Så där ja! Igår kväll tog vi beslutet att dra direkt härifrån St Martin till Bonaire. Imorgon bitti (söndag) kastar vi loss.

Till Bonaire är det ungefär 470 nm vilket motsvarar 87 mil eller nästan lika långt som att köra bil från Stockholm till Luleå. Vi räknar med att ha en snittfart av 6 knop (11 km) i timmen och då kommer det att ta 3 dagar och 6 timmar till Bonaire. Prognosen säger att vi kommer få en behaglig vind på 6-8 m/s, snett bakifrån. Vem har bråttom…

Marine Traffic kommer att tappa kontakt med oss när vi är för långt från land, så bli inte förvånad när vi ”försvinner”. Om tekniken är med oss kommer vi, vår vana trogen på längre överfarter, att skicka korta blogginlägg från satellittelefonen varje dag.

Jeanette & Fredrik

Som svensk och inte besöka St. Barths när man seglar runt i Karibien får väl närmast betecknas som tjänstefel. Vad passar då bättre än att göra det när J-class båtar och superyachter är där och tävlar i St. Barths Bucket Regatta.

Vi tillbringade fyra ganska rulliga nätter ankrade utanför huvudstaden Gustavia där gatunamnen är både på franska och svenska. Vi befann oss i gott sällskap, på vår ankring låg både VELSHEDA och den nybyggda J-båten SVEA endast 100 m från oss när de inte var ute och tävlande. Svea är ritad av Tore Holm 1937 men inte byggd förens i nutid och vill du läsa mer om SVEA så klicka här. I bakgrunden på allt detta låg oligarken Roman Abramovitj superyacht ECLIPSE som är världens näst största men kanske dyraste privata yachten, vill du läsa mer om Eclipse klicka här. Say no moore…

St Barthélemy allmänt kallat St. Barths/St. Barts är en vacker ö med många fina hus spridda över ön det ena finare än det andra. Ön är ganska posh och i huvudstaden Gustavia ligger de stora märkesbutiker (Hermès, Cartier, Bulgari, Louis Vuitton) på rad och lyxiga yachter i hamnen. 

Rockefellers var de som startade jetset trenden när de intog ön 1957 och därefter följde jetsettarna och annat löst folk och mystiken skapades. Vi gillar Gustavia och tycker St. Barths och Gustavia är posh på ett trevligt och ödmjukt sätt.

Tyvärr besökte orkanen Irma också Sveriges fd koloni i september 2017, men när vi var där i förra veckan såg vi, otroligt nog, nästan inga spår av orkanen. Öns 9000 invånare gick man ur huse och hjälptes åt att få ön på fötter efter Irma. Oväsen från byggmaskiner och dylikt fick pågå dygnet runt fram till november därefter är det klockan 22.00 det ska vara tyst. Nu är det det bara musiken från barerna som hörs efter tio. Många hotell är fortfarande stängda men i slutet av året är de förhoppningsvis färdig reparerade och kan öppna igen.

Minnet av att ön, som är nästan lika stor som Lidingö, eller för den delen Visingsö, har varit svensk vårdats ömt av bland annat S:t Barthélemysällskapet (läs mer här) och ägaren till Le Select ”svenskbaren” Marius Stakelborough har genom sitt arbete fått Nordstjärneorden av kung Carl XVI Gustav.

Vi såg det svenska arvet på gatunamn, att Systembolaget finns här och en svensk kyrkogård samt att St. Barths vapen har de tre kronorna.

Kort historielektion
I mitten av 1700 talet letade kung Gustav III efter en koloni att förvärva. Det var på modet att äga en koloni på den tiden. Kungen såg hur grannlandet Danmark blev allt rikare på sina kolonier och sökte med ljus och lykta efter en egen. Slutligen fick han tag på St. Barths som fransmännen ägde och slöt år 1784 en överenskommelse med Frankrike som i gengäld fick frihandelsrättigheter i Göteborg. St. Barths blomstrade under delar av de nästan 100 år som Sverige ägde ön. Men på slutet började det bli kostsamt att ha kolonin så 1878 sålde Oscar II tillbaka ön till de tidigare ägarna för 300 000 kronor.

Nu tänker vi börja att dra oss ner mot Bonaire, så vi får se var nästa inlägg kommer från.

Jeanette & Fredrik

Det var kul att komma tillbaka till St Martin efter de dryga två veckorna som vi var på BVI/USVI och se att de kommit så mycket längre i det ständiga röjningsarbetet som pågår efter Irma.

Första natten låg vi i Marigot Bay på den franska sidan, men då vinden skulle snurra runt ett helt varv under några dagar och dyningarna skulle bli ganska höga gick vi in i den skyddande lagunen. Här är en historia från verkligheten.

Tre segelbåtar, en engelsman, en svensk och en tysk ska gå in i lagunen på den franska sidan av St Martin. För att gå in i lagunen måste man gå igenom en kanal från Marigot Bay och där finns en bro som öppnas så att segelbåtar ska kunna passera. Broöppningen är kl. 09.00 och engelsmannen är ute i god tid och har kontakt med brovakten via radio. Han lägger sig snyggt och kör runt i en stor fin cirkel i väntan på att broöppningen ska ske, efter en stund ansluter svensken som naturligtvis följer engelsmannens exempel och ansluter i cirklandet. Efter ytterligare en stund kommer tysken farande och vad gör han då, inte ansluter han till engelsmannen och svensken i cirklandet, utan han lägger sig hovrande och gungandes i kanalöppningen. Gissa vilken båt som var först in i lagunen?

Heineken Regatta har varit ett stående inslag på St Martin men efter Irma var alla lite nervösa att den inte skulle kunna genomföras 2018. Men helt enligt plan gick den av stapeln den 1–4 mars och det var verkligen ett statement ”We are back in business” ingen orkan ska få knocka oss!

På avslutningskvällen uppträdde Shaggy känd för låtar som Boombastic och It wasn’t me. Men eftersom 22.00 är ”cruisers midnight” hade Fredrik redan gått och lagt sig. Jeanette missade också tillställningen eftersom hon flög hem på en snabbvisit till Sverige för att hälsa på sina föräldrar och fira deras födelsedagar.

Födelsedagarna duggar tätt så här i mars så det var bråttom tillbaka för att igår söndag fira Fredriks födelsedag som avslutades med en trevlig indisk middag på restaurang tillsammans med Susanne och Peder på båten Miltona. När Jeanette var i Sverige fick Fredrik klara sig ensam och roade sig då med att göra lite små jobb på båten och träffa andra seglare.

För dig som får tidningen Oceanseglaren och tycker att det var en snygg omslagsbild på kan jag (Jeanette) meddela att jag känner fotografen mycket väl 🙂

På onsdag är det dags för oss att segla till den gamla svensk kolonin Saint Barthélemy och ännu en regatta.

Jeanette & Fredrik