River Deep – Mountain High

Efter att vi väl fyllt vår dos med pyramider och ruiner i Tikal och Yaxha satte vi oss på bussen ner till Flores. Vi tog sikte på den äldre delen av staden som ligger på en egen liten ö i sjön Petén Itzá med endast en liten bro över.

 

Solnedgång Yaxha

I Flores stannade vi en natt vid ungdomens källa dvs ett hostel ”Los Amigos”. Vi tror att ungdomlighet smittar och det verkar fungera för vi slog följe med ungdomarna till eko och vegetarian hostel ”Utopia” där bl a choklad och yoga stod på programmet.

Flores

 

Ungdomenskälla

Los Amigos

Vi vill dock förtydliga att doorms (flerbäddsrum) lämnar vi till de allra yngsta.

Det var inte helt enkelt att ta sig hostel ”Utopia”. Det tog drygt 10 timmar i en minibuss på vägar som stundtals var så dåliga att det var ett under att bussen inte skakade sönder!

Påstigning samtliga passagerare Travel in style

Men varför åkte vi hit? Jo, för att besöka nationalparken Semuc Champey. Där finns en naturlig bro på 300 m som består av kalksten. Under bron rinner Cahabónfloden och ovanpå ligger naturliga pooler. De ligger som i en serie och som i trappsteg, vackert att se och sköna att bada i. Semuc Champey betyder där floden gömmer sig under stenarna.

Ungdomshäng Semuc Champey Gunghopp i floden Hoppa från bron, gissa vem som tordes?

I Semuc Champey kan man även besöka stalaktitgrottor. Så utrustade med badkläder och stearinljus vadade och simmade vi in i grottorna. En kul och annorlunda upplevelse och det var skönt att äntligen bli ordentligt kall.

Vid dagens slut tog vi badringar (innerslangar till bildäck) och med hjälp av strömmen tog vi oss ner längs floden och efter en timme var vi tillbaka vid vårt hostel Utopia. Hade vi inte stannat där hade floden kunnat föra oss hela vägen till vår båt i Rio Dulce (kanske lite långt att åka badring). Tyvärr har vi ingen vattentät kamera med på backpackingen, så det finns inga bildbevis.

Yogatime Utopiautsikt Kalle i chokladskogen Chokladbönor hittade Rostning pågår


Chokladformning

Sedan var det dags för den långa färden i alla fall i tid. Vad sägs om 25 mil på 12 timmar! Och stundom på vägar som inte ens Skogsägarna skulle godkänna för timmerbilar!

Men till slut så kom vi fram till den vackra sjön Atitlán som är omgärdad av vulkaner och ligger på 1500 meter över havet.

Fortsättning följer…

Jeanette & Fredrik

Nu är vi igång

Båten är i vattnet och allt verkar i sin ordning och vi har dragit ut på vår lilla rundtur i Guatemala. Nytt för i år är att vi har skaffat en InReach mini som bl a är en GPS sändare som visar var vi är och hur vi rör oss. Här är länken https://eur-share.inreach.garmin.com/szo5u, men du hittar den även under rubriken ”Var är vi”. Klicka i ”visa alla spår” så får du se hur vi rört oss hittills.


Fullt på bussen

Lunchstopp

Vårt första stopp på vår landresa blev El Remate där vi hittade ett mysigt litet hotell. Vårt rum är helt öppet i gaveln med en fantastisk utsikt mot Lago de Peten Itza. Hotellet är vår bas under några dagar när vi besöker de gamla Mayastäderna Tikal och Yaxha.

Room with a view Ja, jag vet att jag är lik min mamma

Tikal

Många trappor blev det Gissa filmen

Det kommer att behövas en Mayaspecial för att berätta om allt, men den får du tyvärr vänta på.

Jeanette & Fredrik

Tillbaka i Guatemala

Efter en ganska lång flygresa stannade vi kvar i Guatemala City ett dygn och tog det lugnt. Vi passade på att titta lite på staden (inte så mycket att se), köpte lokalt sim-kort och gick på museum. Ixchel är ett museum med bl a inhemsk textil (kläder, dukar mm från mayakulturen) som visades i montrar och på fotografier. Efteråt fick vi vet att en av våra seglarvänner var med på 70-talet och fotade åt muséet. Det andra muséet vi besökte var Nationalmuseet för arkeologi och etnologi så nu känner vi oss välinformerade inför vår backpacking i Guatemala.

Fredrik handlar sim-kort, man skulle kunna tro att det var något annat!
Skulle kunna vara en gammal svensk julbonad
För kul för att inte visas
Modell över tempelstaden Tikal som vi snart ska åka till

Därefter var det dags för den sju timmar långa bussfärden till Rio Dulce där vår båt ligger på land hos RAM Marina. Det kändes helt naturligt att komma tillbaka, nästan som om vi inte lämnat fast det var mer än fem månader sedan. Vi har flera seglarvänner som bor på Catamaran Island antingen i sina båtar eller i bungalows undertiden de jobbar på sina båtar och förbereder dem för kommande säsongen. Som seglare har vi så här års (före turistsäsongen) ett specialpris på Catamaran Club, vad sägs om 35 dollar natten. Så när vi anlände till Catamaran stod några av vännerna där med välkomstdrinkar och det blev ett kärt återseende med kramar och allt och det kändes som att vi bara varit borta i några veckor.

Kärt återseende
Catamaran Club
Här bor vi

Nu har vi har vänt lite på vår plan och det innebär att vi börjar med att göra i ordning båten innan vi drar ut och backpackar. Då vet vi allt är i ordning och vi har mer eller mindre bara att kasta loss när vi är tillbaka.

Första dagen vi jobbade på båten höll vi på att knäcka oss. Båten står som sagt på land och i Rio Dulce är det hög luftfuktighet och varmt, 32 grader! Vi behövde göra iordning jollen för att ta oss fram och tillbaka mellan båten (RAM) och Catamaran Island. Dessa två platser ligger på var sin sida om vattnet och det är en jollefärd på ca 10 minuter.

Det var extra varmt för att vi jobbade mitt på dagen, men efter att ha över hört ett samtal med ett par amerikanska riggare som är här nere och jobbar, har vi nu ändrat våra arbetstider. Riggarna deklarerade att mellan 11.00 och 15.00 jobbar de inte men å andra sidan börjar de att jobba redan klockan 5 på morgon. Så numera går vi upp 05:30 tar jollen över till båten och tar sedan siesta kl 11:00, men det är inte helt säkert att vi börjar jobba 15 igen utan det kan bli siesta hela dagen!

Påväg till jobbet en tidig morgon
Arbetsplatsen

När det gäller båten såg den ut som när vi lämnade den både utvändigt och invändigt den var bara lite lortig på utsida. Så förhoppningsvis är vi bottenmålade till slutet av veckan och kommer i vattnet till helgen. Det enda orosmolnet är att varvets travel lift (den som de tar upp och lägger i båtar med) är trasig för tillfället. Febril aktivitet pågår och det sägs att den ska vara fixad till torsdag och tillsdess har det naturligtvis hunnit bli kö av båtar som ska antigen i eller ur vattnet.

Vi sitter bokstavligen ganska lugnt i båten för om det drar ut på tiden med reparationen av travel liften så drar vi ut och backpackar och sjösätter vi när vi kommer tillbaka.

Jeanette & Fredrik