Hajar i vattnet

Vi hoppas att du inte har saknat våra inlägg allt för mycket! För oss har tiden flugit fram och vi har hunnit med en hel del under de veckor som gått sedan vi bloggade senast.

Vi har tagit oss från Panama och hela vägen till den lilla ön Providencia som ligger utanför Nicaraguas kust, men som tillhör Colombia (se karta). Fredrik har hunnit med att bli ett år äldre och dykningen har kommit igång rejält vilket också filmproduktionen gjort. Sist i inlägget kommer en dykfilm som förklarar rubriken, och det kommer att komma flera filmer var så säker för dykningen här i Providencia är helt fantastisk.

Men först en liten upp datering. Vi lämnade Panama och Shelter Bay Marina sent på eftermiddagen den 27 februari för att gå de 230 nm till ön San Andrés. Det visade sig tuffare och obekvämare än vi trott. Vi visste visserligen att vi skulle vara tvungna att segla högt upp mot vinden och hade förberett oss väl med färdiglagad mat så det var bara pasta som skulle kokas. Men sjön var så obekväm att till och med Fredrik kända av sjösjuka.  Han kanske kan skylla på att vi legat helt stilla inne i Shelter Bay Marina i nästan tre veckor och kom ut till denna sjögång som vi inte sett dess like sedan vi seglade på Nordsjön. Så frukostmackorna som vi hade förberett fick bli kvällsmat och köttfärssåsen fick bli frukosten när vi tillslut kom fram och kunde ankra i skydd bakom revet i San Andrés, för det var inte tal om att gå ner och koka pasta under gång!

Nu har vi har varit på öarna San Andrés och Providencia som är så små att de är svåra att hitta på en karta i drygt 3 veckor. De ligger utanför Nicaraguas kust men tillhör som sagt Colombia, fast Nicaragua har fiskerättigheter. Klimatet är tropiskt och det finns djungel, palmer och vita sandstränder. San Andrés som är den största ön är ungefär lika stor som Visingsö!

Engelsmännen kom till ön med sina slavar i början av 1600-talet och deras ättlingar kallas Raizals. De är mycket stolta över sitt engelska arv och fortsätter uppfostra sina barn mer strikt än de lössläppta?! colombianerna. Uppfostran sker som regel av grandma (mormor/farmor). De flesta är baptister och svarta och de inflyttade kommer till största delen från Colombia, och de utgör också den stora delen av turisterna. Creol som talas på öarna är det fd slavspråket som användes för att engelsmännen inte skulle förstå dem. Engelska lär de sig eftersom de är stolta över sitt ursprung och bibeln är skriven på engelska, spanska talas i skolan förstås eftersom öarna tillhör Colombia. Raizals minskar i proportion till de andra vilket Raizals ser som ett problem.

Vår Raizalguide

Lite oklart om det bodde några permanent på öarna innan engelsmännen kom, klart är att spanjorerna var här och kollade läget, och sedan var det förstås ett pirattillhåll och på båda öarna finns namnet Captain Morgan allestädes närvarande.

På San Andrés finns en färskvattenlagun och också öns första Reggiebar, den är dock nedlagd, men runt lagunen bor Raizals. Vattnet i färskvattenlagunen tillhör staten, men marken runtomkring ägs av en släkt och marken ärvs av sönerna, döttrarna flyttar som regel till sina makar.

Första Reggiebaren på San Andrés

Det mesta på öarna är för den ca halva miljonen turister som kommer årligen. San Andrés är en duty-free zone och med sina ca 75 000 invånare är ön livfull och kan nog liknas vid Benidorm på sent 1970-tal.

Strandraggaren och hans hustru

Providencia med sina 6 500 boende är mer lugn. Öarna ligger ungefär 70 nm ifrån varandra och det går snabbåtar emellan. Vår segling mellan San Andrés och Providencia var ungefär lika hård som från Panama och motvind så det tog sin tid att kryssa fram, vi anlände i mörkret efter 14 timmar.

Fin utsikt över ankringen från the peak på Provicencia

Vad har vi då roat oss med, förutom dykning, i snart 3 veckor? Mycket socialt liv tillsammans med rallydeltagana förstås och det vanliga som att handla, laga mat, diska och städa samt sightseeing. Här kommer lite bilder, och som avslutning dykfilm.

Motorreparation, svetsning och frisör, det gäller att ha många talanger på en liten ö
Jeanette är nu PADI Advanced

Efter helgen seglar vi 350 nm vidare mot Honduras för mer dykning i runt 2-3 veckor.

Jeanette & Fredrik

Inblåsta i Panama

Vi är kvar några extra dagar i Shelter Bay eftersom det är mycket vind och stora svall på havet utanför och på väg upp mot San Andres som är vårt nästa stop ca 220 NM (ca 400 km ).

Då får vi roa sig med annat som att gå på djungelexpedition och det är enkelt, den ligger precis bakom marinan och där finnas det massor att se bl a apor och åter igen är det bra att ha en proffsfotograf bland seglarvännerna, tack Sheira Brady på S/Y Gemeaux för bilderna.

Vrålapa
… men så svara då!
Capuchinapa
Sötast i djungeln

När vi tröttnat på djungelturer så spelar vi spel. Vi har bland annat spelat French cricket i värmen och även en hel del sällskapsspel med segelvännerna. En favorit förutom Mexican Train Domino har varit Codenames. Även om vi har ett litet handikapp när vi spelar på engelska så måste vi ha klarat oss rätt bra för vi får fortfarande vara med och spela.

Vi har även en elektrisk upplevelse att dela med oss av och det i form av en blomknopp i en drink. Vi besökte restaurangen Azahar när vi var i Panama City och vår vän Jonathan (Jon) på s/y Tookish beställde en Gin Tonic och så långt är allt normalt. Efter sin första sipp började han fnissa och sa att vi måste prova hans drink men först bita i den lilla blomknopp som kom med drinken. Känslan kan beskrivas som pirrande in läppar och mun och gav en ny dimension till GTen. Fredrik beskrev känslan ”som att slicka på ett 9-volts batteri” samtidigt som man dricker en Gin Tonic. Jeanette har inte slickat på ett 9-volts batteri men vem vet kanske det är dags att prova även detta. Ni som har gjort det kanske förstår vad Fredrik menar.

Elektriskt!

Blomman var en ”Electric daisy” på svenska Parakrasse och är tydligen ett känt partytrick. I butikerna säljs blomman som ”Szechuan buttoms”. Den växer vilt i Sydamerika och anses döda parasiter i blodet och bota tandvärk.

Stjärnkrogens El Buli i Barcelona har använt blomma för att ”lura” sina gäster att tro att maten var lagad med elektrisk chockverkan!

I kväll hoppas vi att vind och hav har lugnat ner sig så att vi kan ta sikte på San Andres där vi hoppas på att få dyka mycket. Vi räknar med att det tar 32-36 timmar, så vi har förberett några goda luncher och middagar.

Jeanette & Fredrik

PANAMA

Tusen tack för alla kommentarer det är jättekul att läsa dem!

Efter en dryg vecka i Shelter Bay Marina fylld av allehanda bestyr och trevligheter var det dags för oss att göra Panama City och ta en närmare titt på Panamakanalen. Men först lite kort info – Det bor nästan 4 miljoner i Panama och 2 av dem i Panama City. De flesta är katoliker och pratar spanska, men många är tvåspråkiga med engelska som andra språk. Största inkomstkällan är kanalen, Panama är en demokratisk republik, klimatet är tropiskt och valutan är USD och den lokala valutan balboa finns bara i mynt.

Shelter Bay ligger på Atlantsidan av kanalen och Panama City ligger på Stillahavssidan. Tillsammans med seglarvänner hade vi 1 ½ dygn på oss i Panama City innan det var dags att återvända till båten och förbereda för nästa etapp på resan. Så det gällde att passa på att uppleva storstadsliv, hotellrum, kultur och mat!

Vi bodde två nätter på Hard Rock Hotel, hur skönt tror du att det är att ställa sig i en dusch och ha tillgång till obegränsat med vatten, som dessutom är varmt? Så underbart! Vi hade luftkonditionering och det var lite kallt så den fick vi ställa upp den på 23 grader för att inte ”frysa ihjäl”.

Vi tillbringade en hel dag i den gamla staden Casco Viejo även kallad Casco Antiguo eller San Felipe, och avslutade dagen med besök på rompub med romprovning. Vi var inne i flera kyrkor, provade kaffe från Panama som är så omtalat bra, men helt ärligt det tyckte inte vi. De bryggde kaffet som vi gör hemma med Melittafilter och resultatet blev mycket tunt och inget att skriva hem. Just nu pågår en utställning av Michelangelos verk från Sixtinska kapellet i Rom. Kul och intressant att se de verken på när håll och utan att behöva bryta nacken av att titta upp i taket.

Vi var ute och åt på två helt olika restauranger, olika i pris och mat, och båda måste vi bara rekommendera. På den första, Azahar, åt vi så god mat som vi inte ätit på flera år på restaurang och den andra var en panamansk restaurang, Fonda Lo Que Hay. Så missa inte dem om du tar dig hela vägen hit!

Och självklart tog vi en närmre titt på kanalen. Vi besökte slussar i båda ändarna av kanalen och åkte tåg.

Miraflores på Stilla havssidan
Atlanten/Karibiska havet
Agua Clara
Agua Clara
Agua Clara

Det går nästan inte att skriva ett inlägg om Panama och inte beröra USA:s inblandning och inte berätta om Panamakanalen som förbinder Atlanten och Stilla Havet. Och en annan historia skulle vara att skriva om järnvägen som i sig var enormt lönsam och avgörande för att kanalbygget skulle kunna genomföras, men den skriver vi inte om!

Panamakanalen

De första idéerna till en kanal i Panama framfördes i mitten av 1500-talet, och det första försöket att konstruera en kanal skedde under franskt ledarskap 1880. Försöket bedömdes som misslyckat år 1889 och kanalen fullbordades av ingenjörstrupper från USA:s armé mellan 1904 och 1914. Det uppskattats att så många som 27 500 dog under byggandet av kanalen mestadels av sjukdomar som malaria och gula febern och de flesta av dem mellan åren 1881-1889.

Kanalen består av två konstgjorda sjöar, flera utvidgade eller konstgjorda kanaler samt tre grupper av slussar. Vi besökte slussar och åkte tåg bl a längs den konstgjorda Gatúnsjön som är mycket större än vi trodde. Den är nästan lika stor som Hjälmaren, Sveriges fjärde största sjö.

Även Sverige hade ett finger med i bygget. Trollhättans Mekaniska Verkstad tillverkade 236 jättestora skruvar till slussarna. Skruvarna vägde nästan 1 ton styck och var 8 m långa med en diameter på 1,5 dm.

Panamakanalens totala sträcka är nästan 80 km och på den får allt från små fritidsbåtar upp till stora handelsfartyg passera, ungefär 40 fartyg om dagen går igenom kanalen. En typisk passage för ett lastfartyg är ca 9 timmar, segelbåtar brukar räkna med 2 dygn. De går igenom de första slussarna och ankrar i Gatúnsjön och fortsätter nästa dag, men vi har hört att det kan gå fortare. Vi har några seglarvänner som går igenom kanalen i dagarna och de sa att de, beroende på storlek, betalat runt 1300-1800 USD. De stora handelsfartygen betalar i snitt 300 – 400 000 USD, men om de använder Agua Locks, den nya slussen från 2016, kostar genomfarten 500 -800 000 USD.

Sedan öppning av kanalen i augusti 1914 fram till 2018 har uppskattningsvis 1 miljon fartyg passerat genom kanalen. Vill du läsa lite om Panamas historia och nutid så hittar du det lite längre ner i inlägget.

Sengångare

Om några dagar är det dags för oss att kapa förtöjningarna i marinan och segla vidare. Nästa destination är ön San Andres som tillhör Colombia, men ligger utanför Nicaraguas kust.

Jeanette & Fredrik

Historia & Nutid

Historiskt sett så kom de första spanjorerna till Panama i början av 1500-talet och därmed dog ursprungsbefolkningen (chibchan-, choco- och cuevafolken), de flesta av sjukdomar från Europa. Mellan åren 1538-1821 var Panama del av de spanska kolonierna sedan del av Stor Colombia som de blev självständiga från 1903, som vi skrivit om i tidigare blogginlägg.

1903 slöts ett fördrag där USA erhöll formell suveränitet över en 16 km bred landremsa från kust till kust där kanalen skulle byggas klart. Panamakanalzonen befästes av USA:s armé och kanalen byggdes av amerikanska ingenjörstrupper mellan åren 1904 och 1914. År 1977 beslutades att Panamakanalen och zonen skulle överföras från amerikansk kontroll till Panama den sista december 1999 vilket också skedde.

USA har alltifrån statens födelse utövat ett omfattande ekonomiskt och politiskt inflytande över Panama. De t o m invaderade Panama 1989 och störtade Manuel Noriega, som tidigare åtnjutit nära relationer med CIA och hjälpt USA att finansiera gerillagruppen Contras i Nicaragua…

Men nu är Panama en demokratisk republik med flerpartisystem och ett lagstiftande enkammarparlament, Asamblea Nacional. Val vart femte år. Rösträtt gäller från 18 års ålder och vid valet den 4 maj 2014 var valdeltagandet 76 procent.

Panama är till ytan nästan dubbelt så stort som Schweiz (8 miljoner inv.). Nästan hälften av den totala landytan täcks av regnskog och bara ¼ av landet är befolkat. De flesta bor längs kanalen och i och runt Panama City. Klimatet är, utom i bergsområden, tropiskt m a o fuktigt och hett året om med små temperaturskillnader, dessutom har de en lång regnperiod som varar maj till januari.

Största inkomstkällan är Panamakanalen och basen i ekonomin är en välutvecklad servicesektor (Panamakanalen, frihandelsområdet Colón, banker, försäkringsbolag, hamnar, fartygsregister och turism) som står för ca 75% av BNP. Det betyder att Panama är ganska beroende av världsmarknadens utveckling. Panama trycker inga egna sedlar utan här är det USD som gäller och balboa är Panamas valuta men den finns bara i mynt och har förstås växelkurs mot dollarn.

Guna Yala

Vi har seglat runt i ögruppen Guna Yala i en månad och upplevt mycket och lärt oss massor om Guna Yala och dess invånare samt historia. Vi har bl a lärt oss att Guna Yala ska stavas med G och inte K, fast G uttalas som K. Tidigare kallades Guna Yala för San Blas, men det är ett namn de spanska erövrarna gav dem, så de vill de inte heta. Det riktiga namnet på ögruppen är alltså Guna Yala.

Under tiden vi varit här har vi gjort ett par korta inlägg via satellittelefon, men tyvärr verkar det inte fungerat. Vi har nu kompletterat blogginlägget ”San Blas bilder” med de saknade texterna. Nu har vi kommit till Shelter Bay precis vid Panamakanalen och fått internetuppkoppling så här kommer ett långt inlägg med bildspel. Ta en kopp kaffe och sätt dig till rätta så hoppas vi på att bjuda på en liten utflykt till Guna Yala.

Gunaindianerna vill bevara sitt sätt att leva och sina traditioner. Gunas är trevliga, vänliga, öppna och småväxta, tydligen är det bara pygméerna som är kortare. Det bor ca 55 000 Gunas i Guna Yala. Gunas kom ursprungligen från fastlandet men de lämnade succesivt sina hem och flyttade ut till öarna. På fastlandet drabbades byarna av översvämningar, sjukdomar som gula febern och blev hotade av andra stammar. På öarna fanns det dessutom inga insekter och ormar. Ögruppen Guna Yala ligger strax utanför fastlandet Panama, och du behöver zooma rejält mycket för att upptäcka dem på en karta. Guna Yala består av ca 365 öar men bara ett 40-tal är bebodda. En del öar tar emot back-packers och andra ”travelers” som vill erfara en eller flera nätter i en hängmatta på en mer eller mindre obebodd ö. Flera av de obebodda öarna används också som ”weekend get away” från den ö Gunas normalt bor på där det oftast är många hus och riktigt trångbott.

Men som sagt, spanjorerna kom de inte undan, inte heller pirater som hade Gunas öar som baser inför sina attacker på utskeppningshamnen Portobello och de spanska skepp som förde hem skatter de tagit från landet. Ca 1750 fick Gunas nog och de annars så fredliga indianerna attackerade och utförde massaker på inkräktarna som bosatt sig på öarna. Fredsavtalet från 1785 skulle garantera att Gunas fick leva i fred. Det är också vid denna tid som koksnötshandels startade och fortfarande idag är det många Gunas huvudsakliga inkomstkälla. Det betyder att varje kokosnöt i Guna Yala ägs av någon och det är inget besökare får förse sig av, även om de ligger på marken.

Hur gick det då med att få leva i fred? Så där kan man säga, Gunas styrdes från Panama som vid det här laget, 1903, hade blivit självständiga från Colombia med hjälp av USA (som ville slutföra bygget Panamakanalen, se blogginlägg från Colombia). Gunas lojalitet låg dock kvar hos Colombia. Panama styrde diktatoriskt över Gunas och efter många sammandrabbningar fick allt ett blodigt slut 1925 då Panamapolis, stationerad på en av Guna Yalas öar (Porvenir), mördades tillsammans med de Gunas som var av blandäktenskap. Nu begärde Gunas totalt självstyre vilket de också fick. Gunas är organiserade och strikt hierarkiskt styrda. Varje by har tre ”Sailas” (chefer) och tre ”Caciques” (högsta chefer) som styr Guna nationen, en av dessa tre väljs till absolut högsta ledare av Gunas. Varje by har en ”congresso” där byn samlas kring sina Sailas, dessa är mycket mer än politiska ledare, de har också kunskap inom spiritism, poesi, medicin och historia.

Sedan 1925 är det förbjudet för Gunas att gifta sig med någon icke Guna. Fast på en ö som vi var på finns en fransman som är gift med en Guna. Eftersom det bara finns 55 000 Gunas så innebär lagen genetisk isolering och vi har sett hel del albinos. Men för Gunas betyder det lycka att få ett albinobarn som här kallas ”moon child”. Fast vi ser förstå hur illa solen går åt deras ljusa hy och känsliga ögon. Seglare ger dem solskyddskräm som vi hoppas de använder och solglasögon är särskilt välkomna. Vi önskar att vi vetat detta innan vi kom hit för då hade vi haft med oss solglasögon för barn att ge bort. De flesta Gunas lever dock och har god hälsa långt upp i åren. Men precis som vi får de med stigande ålder problem med att läsa liten text, så vi var glada att vi hade några extra par läsglasögon att ge bort. Guna är ett matriarkalt samhälle, kvinnan styr över pengarna och det är kvinnan som väljer sin man som flyttar till hennes ö. En Guna blir giftasvuxen när de anses mogna, ålder har liten betydelse.

Transvestiter

Det finns flera Gunamän som klär sig som kvinnor med smycken, klänning, molas och arm- och benband och här ses det som helt naturligt. De agerar också som kvinnor och för att ytterligare förstärka deras kvinnlighet omges de ofta av ett eller flera barn. Vi har hört att föds de bara pojkar i en familj så utses en av dem till att vara flicka, någon har berättat för oss att den förstfödda ska vara en flicka oavsett vad.

Lisa Master Mola Maker

Molas

Molas är ett ”broderat” rektangulärt tygstycke som Gunakvinnorna traditionellt syr fast på en blus både på fram- och baksida och de flesta molas tillverkas av kvinnor. Förr i tiden gjordes molas av naturfiber, men när kokosnötshandeln startade introducerades nya material och mönster. Det tar allt från 1 till 3 månader att färdigställa en mola. En mola består av flera tyglager av olika färger, där varje lager tyg klipps fram till första sidan för att bilda ett mönster i olika färger. Tyglagren som lyfts fram sys fast och sedan broderas fina stygn och de bildar också olika mönster. Molas var tidigare enbart i geometriska mönster, men idag kan man hitta abstrakta mönster av fåglar och andra djur, t o m delfiner. Orange, vinrött och svart är de traditionella färgerna och på senare tid har man börjat göra molas i olika blå toner, med marina motiv för det gillar turisterna. De av högsta klass (som oftast kostar mer) har många tyglager och är fint bearbetade med många fina stygn och har en vacker design, priset kan också bero på vem som gör och vem som säljer molas. Den dyraste kan kosta mellan 80-100 USD för en mola, medan de andra får allt mellan 15-50 USD. Kan de vara värt så mycket kan man fråga sig och som vanlig får frågan vara obesvarad.

Mola av Yessica som Jessica köpte

Isla Maquina

Isla Maquina kallas även för Mola Maker Island. Där bor 500 personer varav 200 barn och vår speciella ”mola maker” Yessica med make Romeliano och barn. Yessica har nästan samma namn som Jeanettes syster Jessica, som var med då vi besökte ön. Maquina är nog en typisk Guna Yala by, med en stor Congresso i centrum och små hus/hyddor av naturmaterial som bambu och sätts sammansatt av material från djungel, gissar på lianer. Taken är gjorda av sammanflätade palmblad också det från den närliggande djungeln på fastlandet. Byggnaderna och taken är stadigt gjorda och står pall under den regnperioden, taken behöver läggas om var 25 år! Det finns inga möbler i husen, bara hängmattor att sova och vila i. Köken ligger separat, utanför själva husen, och består av en öppen eld över vilken det hänger ett kokkärl, självklart finns det inte rinnande vatten och toaletterna är hyddor som hänger ut i havet. Vatten får Maquina genom en smal ledning från en stor bäck på fastlandet, på ön kommer ledning upp hur havet och på ledingen sitter en kran som vrids av och på och hinkar med vatten bärs till husen. Fredrik hjälpte till och bar vatten vid vårt besök. Familjerna har ett odlingsområde/”finca” på fastlandet, där de odlar bl a bananer och ananas och i djungeln finns det på sina håll djur som de jagar. Familjen Yessica och Romeliano är nog välbeställda, de hade ett hus gjort av betong med två våningar, dubbelsäng i sovrummet och de bedrev en liten affär på bottenvåningen. Det som förvånade oss var nog de många solpanelerna och vi såg även en och annan parabolantenn på ön. Men så har vi nu fått höra att inom ett par år kommer det att finnas mobiltäckning på hela Guna Yala.

Toaletten

Hur har det då gått för oss att leva utan en vanlig livsmedelsaffär typ ICA/Coop, hur har vi klarat av sophanteringen och hur har det egentligen gått att leva utan internet i en månad? Vi kan börja med det sista … Det har gått bra, mycket bra och det har varit skönt att vara ganska oinformerad men så snart vi fick internet började vi surfa. Sophanteringen har också gått ganska bra. Det finns ingen sophämtning här på öarna, utan varje ö bränner sina egna sopor och nästan varje kväll kan man känna en svag doft av brinnande plast. Det är kanske inte det mest miljövänliga, men vad ska de göra? På lovart/vindsidan på öarna samlas skräp, det mesta är plast som kommer från andra delat av världen (t ex Karibien, Atlanten). De som varit här förut säger att det är mycket mer än för bara två år sedan och tyvärr får vi rapporter om liknande tillstånd från seglare i hela världen! Med ökande världsbefolkning så lär nog inte problemet med sopor/plast minska! Vi kastade matrester överbord, aluminiumburkar lämnade vi till Gunas som i sin tur sålde dem vidare. Så kvar ombord finns soppåsar med konservburkar, glasflaskor, pappersavfall och plast och detta kan vi sopsortera här i Shelter Bay. Och leva utan livsmedelsaffär? Vi provianterade mycket och mer än vad vi trodde oss behöva innan vi lämnade Curaçao och kompletterade i Colombia. I Guna Yala har vi kunnat fylla på förråden av ägg, färsk frukt och grönt lite då och då när grönsaksbåten kom, ibland t o m ett par gånger i veckan, det är hutlöst dyrt, men det är bara att betala. Färsk fisk och hummer erbjöds vi att köpa nästan dagligen till ganska OK priser. Gunas kommer i sina ulus, (träkanoter) gjorda av urgröpta trädstammar och det känns verkligen primitivt, en del har motor och lite större båtar. Några sätter segel på sina ulus och tar sig snabbare fram med vinden.

Det var det hela från Guna Yala nu ska vi ta hand om och vårda båten samt spendera ett par dagar i Panama City.

Jeanette & Fredrik

San Blas bilder

Nu är det dags för lite bilder som blivit hemflugna hela vägen från San Blas eller Guna Yala som det numera heter.

Mola maker Yessica
Bushpoint nere i högra hörnet

Djungelutflykt

Nedan ett axplock av fantastiska miljöer

Strandpromenad
Molaförsäljning pågår
Finbesök av mola maker Yessica, hennes man Romeliano och dotter Romina
Gammalt möter nytt på Isla Maquina
Vattenledning direkt från vattenfall
Fiskelycka! Mahi mahi som räckte både till grill och ceviche

Ulu, Guna Yala folkets transportmedel


Det finns bara två av oss – 20 januari 2019

I går lördag, lämnade besättningen oss och de har skött sig med bravur och har i princip stått för mer eller mindre all markservice. Dock har de varit ofina nog att vinna i diverse sällskapsspel.

Vi har haft två underbara veckor när vi seglat runt i detta ölandskap med alla dessa fantastiska namn vad sägs om: BBQ Island, Gunboat Island, Green Island och Swimming Pool Anchorage. 

Eftersom detta inlägg är skickat via satellit så är det fortfarande inga bilder, men bara lugn, bilder är på väg hem med besättningen och kommer att publiceras inom kort.

Vi två som är tvungna att vara kvar, forsätter att segla runt här bland indianer och öar i nästan två veckor till.

När vi får wi-fi så skall vi försöka göra ett längre och mer historiskt inlägg om dessa Kuna Indianer och deras öar.

Så nu hoppas vi allt funkar och att ni inom kort får många bilder att titta på och som sagt av någon ”en bild säger mer än tusen ord”

Jeanette & Fredrik

Land fall San Blas – 7 januari 2019

Vi vill ge ifrån oss ett livstecken fast det blir via satellittelefon och inga bilder. 

Överfarten från Colombia till Panama eller rättare sagt Kuna Yala (San Blas) gick jättebra, det blev 190 distans och tog 28 timmar. Vi kom fram vid lunchtid och solen stod högt på himlen så det var enkelt att hitta in bland reven. Trots att vi nu har besättning blir sömnen lidande när man bara seglar en natt. Det är ju inte förens efter det tredje dygnet man börjar sova gott under segling.

Vi ankrade i vad som kallas swimming pool anchorage (Holandes Cays), njöt och jobbade i kapp sömnen i två nätter innan vi gick vidare till Porvenir och checkade in i Panama. Nu är passen stämplade och under nästan en månad ska vi segla runt här i ögruppen Kuna Yala.

Det är synd att vi inte kan bifoga bilder till inlägget, det är så vackert här! Du får ge dig tilltåls tills vi får tillgång till internet. Kan du inte kan vänta så googla Kuna Yala/San Blas och du lär hitta många bilder på hur det ser ut här.

Det är mycket intressant med Kunaindianerna, så lite längre fram kommer nog mycket information om dem.

Jeanette och Fredrik

PS. Det är ganska skönt att inte vara uppkopplade. 

Nyårsafton på gatan

Då var 2018 avslutat och det gjordes på colombianskt vis med middag på gatan med mycket rom, höga ljud, goda vänner och vackra masker.

Sonen med flickvän har nu åkt hem och bytts ut mot syster och svåger. Tillsammans lämnar vi nu Colombia för vidare färd mot San Blas/Kuna Yala och Panama.

Vi kommer från och med nu att befinna i områden med dåligt Wi-Fi så våra inlägg kommer vi att skicka via satellittelefonen, vilket innebär att vackra bilder kommer du att få vänta på. Du kan följa oss på kartan via Predict Wind Tracking som du hittar under rubriken Var är vi?

God fortsättning på 2019.

Jeanette och Fredrik

Cartagena – WoW!

Så kom då det efterlängtade besöket, sonen Erik och hans flickvän Jessica, jättekul! Då var det dags för oss att se oss om i Cartagena. En härlig stad och det är speciellt att vara här i juletid och nyår ska tydligen vara än mer speciellt, men det får vi skriva om i nästa inlägg.

Egentligen heter staden Cartagena de Indias och hamnen, fästningarna och monumenten i gamla Cartagena är sedan 1984 ett världsarv. Staden har ett strategiskt bra läge och var under det spanska imperiet den mest betydande sydamerikanska hamnstaden. Det var här spanjorerna samlade alla skatter innan de skeppades till Europa. Staden behövde så klart skyddas från pirater och andra så det byggdes murar och fort, San Felipe är nog det mest kända fortet. Det är innan för ”Walled City” som det gamla Cartagena finns att se och vi säger bara åk hit, upplev staden, känn den genuina atmosfären i Getsemani, gå på ”hostel street” som vi kallade den, en gata full av hostel, där finns t o m Boutique hostels! Och missa inte inomhus marknaden i Getsemani, där finns nog allt att köpa.

Här kommer många bilder!

La Gorda Gertrudis

I gamla staden finns de mest vackra portklappar (aldabas) vi sett och de var tidigare en symbol för familjen som bodde i husen, oftast väldigt förmögna hus. Alltså, ju större portklapp desto förmögnare eller mer betydelsefull och symbolen hintade också om vilka som bodde där. Låt oss ge dig några exempel.

Ödlan visade att familjen hade kunglig spansk härkomst
Ett lejon som portklapp, ja då var familjen inom det militära
Ett maritimt motiv visade att familjen var handelsmän som skeppade gods på havet
Här bodde Sir Frances Drake 1586

Av Colombias totalt 49 miljoner invånare bor ca 1 miljon i Cartagena och i landets huvudstad Bogotá bor ca 8 miljoner.

Julfin i håret
Juldagsfirande

Efter att firat jul i Cartagena på svenskt och engelskt vis var det dags att ta ungdomarna på en seglats till Isla de Rosario, ca 20 nm från Cartagena. Vi hissade storen och rullade ut genuan och seglade i ca 6 knop och strålande sol, fast det behöver vi kanske inte skriva för solen lyser ju hela tiden!

Vi ankrade i 3 nätter och ön utforskades, paddel board utnyttjades och självklart blev det sun downers, spel, sol och bad och bokläsning samt lite plugg inför vårterminen.

Badparty
Sun down över ankringen

Efter dessa härliga dagar är vi nu åter i Cartagena för att fira nyår och den 2 januari mönstrar ungdomarna av och flyger hem till Svedala. Men redan samma dag får vi ny besättning och dessutom med nästan samma namn, Jeanettes syster Jessica och hennes man Fredrik så besättningsbytet ska nog gå smärtfritt. Den nya besättningen ska segla med oss till San Blas (Guana Yala) och mönstrar av någonstans på vägen till Colon i Panama. Vi ser väldigt mycket framemot detta besök.

Så till sist vill vi passa på att önska alla ett riktigt…

Gott slut och Gott Nytt år!

Jeanette & Fredrik

Gusto mucho Colombia

Vi älskar Colombia och snällare, vänligare människor får man leta efter, så håll i dig, här kommer ett långt inlägg om Colombia.

El Capitan
Lång söndagslunch på Isla Rosario
Skeppshunden Chloé från s/y Mojito

Colombia var för oss förknippat med våld och väpnade konflikter, FARC-gerillan, narkotika, choklad, kaffe och att det skulle vara ganska fattigt.Men efter 52 år av konflikt skrevs 2016 ett fredsavtal mellan FARC ochColombias regering och det gjorde att Colombias president, Juan Manuel Santos, fickNobels fredspris samma år. Fredsavtalet har bidragit till stark ekonomisktillväxt och ökade investeringar. Beroendet av kaffe (världens näst största produktion efter Brasilien) är fortfarande stort och gör ekonomin sårbar. Bilden av Colombia håller nu på att förändras från krigshärjad narkotikastat till lockande investerings- och turist land.

I Colombia indelas befolkningen i fyra delar efter ursprung, den indianska befolkning är den minsta (3,4 %), den svarta (knappt 11 %), den vita som är ättlingar till de spanska kolonisatörerna (37 %) och de utgör den urbana medelklassen. Den största delen (47%) är blandning av två eller flera av de andra grupperna. Valutan är colombiansk peso (COP), 100 kr är ca 35 000 COP. Här talas spanska och mer än 90% är katoliker. Gabriel García Márquez, (Hundra år av ensamhet) som fick Nobels pris i litteratur kommer härifrån liksom sångerskan Shakira.

Colombia är självförsörjande på livsmedel, de har goda naturtillgångar, guld, nickel, platina, smaragder, kolreserver och nya fynd av olja och naturgas väntas täcka energibehovet och avsevärt förbättra exportinkomsterna. Colombias egen elektricitet är till drygt 70 % vattenkraft och resterande är till största delen fossila bränslen. Med utländska investeringar har industrin (stål-, maskin-, olje- och kemisk industri) byggts ut, huvudsakligen i städerna på högplatån. Många arbetar dock fortfarande inom jordbruket där den mesta jorden ägs av stora jordägare och de flesta är fattiga småbrukare eller jordlösa lantarbetare.

Armadan intar Cartagena
Sky line Cartagena

Samhällsklyftorna är stora, men nu räknas Colombia som ett övre medelinkomst land och har god tillväxt. De senaste åren har BNP ökat med mer än 5 % per år (Sverige runt 2 % fast från redan höga nivåer förstås). Sedan 2002 har fattigdomen minskat i från 54 % till mindre än och 28%. Det är dock stor skillnad mellan stora städer och landsbygd och stora sociala klyftor. I Cartagena har vi sett att hyreshus är omgärdade av höga stålstaket med grindar och att de har en vakt. Lägre en/två familjs hus är också omgärdade av stängsel.

Det finns stora inkomster att tjäna vid sidan av den formella ekonomin i narkotikahandel och den colombianska kustbevakningen berättade för oss (behöver dock inte vara helt sant) att bara utanför Cartagena beslagtas1-2 ton kokain per månad och det ska vara ännu värre på Stilla havssidan, där pratar man om 6-7 ton per månad. Där beslag tas, eller sänks, 1-2 ubåtar, special byggda för kokain transport, per år.

Kustbevakningen alltid lika trevliga

Vad vi förstår är narkotikan är påväg till USA och när vi närmade oss Cartagena mötte vi US Coast Guard, så länderna samarbetar nog ”big time”.

Kort historia – Colombia var spansk koloni från 1600-talet, självständigt tillsammans med Ecuador och Venezuela år 1810 under namnet Gran Colombia. Konstellationen föll samman 20 år senare och de tre nuvarande länderna uppstod. Panama tillhörde Colombia fram till 1903 då den mer indianska Panama ville blir självständiga. Vilket de blev med stöd från USA som i gengäld fick bygga färdigt Panamakanalen. Om kanalen hoppas vi på att återkomma om.

Jeanette & Fredrik

Colombia med kaffe

Som du säkert märkte så gick det inte att kommentera förra inlägget. Word Press hade uppdaterat och vi hade missat att kryssa i en ruta. Så nu räknar vi med dubbel dos av kommentarer!

På den vecka vi varit i Santa Marta (Colombia) har vi fått mycket gjort! Detta inlägg är fullt av bilder och en film. Det har varit upplevelserika dagar med utflykter och boende på hostel/vandrarhem i Sierra Nevada som ligger en timme med bil från Santa Marta.

Kaffeböna
På buske
Provsmakning av La Victoria kaffet från Minca
Tankning pågår av MC
Tankning pågår av bil
Specialtransport
Fiskebyn Taganga
Fågelskådning pågår
Vår första Tukan
Ser du Papegojan?
Kolibri
Magiskt!

Nu känner vi oss redo för lite vila, låter konstigt att man behöver vila t o m när man skriver det. På torsdag kastar vi loss från marinan i Santa Marta och seglar till Isla Rosario och där ska vi ”slappa” i några dagar. Den 17 december angör vi till Cartagena och förbereder båten för efterlängtat besök!

Jeanette & Fredrik

Aruba to Colombia

Sedan sist har vi hunnit att ta oss ända till Colombia.

Lill Spielberg har varit väldigt produktiv och därför har dagens inlägg hela 2 filmer! Rena Cannesfestivalen 🙂

Men vi börjar med Aruba som var stoppet efter Curaçao. På Aruba hade Jeanette ett måste och det var att besöka Island Yoga. Innan var det lite av en ”helig plats” för Jeanette och nu har vi varit där och det var väl ingen religiös upplevelse, men ett mycket trevligt besök, även fast vi inte träffade Yoga Girl. Du som inte har en aning om vad vi pratat om får googla ”Yoga Girl”.

Mysigt hos Yoga Girl

Nationalparken besöktes med fyrhjuling, här kommer första filmen.

 

Vi passade på att dyka och vi fick ihop ett rejält gäng! Vi var totalt 26 dykare och kunde chartra 2 dykbåtar. Första dyket för dagen var vraket Jane Sea och efter det gjorde vi ett sk drift dive, vilket betyder att man hoppar i och följer med strömmen.

Dykbåtarna ligger redo

Även två biobesök stod på listan, eftersom det efter Aruba är spanska som gäller, och vi tror att filmerna dubbas och vår spanska är tyvärr inte tillräckligt bra för bio. Bohemian Rhapsody är ett måste för alla er som inte har sett den. Den var otroligt bra. Den andra var The Girl in the Spider’s Web och vi hade sett fram emot filmen eftersom det är Claire Foy som spelar Lisbeth Salander och vi gillar Claire i Tv Serien The Queen. Helt OK film, men vi tyckte det nog att det var lite för mycket Mission Impossible.

Betyg
Bohemian Rhapsody 5 mycket starka ♣
The Girl in the Spider’s Web 3 ♣

♥ 14 årig bröllopsdag ♥

Ett av de vackrare kryssningsfartygen i Oranjestad

Nu har vi tagit oss till Santa Marta i Colombia och det tog oss knappa två dygn att segla hit. Det var en mycket bra segling och vi har nu även börjat att få fisk. 

 

I morse, söndag förmiddag, passade vi på att besöka första Adventsmässan i katedralen här i Santa Marta. Det var en upplevelse även om vi inte förstod mycket av det som sades, men det var livfullt och mycket annorlunda jämfört med våra kyrkobesök hemma. Så det kommer att bli fler sådana besök och vem vet, vi kanske är katoliker när vi kommer hem.

I skrivande stund har vi avnjutit en del av tonfisken vi fångade och resten är i frysen.

Tänk att en sådan liten fisk kan kämpa emot så!

Jeanette & Fredrik