Hogmanay

Hur var det då att fira Julafton på en segelbåt, bara vi två? Visserligen har vi firat jul borta från Sverige förut, men på tumanhand var det premiär. Vi måste erkänna att det var riktigt bra, så till den grad att vi diskuterade om vi håller på och bli människoskygga. När det bara skiljer en timme underlättar det också möjligheten för videosamtal till nära och kära, så vi behövde inte känna som Yngve Stoors klassiker från 1945, ”Sjömansjul på Hawaii”.

Öppna spisen tändes på Julafton
Andra sittningen
Julklappsspelet invigt
Julklappsskorna invigda
Påväg till midnattsmässa

En annan sak som bidrog var vår kompromiss att dela upp julmaten i två sittningar, sill och kallskuret före Kalle och det varma efter. Det innebar att matkoman inte infann sig så  lite före midnatt begav vi oss Trinitykyrkan som ligger precis vid marinan. Vi kunde konstatera att Peterskyrkan i Rom har en betydligt större fanklubb.

Kanotpaddling på Boxing day (annandagen)

Strax innan nyår var det dags för oss att ta tåget upp till Fiona och Steve (båten Supertramp) i Potters Bar igen, denna gång för att fira Hogmanay med dem och Bill. Nu undrar du förhoppningsvis två saker, vem är Bill och vad är  Hogmanay. Den första är enkel, Bill är Fionas pappa och han är en äkta skotte från ön Arran. Det andra, Hogmanay, är skottarnas nyår och rötterna finns så långt tillbaka som när vikingarna firade vintersolståndet.

Man vet även att Vikingarna firade Yule (Jul) och att det var en två månaders vinterfestival som slutade i början av januari. Sedan kom Kristendomen och då ändrades världsbilden och julen genomgick en anpassning. Yule är även ett av guden Odens många namn.

Hogmanany, firas med god mat och dryck och ska Hogmanay göras på riktigt så fortsätter firande även den första dagen på det nya året och i vissa fall även den andra dagen – Vi känner att en kväll med sänggående långt efter midnatt behöver följas av flera kvällar där sänglampan släcks tidigt.

Nu varierar förstås Hogmanay seder över hela Skottland, vanligtvis ges gåvor och folk kommer och går på besök. Speciellt viktigt är den första besökaren på det nya året (den första foten) och är det en lång mörkhårig man så är lyckan gjord.

På spåret igen
“Förkör” med tjejerna
Anna Pavlova hade varit stolt
Skotten och Jeanette
Steve, Fiona, Bill och Fredrik
Raka spåret hem igen

Nu vilar vi upp oss ett par dagar innan Fiona och Steve kommer ner till oss, då ansluter även Ian och Ann (från båten Tourturelle) och vi ska ha en liten avslutning på vår tid här i Gosport/Portsmouth.

Jeanette & Fredrik

London snowing

Vi har verkligen testat tågsystemet här när vi farit runt i södra England, kors och tvärs och hälsat på vänner och vi måste säga att det har fungerat fantastiskt bra! På andra sidan vattnet från marinan ligger Portsmouth Harbor station och därifrån kan vi ta tåget till vart vi vill, nästan.

Först på tur att få gäster var Frank och Mandy från båten Infinity B som visserligen är såld och de numera landbaserade. Det blev ett kärt återseende och vi tror att vi inte sett dem sedan 2017 när de hälsade på oss i Sverige.

Frank och Mandy gillar svenskar
Hunden Cracker
Grindstolparna in till Burghley House
Burghley House
Pubrunda

Åter tillbaka till båten umgicks vi med Suzanne och David från båten Suzie Too. De bor bara ett stenkast från marinan och vi har fått lokalkännedom, guidning och dessutom god middag. 

Suzanne och David

Sedan tog vi tåget igen, denna gång till Potters Bar där Fiona och Steve bor (s/y Supertramp). Det var dags att fira Fionas födelsedag och på dagen var det fullt hus med släkt och vänner och på kvällen vi stod för kockandet. Vi serverade Sjötunga Walewska och inte för att vi vill skryta, men hörde vi rätt så var det den godaste fiskrätt de någonsin ätit. Nu kan de förstås bara varit artiga, fast vi är välkomna till Nyår så vi skötte oss nog ganska bra. 

De senaste tillskotten till familjen visades upp.
Sjötunga Walewska a lá Bushpoint
Engelskt promenadväder
Tredje dosen gillt
Den store starke mannen blundar

På vägen hem (alltså till båten) tog vi en sväng in till centrala London för att handla svenska juldelikatesser och för att se det konstgjorda snöfallet i Covent Garden. Butiken Totally Swedish hade allt utom julskinkan som var slut. Det finns gott om annan skinka så med svensk senap ska vi nog överleva.

Hur var det då med snöfallet? Tja, för den som inte är van med snö så var detta 2 minuters nedfall av skumflingor ganska häftigt. Även vi som är luttrade snöälskare tyckte det var en kul grej och roligt att ha sett. 

Skumflingor

Det blir historia om en händelse som i alla fall gått oss förbi, och som handlar om julen. Vi fick ett tips om en jullåt från vår vän Christer som förde in oss på ”Julfreden 1914”. Under några dagar i det pågående första världskriget Julen 1914 slutade soldaterna att kriga och stämde unisont upp och sjöng julsånger! Tusentals soldater på båda sidor klev upp ur skyttegravarna, spelade fotboll och gav varandra julklappar som mat, tobak och alkohol. Ett mycket oplanerat stillestånd till befälens förtret och missnöje, så julen 1915 var det en stor bomboffensiv så det inte skulle hända igen! Vill du veta mer, klicka på länken: https://blog.myheritage.se/holidays/julfreden-1914/

Vad var det då för Jullåt vi fick tips om? Vi är helt inte helt säkra på att du hittar den på några jul spellistor. Svenska Sabaton, från Falun har gjort en musikvideo om denna märkliga händelse och här vill vi gå ut med en varning till känsliga tittare. Det är nog minst 15 årsgräns om den visats på bio.

Bushpointgranen

Nu är det nästan dopparedan och vi är redo för julfirande. Engelsmännen firar ju på Juldagen, men där går gränsen för oss, så vi kör Julafton som vanlig. Om julmaten inte lagt sig allt för tungt och vi är vakna, tänkte vi gå på midnattsmässan som startar deras julfirande. 

Nu ska vi bara komma överens…, ska julmaten ätas före eller efter Kalle?

Då återstår bara att önska dig en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Jeanette & Fredrik

Det blir en engelsk jul

Nu har vi hunnit med att turista och Portsmouth har sannerligen inte gjort oss besvikna!

Gillar man kombinationen båtar och historia så är det här en perfekt plats och man kan nog säga att Portsmouth är Englands Karlskrona fast upphöjt i tre och 500 år äldre. Skeppsvarv anlades här redan år 1496 och är sedan dess England/Storbritanniens största örlogshamn.

Spinnaker tower

Här finns det saker att se, vad sägs om Mary Rose https://sv.wikipedia.org/wiki/Mary_Rose från 1500-talet men jämfört med vårt Vasaskepp finns det inte så mycket kvar av henne att se, men å andra sidan så sjönk hon i ett sjöslag mot Frankrike år 1545 i the Solent, norr om Isle of Wight.

Sedan hade vi HMS Victory https://sv.wikipedia.org/wiki/Victory_(1765) och det är inte vilket skepp som helst utan nämligen Lord Horatio Nelson (1758-1805) gamla båt. Det var ombord på Victory Nelson vann sin sista seger över fransmännen vid Trafalgar utanför Spaniens kust 1805, och blev dödligt sårad i striden. Efter alla slag han varit med om så räknas Nelson idag som en av Storbritanniens största nationalhjältar. Lord Nelson har vi ju sprungit på tidigare på ön Nevis i Karibien, det var där han träffade sin fru som han sedermera övergav för den gifta älskarinnan Emma Hamilton och trots detta, i denna tid, var han fortsatt upphöjd och respekterad.

Tillbaka till HMS Victory som är världens äldsta örlogsskepp fortfarande är i tjänst men såhär på ålderns höst så tjänstgör hon endast som museum. Det är nog lugnast så för vi tror hon står sig slätt mot det helt nya hangarfartyget som inte ligger långt ifrån.

Ingen dålig skuta Nelson hade – HMS Victory
I Portsmouth finns det plats för gammal som ung
Det helt nya hangarfartyget HMS Prince of Wales https://www.royalnavy.mod.uk/our-organisation/the-fighting-arms/surface-fleet/aircraft-carriers/hms-prince-of-wales

Det som imponerande mest var kanske HMS Warrior, https://en.wikipedia.org/wiki/HMS_Warrior_(1860) det första örlogsskeppet helt i stål och dessutom ångdrivet som stod klart 1861. Skeppet byggdes för att jämna ut maktbalansen mellan England och Frankrike eftersom den senare strax innan hade byggt ett träskepp med stål utanpå. Vid denna tid var det fred mellan Europas stormakter så Warrior behövde aldrig använda sina muskler utan det räckte med att HMS Warrior patrullerade Europas kust och visade upp sig. Vi kan förstå att hon hade en viss avskräcknings faktor och var för sin tid ett imponerande skepp och fortfarande än idag.

HMS Warrior, bara namnet ger respekt
Va har dom fyra rattar!
Trevliga sailor boys finns det också.
Vad blir det för mat? Så här nära kanonen 🙂
Marina sjuksängar
Inga dåliga tvättmaskiner
HMS Warrior

Det finns mycket mer att se här i Portsmouth t ex ett stort ubåtsmuseum och ett Dickens-museum. Charles Dickens (1812-1870) var från Portsmouth och det passar ju väldigt bra så här i jultider eftersom ett av hans stora verk är En julsaga med den charmige Scrooge. Fun fact – ingen av Dickens romaner eller noveller har någonsin slutat tryckas i nya upplagor på engelska, så stor är han!

Vi har även hunnit med en julmarknad uppe i Winchester där John och Angela bor. Under 900- och 1000-talet var Winchester huvudstad i England och den berömda katedralen i Winchester, som är den näst längsta katedralen i Europa, byggdes ursprungligen 1079, alltså samtida med Nidarosdomen i Trondheim (1070), förutom kungar, biskopar ligger även Jane Austen begraven i Winchester katedralen. Liksom Nidarosdomen var katedralen en gång i tiden ett viktigt pilgrimscentrum. I Winchester finner vi även Winchester College som är en av de mest välkända skolorna i Storbritannien.

Winchester katedralen
Har läst en hel del (typ alla) av Austens böcker
Här bodde hon
Livlig julmarknad
Winchester College
Middags avslutning hemma hos Angela och John

Det enda smolket i bägaren just nu är att vi bestämt oss för att inte åka hem över jul. Anledningen till det är att Storbritannien infört ett nytt krav på uppvisande av ett negativ PCR innan man kliver på planet till Storbritannien. Vi ser att det finns en risk att vi kan bli smittade innan vi åker tillbaka och därmed testa positivt. Lägger vi där till att många testar positiv långt efter tillfrisknandet, så finns risken för oss, förutom att bli sjuka, att vi inte kan komma tillbaka till båten när vi vill.

Imorgon tar vi tåget upp till vännerna Frank och Mandy, efter det kommer IKEA i Southampton att få ett besök i hopp om att få tag på lite svenska juldelikatesser, av hemsidan att döma ser det ut att kunna lyckas.

Jeanette & Fredrik

Kära återseenden

Nu blir det ett inlägg med många person- och båtnamn och i ”långseglarvärlden” kallar vi ju varandra ofta med båtnamn. Denna värld är ju ganska liten så vi tror att de seglare som läser inlägget kanske kommer känna igen flera av dem vi skriver om.

Den historieintresserade får vänta ett tag till för här i Portsmouth, där vi nu är, finns så mycket historia.

Genom åren har vi seglat med och lärt känna flera brittiska båtar och tack vare covid är flera besättningar på hemmaplan. Deras båtar befinner sig på andra sidan jorden och med stängda gränser blir de strandsatta på hemma, inte så roligt för dem men desto roligare för oss!

Det drog i gång direkt med att Fiona och Steve från båten ”Supertramp” tog bilen ner till Lymington och tillbringade några dagar med oss och det blev ett kärt återseende.

Fiona och Steve “Supertramp”
Traditioner består – rom och mexican train domino

På söndagen gjorde vi en bilutflykt i New Forest med Angela och John från båten ”Galadriel” och dagen avslutades med en traditionsenlig Sunday Roast med Yorkshire pudding på en brittisk pub.

Angela och John “Galadriel”
Sunday Roast

Därefter kastade vi loss från Lymington för att under några dagar upptäcka the Solent, klassiska brittiska seglingsvatten. Ett stopp i Beaulieu River (Bucklers Hard) och naturligtvis var en tilläggning i seglingsmeckat COWES ett måste och därefter gick vi vidare till Portsmouth.

Ingen värme här inte
Kallt igen på the Solent
COWES seglingsmecka

Fiona och Steve på ”Supertramp” tyckte det var så trevligt sist så de tog bilen ner till oss igen, så kul! I Portsmouth håller Suzanne och David  från båten ”Suzie Too” till och Ann och från båten ”Tourterelle” var inte långt borta. Ni som har hängt med vet att ”Tourterelle” är en systerbåt till gamla Bushpoint.

Eftersom det drog ihop sig till första advent och Jeanette har ett förflutet som glöggmakerska så ville vi naturligtvis blanda glögg. I England har de något som kallas för mulled wine (kryddat vin ) och tar man detta, häller i rejält med portvin och rom så får man en riktigt bra glögg! Pepparkakorna hade vi säkrat redan på IKEA i Frankrike och vi kan meddela att Stilton fungerar lika bra som ädelost på pepparkakor. Det blev en mycket lyckad första advent.

Alex har kontor i marinan
Suzanne och David “Suzie Too” och Fiona och Steve “Supertramp”
Ian och Ann “Tourterelle” (sköldpadda) “Supertramp” igen
Pub lunch igen

Så slutligen, stormen Arwen som drog över England, vi låg skyddat och det tjöt i riggen, så ingen fara för oss, det var mycket värre för dem norrut, men det vet du säkert.

Jeanette & Fredrik

Över kanalen

I vårt senaste inlägg var vi klara med Guernsey, men innan vi lämnar ön helt vill vi dela med oss av några saker vi lärde oss där. Guernsey är en liten ö där du tar bussen runt hela ön på dryga timmen, vilket är ett bra sätt att få en överblick över ön där det bor 67 000 personer. Bostadsmarknaden är uppdelat i två, en del som inte vem som helt får köpa utan personen måste vara kvalificerad som tex vara född på ön eller åtminstone ha minst en förälder som är född på ön. Sedan finns den öppna marknaden, där får vem som helst köpa. Eftersom Guernsey är ett sk. skatteparadis så förstår du att huspriserna är höga på den öppna marknaden men detta system gör att det finns bostäder att köpa för lokalbefolkningen. Vi hörde att det kan var 5 gångers skillnad.

Det lilla kapellet på Guernsey (The Little Chapel)
Tänk vad fint man kan göra av porslinsskärvor

Guernsey tillhör England på ett sätt, men ändå inte på ett annat. Guernsey är en så kallad kronbesittning med eget skattesystem, de har även mynträtt dvs egna pengar, men vanliga engelska pund fungerar fint. Dock bör du titta igenom sedlarna innan du åker därifrån så att du bara har engelska pund med dig när du åker annars får du gå till banken och växla in dem när du kommer till England.

Lite kuriosa
Historiskt har kanalöarna tillhört Normandie och där växte Vilhelm Erövraren upp och blev sedermera kung, han var förövrigt en vikingaättling. Vid slaget om Hastings 1066 blev han också kung över England, men år 1205 tog Frankrike tillbaka Normandie. Kanalöarna förblev dock brittiska och är så än idag fast öarna ligger så nära det franska fastlandet att man kan se det.

För oss svenskar kanske det är lite intressant att JamesSaumarez (1757-1836) kommer från Guernsey eftersom han sägs var inblandad Bernadotte hamnade på tronen. Saumarez var i Sverige under Napoleonkrigen.

Ett modernare kuriosa är att Specsavers startades på Guernsey 1984 av två pensionerade optiker som sålt sina butiker på fastlandet och ville ha något att göra.

Vi kan även bjuda på ett boktips ”Guernseys litteratur-och potatisskalspajssällskap” boken handlar om den tyska ockupationen av Guernsey under andra världskriget (1940-1945).  Du som tycker om historia kommer gilla boken och man kan ju lära sig att göra en potatisskalspaj.

Elcyklarna börjar bli ganska häftiga
På Remembrance day sköts det salut från Castle Cornet, vill du veta vad Remembrance day är klicka då på länken https://www.bbc.co.uk/newsround/15492752
Den seglande tandläkaren kom förbi och vinkade hej då.

Dagen efter det sista inlägget motorerade vi ca 20 distans till Alderney där vi vandrade runt under en dag och på den här lilla ön bor det bara 2400 personer.

Rullig ankring på Alderney
Landstigning
Vackert och spännande att upptäcka Alderney
Tysk spaningsstation från ockupationen

Det blev ett kort besök för vi fick perfekta vindar för en kanalkorsning. Med 7-9 m/s och en vind vinkel på 100-120 grader blev det en mycket behaglig kanalfärd och med AIS är det inga större problem att korsa de stora farlederna som går i Engelska kanalen.

Eftersom vi var incheckade och ”covidklara” på Guernsey var det bara att åka rakt in i UK. Vårt första stopp var Lymington och välkomstkommittén stod nästan på kajen, men mer om det nästa gång.

Jeanette & Fredrik

Fulla tankar

En av anledningarna till att vi seglade till Guernsey var att fylla på diesel och den andra var att hälsa på Jill och Tony från båten Nychea som vi seglade med för ett par år sedan. Det skulle visa sig vara en lyckad kombo.

På Guernsey gällde självtest
Jill och Tony bjöd på middag

För dig som inte behöver tanka eller känner Jill och Tony kan det finnas andra anledningar att besöka Guernsey och du kommer vara i gott sällskap med dem som varit här före dig.

Sensommaren 1883 kom Renoir till ön och målade minst 15 verk, några av dem kunde vi se på en promenadrunda i hans fotspår. På fem olika platser fanns en ram genom vilken vi kunde se vad Renoir såg när han målade. Ja, lite förändrat var det förstås. Solen tittade fram lagom som vi gick konstrundan och vi blev förvånade över hur bra den var och att tavlans motiv kunde ses så bra genom ramen, bredvid fanns en bild på tavlan.

I Renoirs fotspår

En annan besökare som också varit här och skapat är Victor Hugo. Under de 15 år han bodde på Guernsey skrev han bl a klart ”Les Miserables” och ”Toiler of the sea” som enligt ryktet ska bli film och spelas in här.

Mysstund med mr Hugo

Mellan åren 1940-45 var Guernsey ockuperat av Tyskland och det var förstås en mycket mörk tid. De visste att Tyskland skulle invadera ön och England insåg att det skulle krävas för stor insats i människoliv och material att försvara ön, och mest troligt skulle det ändå misslyckas. Den engelska militären drog sig bort från ön och nästan alla barn evakuerades till England och många utan sina föräldrar. Tyskarna kunde alltså inta ön utan en blodig kamp, men dessvärre misstogs raden av lastbilar i hamnen, lastade med tomater, för militärfordon och bombades från luften varav 42 människor miste livet.

Att göra motstånd på denna lilla ö var mycket svårt men en sak de gjorde för att jäklas med tyskarna, var att flytta runt på gatuskyltarna så till slut målade tyskarna egna nummer och namn på husen. Under ockupationen var det ont om mat på Guernsey och ransonering på det mesta. Köttransonen var så liten att det inte ens var någon mening med att laga något med den. Istället kom köttlotteriet i gång vilket betydde att de lottade ut större köttbitar så att i alla fall någon kunde få sig en rejäl köttmiddag. Denna tradition pågår än i dag, varje fredag på öns pubar och klubbar är det ett köttlotteri och förstås ”happy hour”!

Stadsvandring med guide
Målad tysk gatuskylt röd sjua
Kortast avstånd mellan pub och kyrka, någon form av Guinness rekord
Nyckeln till tornet fick vi låna på museet
99 trappsteg inne i tornet gav fin utsikt
Vår marina, vi ligger i mitten
Fick oss att tänka på Göta kanal -vem drog ur proppen?

Nummerplåtarna på bilarna är också en intressant historia. Det är bara siffror och nummerplåtarna följer ägaren och inte bilen, vilket betyder att du kan sälja din nummerplåt.

2015 såldes nummerplåten 007 för 240 000 pund alltså i runda slängar 2,5 miljoner SEK och vad köparen hade för bil får du gissa, en ledtråd är A.

Har man en Ferrari 488 måste man ju ha rätt nummer

Hur var det då med tankningen? På sjömacken kostade dieseln 0,70 pund men om man, som vi, skulle tanka lite mer kan en tankbil beställas för att komma ner ytterligare i pris. Vi hade dessutom en sådan tur att Jills och Tonys son, Paddy, jobbar med maskinuthyrning och vi fick tanka genom hans konto och det gjorde att vi kom ner till 0,58 pund per liter (6,80 SEK) vilket vi är tacksamma för!

Vår tankbil

Även OCC (Ocean Cruising Club) flaggan har kommit till sin rätt. En dag knackade det på skrovet och där stod en kille som sett OOC flaggan och ville presentera sig eftersom han också var OCC medlem. Det blev en pubkväll tillsammans med honom och hans fru och det visade sig att de är en tysk barnfamilj som skulle ut på långsegling 2016. Men när de kom till Alderney ( grannön) så var ön i behov av tandläkare vilket de båda är, så långseglingsplanerna sköts fram ett par år. 2018 var det dags för två år på oceanerna med tre små barn, vi betonar tre små, och efter 25 000 sjömil återkom de till Guernsey sommaren 2020, med allt vad det innebar med Covid!

De seglande tandläkarna
Hungrig deltagare i köttlotteriet (ingen vinst)

Till veckan tänkte vi gå upp till Alderney som bara är några timmar bort om man prickar tidvattnet rätt. Därefter hoppas vi på vindar för att korsa Engelska kanalen.

Jeanette & Fredrik

Bretagne och Tréguier

Igår seglade vi över till Guernsey och lämnade Frankrike bakom oss, men innan vi skriver om Guernsey vill vi göra en avslutning på Tréguier och Bretagne.

Det är otroligt vackert i Bretagne! Vi har varit här i två månader och sett mycket när vi farit runt och tittat efter saker till båten och så har vi turistat också. En sak vi lade märke till här är att det finns en levande jordbruksbygd och det ganska många traktorer på vägarna, en fin syn trycker vi. Lite varstans finns det mystiska monument från förhistorisk tid och det var ju här Asterix & Obelix slogs med romarna.

I Bretagne finns så många levande medeltida städer med vackra granithus och som två exempel kan vi nämna Dinan och Josselin, en del städer har också slott från 1000-talet. Vidare har Bretagne en lång kustlinjen med dramatiska klippor, orörda stränder och massor av vackra öar. En del av kusten består av rosa granit ”Cote de Granit Rose” som kan vara värt ett besök.

Gillar du natur och vandra/cykla så finns det hur mycket som helst för dig att göra här, lika så om du gillar historia.

Vatten akvedukter även i Bretagne
Pétanque som det heter i Frankrike spelades hela tiden på planen vid marinan (boule är franska för klot)

Den mesta av tiden i Bretagne var vi i Tréguier, det var ju här som båten byggdes. Tréguier stoltserar bl a med ett helgon, en filosof, ett ölbryggeri och en gotisk katedral. Staden är från 500-talet och befolkningen har legat stadig på ca 3000 personer under de senaste hundra åren. I stadskärnan, som är en skyddad del, finns många granithus från 1400- och 1500 -talet med halv timrade fasader och den gotiska katedralen Saint Tugdual från 1300-talet ligger vid torget. I katedralen ligger advokaternas helgon Saint Yves, som föddes i Tréguier (1253-1303) begraven och ett stenkast därifrån hittar vi Ernest Renan museet. Ernest var en fransk filosof (1823-1892) född i Tréguier och var på sin tid omstridd för boken ”Jesu levnad” från 1863. I boken framställds Jesus som en levande person istället för som Guds son och Bibeln behandlades som vilken annan historisk källa som helst, omstritt i mitten av 1800-talet.

De historiska kvarteren med sina halv timrade granithus går ända ner till hamnen där vi legat med vår båt och under första världskriget hade engelsmännen en sjöflygplan flottilj här. Tréguier har ett postkontor som t o m har öppet på lördagar, marknadsdag är onsdag och då handlas frukt, grönsaker, ägg, ost, kött och färdiga rätter samt lite kläder om man så vill. I maj varje år firas helgonet Saint Yves med bl a parad och Philomenn heter Tréguiers egna öl.

Saint Tugdual katedralen
Trånga gränder att utforska
Gamla hus är det gott om
Bra strandlägen efter floden

Ja, det var en kort sammanfattning och på kartan har vi markerat ute lite platser vi besökt. Nu ligger ju inte La Rochelle i Bretagne, men staden är också fin att besöka. Du kanske minns att vi de första dagarna hyrde ett hus via AirBnB och i Bretagne finns det många som lägger ut sina hus på AirBnB.

Jeanette & Fredrik

Båtvisning

Det vi tänkte bjuda på denna söndag är visning av båten och som vanligt när vi har gjort en film så nu måste du klicka dig vidare för att kunna se den.

Här har det inte hänt så mycket sedan sist. Vi har börjat göra klart små egna projekt och vi har varit en sväng upp på land för att fixa märket i bottenfärgen. Det gick snabbt och smidigt och vi sov en natt på land.

Ankarklot är bra att ha
“Snickarboa”
Stortvätt, praktiskt med stor tvättstuga
Upptagning
Även morgon motionerandet har kommit igång

Under veckan som kommer räknar vi med att bli klara och sedan hoppas vi på bra vindar för att gå mot Guernsey.

Trevlig söndag!

Jeanette & Fredrik

Billösa

Nu känner vi oss äntligen som långseglare och det av flera anledningar. Vi har börjat boa in oss så smått i båten och vi har haft de första besökarna och de tog dessutom med sig vår bil hem. Så nu är det apostlahästarna som gäller när vi ska någonstans.

Annika och Jocke var har verkligen hjälpt oss med att boa och göra båten till vår. Vi har umgåtts, spelat spel, turistat och seglat, och båten fortsätter att uppföra sig mycket väl. Gästerna fick även prova på när båten ställer sig på botten och de kan nog intyga att det är en märklig känsla.

Lagfoto
Bottenpromenad
Nattkänning
Badpojke
Rorgängare
Det är inte bara sandbotten i Bretagne
Fredriks musselpremiär

Fredrik har alltid varit väldigt skeptisk till musslor och ostron men ansåg att, ska de provas och ätas någonstans så är det här i Bretagne. Det visade sig att vår båtgranne, Serge, var en hejare på att öppna ostron så han ordnade en ostronprovning för oss. Serge berättade att det är lätt att skada sig när man öppnar ostron och att de franska akutmottagningar överhopas varje nyårsafton av skadade ostronöppnare.

Ostronöppning
Ostronskräck

Ostronen gick ner och var inte så tokiga, så ostronskräcken är botad. När det gäller musslorna gick det bättre och det kommer bli flera moules frites i framtiden.

Granit Rose besöktes
Mont d’Or avslutning
Bushpointkaffe

Nu är vi som sagt billösa och vi har några saker att få ordning på innan vi lämnar Treguier. Alla papper till Transportstyrelsen är inskickade för registrering, båten ska upp på land för att fixa en liten skada på bottenmålningen, skadan hände antagligen vid sjösättningen. Så om ett par veckor borde vi vara klara för att checka ut ur EU. Vårt första stopp får bli Guernsey för att bl a tanka, det lär vara halva priset där och det blir en del om man ska tanka 1500 liter.

Jeanette & Fredrik

”Markkänning”

Äntligen har vi kommit ut på havet!

Efter testseglingen tillsammans med Eric från Boréal har vi varit ute och övat själva och hittat runt bland tampar och funktioner. Jollen har vi också testat och denna gång börjar vi elektriskt och det fungerade fantastiskt bra. Vi kommer säkert skaffa en större och starkare bensinmotor i framtiden. Men till att börja med räcker denna elmotor gott och det är häftigt att smyga fram nästan ljudlöst och perfekt när vi inte ska någon längre sträcka.

Höjdpunkten när vi var ute själva var att vi ”beachade” för första gången. Dvs vi ankrade på en plats vid högvatten, på ett djup lägre än högvattnet och sedan var det bara vänta. När vattnet drog sig tillbaka ställde sig båten på botten! Det ville vi förstås göra en film om, för det var speciellt för oss, kommer på slutet. Vi kanske inte sagt det men det är stora skillnader på tidvattnet här, skillnad mellan låg och högvatten kan vara upp till 10 meter.

Det var inte bara vi som var ute och övade, även Vendée Globeare
Vår första natts mooring i Port Blanc
I väntan på högvatten
Testade även radarn
Notera var bokstaven är
Hittar du bokstaven nu?
Lågvatten
Strandpromenad

Nu går vi i väntans tider, först har varvet lite saker att justera och fixa och i slutet av veckan kommer kompisarna Annika och Jocke. När de tröttnat på att segla med oss så kör de hem med vår bil.

Jeanette & Fredrik