Det första riktiga stoppet var Ny-Ålesund och det är en gammal norsk gruvby som startades 1916 av King Bay Kull Compani AS, med huvudkontor i Ålesund. 1962 lades kolbrytningen ned efter ett antal tragiska olyckor och sedan dess har Ny-Ålesund utvecklats till en Arktisk forskningsstation. Idag bedrivs forskning året runt med fokus på klimat och miljö med cirka 50 boende på vintern och 150 på sommaren. NASA skjuter t o m upp raketer härifrån. Det är världens nordligaste bosättning och vi talar bosättning för det finns ingen livsmedelsbutik utan de får sina förnödenheter med tisdagsbåten.

Det är en mycket speciellt miljö här uppe och de som jobbar här kan bara förlänga sina kontrakt upp till 4 år sedan får de inte stanna längre. Tänk dig själv att bara ha dag och natt två månader på våren och två månader på hösten. Resten av året är det antingen ljust hela dygnet (midnattssol, 21 april till 21 augusti) och på vintern är det polarnatt dvs natt hela dygnet (28 oktober till 14 februari) en period då solen inte når över horisonten. Kanske det gör något med psyket.

Flyga till Ny-Ålesund kan bara de som jobbar här göra, alla andra måste ta sig hit med båt. Kryssningsfartyg av olika storlek kommer och går hela tiden under sommarsäsongen så kontrasten måste var stor det mörka halvåret.

Vi lyckades angöra Ny-Ålesund när flaggan var hissad och det visade sig att det var Amundsen födelsedag. Visserligen 16 juli för 150 år sedan men ändå häftigt eftersom det var härifrån han härifrån han lyfte med luftskeppet NORGE 1926. Därmed blev han först att flyga över Nordpolen tillsammans med Nobile och Ellsworth. Förankringsmasten för luftskeppet står fortfarande och pekar rakt upp i himlen.

Nu kommer vi till det tragiska i Amundsen historien och det är att 1928 vill Nobile göra om bravaden själv med luftskeppet ITALIA. Det lyckas han med, men kraschar på isen på tillbakavägen och ett stort räddningsuppdrag dras igång. Varpå Amundsen sätter sig i ett flygplan upp till Svalbard för att hjälpa till med sökandet men flygplanet kommer aldrig fram till Svalbard.

Amundsen är kanske mest känd för att ha varit först genom Nordväst passagen dvs på ovansidan av Kanada och över på andra sidan med sitt skepp GJÖA 1903-1906.

En nyhet för oss var att detta var 25 år efter att Nordenskiöld tog sig genom Nordost passagen. Idag anser man nog att Nordväst passagen är enklare i alla fall för oss med segelbåtar, antagligen var isförhållanden annorlunda för drygt 100 år sedan.

På andra sidan fjorden, sett från Ny-Ålesund, ligger New London som har en intressant men kort historia. 1920-talet startades här brytning av rosa marmor. Det byggdes upp en rejäl infrastruktur med hus, järnväg och lastkran för att frakta och lasta de rosa marmorskivorna på båtar. Sedan visade det sig att när skivorna kom söder över, och fick mer behagliga temperaturer omkring sig, så sprack de flesta och stenbrytningen lades ned.

Så avslutar vi detta inlägg med bilder glaciär bilder. Lilliehöökbreen.

Nu tror vi oss se ett väderfönster till fastlands Norge, så nu kastar vi loss från Longyearbyen och går söderut. Vår datasupport, syster Jessica, håller ställningar.

Jeanette & Fredrik

Som du kanske märkte började våra utskick krångla och vi tror att det var i samband med någon automatisk uppdatering på vår blogg. Vi är inte helt säkra på att det är löst ännu.

Men som tur är har vi Bushpoints datasupport (läs syster Jessica ) som har gjort allt i sin makt för att du ska kunna få hänga med.

Efter en månads radioskugga är vi nu åter i Longyearbyen och har massor att skriva ikapp! För att du inte ska bli korvstoppade med allting på en gång tänkte vi dela upp det i flera inlägg så får du lite tid att smälta dem. Om nu allting fungerar så har du spännande morgonläsning de fem närmaste dagarna. Krånglar det så kommer datasupporten se till att det kommer så fort som……

Nu kanske du tänker att ni har ju postad på Facebook och Instagram och sanningen är den att vi skickat bild till syster Jessica med satellittelefonen och hon har publicerat. Det har tagit cirka 1 timme att skicka bilden med alla avbrott, men vad gör man inte …….

Sist vi gjorde ett riktigt inlägg hade vi nyss tankat i Longyearbyen och gav oss iväg norr ut med sikte på att passera 80° Nord, men med flera stopp.

Men låt oss börja med lite historia och upptäckarna!

Först ska vi reda ut varför det figurerar två namn Svalbard och Spetsbergen. Då går vi tillbaka till slutet på 1500 talet då holländaren Willem Barentsz for runt här uppe och upptäckte och namngav massa saker. Om du inte visste varför det heter Barentszhav så vet du nu. Först kom han till Björnön och där hade de närkontakt med en isbjörn, därav namnet.

Färden gick vidare norr ut och efter några dagar kommer de fram till en ö med massor av spetsiga berg och ger då namnet Spetsbergen. I dag heter hela ögruppen Svalbard och där ingår även Björnön, och den största ön heter fortfarande Spetsbergen. Så man kan väl säga att båda är rätt lite beroende på vad man pratar om.

Det figurerar många på äventyrare och upptäckare här uppe i Svalbard och vi var lite intresserade av att ta reda på vilka svenska killar som varit här uppe och gjort sig ett namn.

Vi har givetvis Andrée och hans luftballong och honom återkommer vi till.

Ett namn som vi kände till var Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901), han var den första att ta sig igenom Nordostpassagen 1878-1880 det vill säga på ovan sidan Ryssland och över på andra sidan. På Svalbard har han fått namnge en helt område Nordenskiöldland som är en del av ön Spetsbergen.

I våra efterforskningar stöter vi på Otto Torell (1828-1900) som är för oss i alla fall ett helt okänt namn. Han var här uppe och for runt redan i mitten på 1800 talet och anses vara fadern till hur man bedriver och dokumenterar expeditioner. Detta tack vare att han var bl a  både biolog och geolog och hade en logisk approach. Med på Torells sista expedition 1861 var den då 31 åriga Nordenskiöld som 17 år senare skulle göra sig känd för sin Nordostpassage och tre år senare vara chef över den svenska polarexpeditionen till Svalbard 1864.

Naturligtvis finns det även ett område uppkallat efter Torell också och du kan antagligen gissa dig till vad området heter?

Nu far vi vidare mot Kungsfjorden. Vi hade fått information om att vid Pooleypynten (på ön Prins Karls Forland) skulle det finnas valross. Tyvärr passerade vi i ganska dålig sikt så det var inte speciellt inbjudande att gå iland så genom kikaren konstaterat vi att de låg där och gottade sig.

Jeanette & Fredrik