Vi är redo

På vägen hem sist tog vi svängen förbi Skidhuset Sälenfjällen som är hovleverantör till vårt vinteräventyr, pjäxor provades och skidor diskuterades och beställdes, det blir tre par skidor. Ett par för att åka utför med och ett par för att göra som norrmännen (gå på tur) med varm choklad i ryggsäcken samt ett par som är tänkta att fungera som pulshöjare. Vi bestämde dock att skate inte är vår grej utan håller oss till den klassiska stilen. I vår iver kring detta med skidor glömde vi helt bort att ta bilder, men vi lovar att när vi hämtar upp skidorna blir det bilder som visar vilken proffsig skiduthyrning som finns för er som ska till Sälen och åka skidor. https://www.skidhuset.se/

Vårt mål för resan var egentligen hem till alla löv på gräsmattan. Vi har mest eklöv så vi tycker det är bäst att ta upp dem eftersom de förmultnar så långsamt. Efter några dagars arbete med lövblås och kratta kunde vi åka iväg med 28 säckar löv till återvinningen.

Advents/julkransar har tillverkats och satts upp på fler dörrar än vad vi själva förfogar över, men så är det när man berättar för nära och kära att man ska binda kransar. Så kul!

27 november blev det ett glas champagne och chips med tidigare fiskad sikrom, vi firade att det var 16 år sedan vi gifte oss i Sälens Fjällkyrka. Vi verkar ha en dragning åt det kallare hållet så det är kanske inte så konstigt att vårt nästa seglingsäventyr kommer gå mot kyligare breddgrader. Ett äventyr som vi håller på och förbereder oss för dels genom träning och skidåkning som vi kommer att få denna vinter. Dels kommer vi under de mörka och kalla kvällar vi har framför oss konsumera litteratur och inhämta information.

Vår museum vägg har fått tillökning – Tack Åsa Lena
Kolla in kringlorna

Så nu är vi redo för vinter och om SMHI håller vad de lovar kommer snön till helgen men vi har redan vitt på marken och gjort några fina vita promenader.

Du kanske undrar hur det går för oss i den digitala version av jorden runt seglingen Vendée Globe? Vi tycker det  går ganska bra, just nu ligger vi som 16 000 båt och strax rundar vi Godahoppsudden. Antalet digitala konkurrenter är nu uppe i över 900 000 så vi får vara rätt nöjda så här långt. I den verkliga tävlingen har tyvärr Alex Thomsson (BOSS) varit tvungen att bryta, men det vet du säkert redan.

Jeanette & Fredrik

Jorden runt på 74 dagar

Sedan sist har vi bland annat satt igång med vinterförberedelser så vinterdäck har åkt på och takbox är monterad. Nu börjar vi så smått bli redo för vintern och kvar på att göra listan är att plocka upp lite löv och införskaffa skidutrustning.

Det har också fiskats …
… och rensats så nu har vi sik och rom i frysen
En dagstur runt Nipfjället

I går söndag startade i vårt tycke världens tuffaste seglingstävling – Vendée Globe! Vad sägs om att segla jorden runt nonstop och dessutom helt själv utan någon som helst assistans från utomstående.

Vi hade en förhoppning om att vara i Frankrike i Les Sables d’Olonne och se starten, men ett virus kom emellan och det var inte läge att åka. Vendée Globe går av stapeln vart fjärde år och tar för de flesta ca 3 månader. 2016 vann Armel Le Cléac’h med båten Banque Populaire på ny rekordtid: 74d, 3tim och 35,46 sek. Det roliga i år är att 6 av de 33 tävlande är kvinnor, 2016 fanns inga på startlinjen.

Vi vill verkligen rekommendera en dokumentär på YouTube om Alex Thomson. Dokumentären, Relentless, handlar om när Alex 2016 försökte vinna Vendée Globe och bli den första icke fransman att vinna denna extrema seglingstävling. Bara inledningen i dokumentären förklarar på ett lysande sätt vilken otrolig bragd det är att ens deltaga i tävlingen!

Dessutom deltar vi själva i år i Vendée Globe som E-sport via Virtual Regatta som är en digital plattform där vi seglar virtuellt i realtid. Det vill säga att vi måste hålla koll på väder och vind och göra kursändringar och taktiska drag i realtid. Vädret är det verkliga vädret så det gäller att hänga med i prognoserna. Vi är dock inte ensamma, det är hård konkurrens ute på det digitala havet med över 400 000 deltagare och nästan 800 av dem är svenskar. Så nu vet du vad vi gör de närmaste månaderna förutom att åka skidor.

Senaste nytt från varvet är att Frankrike har stängt ner (Covid-19), men de får gå till jobbet så produktionen går enligt plan ännu så länge. Det som är roligt för oss nu är att vi behöver ta ställning till olika saker på båten som tex solpaneler och har nu beslutat om solpaneler på dog house och rufftak enligt bild.

Vi kommer att ha 630-650 W, bilden är från en Boréal 47.2 och där fick de ihop 520W.

Jeanette & Fredrik

Oväntat besök

Nu har Oceanseglingsklubbens föredragssäsong kommit igång och det är ett säkert hösttecken. Vi var och lyssnade på våra kompisar Carina och Conny på båten Ultimo som berättade om sin resa. Det var extra kul att få höra om deras äventyr eftersom vi gick över Atlanten samtidigt och spenderade mycket tid tillsammans innan och efter Atlantöverfarten. Carina och Conny har tagit sig hela vägen till Thailand så det var ett intressant och spännande föredrag. Själva håller vi som bäst på att göra iordning vårt föredrag som vi håller på Oceanseglingsklubben den 25 november.

”Coronasäkrat” föredrag av Carina & Conny

Bushpoint håller på att få sig egen Yogalärare. I förra veckan drog Jeanettes utbildning igång så nu pluggas det för fullt och hålls yogaklasser för Bushpoints enda elev. Så det kan hända att du får inblick i yogans värld i framtida inlägg.

Yogastudio och klassrum
Hemma studion med Bushpoints enda elev

Vi har varit en sväng upp till Fjätervålen igen och denna gång fick vi finbesök av barnen med respektive. Barnen har varit nyfikna på hur allt såg ut eftersom de inte varit i Fjätervålen sedan 2007 och då var de bara 11 och 13 år gamla. Städjan bestegs också denna gång och man kan ju tycka att 3 km till toppen inte är så långt… men med 500 höjdmeter så blir man garanterat varm på ryggen.

Toppen
Hungrig blir man
Fjällkor på oväntat besök
Jeanettes gamla Edsbynskidor som dekoration
Ny hemmagjord bastulampa

Senaste nytt på båtfronten är att den är färdigsvetsad och har fått åka lastbil till lackeringen.

Jeanette & Fredrik

Hoppsan en månad gick visst

Nu är länge sedan vi skrev! Tiden bara for iväg och helt plötsligt gick det en månad och det blev höst. I skrivande stund befinner vi oss i Fjätervålen och här är det bara 1 grad varmt idag och regn, vi får se om den första snön faller ikväll. Vi roar oss bl a med att vandra, elda ris och hänga upp nymålade fönsterluckor.

Före
Efter
Risbränning med korv grillning

Vi börjar där vi slutade förra gången med kräftfiske i Hjälmaren tillsammans med Rita och Ove. Kräftfisket avlöpte mycket bra och vi fick även abborre när vi la nät för att få mört att agna kräftburarna. Om vi minns rätt fick vi minst 6 kg så vi fick även med oss kräftor hem.

Taktiksnack inför kräftfiske
Kräftor sumpas
Vi hade tur med vädret

Rita och Ove har besökt oss i Fjätervålen och vi passade på att bestiga Städjan.

Det går uppför
Nu går det utför

Fredrik har hunnit med en liten ”Dala-Härjedalen-tur” på motorcykel med några vänner och de passade på att leva ut sina cowboydrömmar genom att bo i vindskydd och äta kolbulle. Det blev i alla fall en natt i vindskydd, men kolbulle blev det fler gånger. Har du inte hört talas om kolbulle kan du läsa mer R

Kolbulle tillverkning

Vår årliga träff med Golfgänget har gått av stapeln med en golfrunda och efterföljande middag. Golfen finns det ingenting att säga om, men som vanligt är det så roligt att träffas och vi träffas allt för sällan och tyvärr glömde vi helt bort att ta bilder.

Den nya båten då? Jo, det går framåt och i nästa vecka kommer hon vara färdigsvetsad och ska därefter iväg på målning.

Jeanette & Fredrik

Kalas, kräftskiva och fönsterluckor

Sist du hörde från oss var det sommar och vi skulle på 60 års kalas och nu känns det som att hösten börjar närma sig. Kalaset var i Södertälje så vi passade på och tog båten dit och fick då möjlighet att åka runt lite inne i Stockholm, på Mälarsidan, något som vi inte gjort tidigare.

Vi tog vägen via Karlbergskanalen
Kalasområdet
Varmt i vattnet var det också

Kalaset var mycket rolig och det blev alldeles för sent vilket kändes dagen efter. Men eftersom vi sov kvar och det var fler som gjorde det, samt att  vädret var fantastiskt även dagen efter så blev det ”dagen efter häng” sådär som man gjorde när man var yngre. Vi kastade loss på sen eftermiddag och styrde mot Mariefred och Gripsholms slott. Vi var nära och vädret så bra och vi tänkte passa på att vara ute med båten i några dagar. Sedan finns det också en viss anknytning till både Mariefred och Gripsholm då Fredriks mamma bodde i den mysiga och idylliska staden Mariefred när hon var 6-13 år och hennes pappa var förman på Gripsholms Kungsladugård.

På Rakstugan serverades det middag

Gripsholms slott
Gripsholm har en lång historia som kan sägas börja när drotsen (https://sv.wikipedia.org/wiki/Drots) Bo Jonsson (Grip) köpte några gårdar i området och lät bygga en borg som fick både strategisk och politisk närhet till Stockholm. Första gången som ordet Gripsholm användes var i ett köpebrev daterat 1381. Borgen bytte ägare ett antal gånger innan den föll i Gustav Vasas händer som år 1537 lät bygga slottet Gripsholm.

Två bröder har turats om att sätta varandra i fängelse på Gripsholm, först ut var Erik XIV som satte sin bror Johan III och hans hustru Katarina Jagellonica i fängelse. Deras första barn Isabella och Sigismund, sedermera kung av Polen och Sverige, föddes på Gripsholm. Sedan blev det ombytta roller då Johan III lät fängsla sin bror Erik XIV och hans familj på Gripsholm.

På Gripsholm finns en av Europas mest välbevarade 1700-tals teatrar som Gustav III (teaterkungen) lät bygga och på slottet hänger porträtt av betydande personer från Gustav Vasas dagar fram till idag. Det var intressant att gå runt och det var ”coronasäkrat” med få besökare och stort avstånd mellan oss.

Hem gick vi ut via Södertälje
och Dragetskanal
Vilken kväll i Rassavikar!

Vi har varit på  den årliga kräftskivan och här vill vi gå ut med en varning – om man äter kräftor och kommer hem kl 3 på natten så blir man orkeslös och ljusskygg dagen efter!

Elvisperuk istället för kräfthatt

På tillställningarna vi varit på har det varit färre än 50 personer och utomhus, våra iakttagelser säger dock att avståndet mellan människor minskar med hur mycket klockan är, m a o ju senare på natten desto kortare avstånd.

Vi har ju också sagt att målningen är över, men vi har kommit på att vi tog med oss alla fönsterluckor hem från Fjätervålen så vi har lite terapimålning kvar ute i garaget.

Strax åker vi till Hjälmaren och ska få fiska kräftor med Rita och Ove, så kul det känns att vi får vara med om det också innan sommaren är helt slut.

Jeanette & Fredrik

Tänk vad lite färg kan göra

Efter nio dagars målning i Fjätervålen får vi nog anse oss vara klara med målning för i år!

Det var en hel del fönster som också behövde skrapas och få lite färg så det tog sin lilla tid och om vi ska vara ärliga så har vi faktiskt fönsterluckorna kvar. Dem har vi med hem och sparar dem i garaget till regnigare dagar för nu tänkte vi njuta av det fantastiska vädret som kommit.

Före
Efter
Före
Efter
Före
Efter
Vi hann även med att röja sly
Svalkande dopp i Fjätfallet
Lite hjortron fanns det också

Vi kan även ge en kort historieinformation som vi lärde oss på vägen hem från Fjätervålen. Vi stannade nämligen vid Buskowiusstenen som står precis vid vägkanten på riksväg 70 mellan Älvdalen och Särna strax söder om Bunkris. Stenen har vi sett många gånger men inte gett den någon större uppmärksamhet.

På stenen står ”Här talade enligt sägnen Älvdalskaplanen Daniel Buskovius till sitt manskap vid tåget mot Särna som intogs 1 mars 1644. Till minne restes stenen 1925”

Vid freden i Brömsebro 1645 mellan Sverige och Danmark-Norge tillföll bl a Jämtland, Härjedalen, Gotland Sverige, så även Idre och Särna socknar i Dalarna. MEN de senare glömdes bort i fredstraktaten och det skulle dröja mer än hundra år till 1751 innan ett avtal var på plats som formaliserade att Idre och Särna tillhörde Sverige!

Idre och Särna socknar kom i svenska händer redan 1644 under ledning av Daniel Buscovius, prästvigd 1630 och kaplan i Älvdalen. Men vem var då denna Daniel Buskovius? Han var son till kyrkoherden i Älvdalen och år 1644 tågade Daniel mot Särna och Idre och han lyckades övertala befolkningen, utan blodsutgjutelse, att de ville tillhöra Sverige. Det sägs att han kunde konsten att tala till bönder på bönders vis. Stenen som restes till hans minne 1925 är kanske inte så mycket att se, men en bensträckare är den perfekt för.

Bunkris brandtorn bestegs på vägen hem

Nu ska vi som sagt njuta av det fantastiska vädret som kommit och i helgen ska vi även på ett 60 år kalas. Tänk vad tiden går fort, det var inte länge sedan man tyckte att 60 åringar var gamla människor och nu ska man partaja med dem och det står inte på förrän det är vår tur!

Jeanette & Fredrik

70 liter färg senare

Vi hade ju startat vårt sommarprojekt innan vi drog i väg på MC till Norrland och vi kan nu meddela att vi äntligen är i mål. Okej några små detaljer återstår.

Vi behövde skylift på högsta punkten
Färdigt resultat

Vi har även fått nya grannar, men dem har vi inte pratat med ännu och de tror antagligen att det är proffsmålare som är här och jobbar, eftersom vi har målat från morgon till kväll och sedan försvunnit eftersom vi stupat i säng. Snart får vi nog ge oss till känna och berätta att det är vi som bor här.

Trädgårdshjälp av Fredriks föräldrar
Arne var förbi och sa hejdå innan återfärd till USA
Vi putsade även till honom i håret

Som om vi inte skulle fått nog så har vi nu köpt ut 40 liter täcklasyr och packat bilen med alla målningsgrejer för att dra till Fjätervålen/Idre för att måla familjens fjällstuga som behöver lite kärlek också.

På väg mot nya mål (ning)

Vi har nämligen tänkt spendera större delen av vintern i Fjätervålen och på så sätt försäkra oss om att få en riktig vinter som vi, hör och häpna, har saknat så mycket!

Buskuddens måleri
Jeanette & Fredrik

Nu börjar det likna en båt

5400 km senare

Sist vi hörde av oss var vi i Ammarnäs och såg den berömda potatisbacken https://sv.wikipedia.org/wiki/Potatisbacken. Nu har vi tagit oss hela vägen så långt norr ut man kan komma i vårt avlånga land utan att åka in i våra grannländer och sedan kommit hem igen. Vi var fram till både den norska och finska gränsen och vände. Troligen hade vi kunnat smita över till Norge på någon mindre väg men det avstod vi ifrån som de skötsamma och laglydiga människor vi är.

Hit men inte längre

Vi gjorde ett nostalgistopp i Boden där Jeanette utbildade sig till sjuksköterska och vi stannade på platser där våra släktingar levt och kände historiens vingslag. De flesta nätter bodde vi på hotell och de nätter vi campade minns vi med värme även om det var kallt! En av resans höjdpunkter var när Annika och Jocke förlovade sig.

Förlovningskyssen

Vi åkte mycket grusvägar och utöver dem försökte vi hålla oss till små vägar, så vi fick se mycket.

Bara att köra rakt fram
Abisko
Grillkväll
Lunchstopp

Efter 540 mil och många timmar på mc kan vi konstatera att vi har ett fantastiskt land och att norra Sverige är väl värt ett besök.

Om du tvivlar så kommer här några fler bilder och vill du ha mer bevis har vi satt ihop ett bildspel.

Harsprånget
Storforsen
Döda Fallet https://dodafallet.se/

Så har vi då till sist kommit till bildspelet från vår Norrlandsturné – Klicka på länken så kommer du till bildspelet https://vimeo.com/438866686/835b48f549

Jeanette & Fredrik

Grusvägstango

Vi mötte upp vår resesällskap Annika och Jocke i Funäsdalen där Annikas pappa bor. Där det bjöds på ett mycket trevligt grillkalas utomhus och med Corona avstånd.

Grillfest
Frukost i Funäsdalen

Dagen efter tog vi vägen över Flatruet som är Sveriges högst belägna allmänna väg. Det trodde vi inte att den högst belägna vägen (975 m ö h) går mellan Härjedalen och Jämtland. Det finns en vändplan vid Nipfjället i Dalarna som ligger på 1003 m ö h men den räknas inte riktigt eftersom den är privat. Vi trodde nog att de högst belägna vägarna låg längre norr ut.

975 m ö h

Färden gick vidare över Stekenjokk och vildmarksvägen. Det är en otroligt fin väg och med vackra vyer som är svåra att beskriva och visa, här några bilder men de ger inte riktigt naturen rättvisa.

Stekenjokkgruvan

Nära Fatmomakke, som är den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet https://southlapland.com/fatmomakke, var det dags för den första tältnatten och vi hittade ett fantastiskt ställe med vindskydd och t o m en liten brusande älv. Dock var dygnstemperaturen i lägsta laget och det blev väldigt kallt på natten (2 grader) men när solen gick upp och värmde upp tälten så blev det så skönt att vi sov till halv tio.

Fatmomakke
Kyrkbyn Fatmomakke
Tältlägret

Nu måste vi erkänna att solen gick ned kvart i tolv och upp halv tre så det blev en kort natt. Vi har en liten bit kvar till midnattssol och då hoppas vi att den kommer att lysa rakt på tälten hela natten, för tälta kommer vi göra igen! Det är en stor frihetskänsla att umgås så nära naturen.

Devisen ju mindre väg desto bättre gäller för oss så vi tar oss så sakteliga norr ut. Är det dessutom grusväg så blir de som sitter bakom styret extra glada. Vi som sitter bakpå kan bara slappna av och åka med och njuta av utsikten.

Trappstegsforsen

Detta inlägg slutar vi i Ammarnäs och potatisbacken.

Potatisbacken

Jeanette &Fredrik

Färgen torkar snabbt

Efter Huvudskär gjorde vi en övernattning på ön Borgen och sedan for vi vidare till Nåttarö för att träffa den tyska båten Hera.

Borgen – känd från filmen ”Sommaren med Monika”

Den som har bra minne kommer kanske ihåg att vi träffade dem säsongen 2017 i Karibien. Besättningen har nu växt till sig och även utökats. Daphne som 2017 var 8 månader är nu mera en tuff seglartjej på snart 4 år. Hon har fått förstärkning av lilla syster Adele på 7 månader. Vi kan inte annat än beundra familjen som seglar runt i denna vackra träbåt.

Nu kan man ju lätt tro att vi bara flöjtar runt och har det trevligt hela tiden. Men mellan varven försöker vi göra lite nytta också. Faktum är att vi har ett litet målningsprojekt pågående hemma iform av ett helt hus. Vi är dock lite fundersamma på om färgen torkade för snabbt i värmen den gångna veckan.

Färgen torkar snabbt

När det gäller båtbygget har det nu kommit så långt att båten är på rätt köl, dvs de har vänt skrovet.

Vi är sakta på väg norr ut på motorcykel och tar en liten omväg via Dalarna för att på torsdag möta upp med vårt resesällskap (Annika och Jocke) i Funäsdalen. Vi hoppas kunna ge lite rapporter och bilder från vårt vackra land i norr.

Tankad, packad och klar

Jeanette & Fredrik