Vi ligger kvar

Vi börjar med att berätta att allt är bara bra med oss. Vi roar oss med olika saker och motionerar med cykling, långa promenader och Yoga och en dag cyklade vi till stranden.

Det finns även tid för att diskutera och fundera på olika saker förutom Covid-19.

Seglingsplaner diskuterar vi dagligen och kommer fram till samma sak varje dag, det är allt för tidigt att kunna planera något. När det väl lugnat ner sig, för det kommer det ju att göra förr eller senare, då kommer vi att ha massor med alternativ att ta ställning till, men fram till dess sitter vi, bokstavligt, still i båten.

Samkväm på marinan

I torsdags hade vi riktig höjdarunderhållning! Eftersom marinan ligger inom synhåll från Kennedy Space Center fick bevittna en Atlas raket skjutas upp och det var vi naturligtvis tvungna att föreviga på film. Det var fler raketer planerade kommande dagar men tyvärr har de blivit uppskjutna… (ha ha ha).

Vi hoppas att du uppskattar filmen även om Arne inte var speciellt imponerad. Men det kan ju bero på att Arne jobbat på SVT som fotograf och filmat det mesta runt om i världen.

Jeanette & Fredrik

Hur går det för oss?

Nu har vi lämnat Ft Lauderdale och seglat över natten upp till Cape Canaveral. Det var en mycket bra och snabb nattsegling eftersom vi även här hade hjälp av golfströmmen. 

8,3 knop genom vatten och 10,2 över grund, tack för det golfströmmen.

Vi har fått frågan om varför vi nattseglar och det svaret är ganska enkelt. Det är en fördel att komma fram när det är ljust eftersom det är enklare att angöra en hamn eller marina då. Är sträckan vi vill segla längre än att vi kan starta på morgonen och komma fram innan mörkrets inbrott så tar vi natten till hjälp. Vi gillar dessutom att nattsegla och särkilt när det är bra förhållanden och man kan studera stjärnorna.

I Cape Canaveral hade vi två saker på agendan. Vi skulle hämta upp vår nyservade livflotte och träffa Arne Pontan som vi fått kontakt med via vår blogg. Arne har hållit till i Florida de senaste tio åren och har sin båt i Port Canaveral Yacht klubb och där ordnade han även en plats till oss! På denna lilla mysiga klubb kan vi ligga för ett överkomligt pris. 

Det känns mycket bra att vara här nu när USA håller på att varav upp åtgärderna när det gäller coronaviruset. I Florida är barer och restauranger redan stängda och det är ingen vild gissning att nya insatser kommer att komma i strid ström beroende på hur viruset sprider sig.

Vi har bestämt oss för att ligga kvar här på Yacht klubben i Port Canaveral och följa utvecklingen här i USA. För varför ska vi segla vidare norr över när vi antagligen inte kommer att kunna besöka platser och röra oss som vi vill.

Tomma kryssningsfartyg inne i hamnen
och de som inte får plats ankrar utanför.

Vi kan knappast vara på en bättre plats i väntan på att se vart detta ska ta vägen. Vi har det lagomt varmt, havsluft och Amazon som kan leverera mat om vi inte vill gå till affären. Dessutom har vi Arne som varit fantastiskt hjälpsam och ett stort tack till Arne som ordnade plats i marinan. Har vi tur får vi även se en raketuppskjutning den 26 mars.

ARNE

Annars går våra tankar till seglarvänner som sitter fast på platser där de kanske inte vill vara just nu. Men du behöver inte oroa dig för oss, för vi kan nog inte ha det mycket bättre i dessa tider. 

Jeanette & Fredrik

I dessa virustider

Vi ligger nu på ankring i Fort Lauderdale och här är det är det spring break (skollov) som gäller, ungdomar från hela USA åker och festar och ”Sun Shine State” Florida är ett populärt resmål, så i Ft Lauderdale är det fullt av festande ungdomar. Vi hörde även att eftersom skolorna är stängda p g a Corona så har de ingen skola att åka hem till och får därför ett längre spring break i år. När det gäller smittspridningen så ser det inte ut som att ungdomarna försöker undvika närkontakt utan det verkar snarare vara något de söker. De flesta är ju unga och friska så vi får hoppas det går bra.

Vår ankring i Ft Lauderdale
Så här ser det ut åt andra hållet, vi är inte helt ensamma

Själva undviker vi att blanda oss med folkmassorna och har roat oss med att spela spel med Janne och Steinar på den norska båten Numa. Vi spelar Mexican train domino och kortspelet Liverpool, tyvärr är norrmännen även duktiga på sällskapsspel. Landskampen är ojämn och Norge leder med god marginal. I går lyckades dock Sveriges lag 1 ta hem segern, men Sveriges lag 2 hade en tung dag vid spelbordet och var ohotad på sista platsen. Vi väljer att kalla oss lag 1 och lag 2 istället för J och F eftersom ett team håller ihop i så väl medgång som motgång.

Kaptenens födelsedag firades med Janne och Steinar
Man måste stretcha när man fyllt 55

Annars tar vi det med ro. Även i USA har man hamstrat och toapappret var slut sist vi var på affären. Det är precis som att det värsta som kan hända är att man inte har papper till att torka sig i baken.

Slut på toapapper

Vi är väldigt glada över att vi är inne i USA.  Vi har kontakt med andra båtar som lever en mer osäker tillvaro eftersom det inte är helt säkert att de kan förflytta sig mellan olika länder och hamnar.

En av Ft Lauderdales många kanaler
Sea Wolf har vi sett tidigare och då var den på Gotland
Detta kallar vi båthus

Vår plan att röra oss norr ut ligger kvar och som det ser ut nu går vi till Cape Canaveral på onsdag för att hämta upp vår livflotte som varit på inspektion och ompackning där.

Sedan fortsätter vi norr ut för än så länge kan man röra sig mellan delstaterna, men vem vet det kanske förändras. Det finns sämre ställen att vara fast på än på en väl provianterad segelbåt i Florida.

Jeanette & Fredrik

Var tog vi vägen?

Du kanske undrar om vi knäckte oss helt med alla inlägg i tät följd. Närå, vi tog inte ut oss med alla Kubainlägg, men när vi kom till Key West blev det fullt upp med massor av nya intryck och finfrämmande från Sverige.

Det blev som vi trodde en mycket stor kontrast att komma till Key West från Kuba. Det är så fint i Key West med vackra välvårdade hus, nya och fräscha bilar som rullar på vägar utan potthål, ja listan kan göras lång. Men det största intrycket gjorde livsmedelsaffärerna med sitt sortiment och överflöd så vi unnade oss lyxen att bara handla det vi behövde. Vi övergav alltså Kubaprincipen ”att handla när det finns” som vi har praktiserat i många länder vi seglat i, inte bara Kuba, vilken lyx!

I Key West lade vi oss på en boj i ett bojfält (mooring field), ett slags flytande campingplats kan man kalla det. Vi hörde en siffra på att det är plats för 160 bojar/ båtar, många av dem ligger här permanent och innehavarna arbetar i Key West. De bor alltså på sina båtar och pendlar med jollen till en jollebrygga som ligger i anslutning till en fri parkering, där finns det en servicebyggnad med dusch, toalett och en tvättstuga, allt detta till det facila priset av ca 3000 SEK/månad. Då ingår det också att en servicebåt kommer en gång i veckan och tömmer båtens toalett tank. Huspriserna i Key West är höga och då är naturligtvis detta ett prisvärt alternativ. Bojfältet ligger mycket nära U.S. Army Special Forces Underwater Operations School och vissa dagar och kvällar var det högt underhållningsvärde när de tränade sina soldater med fallskärmar, helikopter, gummibåtar mm.

Träning på gång

Sedan fick vi som sagt finfrämmande från Sverige när dotter Ebba med sambo Philip kom på besök och då passade vi på att flytta från bojfältet till en marina i centrala Key West.

Normalt är allt fullbokat halvårsvis så här års, men vi hade tur! Vi gick till marinan och frågade och de hade en enda plats ledig, men att det var bara 4 foot (1,2 m) djupt vid lågvatten. Inga problem sa vi eftersom vi bara går 3,4 fot (1,05m) med centerbordet uppe. Senare fick vi höra att de aldrig sett en segelbåt på den platsen tidigare.

Vi vill också nämna den höga servicenivån i USA. Batteriet till bogpropellern har börjat tackla av och när vi gick in i marinan så gjorde det sig påmint om att det är dags att byta det. Sagt och gjort vi cyklade och köpte det nya batteriet och när butikspersonalen såg cyklarna så erbjöd de oss skjuts tillbaka marinan med bil helt utan kostnad!

Vi turistade i Key West och sedan öppnade sig ett väderfönster för att segla från Key West till Miami. Vilket ungefär är ett dygns segling och tidvis fick vi hjälp av golfströmmen på 3,5 knop så det gick fort och vi var framme i Miami tidigt på morgonen. Ungdomarna hade mer energi än oss så efter frukosten hyrde de en bil och for iväg för att utforska en av de stora shoppinggalleriorna. De var inte tillbaka i båten förens halv åtta på kvällen och då hade vi redan lagt oss i sängen, vi blir trötta av att nattsegla, speciellt bara en natt.

Sista tågstationen innan Havanna

Efter några dagar i Miami var det dags för ungdomarna att mönstra av och börja återfärden mot Svedala och för oss att planera för vidare färd. Nästa stopp blir Fort Lauderdale som ligger endast några timmar bort men vi tänkte låta vinden lugna ner lite innan vi ger oss av. Just nu blåser det hårt nordligt och det är ganska svalt runt 18-20 grader och det tycker vi är skönt!

Jeanette & Fredrik

Key West och Kuba del 1

Nu är vi installerade i USA! Färden över Straits of Florida som sundet heter mellan Kuba och Florida gick snabbt och bra. Det var en ”torktumlarsegling” fast det hade vi räknat med tanke på vågor och golfström. Vågor från ett håll och ström från en annat gör att det blir lite orolig sjö.

Du är kanske nyfiken på hur incheckningen i USA gick när vi seglat från Kuba. USA och Kuba har ju som känt allt annat än en bra relation. Vi vågar nog påstå att det var den trevligaste incheckning vi någonsin gjort. Varken immigration eller tull höjde på ögonbrynen, de var bara glada och trevliga. Men så är vi ju i ”The Sunshine State”.  Solsken kan även beskriva våra stora leenden när vi gick in i mataffären och såg allt som fanns att köpa och det är som man säger ”it is big over there”.

Vi ligger nu i Key West på ett mooring field/hyrbojar som är som en flytande campingplats med en brygga för jollar och servicebyggnad med duschar och toaletter samt tvättstuga.

I princip är alla bojar är upptagna och många av dem, kanske de flesta, av folk som bor på sina båtar och jobbar i Key West.

Våra telefoner är nu laddade med obegränsad surf, så nu kan vi börja vår Kubarapportering.

Vi startar med historia och så långt tillbaka som med Columbus som letade efter Indien i slutet av 1400-talet. Honom skrev vi om när vi var i Spanien 2016. Columbus hittade en massa öar i det som sedan kallades Västindien. En av dessa öar var Kuba. Spanjorerna tog sedan kål på den indianska lokalbefolkningen och lade beslag på ön i början av 1500-talet.

Tiden gick och socker började odlas och till dem behövdes arbetare och ca 1 miljon afrikanska slavar skeppades till ön.

Till Kuba kom, förutom spanjorer och slavar, även fransmän och t o m svenskar. Det ska ha funnits en svensk by, Bayate, dit svenskar och svensk-amerikaner kom för att odla marken. Flera gjorde sig förmögenheter på sockret och sålde i tid medan andra var med i nedgången. Tyvärr ska byn blivit förstörd och det som finns kvar av svenskarna är gravstenar på en kyrkogård och ättlingar med svenska namn. Vi tyckte att kyrkogården låg lite för avsides för oss att besöka, men vi bodde hemma hos Herr Nilson i Baracoa.

Sockret blev under lång tid mycket viktigt för Kuba och kanske var det därför som det dröjde till 1868 innan slaveriet upphörde på Kuba. Céspedes hette mannen som det året frigav sina slavar och det blev starten mot Kubas självständighet. Tilläggas bör att USA försökt köpa Kuba flera gånger av Spanien, men fått nobben varje gång.

José Marti var den stora frihetskämpen i frigörelsen från Spanien. År 1898 startade han frihetskriget som skulle göra slut på det spanska väldet på Kuba. Hade José Marti inte dött i kriget hade han troligen blivit Kubas första president. Över hela Kuba finns gator och torg med hans namn och byst. Ni som sett filmen med vaktavlösningen kommer kanske ihåg vilket stort och fint mausoleum han hade.

Kubanerna höll på att vinna kriget mot spanjorerna när ett amerikanskt slagskepp som låg i Havannas hamn och bevakade amerikanska intressen, exploderade. Amerikanerna anklagade spanjorerna och fick därmed en anledning att blanda sig i kriget. Frihetskriget skrivs ofta som ett krig mellan USA och Spanien vilket man kan fundera över, och det var USA och Spanien som förhandlade fram freden utan kubansk representation.

Kuba blev alltså självständigt 1902 och tvingades då att gå med på ett 100 årigt avtal med USA. Avtalet gav USA rätt att ingripa militärt för att bevara amerikanska intressen på Kuba och bevaka Kubas handel med andra länder samt etablera militärbaser på Kuba. För det betalade USA en årlig hyra om 2000 dollar i guldmynt fram till 1933.  Den självständigheten kan man ju fundera över.

I och med det ökade krigshotet, det som skulle bli Andra Världskriget, avvecklande USA alla sina baser förutom Guantánamobasen som är kvar än i dag och är ökänd av annan anledning. Ett nytt avtal skrevs och enligt det betalar USA 4085 USD per år till Kuba. I avtalet står det att när båda länderna är överens lämnar USA över Guantánamo till kubanerna. Checkarna har inte lösts in sedan 1960 eftersom Castro menade att avtalet är olagligt.

Under åren från självständigheten till revolutionen 1959 hade Kuba många presidenter som inte gjorde så mycket för landet och dess befolkning. Det var många protester och demonstrationer genom åren. Men nöjeslivet blomstrade och det gick tåg från New York till Havanna på 24 timmar. Mellan Miami och Havanna är det ca 150 km och tar bara några timmar med snabb båt.

I USA var det förbjudet med hasardspel och prostitution men inte på Kuba. Så du kan tänka dig vilket paradis Kuba var för somliga och ”the rich and famous”. Tropiska stränder, nattklubbar, kasino, droger sexshower och bordellbesök. Den amerikanska maffian ökade sitt inflytande och styrde stadsdelen Verdado i Havanna. Där låg och ligger fortfarande hotell National där 400 mafiosos samlades 1946 utan ingripande från kubansk polis. 

De korrupta regeringarna väckte dock som sagt ilska bland kubanerna och droppen kom när Batista genomförde en militärkupp och grep makten 1952. Detta i samband med det allmänna val där det såg ut som att Batista skulle förlora makten. I detta val skulle även Fidel Castro ställa upp. 

Ett drygt år efter denna militärkupp anföll Fidel tillsammans med drygt 100 personer Moncadas militärhögkvarter i Santiago de Cuba 26 juli 1953. Där fanns mycket vapen som de hade tänkt att använda i sin kamp för att störta Batista. Attacken misslyckades och Castro fick 15 års fängelse, men frigavs efter två år. Han fruktade för sitt liv och flydde till Mexico. Där började han planera för revolutionen på Kuba och det var även där han träffade Che Guevara.

Nu pausar vi, men se upp, snart kommer det mer.

Jeanette & Fredrik