Irlands Vilda Atlantkust, del 2

Så kommer vårt sista ”brev” från den Vilda Atlantkusten.

På ön Inishbofin fick vi vara med om något historisk när de fick tillbaka 13 stycken kranier som stals för 133  år sedan. Det var på den tiden man for runt och mätte huvuden på folk i forskningssyfte, kanske trodde de att omfånget hade någon betydelse, men det vet vi ju alla att storleken inte spelar någon roll. På Inishbofin hade de som tradition att bevara kranierna efter sina förfäder i den lilla kyrkan och på morgon efter att mätkillarna hade varit där, saknades 13 skallar. Efter mycket om och men har Trinity College i Dublin lämnat tillbaka skallarna, som en passus kan vi tillägga att vid tiden för stölden var Irland under brittiskt styre.

Clare Island som var nästa ö, bjöds vi på en överraskning, för helt plötsligt fick vi ett mejl som sa att de sett vår svenska flagga nere i hamnen. En svensk, en halvsvensk, en försvenskad irländare och en hund som heter Elsa ville gärna bjuda på förmiddags kaffe nästa dag. Nyfikna som vi är kunde vi naturligtvis inte tacka nej och det visade sig att de bott på denna ö till och från i över 40 år. Tänk vilka trevliga möten en flagga bak på en båt kan leda till.

Vi besökte även den övergivna ön Inishkea. Efter en tragisk olycka där 44 fiskare överrumplades av en storm och omkom fick de kvarvarande i familjen fick svårt att klara sig och lämnade ön. Nu har några hus faktiskt restaurerats och byggs upp igen och vi kan tänka oss att det är en mycket speciell plats att han en sommarstuga på.

I den stora fiskebyn Killybegs låg fiskebåtarna inne i hamn för att Irlands fiskekvot var slut och de väntade på nya kvoter. Enligt utsago får Irland 15 % av fiskekvoten i sina fiskevatten och resten har andra EU-länder. Vi är naturligtvis inte insatta i detta, men om det stämmer förstår vi att de inte är så glada. Killybegs blev vårt sista stopp på Irland.

Vi har ändrat våra seglingsplaner och stävar nu hemåt pga av Fredriks pappas hälsa, så känner vi att vi vill hålla oss i hemmavatten. Nu har vi återigen passerat genom Kaledoniska kanalen, fast från ett håll som vi inte gjort tidigare och väntar nu på ett väderfönster för att ta oss till Sverige och Västkusten.

Vi avslutar med ganska många bilder 🙂

Ny gjord kista till de 13 kranierna, denna gång ska de i jorden.
Irlands enda fjord sträcker sig in bland Coonemara bergen
Tur att man parkerade jollen rätt
Man förstår var svenskarna bor på ön
Morgonfika
Piratdrottningen Grace O’Malleys ligger begravd i Clare Island kyrka
Ingen värme här inte
Ankrade utanför Inishkea
Övergivna hus, vore de inte i sten så hade det nog inte funnits mycket kvar.
Synd att det inte är varmt i vattnet
Irländskt ull är införskaffat för stickprojekt
Än idag väver de för hand
Irländska fiskeflottan i väntan på kvoter?
Lugn kväll innanför första slussen (Corpach) i Kaledoniska kanalen
Färden har börjat
Debriefing efter en dag på kanalen
En Cat bland hermelinerna
Magisk kanalmorgon
Full kommers i Fort Augustus

Jeanette & Fredrik

Irlands Vilda Atlantkust

Då har vi kommit upp en bit på Irlands utsida man kan ju inte på stå att vi har haft tur med vädret! Å andra sidan hade vi inte räknat med det heller, även om Irländarna själva bedyrar att det inte brukar vara såhär men vi tror nog att Irland är så grön av en speciell anledning.

Nu regnar och blåser det inte hela tiden, så det finns goda möjligheter att njuta av naturen och den häftiga kusten. På ön Valencia var vi och tittade de äldsta bevisen för liv på jorden, 380 miljoner år och det ska vara spår efter en så kallad Tetrapod. Hur någon kan avgöra att detta är ett spår efter en av de första varelserna som tog sig upp ur vattnet övergår vårt förstånd. Oavsett vad så var det inte mycket att se, men det var en skön promenad med picknick och lite häftigt att, om det stämmer, så har vi sett spår efter något som levde för 380 miljoner år sedan! Det var även här på Valencia den första kabeln över Atlanten kom in och flera hundra människor jobbade här med skicka telegram över till USA. Det känns också ganska länge sedan.

På ön Inishmore (en av Aranöarna) lastade vi av cyklarna och tog oss runt på ön och tittade på dess sevärdheter. Vi förvånas över hur många av turisterna som talar med en amerikansk accent, men det kanske inte är så konstigt med tanke på hur många amerikaner som har Irländskt påbrå och kanske är de här och söker sina rötter. 

Vi och våra franska seglar vänner på båten Lolita fortsätter att röra oss upp efter kusten mellan lågtrycken och håller tumma för att vädret ska stabilisera sig.  

Så nu tänkte vi bombardera dig med bilder så får du bedöma själv, okej då, vi inte bara haft dåligt väder.

Vilken är upp och ned?
Lolita efter kusten
Märkliga former på öarna längs kusten
Ön Skellig för den som är Star Warsfan.
Vad sägs om att sitta fast i denna för att ha jobbat på en söndag
380 miljoner år gamla spår (Tetrapod)
Många picknickar har det blivit
Många steg har det också blivit
Alltid en pub nära till hands
Dingle
Praktiskt med tak över rastborden (vi förstår varför)
Bra stränder har de också
Nu njuter vi av utsikten
Ännu en picknick
Mexican Train Domino för regniga dagar
När man har tröttnat på att gå får man cykla
The worm whole på Insihmore
En klassisk Galway hooker
Connemara bergen i bakgrunden (The Twelve Bens )
Får är det gott om
Finns alltid en topp att bestiga

Ha en bra vecka, hälsar vi!

Jeanette & Fredrik