Tillbaka på Höglandet

Vi såg ett väderfönster för att gå till Skottland, men först ville vi titta närmare på Stadt denna halvö som sticker ut som en knytnäve i Nordsjön. Alla båtar måste passera här och under vissa förhållanden kan det vara en mycket otrevlig resa. Det är till och med så att norrmännen planerar bygga en fartygstunnel genom bergen, för att även stora fartyg ska slippa den besvärliga sjö som kan byggas upp vid Stadt.

Stadtlandet
Så ser det ut i verkligheten

Interaktiv karta som du kan klicka på och titta närmare på våra stopp i Norge

Vi valde en lugn dag för att kunna gå nära Stadt och sedan tima vårt tre dagars väderfönster till Skottland. Ett fönster som såg behagligt ut med smörsegling de två första dygnen ner bland oljeplattformarna på Nordsjön och sedan antagligen svag vind ner efter Orkneyöarna. Det stämde och Nordsjön visade sin bästa sida!

Nu har vi även passerat 5000 sjömil

Så nu är vi åter i Skottland och har slussat in i Kaledoniska kanalen och ligger i Inverness och väntar på förstärkning i form av Jeanettes syster Jessica och hennes man Fredrik. Väderprognosen de närmaste dagar ser okej ut, ömsom vin ömsom vatten och sedan får vi se hur länge de står ut. Kaledoniska kanalen är en syster kanal till Götakanal, hälften så lång och hälften så många slussar som Götakanal, så det extra manskapet är välkommet.

Första slussen in i kanalen
Seaport Marina, Inverness

CullodenChùil Lodair

Vårt historiska inslaget denna gång blir besöket på Culloden Battlefield som ligger strax utanför Inverness. Det var här den jakobitiska armén kämpade för att återta Storbritanniens tron ​​från huset Hannover och tillsätta en kung av ätten Stuart, som de ansåg vara rättmätig ägare till tronen. MEN den brittiska armén var lika fast besluten att stoppa detta. Det våldsamma europeiska kriget hade kommit till Skottland och splittrade familjer och satt klan mot klan. Engelsmännen gjorde processen kort med Jakobiterna den 16 april 1746, det hela var över på en timme, och klanherraväldet i Skottland upphörde. Du som sett Tv-serien ”Outlander” har nog koll på Jakobiter och Culloden.

Klanen Frasers sten
Enligt uppgift fanns det 5 st Jamie Fraser med i slaget och 2 överlevde

Nu håller vi tummarna för att Loch Ness bjuder på badväder och då ska vi se om vi inte kan locka fram odjuret.

Detta blir besättningens första slussuppgift (Muirtown Locks)

Jeanette & Fredrik

Söder ut med stormsteg

Här går det undan gott folk! Nyss var vi på 80°N och nu är vi hela 18 grader längre söderut, varje grad är 60 sjömil, så det är några mil vi lagt bakom oss!

Vi tog oss från Svalbard på ett väderfönster som innebar hälften med motor och hälften segling och det får vi nog vara nöjda med. Är det något vi lärt oss så är det att under sommaren lyser vinden med sin frånvaro på de höga latituderna.

Efter fyra dygn angjorde vi Tromsö och där hade vi sparat två saker att göra, det ena var Polarmuseet och det andra var att äta val. Hur smakade det då? Tänk dig oxfilé som smakar fisk, kanske inte låter så gott, men det var det och den serverades som vilken köttbit som helst med tillbehör.

Tallriks val
Polarmuseet i Tromsö

Väl igenom Lofoten dök ett nytt väderfönster upp som kunde ta oss ytterligare 3 dygn söder ut till Kristiansund. Vi passerade Polcirkeln igen, så nu checkade vi ut från Midnattssolens land och såg både solnedgång och måne, det har vi inte gjort på länge!

En av våra ankringar på väg söder ut
Klippfiskkärringen (statyn)

Och som av en hädelse såg vi på sociala medel något om Bacalhau, portugisernas nationalrätt, och att det var lite konstigt för det är ju torsk och någon torsk finns det inte i de portugisiska vattnen. Bacalhau, eller klippfisk som det heter på norska, är saltad och torkad torsk.

Kristiansund anses vara klippfiskens huvudstad och vi passade på att fråga hur det kommer sig att portugiserna upptäckt denna norska delikatess. Vi fick snabbt klart för oss att det var precis tvärt om, att det var portugiserna som kom och lärde norrmännen att salta och torka fisken.

Den saltade och torkade fisken kan spåras ända tillbaka till 1400-talet när Portugal var en stor sjöfararnation. Då var det väldigt praktisk att ha med torkad fisk som proviant och i slutet på 1400-talet var den stapelvara ombord. Från början var det Newfoundland som stod för leveranserna, men sedan lång tid är det norsk klippfisk som står för 70 % (vilket är ca 100 000 ton/år) av Bacalhauimporten till Portugal. Norges läge och klimat passar utmärkt för att torka fisk och som sagt är Kristiansund klippfiskens huvudstad.

Norges äldsta operahus (1805) hittas i Kristiansund
Vi belönade oss klippfisk på Smia
Nu är också motorn glad efter allt motorerande
Finnøya gästhamn skyddades oss från en kuling
Sten rest till minne av Finnøya sonen Nils N Finnøya, den första att födas på ön
Finnøy Motorfabrikk startad av Nils som idag räknas som skaparen av den första norska motorn till fiskeflottan
Tillbaka i Ålesund efter 3 månader

Vi har nu tagit oss till Ålesund och här besökte vi det Svenska konsulatet för att göra vår medborgerliga plikt dvs. att rösta. Vi kommer nämligen inte att vara hemma när du lägger din röst i valurnan, utan då räknar vi med att ta kanalen genom Skottland i strålande fint väder. Det är i alla fall vad vi hoppas på, för sist vi gick Kaledoniska kanalen så regnade det en vecka och molnen hängde lågt.

Påväg till vallokalen
Ett av spontan mötena som förgyller, Michael från Australien

Nu återstår att hitta ett väderfönster som kan ta oss de tre dygnen över till Skottland.

Jeanette & Fredrik

Påväg mot Svalbard

Vi lyckade klämma in alla sommaraktiviteter under våra tre veckor hemma i Sverige. Kramat barnen, släkt och goa vänner, badat bastu och hoppat i havet, åkt motorcykel, firat Midsommar i Dalarna och åkte en liten tur med båt i Skärgården – vad mer kan man önska?

Och vädret, ja även det visade sig från sin allra bästa sida, och när vi kom tillbaka till Tromsö slog de värmerekord.

Traditionellt midsommarfirande i By Kyrkby
Sommarens första bad
Mexican Train i sommarkvällen
Inflygning till Tromsö

Jörn och Vidgis våra båtvakter här i Tromsö bjöds på middag i sittbrunnen och vem kunde tro att vi skulle behöva använda vår bimini (soltak) i Tromsö. Vi räknar med att vi ses igen eftersom de också ska till Svalbard.

Våra båtvakter

På svenskfronten kan vi berätta att Paul och Kerstin på Kerpa kom ikapp oss i Tromsö. Vi gick i samma avseglargrupp på OSK (Oceanseglingsklubben) och senast vi såg dem var i Karibien 2017 och vad passar sig då bättre än att ses norr om polcirkeln denna gång.

Long time no see – Kerpa

Vi har en spökskrivare (Jessica, Jeanettes syster) under vår Svalbarden trip eftersom uppkopplingen kanske kan vara sisådär. Men med hjälp av satellittelefon och tålamod hoppas vi att du ska få rapporter och förhoppningsvis lite bilder när vi är där uppe.

Nu har vi alltså kastat loss och detta inlägg postar vi under gång mot Svalbard 🙂

Jeanette & Fredrik