I dag kom inlägget en timme senare eftersom vi har flyttat klockan.

Vi har beslutat oss att det är vår klockan 12 som gäller.

Nu har vi även börjat att fiska, vi testade grejerna i går som hastigast för att se hur de fungerade. Vi kör den enkla varianten med lina upprullad på en trumma och gummiband som ryckdämpare så att vi inte rycker ut käkarna på fisken.
Idag är två krokar ute och vi hoppas på napp. Vi tar gärna en liten fisk till att börja med och att den dör snabbt när vi häller fulsprit i gälarna. På det sättet hoppas vi också att det blir en oblodig historia. Fortsättning följer.

Annars har vi det bra och förströr oss med att ändra segelsättning en gång per dygn, sover, solar, läser, lyssnar på bok och poddar, fotograferar och tittar på inspelade filmer och tv-serier.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

Hos oss rullar (i dubbel bemärkelse) dagarna på i lagom fart och med bra väder. Men i övriga startfältet händer det grejer. Vi får mail från ARC-ledningen varje dag med väder- och positionsrapporter samt uppdatering på vad som händer i startfältet.

En båt tog in vatten och sjönk, alla fem ombord blev räddade så ingen fara där. Två båtar har vänt om, en hade roderproblem och den andra problem med riggen. En båt seglade på en val men som tur var blev det inga skador och de fortsätter.

Vårt enda problem är när vi ska flytta tillbaka klockan, för det börjar bli dags. Det skiljer fyra timmar mellan Kanarieöarna och St Lucia. Vi delar upp tidsomställningen i fyra delar under vår överfart och dubbelkollar med sextanten nu när vi har lärt oss.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

Nu på morgonen har vi satt våra segel ”wing on wing”, vi har 10 m/s i ryggen och forsar fram i upp emot 10 knop på surfen. Lite mulet väder, men inget regn.

Vi hade hjärtat i halsgropen under någon timme igår när autopiloten slutade att fungera!
Efter en stund hittade vi automatsäkringen som löst ut och vi kunde svälja ner hjärtat igen.
Det hade inte varit roligt att handstyra i 14 dagar, vi är visserligen fem stycken som kan turas om, men ändå. I och för sig tror vi inte att styrmannen på Pinta hade klagat på att stå och styra vår båt 🙂 (Du som har sett vår film om Columbus förstår vad vi menar).

Nu känns det även som att våra kroppar har börjat acceptera att det gungar hela tiden och att sjösjukan har släppt för alla.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik