Från det gröna till det varma och sköna

Irland till Spanien
Allt gick så fort från det att vi kom tillbaka till Malahide (Dublin) efter sommarlovet i Sverige. När man seglar får man ta det vind/väder som kommer, så finns det ett väderfönster får man ta det för man vet inte när det ser bra ut nästa gång! När vi låg i Malahide såg vi att det fungerade att segla ner mot Kinsale med ett stopp i Arklow. Sagt och gjort vi styrde mot Arklow och dagen efter fortsatte vi och passerade Tusker (hörnet söder om Arklow). Där bör man passera med strömmen, går man emot den kan det t o m bli så att man seglar ”bakåt”. Allt fungerade fint för oss, tills vi passerade Tusker, sedan blev det 18 timmars hård kryss ner till Kinsale, jobbigt och tröttsamt.

Kinsale var pittoreskt och vackert men tyvärr fick vi ett väderfönster och kunde efter bara två nätter i hamn segla mot A Coruña. Vi hade gärna sett mer av Kinsale och omgivningarna, men väderfönstret var för bra för att inte passa på och bakom lurade ett lågtryck.

Biscaya är beryktad, den kan vara helt förfärligt att passera, men vi hade fantastiska 3 ½ dygn som du kan se på filmen.

Angående delfiner, det var så fantastiskt att se delfiner simma mot båten, de kom från alla håll, som om de signalerade till varandra, ”Kom! Här ska vi leka en stund”. Jag skojar inte de kom simmande från alla håll (akter, för, babord och styrbord) och som mest var det säkert 15 delfiner! Men Fredrik sov så det blev ingen film på det.

A Coruña
Nu har vi varit några dagar i Coruña och passat på att umgåtts med Oceanseglarvännerna Lotta och Mads på s/y Looma IV. Vi låg bredvid varandra i den inre hamnen mitt i gamla och charmiga Coruña. En kort promenad tvärs genom den smala delen av staden och mitt emot hamnen där vi ligger, finns en vik med en lång sandstrand och där badade vi igår, kallt men härligt. I lördags tog vi tåget till Santiago de Campostela tillsammans med Lotta och Mads, smidigt och enkelt och på 30 minuter var tåget framme. Vi strosade runt i stan och besökte den överdådiga och rikt guldsmyckade katedralen och gick på dess tak. Självklart var det fantastiskt takvandra och se staden från ovan, men hade turen inte varit på spanska så hade vi kanske lärt oss ett och annat också.

_DSC0233

Lotta, Mads och Jeanette

Santiago de Campostela är en av Europas viktigaste vallfartsorter och är slutet på pilgrimsvandringen som startar i St Jean Pied de Port i Frankrike, alltså på andra sidan Pyrenéerna, så det är en kämpig start för pilgrimerna. Vi träffade en svenska som gått hela sträckan på 78 mil och som var med på fredagsmässan i katedralen. Hon berättade att det var magiskt att efter vandringen vara med på mässan och se botafumeiron (rökelsekar som är fäst i taket med ett tjockt rep) svinga fram och tillbaka. Ursprunget till botafumeiron ska tydligen vara att dölja pilgrimernas doft… efter 30 dagars vandring utan tvagning luktade de en hel del. Nu är det ju annorlunda med hygienen (tror jag).

Idag är det dags för oss att proviantera och grovplanera seglatsen längs den spanska och portugisiska kusten. Vårt nästa stopp blir en av riorna ca 30-60 nm från Coruña och som vind/väder ser ut just nu kapar vi tamparna på tisdag.

Tredje dygnet

Nu har vi klarat av det tredje dygnet och räknar med att vara framme torsdag morgon.

Vi visste att vi skulle passera genom ett område med lite vind, men det var något större än vi trodde. Så under det gångna dygnet har vi motorerat en hel del. Det positiva med att köra motor på nätterna är att vi sover gott till ljudet från Volvo Pentan 🙂

Nu är vi igenom, vinden har återvänt och den lilla svarta är uppe och vi glider fram med 3,5-4 m/s snett akterifrån. Solen lyser, det är varmt och skönt.

Vår position är N 44.38.37 W 08.31.96 och vår kurs är 172 och vi gör en fart på 5,0 knop.

Allt väl ombord.