Bonaire – B i ABC-öarna

Ur vulkan uppstod de öar som kallas ABC varav vi nu är på Bonaire. Aruba och Curaçao är de andra två öarna och ska man vara korrekt så ligger de i BCA eller ACB ordning beroende på vilket håll man kommer från.

Nu är det filmtajm, och vi avslutar även inlägget med en lite bonusfilm, här en film om hur vi tog oss till Bonaire.
Det första arkeologiska fynden på Bonaire dateras 3000 år tillbaka, men de flesta fynden talar för att ön beboddes först för 1000 år sedan. Precis som de andra karibiska öar vi besökt så var det även indianer från Venezuela som först kom till Bonaire, sedan kom spanjorerna och resten av historien kan du nog vid det här laget… År 1499 deklarerade spanjorerna att Bonaire tillhörde dem, de förslavade indianerna och förflyttade dem till ön Hispaniola (nuvarande Haiti och Dominikanska Republiken). De som blev kvar på Bonaire fick ”jobb” på plantager och ön lämnades mer eller mindre utan invånare. Spanjorerna namngav öarna: Islas Inutiles – fritt översatt ”värdelösa öar”. I början av 1500 talet satte spanjorerna iland kreatur för att förse grann ön Curaçao med kött och för att sköta om kreaturen skickades indianer från Hispanola till Bonaire! Därefter lät spanjorerna befolka ön med fångar från Syd- och Centralamerika.

Ända fram till början av 1800 talet bytte Boniare ”ägare” ett flertal gånger, samma historia som i resten av Karibien, men år 1817 föll ön i holländska händer. Bonaire har nu status som särskild kommun i Nederländerna (2010 upphörde nederländska Antillerna som autonom provins).

Det är inte i alla kryssningshamnar man kan bada och dyka precis vid fartyget

Per, Sarah från s/y Sailfish och Jeanette vid slavhusen

Slavhusen är små, låga och trånga och det är svårt att förstå att det sov fyra till sex män här. Men innan de byggdes 1850 sov de under bar himmel på stranden. Husen var bara till för att sova i, sina familjer hade de i Rincon och dit gick de på sin lediga söndag, en promenad på 6-7 timmar!

Ön har sedan länge haft saltindustri där slavarna jobbade, men 1863 förbjöds slaveriet och därmed lades saltanläggningen på is. 1966 startade Akzo Nobel upp saltproduktionen igen och 2010 köpte American Cargill Corporation anläggningen så saltproduktionen är i fullgång.