Nu på morgonen har vi startat motorn. Du läste rätt, vi får köra motor men det måste rapporteras och sedan får vi ett tillägg, typ straff, så det lönar sig inte att köra motorn.
Vinden är nu dock så svag och ibland obefintlig att vi inte har något val, att ligga och guppa på ett och samma ställe i flera dygn tycker vi inte är ett alternativ.

Vi har även badat i havet, på över 5000 meters djup och det är lite svindelkänsla att hoppa i.

Nu när vi har kommit en bit på överfarten så tänkte vi ge lite perspektiv på vår resa.

Tänk dig att du och fyra kompisar ska köra en husbil över 500 mil och det tar er en bra bit ner i Europa, gissningsvis till solkusten i södra Spanien och lite till.

Ni ska köra i 12 km i timmen och det kommer att ta 18 dagar.

Ni behöver inte styra hela tiden, men en av er måste alltid vara vaken och ha koll så autopiloten sköter sig eller så att någon eller något inte ställer sig i vägen. Visserligen går det långsamt så på långa fina raksträckor kan man vila ögonen.

Allt ni behöver under dessa 18 dagar måste ni ha med er från början. Ni kan inte stanna och köpa någonting på vägen eller stanna och ta en bensträckare. Men eftersom farten är låg så kan ni i alla fall gå runt inne i husbilen.

Vägen ni kör på är en dåligt underhållen grusväg som det guppar och far på, dessutom är den sned så det lutar hela tiden antingen åt det ena eller andra hållet.

Se inte detta som ett klagomål utan mer som en reflektion på vad vi håller på med. Vi trivs och har det bra och som en av ungdomarna sa ”fan vad man tänker hela tiden”.

Det är sant att när man inte blir störd av Snapchat, Facebook, Twitter, sms och allt annat som hela tiden uppehåller hjärnan så kan tankarna kan vandra fritt.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik