Gubben med röda mössan

Så kommer då det utlovade Cousteau special inlägget.

Vem var då Cousteau?
Vi som är något äldre vet naturligtvis hur han såg ut och med sin klassiska röda mössa.

Jacques –Yves Cousteau 1910-1997

Man kan säga att det är delvis tack vare honom vi dyker som vi gör i dag.
Från början var Cousteau marinofficer och skulle utbildas till flygare men tyvärr råkade han ut för en bilolycka så det blev inga vingar. Istället hjälpte han under andra världskriget uppfinnaren Emile Gagnan att utveckla Aqua-Lung. Aqua-Lung var det ursprungliga engelska namnet på ”Self-Contained Underwater Breathing Apparatus” – SCUBA. Idag kallar vi det dykregulator.

Efter kriget fortsatte Cousteau som marinofficer och utvecklade tekniker för att rensa franska hamnar från minor. Han gjorde även sin första film då; Épaves (Skeppsvrak) och efter den gick den franska flottan med på att offentliggöra hans hemliga dykkapsel som möjliggjort filmandet. Därefter gjorde Cousteau ett antal filmer och han har bland annat fått tre Oscars statyetter och vunnit guldpalmen i Cannes 1956. Cousteau var den enda person som vunnit Guldpalmen med en dokumentärfilm, fram till 2004 då Michael Moore vann med dokumentärfilmen Fahrenheit 9/11.

Passande nog har en film om Cousteau Sverige premiär den 21 april. Klicka på den blå texten Jacques – Havets Utforskare och se en trailer. 

Här kommer vårt lilla bidrag till filmhistorien, det blir kanske inte så många palmer och gubbar, men håll till godo.

 

För dig som är mer intresserad av Herr Cousteau så klickar du på den blå texten till en bra artikel i tidningen Världens Historia – Cousteau Djuphavets Kung

GLAD PÅSK!

Jeanette & Fredrik

Guadeloupe del 2

Vi börjar del 2 med en film om vår vandring till vattenfall genom regnskog på Guadeloupe.

Efter Pointe à Pitre på Guadeloupe seglade vidare till Iles des Saintes, s/y Haven seglade för att möta upp Harmonius och Katahdin slog följe med oss. På Iles des Saintes har det aldrig odlats något så de har inte behövt att importera slavar. Tydligen har det alltid funnits en stark koppling till Bretagne och ön har aldrig tillhört annat än Frankrike, tillskillnad från många andra öar i Karibien som bytt ”ägare” flera gånger. Bourg des Saintes är den enda staden och den är riktigt liten charmig och hit kommer dagsturister med färja från Guadeloupe. På kvällen när det åkt tillbaka till Guadeloupe faller ett lugn över staden.

Bourg des Saintes – Iles des Saintes

Fiskelyckan uteblir, men hittade en fiskhandlare som tur var

Bourg des Saintes Vårdcentral

Här på Iles des Saintes mötte vi så äntligen Unicorn med Anna-Karin och Håkan ombord. Unicorn har en bra blogg som Jeanette följt under flera år och blivit inspirerad av, jättekul att träffa dem. Unicorn vandrar mycket och en dag följde vi med på en utmanande hike till Le Chameua och på toppen fick vi en vidunderligt vacker utsikt. Vi kunde valt den enkla vägen upp, dvs gått på vägen, men det hade ju inte varit lika utmanade och kul!

Vy från toppen på Le Chameua

We did it! Jeanette, Cathy, Larry, Anna-Karin och Håkan

Vy på viken och Le Chameua i bakgrunden från Fort Napoleon

Efter fem dagar lämnade vi Iles des Saintes och seglade till Pigeon Island där vi dykt i Jacques Cousteaus undervattenspark – verkligen jättebra dyk och det blir film på det och ett Jacques Cousteau special.

Sista stoppet på Guadeloupe blev Deshaise. För er som sett Mord i paradiset så spelas delar av den in i Deshaise, resten på andra platser på Guadeloupe. Vi hann inte mer än i land med jollen så stannade en brittiska oss och frågade om vi sett några plaster från tv-serien! Tyvärr inte, men kanske har vi sett en bar som var med, eller så var det bara en bra bar! Hursomhelst så är det en gullig liten by med ett kyrktorn som vi kände igen från mord i Paradiset.

Mord i Paradiset kyrkan

Fredrik i Deshaise

 

Bonusmaterial för historieintresserade

Det var Columbus som förste europé som upptäckte Guadeloupe 1493 och han gav ön namnet Santa María de Guadalupe de Extremadura.

Under lång tid försvarade sig Caribs mot erövringsförsöken, men tillslut grundades en fransk koloni på ön år 1635. Nu påbörjades utrotningen av Caribs och de 6000 som överlevde förflyttades till andra öar. När det var klart år 1647 införlivades Guadeloupe med Frankrike. Men det slutar inte här, som du vet har britter och fransmän om vartannat ägt öarna i Karibien och den tredje och sista gången som britterna erövrade Guadeloupe var under Napoleonkrigen 1810-1813.

Den 3 mars 1813 gavs Guadeloupe till kung Karl XIII av Sverige och hans arvtagare Karl XIV Johan, den första Bernadotte på svensk tron. De fick ön som ersättning för egendomsförluster som kunde drabba den blivande kungen Karl XIV Johan till följd av alliansen mot Napoleon. Nu varade det svenska ägandet inte så länge, redan drygt ett år senare fick Frankrike tillbaka Guadeloupe. Det svenska kungahuset kompenserades på 24 miljoner franc i den sk Guadeloupefonden. År 1815 användes dessa pengar att betala av den svenska statsskulden och istället fick kungahuset en årlig ränta på pengarna, den sk Guadaluperäntan. Räntan var fram tills dess att den avskaffades 1983 ett särskilt anslag i statsbudgeten och uppgick till 300 000 kr vid avskaffandet.

Sedan andra världskrigets slut är Guadeloupe ett franskt departement.

Jeanette & Fredrik

FILM TIME!

God söndag på dig!
Äntligen har vi lyckats få upp en film, så nu blir det film time – ”Melodikrysset i Paradiset”.

Vi är nu i Jolly Harbour på Antigua och igår hade vi ett härligt ”svenskmöte” med segelbåtarna Cavatina, Ultimo och Yasmine.

Under veckorna som kommer ska vi segla runt Antigua och till Barbuda. Mellan den 19-25 april är det Antigua Classic Yacht Regatta och då tänkte vi ligga på första parkett i Falmouth Harbour för att njuta av skönheterna.

Jeanette & Fredrik

Guadeloupe del 1

Nu är vi i Deshaise på norr Guadeloupe och äntligen har vi tillräckligt bra internet för att publicera ett inlägg! Vi hade tänkt att börja med en film som vi gjorde redan när vi besökte Tobago Cays, men tyvärr är inte nätet så bra att vi lyckats ladda upp filmerna, vi har fler på gång! Så filmsugna får vänta ett tag till.

Det har hänt en del sedan senaste inlägget så vi gör två delar om vårt besök på Guadeloupe.

Vi lade den vackra ön Dominika bakom oss och seglade vidare till Guadeloupe och den första ö vi gick i land på var Marie-Galante där vi ankrade utanför Saint Louis.

Soldat från Första Världskriget – Saint Louis

Folktomt under siestan

Här träffade vi några nya ”båtkompisar” som båda var från Kanada (Haven och Harmonius Cays). Tillsammans med dem och Katahdin, som vi träffade första gången på Bequia, gjorde vi ön per bil och fots. Allan från Haven skördade ett sockerrör och det var första gången som vi smakat så färskt socker och det var mer som en sav.

Allan (Haven), Larry och Cathy (Katahdin)

Phils nacke (Harmonius), Brenda (Haven), Allan och Cathy

Sink hole!

Ruin efter ett romdestilleri

Byggnaden var en ruin, men skorstenen står pall.

Romplantagen med herrgården i bakgrunden

När Columbus kom till Marie-Galante hade han slut på helgon att döpa ön efter så det fick bli namnet på ett av hans skepp. Ganska fantastiskt att en enda man fått namnge så många platser.

På ön odlas sockerrör som det görs socker och rom av och vi köpte både socker och rom och passade förstås på att besöka ett destilleri. Förr i världen fanns det drygt 600 väderkvarnar som krossade sockerrören, kvarnarna drogs runt med hjälp av segel och idag finns det bara ett sjuttiotal kvar, men de är inte i bruk.

Destilleribesök

Högen till höger i bild är sockerrör

Jeanette, Brenda och Krista (Harmonius) som väntar på romprovning

Idag finns det ett femtiotal vindkraftverk som genererar el till ön. Eftersom det alltid blåser i Karibien är vi lite förvånade över att inte fler öar har vindkraftverk för elförsörjning. Men å andra sidan är vi inte förvånade, för det finns nog helt enkelt inte pengar till denna typ av investering på de flesta karibiska öar.

Efter tre dagar kändes vi oss klara med ön och seglade till Pointe à Pitre på Guadeloupe tillsammans med Haven och Katahdin. Här mötte vi upp med Ultimo (Carina och Conny) som vi inte sett sedan Martinique för drygt 2 månader sedan och det blev ett kärt återseende.

Här serveras Guadeloupes bästa Bokit, Grand Anse, strax norr om Deshaise

Ett destilleribesök tillsammans med Ultimo

Kapten Krok?

Guadeloupe, som är huvudön och som givit namnet åt landet, har formen av en fjäril, ena vingen är hög och har många fina vandringsleder i regnskog och den andra vingen är låglänt med fina stränder och gulliga små städer. På Guadeloupe bor det drygt 330 000 personer och landet är en del av Frankrike. Caribs gav ön namnet Karukera – Island of pretty waters.

WoW – vilken vacker kyrkogård!

Vad håller de på med till vänster i bild?

Strandfika!

Vi har varit på ett slavmuseum i Pointe à Pitre som är huvudstaden på Guadeloupe, muséet var riktigt bra och gick igenom slavhandel i världen i då tid, mycket intressant, så missa inte det om du åker hit. Gillar du att vandra kan vi rekommendera att åka till Guadeloupe och till Dominika. Fredrik har gjort en film om en av våra vandringar på Guadeloupe tillsammans med Haven och Katahdin som kommer i del 2.

Imorgon lämnar vi Deshaise och Guadeloupe och styr mot Antigua och Jolly Harbour. Där hoppas vi att internet ska vara riktigt bra så att vi kan ladda upp lite filmer.

Jeanette & Fredrik

Message in a bottle

Vi måste förmedla en lite smått fantastisk historia om hur liten världen kan vara. Historien börjar då vi korsade Atlanten.

I denna tid av sekundsnabb kommunikation bestämde sig vår besättningsmedlem Tova för att prova den gamla hederliga flaskposten. Sagt och gjort ett brev skrevs enligt konsten alla regler med kontaktuppgifter och lades i en liten flaska. Flaskan postas mitt ute på Atlanten och försvinner i fjärran. Atlanten korsas och Tova åker hem för att sedan åka till USA för att gå på Universitet.

För att några veckor sedan får vi ett sms från Tova om att flaskan är hittad på St Croix!!

   

Vi vill naturligtvis veta mer och så även Tova. Det visar sig att det är en man från New York som varit på semester på St Croix som hittade flaskan och här kunde historien ha slutat. Men det blir naturligtvis en snackis bland Tovas kompisar i USA och till slut når historien en moster till en av kompisarna, var på hon utbrister – ”honom känner jag”!

Vi har nu tagit oss upp till Guadeloupe och seglat runt bland öarna. I skrivande stund ligger vi på Iles des Saintes. Vi återkommer med mer info (och bilder) om Guadeloupe. Vi har också några filmer på gång, men tyvärr är internet för långsamt för att det ska gå att ladda upp film!

Allt väl ombord!
Jeanette & Fredrik

Vi fortsätter norr ut

Vi fick en snabb segling norr ut från St Lucia till Martinique och i Schoelcher kom vi i kapp Marie och Anders på s/y Cavatina. De låg ankrade där för att släppa av Anders bror och fru som varit och hälsat på och nu var det dags för dem att åka hem. Ombord på Cavatina bjöds vi på nybakade
semlor, jättegott, och mandelmassan hade gästerna haft med sig från Sverige.

Semelkalas med Anders, Lena och Lars och bagaren Marie som inte syns i bild

Vi gjorde en snabbvisit i Martiniques huvudstad Fort de France för att proviantera och sprang då på kyrkan med ett torn av Eiffel. Vi har lite motstridiga uppgifter, en källa säger att det var Eiffel som designade och Picq som byggde. Hursomhelst, tornet var vackert och klart Eiffelinspirerat. När vi var klara i Fort de France tog vi upp ankaret och seglade vidare till Rousseau som är huvudstaden på Dominika.

Fort de France

Kyrka a la Eiffel

Det sägs att Dominika är den enda ö i Karibien som Columbus skulle känna igen om han kunde återkomma hit, och kanske är det sant för ön är inte speciellt exploaterad, här finns t ex inte så många lyxhotell, eller hotell för den delen och ingen marina.

Regnskogsblommor

Trädskulptur

Dominika är utflykternas ö och här finns ekoturism och många vandringsleder. Självklart har vi varit runt på ön. Vi har besökt Kalinago Territory, ett reservat för indianer som ursprungligen kom från Sydamerika och de kallas även för Caribs.

En äkta Kalinago

 Kokosvatten

Vi har vandrat till flera av Dominikas 365 vattenfall, ja, de säger att det finns så många här! En dag åkte vi runt på ön med Sea Cat (Octavius) och hans bror Henderson, som var på besök från Tyskland där han bor sedan 18 är tillbaka, och det var en fin upplevelse. Sea Cat känner sin ö och visade på både växter och kryddor och eftersom allt verkar växa vilt stannade han många gånger och visade oss allt möjligt gott och ätbart.

Naturdusch! Fredrik, Marie & Henderson

Sea Cat bjuder på smakprov

Nya smakprov införskaffas

Cricketstadion sponsrad av Kina, de sponsrar mycket i Karibien undrar varför?

Vi passade också på att snorkla vid champagnerevet, revet kallas så för det kommer bubblor från botten, det är vulkanisk aktivitet och på vissa håll kunde vi känna hett vatten. Det var en annorlunda snorkling, men det som toppade den dagen var det spontana pool partyt i regn som vi och vår guide Mr Bean startade. Poolen är ett avgränsat område vid stranden, där det kommer varmt/hett vatten ut genom sanden. Där låg vi och partade tillsammans med gäster från ett kryssningsfartyg som bestämde sig för att parta med oss. Det första gänget från ett annat kryssningsfartyg doppade bara tårna och sedan hade det gjort utflykten de skulle för den dagen kändes det som…

Badtunna a la Dominika

På vägen upp från Rousseau till Portsmouth på norra Dominika, passerade vi 10 000 nm sedan vi hämtade båten i Frankrike. OCH detta på mindre en två år och det vi tycker är ganska bra kämpat så vi bjöd in Marie och Anders från s/y Cavatina för att fira med champagne.

Många sjömil har det blivit

Fredrik fyllde år den 11 mars och då bjöd s/y Cavatina på middag på strandrestaurangen där det sjöngs födelsedagssånger för Fredrik på både på svenska och engelska. Ett stort tack för detta!

Här i Portsmouth har det regnat till och från mer eller mindre hela tiden och det var lite mening med det tror vi. Saltvattnet blev avspolad från båten, vi hann skriva på bloggen och samt baka smulpaj till Fredriks födelsedag samt göra några filmer som vi ska lägga upp när vi får bra wi-fi.

Here we come!

Tät trafik på Indian River

Vår guide Martin/Providence

Gissa filmen…

I morgon bär det av uppåt mot Guadalupe som tillhör Frankrike och vårt första stopp blir antingen ön Isle des Saintes/The Saintes eller Marie-Galante lite beroende på var vinden och vågorna tycker vi ska åka.

Jeanette & Fredrik

Som avslutning lite fler bilder från vårt besök på Dominika.

Konstiga träd med hängande rötter

Parkera inte för nära träd när det är orkan på gång

Middleham falls det högsta på Dominika

Ett svalkande bad

Vattenfallen Mama and Papa, Mama är het och Papa är sval

Tillbaka på ruta ett

Så nu är vi tillbaka där vi började i Karibien, nämligen i Rodney Bay. Vi vände på Grenada och på vägen upp återbesökte vi några favoriter. Men vi gjorde också en ny bekantskap och det var Petite Saint Vincent. Den ligger strax utanför Union Island och är en privat ö med en semester resort. Alldeles i närheten ligger kanske den mest fotograferade ön i detta område, Mopion Island som är en ytte pytte liten sandö med bara ett parasoll.

Mopion Island

Sedan blev det naturligtvis ett stopp på Tobago Cays igen och denna gång var det helt vindstilla. Så det blev mycket snorkling ute på revet och det var som att simma i ett akvarium.

Helt stilla på Tobago Cays

Ett annat ställe som vi gillar är Marigot Bay och där ingår hotellets alla faciliteter i hamnavgiften. Vi passade på att gymma och bada i poolen och eftersom de har ett mycket bra Wi-Fi så har vi tittat på ”På Spåret” på SVT Play.

Vi gjorde ett stopp i Bequia också

Promenaerade till fortet och tog kort över Admiralty Bay/Bequia

Och en promenad till ”Pottery” gjorde vi denna gång

Här i Rodney Bay har vi roat oss med att städa och byta toalettpump, det senare är ett ganska regelbundet jobb som vi gör ca varannan månad och rensar samtidigt rören med ”white vinegar” som är 5%-ig ättika och rören blir som nya.

Sedan har vi även umgåtts med Litsmars som också de är från Resarö. De korsade Atlanten 2012 och sedan sommaren 2016 är deras båt i hemmahamn. Nu är de här på semester och återser några av sina favoritöar.

Rompunch på Litsmars balkong

Efter närmare 3 månader i Windward Islands är det så dags för oss att lämna och gå till Leeward Island. Vi ska bara göra ett snabbt provianteringsstopp på Martinique sedan vidare till Dominica där Leeward börjar.

Jeanette & Fredrik

Vändpunkten

Grenada blir vår sydligaste ö för denna gång och nu är det dags att vända norr ut. Vi har bl a ankrat i Prickly Bay som är en populär ankringsvik och där finns ett stort seglingscomunity. De har ett radionät som sänder varje morgon på VHF kanal 66 och där avhandlas olika saker t ex hälsas nyanlända båtar välkomna och de som ger sig av har möjlighet att säga hejdå via radion. En morgon höll vi på att sätta kaffet i halsen för det var en båt som ville säga hej då, för nu var det dags att röra på sig – efter 8 år!

Frukt-, grönsak- och kryddmarknad

Även här finns det en ombudsman – Kul med svenskt låneord!

 I Prickly Bay har vi umgåtts med våra kanadensiska OCC- (Ocean Cruising Club) kompisar Helen och Niel på Milvina och vår estniske ensamseglare Arno dök upp som gubben i lådan. Honom har vi inte sett sedan Cascais i Portugal, så nu har vi en inbjudan till Estland i höst. Arno dök upp när vi satt och småpratade med Monika och Tommy på Sunbeam och dem har vi inte sett sedan Lanzarote. Så du förstår att även seglingsvärlden är liten.

Promenadvägen till St George från Port Louis

Grenada har varit både en fransk och engelsk koloni och så sent som 1974 blev de självständiga från England. På Grenada bor det 110 000 personer och ön är den största inom Windward Islands. Vi ville se så mycket som möjligt av ön så vi hyrde bil och såg oss omkring.

Fredrik hittade en kollega på ön

Under två dagar körde runt på ön i två olika bilar. Vår första hyrbil hade lite jobbigt i uppförsbackarna och när det var riktigt brant kunde vi gått fortare, så vi var tvungna att byta till en som det var lite mer sprutt i, och den var något gungig eftersom stötdämpana bak hade sett sina bästa dagar. På Grenada är det vänstertrafik och vägarna är krokiga och med många potthål, vägren består oftast av ett väldigt smalt och djupt dike eller ett stup. Grenadierna kör som biltjuvar, de tutar och kör om både i kurvor och i uppförsbackar. Detta i kombination med vänstertrafik ger en viss puls höjning för både förare och passagerare

St George sett från Fort Fredrik

Vi var naturligtvis tvungna att besöka Fort Fredrik fast det var inte speciellt mycket att se men vi fick en bra utsikt över huvudstaden St George. Vår guide Alice in Wonderland berättade bl a om orkanen Ivan som orsakade mycket stor förödelse år 2004. 80% av Grenadas infrastruktur ödelades, kryddindustrin och turistnäringen drabbades hårt och 90% av alla hus förstördes. 300 fångar flydde när fängelset från 1800-talet kollapsade, men efter 14 dagar återvända samtliga fångar frivillig.  De insåg att de hade bättre möjligheter att överleva i fängelset eftersom man där har självhushållning. Vi gjorde även en hike till Concord Falls och tog oss fram till det övre fallet och det finns dokumenterat i filmen nedan.

Alice in Wonderland tv i bild

Och till sist var vi på chokladprovning på Belmont Estate.

Chokladläraren

Chokladtorken

Snart framme på Spice Island

Men först börjar vi med en världspremiär ”film time” på engelska.

 

Våra brittiska vänner, Mandy och Frank på Infinity B seglar svenskt, en 46 fots Najad som de hämtade i Henån, och under den senaste veckan har vi seglat och druckit afternoon tea tillsammans. De (och vi) är förvånade över hur många svenska båtar vi stöter på hela tiden. Lägger vi sedan till de norska och danska båtarna så tror de att hela Skandinavien är här och seglar. I förhållande till storleken på våra länder så har de helt klart rätt, vi är många som är ute och seglar.

Afternoon tea med Mandy & Frank

Vi har promenerat runt på de flesta öar vi besökt, vi tycker det är ett bra sätt, om än varmt och svettigt, att bekanta sig med öarna.

Kryssningsfartyg har med sina egna parasoller och solbäddar i Saline Bay/Mayreau

En färgglad bar i backen upp från Saline Bay på väg tillbaka till Salt Whistle Bay/Myreau

Salt Whistle Bay/Mayreau

På Tobago Cays upplevde vi hur det är att ligga för ankare i 10-15 m/s utan skydd från någon ö och endast ett rev som bryter Atlantens vågor. Vi sover i fören och där lät det som att vi var ute och seglar när vattnet forsade runt fören. Men det är bara att lita på ankaret och sova gott, vi har fuskat lite och använt appen ”Drag Queen” för att sova tryggt (ankarlarm som larmar om vi flyttar oss i förhållande var vi ankrade). Vårt ankarsegel har även fått visa vad det går för och vi måste faktiskt ge det högsta betyg. Nu när vi har ankrat i så här pass stark och ostörd vind har vi legat otroligt stilla vad det gäller att svinga på ankaret och ankarseglet har även stoppat det eventuella rullande som uppstår. En annan sak som också är bra med att ankra i mycket vind är att vindgeneratorn har levererat, så vi har fulla batterier hela tiden!

Atlantens vågor möter rev på Tobago Cays

Ankarsegel

Ett topp, den bestiger vi – Tobago Cays

De är lite svåra att upptäcka – leguan som mumsar på bladen i trädet

Windward Islands (Lovartöarna) – Martinique till Grenada
Tittar man på kartan ligger Karibien som i en båge från Florida i norr till Venezuela i söder, och Windward Islands ligger i den södra delen och här har vi tillbringat två månader. Att segla bland Windward Islands är en dröm, öarna ligger nära varandra och det blåser alltid från öster så det går att segla både söder och norr ut med vinden in från ”rätt håll”.

Vilken skönhet!

Martinique, St Lucia, St Vincent och Grenada är de största av Windward Islands, de har höga berg som fångar molnen och finns det regn i dem så regnar det, och på dessa öar finns det tropisk regnskog och ett frodigt landskap. Det har regnat lite mer eller mindre varje dag sedan vi kom, det gör inte så mycket eftersom det är så varmt, men på natten blir det lite jobbigt eftersom vi vill ha luckan öppen när vi sover.

De många och små öarna som ligger mellan St Vincent och Grenada är torrare än de stora öarna och har fina vita stränder och kristallklart vatten med fina rev att snorkla på.

Snorkel dags – Tobago Cays

Frank med våra jollar – Tobago Cays

Fin snorkling

Lite kort historia – Windward

Den europeiska koloniseringen av Karibien började med Columbus och under många år därefter krigade britter och fransmän om öarna, St Lucia (med invånare) bytte ”ägare” inte mindre än 14 gånger! Plantageägare skapade sig stora förmögenheter på sina sockerplantager där kidnappade slavar från Afrika tvingades att jobba. När slaveriet förbjöds föredrog de flesta fd slavar att inte jobba på plantagerna utan istället försörja sig på fiske och jordbruk.

Martinique, den nordligaste av Windward Islands, var nästan alltid i franska händer och även idag tillhör ön Frankrike och är därmed medlem i EU. St Lucia, St Vincent och Grenada är fd brittiska kolonier och nu självständiga nationer.

Den huvudsakliga sysselsättningen är turism, jordbruk och fisk, just turismen menar de har gjort mycket för öarna de senaste 30 åren. Rom produceras på nästan alla öar och Martinique har en stor Romindustri med smaksatt produkter ”Rhum Agricole”. På kryddön Grenada har de traditionellt odlat muskot och kakao. St Lucia och St Vincent har haft sin tyngdpunkt på bananer som de fått ett bra pris på genom en gynnsam garanti med Storbritannien, men denna blev upphävd eftersom det strider mot EU:s handelspolitik. 

Mangroveutflykt

Ett vrak som lämnats i mangroveträsket men som ser ganska bra ut på bild

De senaste dagarna har vi varit på ön Carriacou, vi ankrade i Tyrell Bay och gick till Hillsborough och hem tog vi lokaltrafiken, små minivans som far fram och tillbaka och tutar hela tiden. Det är bara att vinka till dem och finns det plats så stannar de och det är bara att klämma in sig, suveränt!

Imorgon lämnar vi Carriacou och seglar ner till Grenada som blir vår sydligaste punkt för denna gång, sedan vänder vi och går norr igen.

Vackert hus som vi såg på väg till Hillsborough

Blues och dyk

Nu har vi varit på både Mustique och Bequia. Vi promenerade runt hela Mustique och på ett par timmar hade vi sett det mesta och det var både vackert och exklusivt. Så här års är ön öppen för allmänheten att vandra runt på, annat är det 3 veckor före och efter jul då husägarna ”the rich and famous” vill ha ön för sig själva. Men på Basil’s Bar kan man alltid få en drink och en god bit mat. När vi var där var det bluesfestival och värd för eventet var Mr Basil Charles himself, här är en intressant story om Basil i Daily Mail (klicka på den blå texten). Av de drygt 100 villorna som finns på ön går det att hyra 75 av dem, och kock ingår! Villan Les Jolies Eaux ska ha tillhört Princess Margret och går att hyra för 30 000 USD/vecka, som hittat!

Vi såg många enormt stora villor på Mustique.

Pink and Purple houses och mitt emellan ett bageri

Bushpoint till höger i bild

Vy på viken från ett annat håll på Mustique

Mustiques flygfält och flygplats

Under veckan på Bequia har vi promenerat runt nästan hela ön och passat på att dyka på rev och vrak, härligt och ganska klart i vattnet. Admiralty Bay på Bequia är ett naturligt stopp när man seglar söder eller norr ut, så det ligger ofta ganska många båtar här, och just nu hela sju svenska båtar. Vi har gjort många nya och trevliga bekantskaper och några kommer vi träffa på igen när vi vänder norr ut efter Grenada.

Admiralty Bay på Bequia

Seglingsvärlden är bra liten, samma dag som vi lade till i Bequia kom den tyska båten Hera och lade sig bredvid oss. Vi träffade dem första gången i Marigot Bay och båten är en riktig  klassisk skönhet. Vi fick reda på att de ska upp och segla Antigua Classic Yacht Regatta http://antiguaclassics.com/v1/index.php/2017-entries/, så nu har vi fått ytterligare en anledning att segla till Antigua. Förutom den vanliga besättningen om bord på Hera, Sophia, Claas och deras 8 månader gamla dotter Daphne så är Sophias kompis Vicky ombord i ett par veckor. Vicky tävlade för Tyskland i OS/Rio i 49:ers och hon känner Cecilia som är dotter till min syster Jessicas väninna – wow vad världen är liten!

HERA

Om du är intresserad av lite bilder på vår segling från A Coruña så har Fredrik gjort ett jättefint bildspel som du hittar under BILDER/Bildspel 2016. Och inom kort har Fredrik lovat att klippa ihop en dykfilm!

Imorgon seglar vi vidare söder ut mot Myreau tillsammans med Mandy och Frank på Infinity B, och när vinden lägger sig lite till åker vi ut till reven vid Tobago Cays och snorklar/dyker.

Här är en karta på var vi varit så här långt i Karibien.