När hemlängtan slår till

Som du vet hade vi höga förväntningar på Utila med massor av dyk och sim med valhaj.

Men vad händer? Vi kommer dit och det är skitväder, regn och grått och inte alls inbjudande, visserligen inte kallt med ändå. Dessutom får vi höra att de inte sett valhaj sedan den 24 mars och med detta skitväder trodde de att det skulle dröja!

Down town Utila

Vad händer då, jo hemlängtan slår till med full kraft och vi sätter fart mot Rio Dulce för att förbereda båten. Vi kommer visserligen inte hem tidigare, men det känns ändå som att resan hem har börjat.

Tursamt nog bjöd de sista dagarna på Roatan på fantastiska dyk som vi gjorde med Scott på Nature Divers. Vi bad honom att visa oss sina 6 bästa dyk och han gjorde oss sannerligen inte besvikna. Några dyk vi gjorde kvalar in på vår ”tio i topplista genom tiderna” och ett ”Hole in the wall” intar första platsen såhär långt i vår dykkarriär. Jeanette hade hoppas på att komma upp till sitt hundrade dyk, men tack vare gråväder och hemlängtan så saknas det några, så det får bli nästa säsong.

Hoppas du inte tröttnat på dykfilmer för här kommer en till, garanterat den sista dykfilmen för säsongen 🙂

Efter ett dygns segling från Utila var vi så framme i Guatemala. Vi anpassade seglingen så att vi kom fram vid högvatten eftersom man måste gå över en sandbank för att komma in i flodmynningen på Rio Dulce.

Land fall Guatemala

Vi gick över sandbanken som första båt för dagen och styrde rakt mot de två bogserbåtar som alltid ligger och väntar på att tjäna pengar på båtar som fastnar på sandbanken. För det facila prisen av 60 USD drar de dig över sandbanken genom att en bogserlina fästs i ett fall från masttoppen och på så sätt lutar de båten tills den kan köras in. Behöver båten lutas så mycket att man inte törs köra sin motor, så ställer ännu en bogserbåt upp för ytterligare 60 USD.

Fotograf påväg på uppdrag

Till bogserbåtarnas stora besvikelse så gled vi bara över sandbanken utan problem och det lägsta djup vi såg var 1,5 meter. Men det var ett antal kölbåtar som kom efter oss så bogserbåtarna fick ändå jobba hårt den dagen. Dagens ”bjässe” som drogs över var en 52 ft Amel med ett djupgående på 2,10 m.

Väl över sandbanken var det incheckning i Guatemala som gällde för vidare färd upp för Rio Dulce, men det spar vi till nästa inlägg.

Livingston, Bushpoint i bakgrunden

Jeanette och Fredrik

Ett beslut är fattat

Vi har efter mycket om och men bestämt oss för att inte följa med rallyt de sista dagarna upp till Belize, utan vi blir kvar här i Honduras Bay Islands. I slutet av april sätter vi kurs mot Rio Dulce i Guatemala och tar upp båten och åker hem i mitten på maj. Det var inte ett helt lätt beslut att fatta, men eftersom väder och vind ställt till det så att vi ligger efter schemat så skulle vår tid här på Bay Islands bli alldeles för kort för vår smak. Det är naturligtvis sorgligt att säga hejdå till våra rallyvänner som vi har spenderat så mycket tid med de senaste 5 månaderna. Vi är dock ganska många rallybåtar som ska till Rio Dulce under orkansäsongen så dem kommer se snart igen och ”seglingsvärlden” är liten, så vi är övertygade om att vi kommer träffa många rallybåtar på havet framöver.

Honduras Bay Island dvs Guanaja, Roatan och Utila ska ha bland de bästa dykvattnen i världen och vi vill ta tillfället i akt och tillbringa mycket tid under ytan här och Belize ligger ju på vägen upp mot USA nästa år.

Vi har dessutom legat inblåsta i Jonesville på Roatan under en vecka och har inte kunnat komma gång med dykningen ännu, utan dagarna har istället bestått av sociala aktiviteter.

Ankringen i Jonesville
Jolleutflykt
Roatans Venedig?
Lunchrast
Mangrovekanaler
Smalt på sina ställen
Kunde vara i Sverige?
Grosshandlarvilla på Roatan
Rallybandet jammar
Ölprovning pågår
Bean bag tävling – gissa vem som vann 🙂
Kram på dig!
Mysstund med Sengångaren Olivia
Kusiner?

Så vi hoppas att i nästa inlägg kunna rapportera om fantastiska dyk och att vi även sett valhaj som är den största fisk som finns. Utila är en av de bättre platserna där man kan simma med valhaj, så vi håller tummarna!

Jeanette och Fredrik

Natt i Nicaragua

Då har vi klarat av den mest skrämmande sträckan i alla fall på pappret. Skrämmande i den bemärkelse att det är osäkra vatten eftersom sträckan går nära Nicaraguas kust och det har varit några incidenter där tidigare. Vi seglade därför de 350 nm till Honduras Bay Islands i små grupper och tätt tillsammans. Vår grupp bestod av sju båtar och vi kallade oss ”Red Squadron” och alla båtar hade sina egna smeknamn.  Till allas förtjusning var vårt smeknamn ”Red Herring” och Fredrik var kapten Kipper. Red Herring betyder lockbete/ villospår på engelska. Allt gick jättebra och vi såg inte skymten av vare sig pirater eller någon kustbevakning som sades hålla ett vakande öga på oss.

Red Squadron leader – Ujam’n
Red Herring aka Bushpoint
Fripassagerare

Framme i Honduras angjorde vi ön Guanaja (wah-NAH-ha) och nu undrar säkert vän av ordning – Honduras är det inte massa strul där också? Jo så är det och man ska helst inte segla in till fastlandet utan hålla sig här ute bland öarna. Guanaja som var den första ön vi kom till är en fantastisk liten ö med en befolkning på runt 8 000 människor, varav nästan hälften har valt att bosätta sig på den pytte lilla ön Bonacca som myllar av hus. Det finns inga bilar eller scootrar på vare sig på den stora eller den lilla ön eftersom det inte finna några vägar så alla transporterar sig med båt för att ta sig runt.

Trångbott på Bonacca
Välbevakad bank på Bonacca
Karibiens Dutch Harbour
Cool bar

Vi har inte kommit igång med dykningen eftersom vi fick någon form av korallförgiftning efter ett dyk då vi var tvungna att hänga i en gammal bojlina. Trots att vi tvättade med vinäger efter dyket så drabbades vi. Jeanette drabbades värst och nu efter två veckor är hon nästan bra. Så vi räknar med att dyka snart igen och då kommer vi ha med oss handskar.

Detta dyk finns på film men vi vill varna känsliga tittare att det kan bli lite klaustrofobiskt.

Man kan nog säga att detta dyk är nog vårt häftigaste hitintills. I alla fall adrenalin mässigt.

Just det, vi skriver inget om historia denna gång, det blir lite tjatigt med spanjorernas invasion och pirater som kapar de spanska skeppen, för javisst var det samma här. Men valutan kan vi nämna, Lempira ”lemps”, och precis som i Colombia finns det många nollor. 24 000 lemps är 1 USD.

Det finns alltid en topp att bestiga
Vacker ankring Guanaja

I skrivande stund befinner vi oss på Roatan, den större av öarna och här finns det mer av allt och en hel del turism. Många kommer hit för dykningen och vi kan nog säga att det är det klaraste vatten vi sett så här långt i våra liv.

Det börjar dra ihop sig mot ett avslut för detta rally. Med en dryg månad kvar så börjar folk prata om sina planer efter rallyt. Vår plan att gå upp i floden Rio Dulce i Guatemala gäller fortfarande och vi är en hel del båtar som kommer tillbringa orkansäsongen där.

Vi börjar så smått att längta hem så när rallyt slutar den 26 april i Belize styr vi kosan till flodmynningen i Rio Dulce. Det är bara en dagssegling dit vilket borde ge oss gott om tid att förbereda båten för upptagning innan vi flyger hem den 12 maj.

Jeanette & Fredrik