60% är Maya. Oftast blandar de olika kulturerna sig inte med varandra och alla verkar vilja bevara sitt sätt att leva och tänka. T ex berättade Marco, som är mestis, att Maya föredrar att leva nära jorden, de sover inte i en säng utan på golvet som de också sitter på när de äter, alltså inga bord och stolar. Vi kan nog tänka oss att det är en generalisering, eller?

Marco sa att det är obligatorisk skolgång från 8 års ålder, men eftersom det är by äldste och shaman som rådgör/bestämmer så blir det inte alltid så för Maya. Men om de går i skolan så är det tre skift som gäller och första skiftet fick vi förklarat är för de barn som också jobbar. Ja, du läste rätt, barnarbete gäller tydligen här för att klara försörjningen.

Glada skolbarn

Arbetskraften är mycket billig, mycket billigare än att köpa in t ex en grävmaskin för att göra jobbet. Bananer och kaffe är huvudsaklig export och sysselsätter stor del av Guatemalas befolkning. Utländska företag är de stora arbetsgivarna, Chiquita Brands International är en av dem som vi kommer att skriva mer om i ett annat inlägg. Eftersom lönen är låg, vi har hört att en månadslön ligger på 2500 Quetzales vilket motsvarar ca 3000 kr, så kan de flesta inte leva på den lön de får så de odlar till husbehov men också för att sälja på marknader eller i gathörn. Den sneda fördelning som råder i Guatemala speglar även av sig i ägande av mark, där 2 % äger 70% av produktiv odlingsmark!

Skolgång och sjukvård är gratis, det senare även för oss utlänningar, tänker att det nog gäller akutvård inte planerad. Det finns ett statligt universitet och flera privata. Tyvärr slutar dock många Maya flickor skolan som mycket unga då de blir gravida runt 14-16 års ålder och börjar föda barn, ofta så många som 6 och de ammar i 3 år och vi har inte sett en enda barnvagn! Det är en mycket ung befolkning i Guatemala med en medianålder på 21,7 år att jämföra med Sveriges 41,2.

Baby Björn à la Guatemala
Det är inte så många som bokat tvättstugan idag

Korruptionen (missbruk av offentlig makt för privat vinning är Världsbankens arbetsdefinition) är utbredd i Guatemala, landet ligger på 123 plats av 177 länder som finns med på listan (Sverige på tredje). Du kanske minns att Sveriges ambassadör, Anders Kompass, fick lämna sitt uppdrag i början av året efter att kort berört korruptionen i landet, men nu är han åter på plats. FN:s antikorruptionsbyrå, CICIG, är verksam i landet och har mandat att stanna tills 3 september i år. Vi förstår att det undergräver förtroendet för landets ledning, inom alla samhällsgrupper, när förtroendevalda tar medel/pengar avsatta för offentligt bruk och skor sig på det allmänna för privat vinning.

Kyrkan är uppklädd för Morsdag (i spanska färger)
Benjaminfikus modell större
Det högra tornet rasade vid senaste jordbävningen

De största Mayafolken är Kiche med en och halv miljon och därefter Cakchiquel med ca 750 000. Den senare ska ha stridit tillsammans med de spanska erövrarna, men sedan vänt emot dem. Marco (guiden) berättade mycket om Maya, deras traditioner, kalender som har 18 månader, en månad har fem dagar och resterade har 20. Han sa vidare att Maya är en av de tolv stammar från konungariket Israel och man har hittat judiska tecken som bl a Davidsstjärnor vid Mayautgrävningar. Det är spännande med Mayakulturen, men också komplicerat så kanske kan vi lära oss mer senare.

Backstrap weaving
Mayadamerna verkar bli gamla som denna vackra kvinna

Marco sade att Guatemala får mycket bistånd/hjälp av länder som USA, Kanada och Israel och vi har träffat ungdomar som jobbar gratis på NGO (icke-statliga organisationer (non-governmental organisations)) i Guatemala i några månader och sedan vidare till andra länder i Centralamerika. Vi har också träffat ”backpackers” som tipsat om platser för oss att se när vi kommer tillbaka i oktober.

Hundskålar utanför många restauranger

Vi fick reda på att Guatemala är rikt på naturresurser som bl a uran men som USA skulle kontrollera. Vi kunde dock inte hitta fakta på nätet som stödjer detta… Det finns guld- och silvergruvor men arbetet i gruvorna avbryts ibland eftersom Maya protesterar. Du kanske kom ihåg att vi skrev tidigare hur Maya valt att leva nära jorden, äta och sova… så de protesterar. Det var mycket intressant att lära sig så mycket av Marco. Sedan har vi läst på lite själva också.

Antiguas kända landmärke

Antigua är en gammal stad som grundades 1543 (samtidigt pågick Dackefejden i Sverige) och var Spaniens koloniala huvudstad i Centralamerika fram till 1773. Då drabbades staden av två stora jordbävningar och stora delar av staden förstördes. Huvudstaden återuppbyggdes på en säkrare plats och det blev Guatemala City, Guatemalas nuvarande huvudstad. Ciudad Vieja som ligger en bit upp på berget nära Antigua var den första huvudstaden, men den fick överges efter översvämningar och ras efter en jordbävning. Idag bor det drygt 45 000 i Antigua.

Antigua ligger vacker med tre stora vulkaner som dominerar landskapet runt staden, en av dem hete Acatenango och har varit inaktiv sedan länge så den hoppas vi på att bestiga i höst. Från den kan man på betryggande avstånd se den konstant aktiva vulkanen Fuego. Den tredje och största heter Volcán de Agua (Vattenvulkanen), kratern på var förr fylld med vatten.

Andra kända landmärken är alla dessa vulkaner

Antigua är ett av Unesco utsett världsarv så om du vill måla om ditt hus bestämmer de vilken färg och tillhanda håller den och måla får du göra själv.

Skyltar får bara vara gjorda i tre material – metall
Keramik
eller trä

Staden är känd för sitt firande av den spanska traditionen semana santa (helig vecka före påsk) då processioner går genom stadens gator varje dag. Till Antigua kommer också ”backpackers” på sin resa genom Centralamerika och spanska studenter eftersom Antigua vuxit fram som en av de populäraste platserna att läsa spanska.

Nu är det dags för sommarlov!

Jeanette & Fredrik

Ansvarslöst och fantastiskt

Här videon från vår hike till vulkanen Pacaya i Guatemala. Det är nog det mest ansvarslösa och fantastiska vi gjort på lång tid.

Var det säkert?

Ingen aning men vi var tvungna att skriva under ett papper, så det kanske säger något!

Jeanette & Fredrik

Hotel California

Nu har vi tagit oss upp för floden Rio Dulce och över sjön El Golfete och kommit fram till staden Fronteras. Där ligger RAM Marina som kommer att vara Bushpoints hem under de kommande 6 månaderna.

Utflykt i det gröna
Det stora lyftet
Långtidsparkering

Vi har hunnit så långt att båten är på land, tvättad, putsad och ihop packad och klar för sommarvila. Vi har träffat flera nya cruisers som haft sin båt här i många år och vi har förstått att Rio Dulce är precis som textraden in sången Hotel California ”you can check out any time like, but you can never leave” för så verkar det vara här. Man seglar i väg men på något märkligt sätt så kommer man tillbaka hit så vi får se hur det kommer gå för oss.

Fonteras, all trafik ska igenom här
Stor som liten!

Vi har i alla fall lyckats lämna båten och tagit oss till Antigua, en stad som ligger uppe i bergen ca 1500 möh och en bussresa på 8–10 timmar från Fronteras.

Bussen till Guatemala City
Vakter finns överallt

Temperaturen i Antigua är perfekt svensk sommartemperatur 25 grader på dagarna och 18 på kvällarna och då får vi sätta på en tröja. Nu vill vi inte göra någon upprörd, men vi älskar att sätta på oss en tröja, för vi är så trötta på värmen, men vi ska göra allt vi kan för att ta med oss lite värme hem 13 maj.

Vår boende i Antigua – Apartamentos los Nazarenos

Jeanette & Fredrik

Ps. Antigua grundades 1543 och var Spaniens koloniala huvudstad i Centralamerika, så räkna med att nästa inlägg blir långt och intressant.

När hemlängtan slår till

Som du vet hade vi höga förväntningar på Utila med massor av dyk och sim med valhaj.

Men vad händer? Vi kommer dit och det är skitväder, regn och grått och inte alls inbjudande, visserligen inte kallt med ändå. Dessutom får vi höra att de inte sett valhaj sedan den 24 mars och med detta skitväder trodde de att det skulle dröja!

Down town Utila

Vad händer då, jo hemlängtan slår till med full kraft och vi sätter fart mot Rio Dulce för att förbereda båten. Vi kommer visserligen inte hem tidigare, men det känns ändå som att resan hem har börjat.

Tursamt nog bjöd de sista dagarna på Roatan på fantastiska dyk som vi gjorde med Scott på Nature Divers. Vi bad honom att visa oss sina 6 bästa dyk och han gjorde oss sannerligen inte besvikna. Några dyk vi gjorde kvalar in på vår ”tio i topplista genom tiderna” och ett ”Hole in the wall” intar första platsen såhär långt i vår dykkarriär. Jeanette hade hoppas på att komma upp till sitt hundrade dyk, men tack vare gråväder och hemlängtan så saknas det några, så det får bli nästa säsong.

Hoppas du inte tröttnat på dykfilmer för här kommer en till, garanterat den sista dykfilmen för säsongen 🙂

Efter ett dygns segling från Utila var vi så framme i Guatemala. Vi anpassade seglingen så att vi kom fram vid högvatten eftersom man måste gå över en sandbank för att komma in i flodmynningen på Rio Dulce.

Land fall Guatemala

Vi gick över sandbanken som första båt för dagen och styrde rakt mot de två bogserbåtar som alltid ligger och väntar på att tjäna pengar på båtar som fastnar på sandbanken. För det facila prisen av 60 USD drar de dig över sandbanken genom att en bogserlina fästs i ett fall från masttoppen och på så sätt lutar de båten tills den kan köras in. Behöver båten lutas så mycket att man inte törs köra sin motor, så ställer ännu en bogserbåt upp för ytterligare 60 USD.

Fotograf påväg på uppdrag

Till bogserbåtarnas stora besvikelse så gled vi bara över sandbanken utan problem och det lägsta djup vi såg var 1,5 meter. Men det var ett antal kölbåtar som kom efter oss så bogserbåtarna fick ändå jobba hårt den dagen. Dagens ”bjässe” som drogs över var en 52 ft Amel med ett djupgående på 2,10 m.

Väl över sandbanken var det incheckning i Guatemala som gällde för vidare färd upp för Rio Dulce, men det spar vi till nästa inlägg.

Livingston, Bushpoint i bakgrunden

Jeanette och Fredrik

Ett beslut är fattat

Vi har efter mycket om och men bestämt oss för att inte följa med rallyt de sista dagarna upp till Belize, utan vi blir kvar här i Honduras Bay Islands. I slutet av april sätter vi kurs mot Rio Dulce i Guatemala och tar upp båten och åker hem i mitten på maj. Det var inte ett helt lätt beslut att fatta, men eftersom väder och vind ställt till det så att vi ligger efter schemat så skulle vår tid här på Bay Islands bli alldeles för kort för vår smak. Det är naturligtvis sorgligt att säga hejdå till våra rallyvänner som vi har spenderat så mycket tid med de senaste 5 månaderna. Vi är dock ganska många rallybåtar som ska till Rio Dulce under orkansäsongen så dem kommer se snart igen och ”seglingsvärlden” är liten, så vi är övertygade om att vi kommer träffa många rallybåtar på havet framöver.

Honduras Bay Island dvs Guanaja, Roatan och Utila ska ha bland de bästa dykvattnen i världen och vi vill ta tillfället i akt och tillbringa mycket tid under ytan här och Belize ligger ju på vägen upp mot USA nästa år.

Vi har dessutom legat inblåsta i Jonesville på Roatan under en vecka och har inte kunnat komma gång med dykningen ännu, utan dagarna har istället bestått av sociala aktiviteter.

Ankringen i Jonesville
Jolleutflykt
Roatans Venedig?
Lunchrast
Mangrovekanaler
Smalt på sina ställen
Kunde vara i Sverige?
Grosshandlarvilla på Roatan
Rallybandet jammar
Ölprovning pågår
Bean bag tävling – gissa vem som vann 🙂
Kram på dig!
Mysstund med Sengångaren Olivia
Kusiner?

Så vi hoppas att i nästa inlägg kunna rapportera om fantastiska dyk och att vi även sett valhaj som är den största fisk som finns. Utila är en av de bättre platserna där man kan simma med valhaj, så vi håller tummarna!

Jeanette och Fredrik

Natt i Nicaragua

Då har vi klarat av den mest skrämmande sträckan i alla fall på pappret. Skrämmande i den bemärkelse att det är osäkra vatten eftersom sträckan går nära Nicaraguas kust och det har varit några incidenter där tidigare. Vi seglade därför de 350 nm till Honduras Bay Islands i små grupper och tätt tillsammans. Vår grupp bestod av sju båtar och vi kallade oss ”Red Squadron” och alla båtar hade sina egna smeknamn.  Till allas förtjusning var vårt smeknamn ”Red Herring” och Fredrik var kapten Kipper. Red Herring betyder lockbete/ villospår på engelska. Allt gick jättebra och vi såg inte skymten av vare sig pirater eller någon kustbevakning som sades hålla ett vakande öga på oss.

Red Squadron leader – Ujam’n
Red Herring aka Bushpoint
Fripassagerare

Framme i Honduras angjorde vi ön Guanaja (wah-NAH-ha) och nu undrar säkert vän av ordning – Honduras är det inte massa strul där också? Jo så är det och man ska helst inte segla in till fastlandet utan hålla sig här ute bland öarna. Guanaja som var den första ön vi kom till är en fantastisk liten ö med en befolkning på runt 8 000 människor, varav nästan hälften har valt att bosätta sig på den pytte lilla ön Bonacca som myllar av hus. Det finns inga bilar eller scootrar på vare sig på den stora eller den lilla ön eftersom det inte finna några vägar så alla transporterar sig med båt för att ta sig runt.

Trångbott på Bonacca
Välbevakad bank på Bonacca
Karibiens Dutch Harbour
Cool bar

Vi har inte kommit igång med dykningen eftersom vi fick någon form av korallförgiftning efter ett dyk då vi var tvungna att hänga i en gammal bojlina. Trots att vi tvättade med vinäger efter dyket så drabbades vi. Jeanette drabbades värst och nu efter två veckor är hon nästan bra. Så vi räknar med att dyka snart igen och då kommer vi ha med oss handskar.

Detta dyk finns på film men vi vill varna känsliga tittare att det kan bli lite klaustrofobiskt.

Man kan nog säga att detta dyk är nog vårt häftigaste hitintills. I alla fall adrenalin mässigt.

Just det, vi skriver inget om historia denna gång, det blir lite tjatigt med spanjorernas invasion och pirater som kapar de spanska skeppen, för javisst var det samma här. Men valutan kan vi nämna, Lempira ”lemps”, och precis som i Colombia finns det många nollor. 24 000 lemps är 1 USD.

Det finns alltid en topp att bestiga
Vacker ankring Guanaja

I skrivande stund befinner vi oss på Roatan, den större av öarna och här finns det mer av allt och en hel del turism. Många kommer hit för dykningen och vi kan nog säga att det är det klaraste vatten vi sett så här långt i våra liv.

Det börjar dra ihop sig mot ett avslut för detta rally. Med en dryg månad kvar så börjar folk prata om sina planer efter rallyt. Vår plan att gå upp i floden Rio Dulce i Guatemala gäller fortfarande och vi är en hel del båtar som kommer tillbringa orkansäsongen där.

Vi börjar så smått att längta hem så när rallyt slutar den 26 april i Belize styr vi kosan till flodmynningen i Rio Dulce. Det är bara en dagssegling dit vilket borde ge oss gott om tid att förbereda båten för upptagning innan vi flyger hem den 12 maj.

Jeanette & Fredrik

Hajar i vattnet

Vi hoppas att du inte har saknat våra inlägg allt för mycket! För oss har tiden flugit fram och vi har hunnit med en hel del under de veckor som gått sedan vi bloggade senast.

Vi har tagit oss från Panama och hela vägen till den lilla ön Providencia som ligger utanför Nicaraguas kust, men som tillhör Colombia (se karta). Fredrik har hunnit med att bli ett år äldre och dykningen har kommit igång rejält vilket också filmproduktionen gjort. Sist i inlägget kommer en dykfilm som förklarar rubriken, och det kommer att komma flera filmer var så säker för dykningen här i Providencia är helt fantastisk.

Men först en liten upp datering. Vi lämnade Panama och Shelter Bay Marina sent på eftermiddagen den 27 februari för att gå de 230 nm till ön San Andrés. Det visade sig tuffare och obekvämare än vi trott. Vi visste visserligen att vi skulle vara tvungna att segla högt upp mot vinden och hade förberett oss väl med färdiglagad mat så det var bara pasta som skulle kokas. Men sjön var så obekväm att till och med Fredrik kända av sjösjuka.  Han kanske kan skylla på att vi legat helt stilla inne i Shelter Bay Marina i nästan tre veckor och kom ut till denna sjögång som vi inte sett dess like sedan vi seglade på Nordsjön. Så frukostmackorna som vi hade förberett fick bli kvällsmat och köttfärssåsen fick bli frukosten när vi tillslut kom fram och kunde ankra i skydd bakom revet i San Andrés, för det var inte tal om att gå ner och koka pasta under gång!

Nu har vi har varit på öarna San Andrés och Providencia som är så små att de är svåra att hitta på en karta i drygt 3 veckor. De ligger utanför Nicaraguas kust men tillhör som sagt Colombia, fast Nicaragua har fiskerättigheter. Klimatet är tropiskt och det finns djungel, palmer och vita sandstränder. San Andrés som är den största ön är ungefär lika stor som Visingsö!

Engelsmännen kom till ön med sina slavar i början av 1600-talet och deras ättlingar kallas Raizals. De är mycket stolta över sitt engelska arv och fortsätter uppfostra sina barn mer strikt än de lössläppta?! colombianerna. Uppfostran sker som regel av grandma (mormor/farmor). De flesta är baptister och svarta och de inflyttade kommer till största delen från Colombia, och de utgör också den stora delen av turisterna. Creol som talas på öarna är det fd slavspråket som användes för att engelsmännen inte skulle förstå dem. Engelska lär de sig eftersom de är stolta över sitt ursprung och bibeln är skriven på engelska, spanska talas i skolan förstås eftersom öarna tillhör Colombia. Raizals minskar i proportion till de andra vilket Raizals ser som ett problem.

Vår Raizalguide

Lite oklart om det bodde några permanent på öarna innan engelsmännen kom, klart är att spanjorerna var här och kollade läget, och sedan var det förstås ett pirattillhåll och på båda öarna finns namnet Captain Morgan allestädes närvarande.

På San Andrés finns en färskvattenlagun och också öns första Reggiebar, den är dock nedlagd, men runt lagunen bor Raizals. Vattnet i färskvattenlagunen tillhör staten, men marken runtomkring ägs av en släkt och marken ärvs av sönerna, döttrarna flyttar som regel till sina makar.

Första Reggiebaren på San Andrés

Det mesta på öarna är för den ca halva miljonen turister som kommer årligen. San Andrés är en duty-free zone och med sina ca 75 000 invånare är ön livfull och kan nog liknas vid Benidorm på sent 1970-tal.

Strandraggaren och hans hustru

Providencia med sina 6 500 boende är mer lugn. Öarna ligger ungefär 70 nm ifrån varandra och det går snabbåtar emellan. Vår segling mellan San Andrés och Providencia var ungefär lika hård som från Panama och motvind så det tog sin tid att kryssa fram, vi anlände i mörkret efter 14 timmar.

Fin utsikt över ankringen från the peak på Provicencia

Vad har vi då roat oss med, förutom dykning, i snart 3 veckor? Mycket socialt liv tillsammans med rallydeltagana förstås och det vanliga som att handla, laga mat, diska och städa samt sightseeing. Här kommer lite bilder, och som avslutning dykfilm.

Motorreparation, svetsning och frisör, det gäller att ha många talanger på en liten ö
Jeanette är nu PADI Advanced

Efter helgen seglar vi 350 nm vidare mot Honduras för mer dykning i runt 2-3 veckor.

Jeanette & Fredrik

Inblåsta i Panama

Vi är kvar några extra dagar i Shelter Bay eftersom det är mycket vind och stora svall på havet utanför och på väg upp mot San Andres som är vårt nästa stop ca 220 NM (ca 400 km ).

Då får vi roa sig med annat som att gå på djungelexpedition och det är enkelt, den ligger precis bakom marinan och där finnas det massor att se bl a apor och åter igen är det bra att ha en proffsfotograf bland seglarvännerna, tack Sheira Brady på S/Y Gemeaux för bilderna.

Vrålapa
… men så svara då!
Capuchinapa
Sötast i djungeln

När vi tröttnat på djungelturer så spelar vi spel. Vi har bland annat spelat French cricket i värmen och även en hel del sällskapsspel med segelvännerna. En favorit förutom Mexican Train Domino har varit Codenames. Även om vi har ett litet handikapp när vi spelar på engelska så måste vi ha klarat oss rätt bra för vi får fortfarande vara med och spela.

Vi har även en elektrisk upplevelse att dela med oss av och det i form av en blomknopp i en drink. Vi besökte restaurangen Azahar när vi var i Panama City och vår vän Jonathan (Jon) på s/y Tookish beställde en Gin Tonic och så långt är allt normalt. Efter sin första sipp började han fnissa och sa att vi måste prova hans drink men först bita i den lilla blomknopp som kom med drinken. Känslan kan beskrivas som pirrande in läppar och mun och gav en ny dimension till GTen. Fredrik beskrev känslan ”som att slicka på ett 9-volts batteri” samtidigt som man dricker en Gin Tonic. Jeanette har inte slickat på ett 9-volts batteri men vem vet kanske det är dags att prova även detta. Ni som har gjort det kanske förstår vad Fredrik menar.

Elektriskt!

Blomman var en ”Electric daisy” på svenska Parakrasse och är tydligen ett känt partytrick. I butikerna säljs blomman som ”Szechuan buttoms”. Den växer vilt i Sydamerika och anses döda parasiter i blodet och bota tandvärk.

Stjärnkrogens El Buli i Barcelona har använt blomma för att ”lura” sina gäster att tro att maten var lagad med elektrisk chockverkan!

I kväll hoppas vi att vind och hav har lugnat ner sig så att vi kan ta sikte på San Andres där vi hoppas på att få dyka mycket. Vi räknar med att det tar 32-36 timmar, så vi har förberett några goda luncher och middagar.

Jeanette & Fredrik