Äntligen har den landat!

Nu har vi lyckats att ladda upp Atlanten filmen på Vimeo.

För att vi skulle lyckas att ladda upp filmen på långsamt internet var vi tvungna att dela upp den i två delar. Det ger dig också möjlighet att hämta andan 🙂

Vi hoppas att du kommer tycka om filmen och vi ser med spänning framemot kommentarerna.

Del I

Del II

Angående gissningstävlingen!

Vi vill gratulera Alex till vinsten och han kommer att bli bjuden på middag i sommar.

Vi tycker att det var jätteroligt med den stora uppslutningen som blev kring gissningstävlingen. Det vill vi fira med att bjuda alla som vill på öl, vin, korv och hamburgare på Resarö i sommar, så får ni tillfälle att gratulera Alex till vinsten.

Inbjudan kommer på bloggen, alla läsare är välkomna, så håll utkik!

Vy från vår båt där vi ligger på boj i Marigot Bay, St Lucia.

Marigot Bay är en relativt liten vik, men det får ändå plats ganska många båtar. Den första riktigt stora båten rakt fram i bild är Ghost på 35 meter och den ligger nedanför huset som syns i Dr. Dolittle. Den stora båten lite längre bort i bild är Rosehearthy på 56 meter! 

ARC Dygn 19

Så här fort har vi aldrig seglat! WoW! V har fått ihop 185 nm det gångna dygnet och
Bushpoint har visat vad hon går för. Centerbordet är uppe, spirade segel och 10 m/s i ryggen så flyger vi fram. Segelsättningen är ”Lindisfarne”, en sättning som vi använt efter tips av Resaröbon Jan-Erik Litsmar som vi träffade på Gran Canaria.

Nu har vi fått upp en båt på AIS i plottern och det är båten Susan, en Bavaria som går i samma klass som oss och som vi tror ligger trea (i vår klass). Sakta men säkert tar vi in på Susan, men även om vi lyckas att ta oss förbi behöver det inte betyda att vi kommer före i resultat listan. Efter konstens alla regler lägger tävlingskommittén till antalet motortimmar och handikapp på den seglade tiden.

Det är i alla fall kul att se en annan segelbåt på AIS för det har vi inte gjort på två veckor.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

ARC Dygn 18

Efter en behaglig natt med ganska bra med sömn surfar vi nu fram med saxade segel och enligt prognoserna kommer det bara gå fortare och fortare. Sedan några dygn går vi ensamvakter på 2 timmars på nätterna med en sovande back up och det har fungerat toppen.

Idag har vi flyttat klockan till St Lucia tid och med ca 350 nm kvar räknar vi med att vara framme någon gång under lördagen förhoppningsvis innan det mörknar

Vi är väldigt sugna på att komma fram!

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

ARC Dygn 17

Vi har överlevt natten! Det har inte varit någon fara, utan bara lite sömn och en jävla massa regn. Om vi tidigare kört storslalom mellan squallen så har vi i natt kört special slalom i puckelpist med rörliga portar!

Det är konstigt, det är precis som att samtidigt som vi få syn på ett squall på radarn, så får squallen syn på oss och tänker att där är en segelbåt, den ska jag spola lite vatten på och ändra vindriktning. Sedan finns det smygarna som bara dyker upp ur tomma intet. Radarn kan vara tom ena sekunden och helt plötsligt finns ett squallregn precis framför.

Nu efter lite frukost och med solen som tittar fram och värmer, så är allt glömt och vi rullar på med god fart mot St Lucia. Vi har nu bara drygt 500 nm kvar och det känns som att vi nästan är framme. Innan Atlanten var vår längsta distans drygt 500 nm. Att vi nu har seglat i över två veckor känns lite overkligt för det känns inte som så länge, speciellt inte nu, när vi kanske bara har tre dygn kvar. Hoppas ni ligger bra till med era gissningar!

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

ARC Dygn 16

”Atlanten ligger blank som ett nybonat golv”. Så var det för oss i går kväll och det fanns bara en mycket liten dyning och vi förundrades över hur stilla Atlanten kan vara. ”Pentan” har fått bekänna färg.

Gårdagens höjdpunkt var i alla fall den nybakade sockerkakan som Jeanette bjöd på till eftermiddags fikat. Normalt brukar vi fika köpta kakor med transfetter och hela tjotablängen, så du kan säkert förstå hur gott sockerkakan smakade där vi satt uti bleket.

Nu är vi äntligen ute ut stiltjen och har seglat sedan sent igår kväll. Nu på morgonen har vi satt kurs rakt mot St Lucia och har ca 5 m/s i ryggen. Efter tips av från Mats och Lena provar vi nu en ny segelsättning som de tycker fungerar bra på deras Yasmine.
Segelsättningen är gennaker, spirad genua och revad stor. Genuan styr in vinden till gennakern som normalt skulle vara skymd av storen och storen stabiliserar och gör så att vi inte rullar så mycket. Denna segelsättning verkar fungera riktigt bra på Bushpoint också.

Vi kom att tänka på en sak som vi kanske måste förklara. Nu när vi seglar kan vi inte läsa eller svara på kommentarer som kommer till bloggen. Så om du tycker att vi är tråkiga som inte svarar så vet du varför. Vi ser så mycket framemot att läsa alla kommentarer när vi kommer fram.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

ARC Dygn 15

I går kväll fick vi vind och flög fram och som mest var vi uppe i över 8 knop, men säg den glädje som varar. På något vänster har vi lyckats att hamna mitt i stiltjeområdet enligt predict wind, så nu är motorn igång igen för att försöka ta oss ur det och få vind och om det stämmer så får vi det tidigt i morgon bitti.

Gårdagen höjdpunkt var ett delfinstim som kom och besökte oss strax innan middagen. Det är otroligt att man blir så glad och varm i hjärtat av att se dessa smidiga varelser simma sick sack framför bogen och leka i bogsvallet. Eftersom detta var de första delfinerna på denna överfart så åkte en piccolo flaska fram, det gäller att ta vara på tillfällen att fira.

Undra vad vi ska fira ikväll, kanske att det är dags att flytta klocka.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

ARC Dygn 14

Yes! Nu seglar vi! För fulla segel, stor och gennaker är uppe så det rör på sig, vi gör mellan 6,5-7,5 knop – underbart! Vi hoppas nu att vi är igenom stiltjeområdet och med lite tur och med vindguden på vår sida ska vi nu kunna segla ända in i mål med samma goda fart. Detta är i alla fall vad vi önskar oss vid varje stjärnfall vi ser på våra nattpass och det är otroligt hur många man ser nu när man har perfekta förutsättningar.

Igår kväll passerade vi 999 nm kvar till St Lucia och det firade vi med två flaskor bubbel, två små ytte pytte små piccolo flaskor så ni behöver inte bli oroliga! Nu håller alla ombord på och räknar i huvudet om deras gissning håller när vi är framme. Vi vet inte vad de andra har gissat utan det ligger i ett förseglat kuvert som öppnas efter målgång. Hoppas ni är några stycken som också har gissat, vi på båten är naturligtvis inte med i er tävling utan har en egen.

Annars är vi väldigt nöjda med att vakna upp till strålande sol och ett glittrande hav och när det blir för varmt sätter vi upp biminin. Det går ingen nöd på oss och vi fördriver tiden med att gå vakt, läsa, titta på tv serier/ film eller bara låta tankarna vandra när vi tittar ut över öppet hav.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

ARC Dygn 13

Gårdagen bjöd på ett mycket härligt badstopp och detta är ju andra gången vi badar på 5000 m djup så nu kändes det mer normalt. Det är ju skönt när man inte behöver fundera på vad det är för botten.

Efter en hel natt med motor för att ta oss snett söder ut så försökte vi segla i tre timmar nu på morgonen i mycket lätta vindar, men gav upp när vinden gick ned till 2,5 m/s så nu motorerar vi igen.

I morse såg vi en boll komma flytande mitt på Atlanten och vi konstaterade att det måste vara Wilson (Tom Hanks kompis från filmen Cast Away).

För alla teknikintresserade så kommer här feedback på hur släpgeneratorn fungerar.
Det visar sig att vid ca 5- 5,5 knops fart så är vi neutrala i vår strömförbrukning. Det vill säga att släpgeneratorn håller undan för all elektronik ombord. D v s hela navigationssystemet med plotter, VHF, AIS, autopilot samt kyl, frys och de eventuella mobiltelefoner som är på laddning. När det går fortare så rinner det in sköna ampere.
Vi är till och med tvungna att koppla ur den i bland för att vi har för mycket ström. På dagtid när solcellerna hjälper till kan vi köra watermakern utan att vi förbrukar ström. Vi har visserligen Schenkers lilla watermaker som gör 30 liter i timmen och som drar bara 9 amp.

Vår vattenplan för vår överfart ser ut som följande. Vi har två tankar ombord. Den ena på 275 liter och den andra på 110 liter. Systemet tar från den lilla tanken och vattnet som watermakern gör går till den. Vi använder enbart den lilla tanken och har den stora som backup ifall vi inte kan producera vatten och så länge watermakern fungerar så kan vi slösa med vatten. Vi kör watermakern 2-3 timmar per dag beroende på om någon har duschat. Vi har endast kört elverket 3 halvtimmar och det för att vi har kycklingar ombord som vill ha varmvatten när de duschar.

Så här långt är vi supernöjda med släpgeneratorn och det känns otroligt skönt med mycket ström och flera källor som det kommer ifrån.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

ARC Dygn 12

Efter ett okej seglingsdygn där vi haft närkontakt med två stycken valar och en behaglig framfart så lyckades vi pricka in ett stiltjeområde eller vi tror nog det var området som prickade in oss. Så nu är motorn igång igen och enligt våra prognoser kommer den att vara det tills imorgon bitti.

Av de båtar som har gått mer söderut verkar de ha kört mycket motor och flera båtar har tydligen gått till Kap Verde och tankat. Så det känns rätt skönt att ha rätt stora dieseltankar i förhållande till motor. Vi har 550 liter och motorn drar ca 2,5 – 3 liter i timmen så vi kan köra en stund.

Nu när det är lugnt passar vi även på att baka lite. Hitintills har vi bakat IKEAs rågbröds mix och den ger vi klart godkänt. Men nu blir det surdegsbröd på den surdeg som vi har försökt vårda/mata, man verkar kunna misshandla den rätt rejält och ändå överlever den. Eftersom det nu finns plats i frysen så blir det storbak för vi vet ju aldrig när det blir så här lugnt igen.

Året ARC rally kommer nog inte gå till historien som ett av de tuffaste åren vilket vi är tacksamma för. Men ändå lyckades Rambler 88 i racingklassen sätta ett nytt ARC-rekord när de gick i mål den 28/ 11 kl 19:45. De kapade rekordet med en timme och tio minuter. Helt sjukt, då hade vi inte ens kommit halvvägs. Fast så är det ju för väldigt många som åker Vasaloppet också.

Vi kämpar på och njuter och idag blir det nog ett bad stopp. Det hade nog inte Rambler besättningen tid med och de åt säkert frystorkat och hade avsågade tandborstar. Vi är inte bittra.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik