Vi håller som bäst på att förbereda det årliga föredraget på Oceanseglingsklubben (OSK). Det är nu tredje gången vi håller föredrag om våra seglingar och vi börjar känna oss lite rutinerade. För dig som är intresserade så hålls föredraget den 9 oktober kl 19:00 på Sjömansskolan på Långholmen i Stockholm. Anmälan sker direkt till OSK och det är gratis för medlemmar, icke medlemmar tror vi brukar betala 50 SEK.
Om du inte är medlem och vill komma och lyssna så hör av dig till oss så försöker vi ordna plats eftersom vi tror att man inte kan anmäla sig till evenemang på OSK hemsidan om man inte är medlem.
I väntan på föredraget tänkte vi bjuda på några filmer som vi inte hann göra klart under säsongen. Den första är om vår segling mellan Santa Marta och Cartagena i Colombia. Vi kanske ska varna för att den är ganska lång, så se den som en sådan där sommarlovsfilm som sändes regniga dagar på sommarlovet när man var liten!
Vi hoppas att du inte har saknat våra inlägg allt för mycket!
För oss har tiden flugit fram och vi har hunnit med en hel del under de veckor som
gått sedan vi bloggade senast.
Vi har tagit oss från Panama och hela vägen till den lilla ön Providencia som ligger utanför Nicaraguas kust, men som tillhör Colombia (se karta). Fredrik har hunnit med att bli ett år äldre och dykningen har kommit igång rejält vilket också filmproduktionen gjort. Sist i inlägget kommer en dykfilm som förklarar rubriken, och det kommer att komma flera filmer var så säker för dykningen här i Providencia är helt fantastisk.
Men först en liten upp datering. Vi lämnade Panama och
Shelter Bay Marina sent på eftermiddagen den 27 februari för att gå de 230 nm
till ön San Andrés. Det visade sig tuffare och obekvämare än vi trott. Vi
visste visserligen att vi skulle vara tvungna att segla högt upp mot vinden och
hade förberett oss väl med färdiglagad mat så det var bara pasta som skulle
kokas. Men sjön var så obekväm att till och med Fredrik kända av sjösjuka. Han kanske kan skylla på att vi legat helt
stilla inne i Shelter Bay Marina i nästan tre veckor och kom ut till denna sjögång
som vi inte sett dess like sedan vi seglade på Nordsjön. Så frukostmackorna som
vi hade förberett fick bli kvällsmat och köttfärssåsen fick bli frukosten när
vi tillslut kom fram och kunde ankra i skydd bakom revet i San Andrés, för det
var inte tal om att gå ner och koka pasta under gång!
Nu har vi har varit på öarna San Andrés och Providencia som
är så små att de är svåra att hitta på en karta i drygt 3 veckor. De ligger
utanför Nicaraguas kust men tillhör som sagt Colombia, fast Nicaragua har
fiskerättigheter. Klimatet är tropiskt och det finns djungel, palmer och vita
sandstränder. San Andrés som är den största ön är ungefär lika stor som Visingsö!
Engelsmännen kom till ön med sina slavar i början av
1600-talet och deras ättlingar kallas Raizals. De är mycket stolta över sitt engelska
arv och fortsätter uppfostra sina barn mer strikt än de lössläppta?!
colombianerna. Uppfostran sker som regel av grandma (mormor/farmor). De flesta
är baptister och svarta och de inflyttade kommer till största delen från
Colombia, och de utgör också den stora delen av turisterna. Creol som talas på
öarna är det fd slavspråket som användes för att engelsmännen inte skulle
förstå dem. Engelska lär de sig eftersom de är stolta över sitt ursprung och
bibeln är skriven på engelska, spanska talas i skolan förstås eftersom öarna
tillhör Colombia. Raizals minskar i proportion till de andra vilket Raizals ser
som ett problem.
Lite oklart om det bodde några permanent på öarna innan
engelsmännen kom, klart är att spanjorerna var här och kollade läget, och sedan
var det förstås ett pirattillhåll och på båda öarna finns namnet Captain Morgan
allestädes närvarande.
På San Andrés finns en färskvattenlagun och också öns första Reggiebar, den är dock nedlagd, men runt lagunen bor Raizals. Vattnet i färskvattenlagunen tillhör staten, men marken runtomkring ägs av en släkt och marken ärvs av sönerna, döttrarna flyttar som regel till sina makar.
Det mesta på öarna är för den ca halva miljonen turister som kommer årligen. San Andrés är en duty-free zone och med sina ca 75 000 invånare är ön livfull och kan nog liknas vid Benidorm på sent 1970-tal.
Providencia med sina 6 500 boende är mer lugn. Öarna ligger ungefär 70 nm ifrån varandra och det går snabbåtar emellan. Vår segling mellan San Andrés och Providencia var ungefär lika hård som från Panama och motvind så det tog sin tid att kryssa fram, vi anlände i mörkret efter 14 timmar.
Vad har vi då roat oss med, förutom dykning, i snart 3
veckor? Mycket socialt liv tillsammans med rallydeltagana förstås och det
vanliga som att handla, laga mat, diska och städa samt sightseeing. Här kommer
lite bilder, och som avslutning dykfilm.
Efter helgen seglar vi 350 nm vidare mot Honduras för mer dykning i runt 2-3 veckor.
Då var 2018 avslutat och det gjordes på colombianskt vis med
middag på gatan med mycket rom, höga ljud, goda vänner och vackra masker.
Sonen med flickvän har nu åkt hem och bytts ut mot syster
och svåger. Tillsammans lämnar vi nu Colombia för vidare färd mot San Blas/Kuna
Yala och Panama.
Vi kommer från och med nu att befinna i områden med dåligt Wi-Fi så våra inlägg kommer vi att skicka via satellittelefonen, vilket innebär att vackra bilder kommer du att få vänta på. Du kan följa oss på kartan via Predict Wind Tracking som du hittar under rubriken Var är vi?