Vi hoppas att du inte har saknat våra inlägg allt för mycket! För oss har tiden flugit fram och vi har hunnit med en hel del under de veckor som gått sedan vi bloggade senast.
Vi har tagit oss från Panama och hela vägen till den lilla ön Providencia som ligger utanför Nicaraguas kust, men som tillhör Colombia (se karta). Fredrik har hunnit med att bli ett år äldre och dykningen har kommit igång rejält vilket också filmproduktionen gjort. Sist i inlägget kommer en dykfilm som förklarar rubriken, och det kommer att komma flera filmer var så säker för dykningen här i Providencia är helt fantastisk.
Men först en liten upp datering. Vi lämnade Panama och Shelter Bay Marina sent på eftermiddagen den 27 februari för att gå de 230 nm till ön San Andrés. Det visade sig tuffare och obekvämare än vi trott. Vi visste visserligen att vi skulle vara tvungna att segla högt upp mot vinden och hade förberett oss väl med färdiglagad mat så det var bara pasta som skulle kokas. Men sjön var så obekväm att till och med Fredrik kända av sjösjuka. Han kanske kan skylla på att vi legat helt stilla inne i Shelter Bay Marina i nästan tre veckor och kom ut till denna sjögång som vi inte sett dess like sedan vi seglade på Nordsjön. Så frukostmackorna som vi hade förberett fick bli kvällsmat och köttfärssåsen fick bli frukosten när vi tillslut kom fram och kunde ankra i skydd bakom revet i San Andrés, för det var inte tal om att gå ner och koka pasta under gång!
Nu har vi har varit på öarna San Andrés och Providencia som är så små att de är svåra att hitta på en karta i drygt 3 veckor. De ligger utanför Nicaraguas kust men tillhör som sagt Colombia, fast Nicaragua har fiskerättigheter. Klimatet är tropiskt och det finns djungel, palmer och vita sandstränder. San Andrés som är den största ön är ungefär lika stor som Visingsö!
Engelsmännen kom till ön med sina slavar i början av 1600-talet och deras ättlingar kallas Raizals. De är mycket stolta över sitt engelska arv och fortsätter uppfostra sina barn mer strikt än de lössläppta?! colombianerna. Uppfostran sker som regel av grandma (mormor/farmor). De flesta är baptister och svarta och de inflyttade kommer till största delen från Colombia, och de utgör också den stora delen av turisterna. Creol som talas på öarna är det fd slavspråket som användes för att engelsmännen inte skulle förstå dem. Engelska lär de sig eftersom de är stolta över sitt ursprung och bibeln är skriven på engelska, spanska talas i skolan förstås eftersom öarna tillhör Colombia. Raizals minskar i proportion till de andra vilket Raizals ser som ett problem.
Lite oklart om det bodde några permanent på öarna innan engelsmännen kom, klart är att spanjorerna var här och kollade läget, och sedan var det förstås ett pirattillhåll och på båda öarna finns namnet Captain Morgan allestädes närvarande.
På San Andrés finns en färskvattenlagun och också öns första Reggiebar, den är dock nedlagd, men runt lagunen bor Raizals. Vattnet i färskvattenlagunen tillhör staten, men marken runtomkring ägs av en släkt och marken ärvs av sönerna, döttrarna flyttar som regel till sina makar.
Det mesta på öarna är för den ca halva miljonen turister som kommer årligen. San Andrés är en duty-free zone och med sina ca 75 000 invånare är ön livfull och kan nog liknas vid Benidorm på sent 1970-tal.
Providencia med sina 6 500 boende är mer lugn. Öarna ligger ungefär 70 nm ifrån varandra och det går snabbåtar emellan. Vår segling mellan San Andrés och Providencia var ungefär lika hård som från Panama och motvind så det tog sin tid att kryssa fram, vi anlände i mörkret efter 14 timmar.
Vad har vi då roat oss med, förutom dykning, i snart 3 veckor? Mycket socialt liv tillsammans med rallydeltagana förstås och det vanliga som att handla, laga mat, diska och städa samt sightseeing. Här kommer lite bilder, och som avslutning dykfilm.
Efter helgen seglar vi 350 nm vidare mot Honduras för mer dykning i runt 2-3 veckor.
Jeanette & Fredrik
