Björnfrossa

Välkommen tillbaka – nu far vi vidare! På Smeerenburgodden fick vi så se valrossar som låg och fläkte sig på stranden och det kändes nästan som ett gäng ungdomar som låg utslagna på stranden efter en hård festkväll. Annars gjorde de inte mycket väsen av sig, de låg mest och snarkade och frustade och några tog sig ett svalkande dopp.

Vi hade nästan misströstat lite när det gäller isbjörn! För vi hade träffade flera som nästan höjde på ögonbrynen att vi inte sett isbjörn ännu, det kändes nästan som att de retades med oss. Vi tänkte att antigen skojar de eller så har vi fått isbjörnsfrossa och inte lyckas se några.

Men plötsligt så händer det! Vi hör några mindre båtar på radion (VHF) som säger sig ha sett isbjörn på Ytre Norskøya dagen innan. Vi är på väg åt det hållet och har bar några sjömil kvar… Så äntligen lyckas vi få se isbjörn och dessutom är det en hona med sin lilla kubb.

Det var på tryggt avstånd och vi var på båten och det var en vacker upplevelse att se henne gå sakta upp för berget med sin lilla kubb släntrande efter.

Sälarna är inte lika sälsynta

Glaciärer har vi konsumerat i mängder och det känns nästan att var och varannan vik har en glaciär och den ena större än den andra. Det är kanske inte så konstigt eftersom 59% av Svalbard är täckt av is och det finns fler än 2650 glaciärer. Men vi kan också se tydligt att de varit ännu större för inte allt för många år sedan.

Nu kan man ju tro att det ska vara kallt så här lång norrut, bara 110 mil till Nordpolen. Men faktum är att medeltemperaturen januari till mars är -6°, och juni till september 0-6°.

Det som vi hade stor glädje av var den permanenta midnattssolen som är mellan mitten av april till mitten av augusti, det gjorde att vi kunde segla närsomhelst på dygnet och hålla koll på flytande isbitar och komma fram till ankringsplatsen i fullt dagsljus dygnet runt! Fast det vore lite kul att komma tillbaka hit på vintern när det är polarnatt natt, då solen inte når over horisonten 28/10 – 14/2!

After sail på fördäck

Runt omkring på Svalbard finns det flera cabins (små, små enkla stugor) att övernatta eller söka skydd i. De ser inte mycket ut för världen men vi kan tänka oss att de väl kan fylla sin funktion och några av dem har fått spektakulära namn vad sägs om Lloyd’s Hotell och Texas Bar. Som du ser på bilderna är det enkla hus och varken hotell eller bar! För sådan finns bara i Longyearbyen och på platserna för de nedlagda ryska gruvorna i Pyramiden och Barentsburg, allt i Isfjorden och förstås på lördagar på Mellagret i Ny-Ålesund!

Det är bara i Longyearbyen man kan handla mat och proviantera för den tid man tänkt segla runt på Svalbard.

Lloyds Hotel
Gemytliga rum har de på Lloyds
Världens nordligaste bar
Här är det självservering
Bidrag till baren och gästboken måste naturligtvis fyllas i.

Jeanette & Fredrik

Ballongkatastrofen

Virgohamna på Danskön var ett av våra stora mål och vad är det som är speciellt med Virgohamna då? Jo det var här från Ingenjör Salomon August Andrée 1897 startade sin vådliga färd med luftballongen ÖRNEN i sin iver att bli först till Nordpolen. Planen var enkel man skulle flyga över Nordpolen och släppa ner den svenska fanan.  Nu var han ju inte ensam utan Nils Strindberg och Kurt Frænkel vår med och delades han öde.

Expeditionens sista förberedelser innan avfärd
Endast grunden till huset där de bodde under förberedelsena

Huset som Andrée Expeditionen använde i Virgohamna hade Lord Arnold Pike byggt och övervintrat i 1888 och blev därmed den första privatpersonen som övervintrade på Svalbard.

I dag betraktas Virgohamna som ett utomhus museum och för att gå iland krävs ett särskilt tillstånd från Sysselmesteren på Svalbard. Det är visserligen inte mycket som står upp utan det är mest en massa lämningar på marken. Vi var där en vindstilla dag med en lite lätt dimma och det bidrog mycket till stämningen och vi måste säga att blev tagna av stundens allvar. Det är lätt att bli påverkad av denna tragiska historia för det finns mycket dokumenterat eftersom deras kvarlevor och gedigen dokumentation hittas av en slump på Vitön 33 år senare. Andrée, Strindberg och Frænkel fördes hem och begravdes den 5 oktober 1930 på Norra begravningsplatsen, Stockholm.

Ankringen i Virgohamna
Monumentet rest av besättningen på HMS Älvsnabben 1958

Vi har lyssnat på Bea Uusmas bok min ”Expeditionen – Min Kärlekshistoria” och har blivit fascinerade av denna historia. Vi rekommenderar starkt den och gärna som ljudbok då det är författaren själv som läser. Om Matti nu läser detta vill vi rikta ett särskilt tack till dig för detta fantastiska boktips som vi nu rekommenderar vidare.

En sak är säkert vi kommer planera in ett besök på Andréemuseet i Gränna.

Trinityhamna bjöd på finväder
Och sandstrand
Hurtigrutten i Magdalenefjorden
Gravnäset ett populärt mål för kryssningsfartygen
Aktern eller fören ?
Vem behöver stor aluminiumbåt? Franska Karrakela 28 fot
En av alla 2650 glaciärer
En av alla Puffins (Lunnefågel)
Och så avslutar vi med den vackra båten MS Stockholm

Jeanette & Fredrik