God morgon, det är nästan lite pinsamt att vi inte skrivit på så länge. Vi var tvungna att sätta press på oss själva genom att lova dig lite söndagsläsning. Och löften måste ju infrias, så håll till godo!

Om du minns, i vårt förra riktiga inlägg, så var vi tillbaka i Tréguier för att få en ny popeller och mer anoder på propeller och axel. När allt detta var klart hade vi siktet inställt på Jersey för att tanka prisvärd diesel, men eftersom vinden inte alltid blåser åt rätt håll så började vi med ett kryssben till Saint-Malo. Dit har vi aldrig seglat i riktiga världen, men flera gånger i teorin på övningssjökortet under våra navigationskurser för många år sedan.

Saint-Malo är en spännande stad. Den är uppkallad efter deras första biskop som kom från Wales och dog i början av 600-talet.

Under Andra Världskriget var Saint-Malo ockuperat av Tyskland och bombades kraftigt av de allierade och den historiska, muromgärdade staden, förstördes nästan totalt. Men mellan åren 1948-1960 återuppbyggdes den i exakt samma stil, så är svårt att förstå att den varit sönder bombad. Här vill vi komma med ett boktips, Vinnare av Pulitzer Priset 2014, Ljuset vi inte ser (All the Light We Cannot See) av Anthony Doerr utspelar sig i Saint-Malo under Andra Världskriget, vi har hört att Netflix håller på att göra serie av boken, så då förstår du att den är bra.

På den kulinariska sidan fick vi lära oss att maträtten Chateaubriand kommer härifrån, uppkallad efter författaren, politikern och diplomaten François-René de Chateaubriand som föddes 1768 iSaint-Malo. Chateaubriand var en riktig gourmet och det var hans köksmästare som skapade kötträtten med samma namn. François-René de Chateaubriand levde ett stormig och intressant liv, och ganska spännande, googla så får du se!

Efter Saint-Malo kunde vi göra ett nytt kryssben till Jersey för att tanka diesel. Som du säkert vet tillhör Jersey England, men ön ligger bara ett stenkast från Frankrike och här fick vi lära oss att Hundraårskriget 1337—1453 mellan England och Frankrike verkar varit en släktfejd för så insyltade med giftermål hit och dit var de engelska och franska kungahusen med varandra, inte undra på att vi har uttrycket släkten är värst.

Efter att vi sett, kanske världens bästa TV-serie Sopranos, för några år sedan har vi funderat på varför det finns ett New Jersey i USA. Nu fick vi så äntligen svaret. Sir George Carteret från Jersey, var under det engelska inbördeskriget (1642-1651) lojal med den engelska kungen. För detta fick han ett stort stycke mark mellan Delaware- och Hudsonfloden borta i Amerika, som han valde att kalla New Jersey. Om det är någon som undrar hur den engelska kungen kunde ge bort mark borta på andra sidan Atlanten, så ta google till hjälp för att stilla din nyfikenhet.

På vägen mot Irland gjorde vi ett stopp på Scillyöarna som ligger utanför Englands sydvästra spets. Vore det inte för temperaturen i vattnet så kan man nog säga att engelsmännen inte behöver åka så lång för lite Karibien känsla. Härliga små öar med ett speciellt klimat tack vare golfströmmen, här har man har till och med försökt sig på att odla vindruvor och dessutom sk. ädla druvsorter. Vi var på besök på en vingård och fick prova deras Chardonnay och vi kan säga att den var mycket spännande. Tänkt dig en klassisk Chardonnay med ett litet salt inslag pga närheten till havet. Men de har inte gjort det lätt för sig, eftersom Scillyöarna ligger på stråket för alla hungriga flyttfåglar som tycker vindruvor är gott. Sedan 2014, då rankorna gav frukt för första gången, har de bara fått ihop två skördar. Nu hoppas de på att vädret samspelar och att de införskaffade fågelnäten gör nytta.

Vi har nu tagit oss över till Irland och är på väg upp längs utsidan som även kallas för ”The Wild Atlantic Coast”, men det tänkte vi berätta om nästa gång.

Jeanette & Fredrik