Vi hade tur med vädret!

Tillsammans med våra bloggläsare hade vi en fin Hamburgerkväll hos oss på Resarö, det var så roligt att träffa alla även om vi som värdpar inte fick den tid att prata med er som vi önskat.

Tusen tack för att ni kom och grattis igen Alex, vi hoppas du kyler Champagnen och njuter av din seger en gång till!

Tyvärr finns det inte så många bilder från kvällen eftersom fotografen hade fullt upp med att grilla hamburgare…

Detta visste du kanske inte om Resarö.

På ön har vi Ytterby gruva och hit vallfärdar nobelpristagarna i kemi- och fysik i december varje år. Helt otroligt nog är Ytterby gruva den plats i världen där flest grundämnen upptäckts på ett och samma ställe – 8 av jordens 118 grundämnen.

Nobelpristagare som kommer till gruvan blir nog lite förvånade och kanske besvikna för gruvan är inte en gruva som man kan gå ner i som t ex Falu Koppargruva. Ytterby gruva ligger strax före Ytterby brygga och enda sättet att upptäcka den är att titta efter minnesskylten, själva schakt-öppningen är idag blockerad av sprängsten.

Grundämnen från Ytterby gruva

Skandium – atomnr 21 med atomvikt 45, upptäcktes av   L. F. Nilsson 1879 (döpt efter Skandinavien på latin)
Yttrium – atomnr 39 med atomvikt 89, upptäcktes av Mosander 1843 (döpt efter Ytterby)
Terbium – atomnr 65 med atomvikt 159, upptäcktes av Mosander 1843 (döpt efter Ytterby)
Holmium – atomnr 67 med atomvikt 165, upptäcktes av Cleve 1879 (Stockholm på latin)
Erbium – atomnr 68 med atomvikt 167, upptäcktes av   Cleve 1879 (döpt efter Ytterby)
Thulium – atomnr 69 med atomvikt 169, upptäcktes av   Cleve 1879 (döpt efter Thule, ultima thule betyder långt upp i norr på grekiska, i vissa sammanhang Skandinavien)
Ytterbium – atomnr 70 med atomvikt 173, upptäcktes av Marignac 1878 (döpt efter Ytterby)
Tantal – atomnr 73 med atomvikt 180, upptäcktes Ekeberg 1802 (döpt efter den antika mytologins Tantalos)

American Society of Metals utsåg gruvan till ”Historical landmark” år 1989 och den utmärkelsen delar Ytterby gruva med bl a Eiffeltornet!

Som en liten parentes… Sverige har nog världsrekordet i antalet upptäckta grundämnen. Inte mindre än 23 grundämnen har upptäckts av svenskar!

Häftigt va!

Inbudan till hamburgerkväll

Nu har vi varit hemma i en vecka. Vi trodde nog att det skulle kännas lite konstig att komma hem och inte bo på båten. Men det känns helt normal och inte alls som att det var 9 månader sedan sist! 

Lördag den 17 juni har vi öppet hus för alla som har följt oss på bloggen under dessa månader. Ja, du läste rätt alla. Vi vill gärna träffa alla och det innebära även dig som vi inte känner sedan förut eller att det var jättelänge sedan vi sågs. ALEX, som var den som gissade rätt på vår ankomsttid till St Lucia, hoppas vi speciellt har tid att komma!

Vi drar igång redan klockan 15 så att du som har andra åtaganden kan komma förbi en stund och säga hej! Vi bjuder på hamburgare och något att dricka och fortsätter hela kvällen – Välkommen!

Skicka oss ett mejl på info@bushpoint.se och berätta att du kommer så att vi har tillräckligt med proviant. Just det, vi bor på Resarö/Vaxholm, vi skickar adress och telnr. när du mejlar oss.

Åter igen välkommen!

Jeanette och Fredrik

Mama we are coming home

Nu har vi gjort det sista på båten och strax sätter vi oss på planet hem.

Bushpoint kommer inte vara helt ensam utan Jessie kommer att titta till henne en gång i månaden och oftare om det behövs, så det känns bra.

Nu tar vi sommarlov från seglandet men om vi hittar på något annat litet äventyr under sommaren så kanske det kommer ett inlägg.

Vi kommer att skicka ut en inbjudan till vår utlovade prisutdelning/hamburgerkväll när vi kommer hem. Just nu lutar det åt den 17 juni, helgen innan midsommar och innan alla drar på semester.

Till sist vill vi bjuda dig på en seglingsfilm som har den typiska Karibien slogan Sail Fast Live Slow.

Vi hoppas att vi ses snart och ha en skön sommar!

Jeanette & Fredrik

Markkänning

Nu har Bushpoint och vi fått markkänning och det börjar dra ihop sig för att åka hem till Sverige. Vi måste erkänna att vi har hemlängtan och vi ser så framemot att komma hem. När vi började göra i ordning båten för upptagning och förvaring uppstod en underlig känsla som i alla fall vi inte varit med om förut – vi började längta tillbaka samtidigt som vi längtade hem! En underligt känsla som vi antar är bra och betyder att vi har stortrivts de 9 månader sedan sist vi var hemma.

Bushpoint lyftes ut vatten fredagen den femte maj i Jolly Habour Marina på Antigua. Killarna som körde kranen tyckte att vi seglat för lite eftersom vi hade en del beväxning på botten. Men när vi förklarade att vår självpolerande bottenfärg nog hade gjort sitt efter mer en ett år och 7136 nm så hade de full förståelse för beväxningen. Eftersom vår båt är av aluminium vill vi inte använda kopparbaserad färg utan istället använder vi en sk självpolerande färg. Fördelen med färg som innehåller koppar är att ”saker och ting” inte vill växa på den. En självpolerande färg bygger på att den sakta men säkert poleras bort och i och med detta ska också det som vill växa på botten följa med.

 

Avskrapad och spolad

Du kanske undrar hur man förvarar en segelbåt på ett ställe där det kan uppstå orkaner.

Segelbåtar förvaras normal  en stormvagga. Men eftersom vi inte har någon köl så räcker det med stöttor som svetsas ihop så att de inte glider och därefter spänns båten fast i marken med kraftiga spännband. Enligt Pantaenius (vårt försäkringsbolag) ska även masten säkras i marken med hjälp av fallen som går från masttoppen. Allt som kan fånga vind ska självklart också plockas bort och sedan är det bara att hoppas på det bästa.

Bushpoint ännu ej fastspänd.

Vi kommer att följa National Hurricane Center/NOAA som håller koll på orkaner. På deras hemsida kan man följa med hur orkanerna bildas och rör sig. Här är en länk om du är intresserad http://www.nhc.noaa.gov/

Så nu återstår det bara lite små fix innan det är dags att åka hem.

Jeanette & Fredrik

Antigua Classic mm

Nu har vi snurrat runt Antigua i snart en månad och vi har hunnit med en hel del.

Vi började med Jolly Harbour för att kolla hur det ser ut i marinan eftersom det är där vi ska lämna Bushpoint under de sex månader som vi är hemma. Det var en hel del svenska båtar där, Ultimo, Yasmine och Cavatina så det blev ett fint svenskmöte. Därefter gjorde vi ett kort stopp i Falmouth Harbour på vår väg till Green Island. Karin och Hasse på s/y Barbasol teamade upp på vägen dit och vi hade några trevliga dagar tillsammans. Green Island ger lite samma känsla som Tobago Cays, man ligger innanför ett rev och har Atlantens vågor utanför som rullar in och bryts mot revet.

Nu utlovade prognosen ostliga dyningar och då var det perfekt läge att dra vidare till Barbuda som ligger ca 40 nm norr om Antigua. Vi hade fått veta att om man vill ankra på den västra sidan av Barbuda så ska det helst vara ostliga dyningar annars blir det en väldigt rullig ankring. Det finns inte så mycket att göra på Barbuda, man kan besöka en fregattkoloni och vandra till några vackra platser. Förutom det så är det bara att njuta av sköldpaddor, delfiner och en otroligt lång och fin strand.

Man behöver inte segla till Barbuda

På Barbuda finns det en stor öde hotellanläggning som stått övergiven sedan 2004 och det ryktas att Robert De Niro funderar på att lägga ner lite pengar där. Men vi undrar om det verkligen kommer att inträffa. Vi besökte Light House Bay, ett litet öde hotell och där träffade vi en man som såg till hotellet när det stod tomt, lite ”The Shining” varning. Men vi undrar om det varit några gäster här tidigare på säsongen.

Light House Bay hotell

Efter två dygn styrde vi så åter söderut mot Antigua och Hermitage Bay där vi fått tips att utanför resorten Five Island finns det ett bra och öppet wi-fi. Vi kan intyga att det är det snabbaste wi-fi vi har haft sedan vi åkte hemifrån. Så under några dagar mättade vi vårt internetbehov innan det var dags att gå till Falmouth Harbour igen och där ankrade vi tillsammans med Maltese Falcon.

Maltese Falcon

I Falmouth fick även Red Light District en ny betydelse för oss.

Om masten är 30m eller högre så ska ankarlanternan vara röd

Påskafton firades med ägg, Janson och nubbe

Sedan var det dags för Antigua Classic Yacht Regatta. Det är svårt att beskriva med ord, men det sägs ju att en bild säger mer än 1000 ord, så här kommer många ord.

I skrivande stund ligger vi återigen utanför Five Island Resort och lyssnar på Brynäs – HV71 på sportradion. Vi har även börjat förbereda Bushpoint för upptagning och förvaring under 6 månader. Den 10 maj flyger vi hem så det börjar bli dags för vår utlovade prisutdelning, för gissningstävlingen under Atlantöverfarten, och den utlovade hamburger kvällen.  Vi hoppas det finns ett intresse och inbjudan kommer här på bloggen.

Jeanette & Fredrik

Gubben med röda mössan

Så kommer då det utlovade Cousteau special inlägget.

Vem var då Cousteau?
Vi som är något äldre vet naturligtvis hur han såg ut och med sin klassiska röda mössa.

Jacques –Yves Cousteau 1910-1997

Man kan säga att det är delvis tack vare honom vi dyker som vi gör i dag.
Från början var Cousteau marinofficer och skulle utbildas till flygare men tyvärr råkade han ut för en bilolycka så det blev inga vingar. Istället hjälpte han under andra världskriget uppfinnaren Emile Gagnan att utveckla Aqua-Lung. Aqua-Lung var det ursprungliga engelska namnet på ”Self-Contained Underwater Breathing Apparatus” – SCUBA. Idag kallar vi det dykregulator.

Efter kriget fortsatte Cousteau som marinofficer och utvecklade tekniker för att rensa franska hamnar från minor. Han gjorde även sin första film då; Épaves (Skeppsvrak) och efter den gick den franska flottan med på att offentliggöra hans hemliga dykkapsel som möjliggjort filmandet. Därefter gjorde Cousteau ett antal filmer och han har bland annat fått tre Oscars statyetter och vunnit guldpalmen i Cannes 1956. Cousteau var den enda person som vunnit Guldpalmen med en dokumentärfilm, fram till 2004 då Michael Moore vann med dokumentärfilmen Fahrenheit 9/11.

Passande nog har en film om Cousteau Sverige premiär den 21 april. Klicka på den blå texten Jacques – Havets Utforskare och se en trailer. 

Här kommer vårt lilla bidrag till filmhistorien, det blir kanske inte så många palmer och gubbar, men håll till godo.

 

För dig som är mer intresserad av Herr Cousteau så klickar du på den blå texten till en bra artikel i tidningen Världens Historia – Cousteau Djuphavets Kung

GLAD PÅSK!

Jeanette & Fredrik

Guadeloupe del 2

Vi börjar del 2 med en film om vår vandring till vattenfall genom regnskog på Guadeloupe.

Efter Pointe à Pitre på Guadeloupe seglade vidare till Iles des Saintes, s/y Haven seglade för att möta upp Harmonius och Katahdin slog följe med oss. På Iles des Saintes har det aldrig odlats något så de har inte behövt att importera slavar. Tydligen har det alltid funnits en stark koppling till Bretagne och ön har aldrig tillhört annat än Frankrike, tillskillnad från många andra öar i Karibien som bytt ”ägare” flera gånger. Bourg des Saintes är den enda staden och den är riktigt liten charmig och hit kommer dagsturister med färja från Guadeloupe. På kvällen när det åkt tillbaka till Guadeloupe faller ett lugn över staden.

Bourg des Saintes – Iles des Saintes

Fiskelyckan uteblir, men hittade en fiskhandlare som tur var

Bourg des Saintes Vårdcentral

Här på Iles des Saintes mötte vi så äntligen Unicorn med Anna-Karin och Håkan ombord. Unicorn har en bra blogg som Jeanette följt under flera år och blivit inspirerad av, jättekul att träffa dem. Unicorn vandrar mycket och en dag följde vi med på en utmanande hike till Le Chameua och på toppen fick vi en vidunderligt vacker utsikt. Vi kunde valt den enkla vägen upp, dvs gått på vägen, men det hade ju inte varit lika utmanade och kul!

Vy från toppen på Le Chameua

We did it! Jeanette, Cathy, Larry, Anna-Karin och Håkan

Vy på viken och Le Chameua i bakgrunden från Fort Napoleon

Efter fem dagar lämnade vi Iles des Saintes och seglade till Pigeon Island där vi dykt i Jacques Cousteaus undervattenspark – verkligen jättebra dyk och det blir film på det och ett Jacques Cousteau special.

Sista stoppet på Guadeloupe blev Deshaise. För er som sett Mord i paradiset så spelas delar av den in i Deshaise, resten på andra platser på Guadeloupe. Vi hann inte mer än i land med jollen så stannade en brittiska oss och frågade om vi sett några plaster från tv-serien! Tyvärr inte, men kanske har vi sett en bar som var med, eller så var det bara en bra bar! Hursomhelst så är det en gullig liten by med ett kyrktorn som vi kände igen från mord i Paradiset.

Mord i Paradiset kyrkan

Fredrik i Deshaise

 

Bonusmaterial för historieintresserade

Det var Columbus som förste europé som upptäckte Guadeloupe 1493 och han gav ön namnet Santa María de Guadalupe de Extremadura.

Under lång tid försvarade sig Caribs mot erövringsförsöken, men tillslut grundades en fransk koloni på ön år 1635. Nu påbörjades utrotningen av Caribs och de 6000 som överlevde förflyttades till andra öar. När det var klart år 1647 införlivades Guadeloupe med Frankrike. Men det slutar inte här, som du vet har britter och fransmän om vartannat ägt öarna i Karibien och den tredje och sista gången som britterna erövrade Guadeloupe var under Napoleonkrigen 1810-1813.

Den 3 mars 1813 gavs Guadeloupe till kung Karl XIII av Sverige och hans arvtagare Karl XIV Johan, den första Bernadotte på svensk tron. De fick ön som ersättning för egendomsförluster som kunde drabba den blivande kungen Karl XIV Johan till följd av alliansen mot Napoleon. Nu varade det svenska ägandet inte så länge, redan drygt ett år senare fick Frankrike tillbaka Guadeloupe. Det svenska kungahuset kompenserades på 24 miljoner franc i den sk Guadeloupefonden. År 1815 användes dessa pengar att betala av den svenska statsskulden och istället fick kungahuset en årlig ränta på pengarna, den sk Guadaluperäntan. Räntan var fram tills dess att den avskaffades 1983 ett särskilt anslag i statsbudgeten och uppgick till 300 000 kr vid avskaffandet.

Sedan andra världskrigets slut är Guadeloupe ett franskt departement.

Jeanette & Fredrik

FILM TIME!

God söndag på dig!
Äntligen har vi lyckats få upp en film, så nu blir det film time – ”Melodikrysset i Paradiset”.

Vi är nu i Jolly Harbour på Antigua och igår hade vi ett härligt ”svenskmöte” med segelbåtarna Cavatina, Ultimo och Yasmine.

Under veckorna som kommer ska vi segla runt Antigua och till Barbuda. Mellan den 19-25 april är det Antigua Classic Yacht Regatta och då tänkte vi ligga på första parkett i Falmouth Harbour för att njuta av skönheterna.

Jeanette & Fredrik

Guadeloupe del 1

Nu är vi i Deshaise på norr Guadeloupe och äntligen har vi tillräckligt bra internet för att publicera ett inlägg! Vi hade tänkt att börja med en film som vi gjorde redan när vi besökte Tobago Cays, men tyvärr är inte nätet så bra att vi lyckats ladda upp filmerna, vi har fler på gång! Så filmsugna får vänta ett tag till.

Det har hänt en del sedan senaste inlägget så vi gör två delar om vårt besök på Guadeloupe.

Vi lade den vackra ön Dominika bakom oss och seglade vidare till Guadeloupe och den första ö vi gick i land på var Marie-Galante där vi ankrade utanför Saint Louis.

Soldat från Första Världskriget – Saint Louis

Folktomt under siestan

Här träffade vi några nya ”båtkompisar” som båda var från Kanada (Haven och Harmonius Cays). Tillsammans med dem och Katahdin, som vi träffade första gången på Bequia, gjorde vi ön per bil och fots. Allan från Haven skördade ett sockerrör och det var första gången som vi smakat så färskt socker och det var mer som en sav.

Allan (Haven), Larry och Cathy (Katahdin)

Phils nacke (Harmonius), Brenda (Haven), Allan och Cathy

Sink hole!

Ruin efter ett romdestilleri

Byggnaden var en ruin, men skorstenen står pall.

Romplantagen med herrgården i bakgrunden

När Columbus kom till Marie-Galante hade han slut på helgon att döpa ön efter så det fick bli namnet på ett av hans skepp. Ganska fantastiskt att en enda man fått namnge så många platser.

På ön odlas sockerrör som det görs socker och rom av och vi köpte både socker och rom och passade förstås på att besöka ett destilleri. Förr i världen fanns det drygt 600 väderkvarnar som krossade sockerrören, kvarnarna drogs runt med hjälp av segel och idag finns det bara ett sjuttiotal kvar, men de är inte i bruk.

Destilleribesök

Högen till höger i bild är sockerrör

Jeanette, Brenda och Krista (Harmonius) som väntar på romprovning

Idag finns det ett femtiotal vindkraftverk som genererar el till ön. Eftersom det alltid blåser i Karibien är vi lite förvånade över att inte fler öar har vindkraftverk för elförsörjning. Men å andra sidan är vi inte förvånade, för det finns nog helt enkelt inte pengar till denna typ av investering på de flesta karibiska öar.

Efter tre dagar kändes vi oss klara med ön och seglade till Pointe à Pitre på Guadeloupe tillsammans med Haven och Katahdin. Här mötte vi upp med Ultimo (Carina och Conny) som vi inte sett sedan Martinique för drygt 2 månader sedan och det blev ett kärt återseende.

Här serveras Guadeloupes bästa Bokit, Grand Anse, strax norr om Deshaise

Ett destilleribesök tillsammans med Ultimo

Kapten Krok?

Guadeloupe, som är huvudön och som givit namnet åt landet, har formen av en fjäril, ena vingen är hög och har många fina vandringsleder i regnskog och den andra vingen är låglänt med fina stränder och gulliga små städer. På Guadeloupe bor det drygt 330 000 personer och landet är en del av Frankrike. Caribs gav ön namnet Karukera – Island of pretty waters.

WoW – vilken vacker kyrkogård i Morne-à-l’Eau!

Vad håller de på med till vänster i bild?

Strandfika!

Vi har varit på ett slavmuseum i Pointe à Pitre som är huvudstaden på Guadeloupe, muséet var riktigt bra och gick igenom slavhandel i världen i då tid, mycket intressant, så missa inte det om du åker hit. Gillar du att vandra kan vi rekommendera att åka till Guadeloupe och till Dominika. Fredrik har gjort en film om en av våra vandringar på Guadeloupe tillsammans med Haven och Katahdin som kommer i del 2.

Imorgon lämnar vi Deshaise och Guadeloupe och styr mot Antigua och Jolly Harbour. Där hoppas vi att internet ska vara riktigt bra så att vi kan ladda upp lite filmer.

Jeanette & Fredrik

Message in a bottle

Vi måste förmedla en lite smått fantastisk historia om hur liten världen kan vara. Historien börjar då vi korsade Atlanten.

I denna tid av sekundsnabb kommunikation bestämde sig vår besättningsmedlem Tova för att prova den gamla hederliga flaskposten. Sagt och gjort ett brev skrevs enligt konsten alla regler med kontaktuppgifter och lades i en liten flaska. Flaskan postas mitt ute på Atlanten och försvinner i fjärran. Atlanten korsas och Tova åker hem för att sedan åka till USA för att gå på Universitet.

För att några veckor sedan får vi ett sms från Tova om att flaskan är hittad på St Croix!!

   

Vi vill naturligtvis veta mer och så även Tova. Det visar sig att det är en man från New York som varit på semester på St Croix som hittade flaskan och här kunde historien ha slutat. Men det blir naturligtvis en snackis bland Tovas kompisar i USA och till slut når historien en moster till en av kompisarna, var på hon utbrister – ”honom känner jag”!

Vi har nu tagit oss upp till Guadeloupe och seglat runt bland öarna. I skrivande stund ligger vi på Iles des Saintes. Vi återkommer med mer info (och bilder) om Guadeloupe. Vi har också några filmer på gång, men tyvärr är internet för långsamt för att det ska gå att ladda upp film!

Allt väl ombord!
Jeanette & Fredrik