Ur vulkan uppstod de öar som kallas ABC varav vi nu är på Bonaire. Aruba och Curaçao är de andra två öarna och ska man vara korrekt så ligger de i BCA eller ACB ordning beroende på vilket håll man kommer från.

Nu är det filmtajm, och vi avslutar även inlägget med en lite bonusfilm, här en film om hur vi tog oss till Bonaire. 
Det första arkeologiska fynden på Bonaire dateras 3000 år tillbaka, men de flesta fynden talar för att ön beboddes först för 1000 år sedan. Precis som de andra karibiska öar vi besökt så var det även indianer från Venezuela som först kom till Bonaire, sedan kom spanjorerna och resten av historien kan du nog vid det här laget… År 1499 deklarerade spanjorerna att Bonaire tillhörde dem, de förslavade indianerna och förflyttade dem till ön Hispaniola (nuvarande Haiti och Dominikanska Republiken). De som blev kvar på Bonaire fick ”jobb” på plantager och ön lämnades mer eller mindre utan invånare. Spanjorerna namngav öarna: Islas Inutiles – fritt översatt ”värdelösa öar”. I början av 1500 talet satte spanjorerna iland kreatur för att förse grann ön Curaçao med kött och för att sköta om kreaturen skickades indianer från Hispanola till Bonaire! Därefter lät spanjorerna befolka ön med fångar från Syd- och Centralamerika.

Ända fram till början av 1800 talet bytte Boniare ”ägare” ett flertal gånger, samma historia som i resten av Karibien, men år 1817 föll ön i holländska händer. Bonaire har nu status som särskild kommun i Nederländerna (2010 upphörde nederländska Antillerna som autonom provins).

Slavhusen är små, låga och trånga och det är svårt att förstå att det sov fyra till sex män här. Men innan de byggdes 1850 sov de under bar himmel på stranden. Husen var bara till för att sova i, sina familjer hade de i Rincon och dit gick de på sin lediga söndag, en promenad på 6-7 timmar!

Ön har sedan länge haft saltindustri där slavarna jobbade, men 1863 förbjöds slaveriet och därmed lades saltanläggningen på is. 1966 startade Akzo Nobel upp saltproduktionen igen och 2010 köpte American Cargill Corporation anläggningen så saltproduktionen är i fullgång.

Dagarna på Bonaire fördriver vi med dykning…

Bushpoints egna filmmakare har också gjort en kort film om “Hellmoppers på St Barth” som vi avslutar med.

 Jeanette & Fredrik

Nu har vi varit på Bonaire i drygt en vecka och här är det ankringsförbud så vi ligger vi på boj. Det är ankringsförbud eftersom där det är tillräckligt grunt så det skulle gå att ankra är det korallrev. Det finns bara 42 bojar och omsättningen på dessa har under veckan som gått varit låg, de flesta verkar vara ”långliggare” som oss.

När vi kom tog vi den första lediga bojen vi såg och det visade sig att vi hade en otrolig tur. De bojar som är längst norrut verkar vara de mest populära. Här ligger vi med aktern precis vid kanten, där det blir djupt, så det är bara att dyka direkt från båten. Vi ligger precis utanför ett av dykcentren så vi har alltid något att titta på och även på kvällen ser vi nattdykare med sina ficklampor i det klara vattnet.

Vi har skaffat all dykutrustning och kommit igång med dykningen på allvar och gjort en hel del dyk redan. Det finns över 100 dykplatser på Bonaire så vi har att ha att göra under den månad vi ska vara här och dyka. Till dykplatserna kan vi antingen ta jollen eller båten och tar vi båten lämnar vi jollen på bojen för att visa att den är upptagen, annars lär inte bojen vara ledig när vi dykt klart för dagen.

Fyra dagar efter fullmåne gjorde vi ett nattdyk tillsammans med Per och Sarah på båten Sailfish. Vi ville uppleva ett naturfenomen som bara inträffar 2-5 dagar efter fullmåne och ca 40 minuter efter solnedgång och varar bara i 10-15 minuter, så det hänger på timing. Det är yttepyttesmå musselkräftor som kallas Ostacods och de beter sig precis som eldflugor och lyser för att imponera på honorna. En mäktig upplevelse som är svår att beskriva men den intresserade kan läsa mer på denna länk https://www.diveoclock.com/destinations/Caribbean/Bonaire/Ostracods/

Redan nu är vi några båtar här som ska delta i Suzie Two rallyt Western Caribbean nästa säsong och fler på väg så det kommer inte råda någon brist på dykkompisar.

För den informations- och historiesugne så kommer det, men vi måste dra lite på det eftersom vi kommer vara här så länge 🙂

Jeanette & Fredrik

Det finns ett utryck Fair winds and following seas som man brukar säga till seglare som ger sig av. Vi törs nog påstå att det är precis så vi har haft det på vår överfart. Det kan bero på att det var just det som Randy på den kanadensiska båten Moorahme ropade till oss när vi var väg ut ur lagunen på St Martin.

Efter 3 dygn och 6 timmar och 502 seglade sjömil är vi så framme på Bonaire. Här har vi tänkt stanna i ungefär en månad och vi räknar med att dyka en hel del eftersom Bonaire är en av de heliga platserna inom dyksporten. Så du får nog räkna med en hel del inlägg om dykning istället för segling den närmaste månaden.

Jeanette & Fredrik