Kalas, kräftskiva och fönsterluckor

Sist du hörde från oss var det sommar och vi skulle på 60 års kalas och nu känns det som att hösten börjar närma sig. Kalaset var i Södertälje så vi passade på och tog båten dit och fick då möjlighet att åka runt lite inne i Stockholm, på Mälarsidan, något som vi inte gjort tidigare.

Vi tog vägen via Karlbergskanalen
Kalasområdet
Varmt i vattnet var det också

Kalaset var mycket rolig och det blev alldeles för sent vilket kändes dagen efter. Men eftersom vi sov kvar och det var fler som gjorde det, samt att  vädret var fantastiskt även dagen efter så blev det ”dagen efter häng” sådär som man gjorde när man var yngre. Vi kastade loss på sen eftermiddag och styrde mot Mariefred och Gripsholms slott. Vi var nära och vädret så bra och vi tänkte passa på att vara ute med båten i några dagar. Sedan finns det också en viss anknytning till både Mariefred och Gripsholm då Fredriks mamma bodde i den mysiga och idylliska staden Mariefred när hon var 6-13 år och hennes pappa var förman på Gripsholms Kungsladugård.

På Rakstugan serverades det middag

Gripsholms slott
Gripsholm har en lång historia som kan sägas börja när drotsen (https://sv.wikipedia.org/wiki/Drots) Bo Jonsson (Grip) köpte några gårdar i området och lät bygga en borg som fick både strategisk och politisk närhet till Stockholm. Första gången som ordet Gripsholm användes var i ett köpebrev daterat 1381. Borgen bytte ägare ett antal gånger innan den föll i Gustav Vasas händer som år 1537 lät bygga slottet Gripsholm.

Två bröder har turats om att sätta varandra i fängelse på Gripsholm, först ut var Erik XIV som satte sin bror Johan III och hans hustru Katarina Jagellonica i fängelse. Deras första barn Isabella och Sigismund, sedermera kung av Polen och Sverige, föddes på Gripsholm. Sedan blev det ombytta roller då Johan III lät fängsla sin bror Erik XIV och hans familj på Gripsholm.

På Gripsholm finns en av Europas mest välbevarade 1700-tals teatrar som Gustav III (teaterkungen) lät bygga och på slottet hänger porträtt av betydande personer från Gustav Vasas dagar fram till idag. Det var intressant att gå runt och det var ”coronasäkrat” med få besökare och stort avstånd mellan oss.

Hem gick vi ut via Södertälje
och Dragetskanal
Vilken kväll i Rassavikar!

Vi har varit på  den årliga kräftskivan och här vill vi gå ut med en varning – om man äter kräftor och kommer hem kl 3 på natten så blir man orkeslös och ljusskygg dagen efter!

Elvisperuk istället för kräfthatt

På tillställningarna vi varit på har det varit färre än 50 personer och utomhus, våra iakttagelser säger dock att avståndet mellan människor minskar med hur mycket klockan är, m a o ju senare på natten desto kortare avstånd.

Vi har ju också sagt att målningen är över, men vi har kommit på att vi tog med oss alla fönsterluckor hem från Fjätervålen så vi har lite terapimålning kvar ute i garaget.

Strax åker vi till Hjälmaren och ska få fiska kräftor med Rita och Ove, så kul det känns att vi får vara med om det också innan sommaren är helt slut.

Jeanette & Fredrik

Tänk vad lite färg kan göra

Efter nio dagars målning i Fjätervålen får vi nog anse oss vara klara med målning för i år!

Det var en hel del fönster som också behövde skrapas och få lite färg så det tog sin lilla tid och om vi ska vara ärliga så har vi faktiskt fönsterluckorna kvar. Dem har vi med hem och sparar dem i garaget till regnigare dagar för nu tänkte vi njuta av det fantastiska vädret som kommit.

Före
Efter
Före
Efter
Före
Efter
Vi hann även med att röja sly
Svalkande dopp i Fjätfallet
Lite hjortron fanns det också

Vi kan även ge en kort historieinformation som vi lärde oss på vägen hem från Fjätervålen. Vi stannade nämligen vid Buskowiusstenen som står precis vid vägkanten på riksväg 70 mellan Älvdalen och Särna strax söder om Bunkris. Stenen har vi sett många gånger men inte gett den någon större uppmärksamhet.

På stenen står ”Här talade enligt sägnen Älvdalskaplanen Daniel Buskovius till sitt manskap vid tåget mot Särna som intogs 1 mars 1644. Till minne restes stenen 1925”

Vid freden i Brömsebro 1645 mellan Sverige och Danmark-Norge tillföll bl a Jämtland, Härjedalen, Gotland Sverige, så även Idre och Särna socknar i Dalarna. MEN de senare glömdes bort i fredstraktaten och det skulle dröja mer än hundra år till 1751 innan ett avtal var på plats som formaliserade att Idre och Särna tillhörde Sverige!

Idre och Särna socknar kom i svenska händer redan 1644 under ledning av Daniel Buscovius, prästvigd 1630 och kaplan i Älvdalen. Men vem var då denna Daniel Buskovius? Han var son till kyrkoherden i Älvdalen och år 1644 tågade Daniel mot Särna och Idre och han lyckades övertala befolkningen, utan blodsutgjutelse, att de ville tillhöra Sverige. Det sägs att han kunde konsten att tala till bönder på bönders vis. Stenen som restes till hans minne 1925 är kanske inte så mycket att se, men en bensträckare är den perfekt för.

Bunkris brandtorn bestegs på vägen hem

Nu ska vi som sagt njuta av det fantastiska vädret som kommit och i helgen ska vi även på ett 60 år kalas. Tänk vad tiden går fort, det var inte länge sedan man tyckte att 60 åringar var gamla människor och nu ska man partaja med dem och det står inte på förrän det är vår tur!

Jeanette & Fredrik

70 liter färg senare

Vi hade ju startat vårt sommarprojekt innan vi drog i väg på MC till Norrland och vi kan nu meddela att vi äntligen är i mål. Okej några små detaljer återstår.

Vi behövde skylift på högsta punkten
Färdigt resultat

Vi har även fått nya grannar, men dem har vi inte pratat med ännu och de tror antagligen att det är proffsmålare som är här och jobbar, eftersom vi har målat från morgon till kväll och sedan försvunnit eftersom vi stupat i säng. Snart får vi nog ge oss till känna och berätta att det är vi som bor här.

Trädgårdshjälp av Fredriks föräldrar
Arne var förbi och sa hejdå innan återfärd till USA
Vi putsade även till honom i håret

Som om vi inte skulle fått nog så har vi nu köpt ut 40 liter täcklasyr och packat bilen med alla målningsgrejer för att dra till Fjätervålen/Idre för att måla familjens fjällstuga som behöver lite kärlek också.

På väg mot nya mål (ning)

Vi har nämligen tänkt spendera större delen av vintern i Fjätervålen och på så sätt försäkra oss om att få en riktig vinter som vi, hör och häpna, har saknat så mycket!

Buskuddens måleri
Jeanette & Fredrik

Nu börjar det likna en båt

5400 km senare

Sist vi hörde av oss var vi i Ammarnäs och såg den berömda potatisbacken https://sv.wikipedia.org/wiki/Potatisbacken. Nu har vi tagit oss hela vägen så långt norr ut man kan komma i vårt avlånga land utan att åka in i våra grannländer och sedan kommit hem igen. Vi var fram till både den norska och finska gränsen och vände. Troligen hade vi kunnat smita över till Norge på någon mindre väg men det avstod vi ifrån som de skötsamma och laglydiga människor vi är.

Hit men inte längre

Vi gjorde ett nostalgistopp i Boden där Jeanette utbildade sig till sjuksköterska och vi stannade på platser där våra släktingar levt och kände historiens vingslag. De flesta nätter bodde vi på hotell och de nätter vi campade minns vi med värme även om det var kallt! En av resans höjdpunkter var när Annika och Jocke förlovade sig.

Förlovningskyssen

Vi åkte mycket grusvägar och utöver dem försökte vi hålla oss till små vägar, så vi fick se mycket.

Bara att köra rakt fram
Abisko
Grillkväll
Lunchstopp

Efter 540 mil och många timmar på mc kan vi konstatera att vi har ett fantastiskt land och att norra Sverige är väl värt ett besök.

Om du tvivlar så kommer här några fler bilder och vill du ha mer bevis har vi satt ihop ett bildspel.

Harsprånget
Storforsen
Döda Fallet https://dodafallet.se/

Så har vi då till sist kommit till bildspelet från vår Norrlandsturné – Klicka på länken så kommer du till bildspelet https://vimeo.com/438866686/835b48f549

Jeanette & Fredrik

Grusvägstango

Vi mötte upp vår resesällskap Annika och Jocke i Funäsdalen där Annikas pappa bor. Där det bjöds på ett mycket trevligt grillkalas utomhus och med Corona avstånd.

Grillfest
Frukost i Funäsdalen

Dagen efter tog vi vägen över Flatruet som är Sveriges högst belägna allmänna väg. Det trodde vi inte att den högst belägna vägen (975 m ö h) går mellan Härjedalen och Jämtland. Det finns en vändplan vid Nipfjället i Dalarna som ligger på 1003 m ö h men den räknas inte riktigt eftersom den är privat. Vi trodde nog att de högst belägna vägarna låg längre norr ut.

975 m ö h

Färden gick vidare över Stekenjokk och vildmarksvägen. Det är en otroligt fin väg och med vackra vyer som är svåra att beskriva och visa, här några bilder men de ger inte riktigt naturen rättvisa.

Stekenjokkgruvan

Nära Fatmomakke, som är den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet https://southlapland.com/fatmomakke, var det dags för den första tältnatten och vi hittade ett fantastiskt ställe med vindskydd och t o m en liten brusande älv. Dock var dygnstemperaturen i lägsta laget och det blev väldigt kallt på natten (2 grader) men när solen gick upp och värmde upp tälten så blev det så skönt att vi sov till halv tio.

Fatmomakke
Kyrkbyn Fatmomakke
Tältlägret

Nu måste vi erkänna att solen gick ned kvart i tolv och upp halv tre så det blev en kort natt. Vi har en liten bit kvar till midnattssol och då hoppas vi att den kommer att lysa rakt på tälten hela natten, för tälta kommer vi göra igen! Det är en stor frihetskänsla att umgås så nära naturen.

Devisen ju mindre väg desto bättre gäller för oss så vi tar oss så sakteliga norr ut. Är det dessutom grusväg så blir de som sitter bakom styret extra glada. Vi som sitter bakpå kan bara slappna av och åka med och njuta av utsikten.

Trappstegsforsen

Detta inlägg slutar vi i Ammarnäs och potatisbacken.

Potatisbacken

Jeanette &Fredrik

Färgen torkar snabbt

Efter Huvudskär gjorde vi en övernattning på ön Borgen och sedan for vi vidare till Nåttarö för att träffa den tyska båten Hera.

Borgen – känd från filmen ”Sommaren med Monika”

Den som har bra minne kommer kanske ihåg att vi träffade dem säsongen 2017 i Karibien. Besättningen har nu växt till sig och även utökats. Daphne som 2017 var 8 månader är nu mera en tuff seglartjej på snart 4 år. Hon har fått förstärkning av lilla syster Adele på 7 månader. Vi kan inte annat än beundra familjen som seglar runt i denna vackra träbåt.

Nu kan man ju lätt tro att vi bara flöjtar runt och har det trevligt hela tiden. Men mellan varven försöker vi göra lite nytta också. Faktum är att vi har ett litet målningsprojekt pågående hemma iform av ett helt hus. Vi är dock lite fundersamma på om färgen torkade för snabbt i värmen den gångna veckan.

Färgen torkar snabbt

När det gäller båtbygget har det nu kommit så långt att båten är på rätt köl, dvs de har vänt skrovet.

Vi är sakta på väg norr ut på motorcykel och tar en liten omväg via Dalarna för att på torsdag möta upp med vårt resesällskap (Annika och Jocke) i Funäsdalen. Vi hoppas kunna ge lite rapporter och bilder från vårt vackra land i norr.

Tankad, packad och klar

Jeanette & Fredrik

Arne på Huvudskär

Nu försöker vi oss på att göra ett inlägg via mobilen så får vi se hur det går och hoppas att det inte blir för konstigt.

Midsommar firades med sillunch och med hygglig avstånd till övriga deltagare och naturligtvis utomhus. På kvällen grillade vi tillsammans med syskon och respektive. Denna midsommar kommer nog gå till historien inte minst vädermässigt.

Fönsterputs inför midsommar
Mamma Maud
Grillning pågår
Grillkungen Johan

Ja, vädret går ju inte att klaga på och vilken fortsättning vi fick! Då passade vi på att åka ut och hälsa på Arne i hans stuga på Huvudskär i Stockholmsskärgård och där kan man snacka om utsikt! Stugan som Arne hyr är den gamla lotsutkiken där lotsarna satt och spanade ut över havet efter skepp som behövde lots. Eftersom Arnes far var en av dessa lotsar så har Arnes sprungit runt på här sedan barnsben och har bra koll på ön och öarna runt i kring.

Vi ger dig några bilder så att du kanske får en liten känsla av att sitta där uppe på berget. Man kan ju tro att Arne har varit slarvig när han målat stugan men faktum är att den är även ett sjömärke och därför är halva stugan röd och den andra vit.

Lotsutkiken
Panoramavy
Utsikten
Båtspaning
Vad har du på din tallrik Håkan?
Hammockhäng med Susanne, Håkan och Arne
Även Vincent fick plats

Vi forsätter att vara ute i skärgården och kommer förhoppningsvis teama upp med några kompisar bla. en tysk båt som vi träffade i Karibien för 3 år sedan.

Mer och detta i nästa uppdatering.

Jeanette & Fredrik

Skärgårdsbastu

I veckan som gick gav Erna Solbergs tyvärr inte något positivt besked angående inresa i Norge för oss svenskar, men vi lever på hoppet och fortsätter planera vår expedition Lofoten/Nordkap. Expeditionen har fått förstärkning av ytterligare två deltagare, våra vänner Jocke och Annika sadlar sin motorcykel och styr kosan norrut tillsammans med oss mot midnattssolen.

Vi har kommit fram till att det nog är bäst att vi tar med oss tält för att kunna vara flexibla när det gäller boendet. Nu kanske vi inte föredrar att tälta, men för säkerhetsskull har vi skaffat tjocka luftmadrasser och bra sovsäckar så vem vet, vi kanske kommer tycka att det är riktigt kul att tälta. Tids nog kommer både du och vi veta det! Fortsätter Solberg att envisas med att bannlysa oss svenskar så har vi en reservplan, för motorcykelturné det kommer det att bli!

Vi har gjort en utflykt i vår vackra skärgård och varit på Oceanseglingsklubbens försommar träff. Det var ett 10 tal båtar som träffades och grillade och hade trevligt och pricken över i, i alla fall för Fredrik, var bastubad och hopp i havet.

Så till sist en liten uppdatering av båtbygget. Frankrike stängde ner pga Covid-19 och alla på varvet fick gå hem och när de väl fick gå tillbaka till arbetet var de tvungna att hålla avstånd från varandra. Det innebar att endast en person i taget fick vara ombord på båten de jobbade på och normalt är det tre personer som jobbar på en båt. Varvet är nu tillbaka till någorlunda normala arbetsrutiner och de ligger med en försening på 1-1 ½ månad. De försöker jobba ikapp och de, precis som vi, hoppas på att det inte kommer några nya restriktioner. Den planerade leveranstiden var från början maj 2021, så vi får se vad den till slut hamnar på.

Jeanette & Fredrik

Hoppas Norge öppnar

Vi antar att de flesta kommer ihåg den stora skogsbranden i Västmanland 2014, Sveriges största skogsbrand i modern tid och totalt brann skog motsvarande 25 000 fotbollsplaner ner. Vi har flera gånger tänkt att åka dit och titta och i söndags gjorde vi slag saken. Det var mycket intressant att se och det fanns informationstavlor och vi gick upp i utkikstornet och fick en bra uppfattning om hur omfattande och stort brandområdet var. Så är du i krokarna eller har vägarna förbi är det väl värt omvägen och stoppet behöver inte vara långt och det är intressant att se. Fast det är ingen brådska för även om naturen har börjat att återhämta sig så kommer det ta 100 år innan det är klart. Vill du veta mer om Hälleskogsbrännan så kan du klicka på länken https://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/besoksmal/naturreservat/halleskogsbrannan.html

Det finns så mycket att läsa om Hälleskogsbrännan så det är bara att googla på.

Tillslut hamnade vi hos kompisarna Rita och Ove utanför Avesta och övernattade på deras fina Bergsmansgård, bilderna talar nog för sig själva.

Regnpaus…
Fikapaus…

Vi har också börjat planera för ett litet sommaräventyr. Eftersom det inte blev någon segling norrut så tänkte vi ta motorcykeln så långt norr ut det går att komma dvs Nordkap. Det är visserligen inte Europas nordligaste punkt, för den ligger 60 km öster om Nordkap och heter Kinnarodden, men till den är lite svårare att ta sig med motorcykel. Vi håller på och förbereder och planerar för denna lilla expedition men allt bygger på att Norge öppnar gränsen, annars kör vi så långt norr ut vi kommer i Sverige. Fortsättning följer…

När det gäller båtbygget har vi haft ett telefonmöte med varvet och gått igenom en del detaljer och även fått en ny bild. 

Jeanette & Fredrik 

Nu är bygget igång

Vi har hunnit med en del sedan sist. Bilar och motorcyklar är servade och besiktigade och motorbåten är i sjön, så nu kan sommaren komma och vi kan också berätta att i ”maskrosornaskrig” på gräsmattan har familjen Liljekvist just nu övertaget. Även om ”Fiskars” har ett mycket bra redskap för att plocka dessa rosor så är det ett drygt jobb. Vi har också hunnit med att ge dottern Ebba och sambon Philip en hjälpande hand i deras husrenoveringsprojekt. 

Bygg fika

På Morsdag uppvaktade vi båda våra mödrar och naturligtvis på tryggt avstånd. Vad passade bättre än att ta sig runt på motorcykel mellan uppvaktningarna genom det sörmländska landskapet denna vackra söndag, det var lite Änglagårds känsla över det. 

Fredriks systerdotter Sara som har flyttat ut på landet fick stå värd för uppvaktningen av Fredriks mamma. Vi hann även med ett litet stopp vid ”kalbrottsutsikten” i Forsby och för dig som kommer ihåg linbanan med korgar som gick över E4 strax innan Arboga, så kan vi meddela att den började här. Läs mer här om du vill veta mer: https://kalklinbanan.se/

Båtbyggandet

Så då kommer vi till sektionen båtbyggande. Vi har nu fått de första bilderna från varvet och det känns kul att vara igång. Men som du ser är det en lång väg kvar, vi tycker nog att det mest ser ut som revbenen på en val. 

Fortsättning följer. 

Jeanette & Fredrik