Förra veckan bilturistande vi i södra England och snart har vi varit två månader i Gosport/Portsmouth med kära återseenden, turistande, jul- och nyårsfirande, så nu börjar vi se slutet på vår vistelse här.

Förra veckan for vi runt som skottspolar och fick så mycket historia, slott och katedralbesök så det kan vara ”en livstid”, ja i alla fall för en stund. Höjdpunkten på resan för oss båda var nog Stonehenge, där vi gjorde ett tidigt morgonbesök innan öppning och fick en magisk upplevelse när solen trängde igenom den lätta dimman, jag du kan säkert föreställa dig, men för säkerhetsskull tog vi en bild.

Vi hade blivit förvarnade om att det finns ett rep och vakter som förhindrar besökare att gå in mellan stenarna, så vi såg framför oss en riktig turistfälla. Tack vare förvarningen hittade vi en morgontur innan öppning där vi fick gå in till stenarna, naturligtvis mot en extra slant. I dessa Covidtider har även Stonehenge många färre besökare från normalt 5 000 per dag till bara några hundra. Normalt har de 30 000 besökare vid Sommarsolståndet och enbart 5 000 kommer till Vintersolståndet som enligt vår guide är det viktigaste solståndet. Just det, vi blev ombedda att behålla alla kläder på, men det var OK att gå barfota…

Eftersom man inte kan se allt på en vecka valde vi platser som vi sett framemot att se, bl a ”Downton Abbey”, Windsor och Sutton Hoo. Vi har markerat samtliga platser på kartan.

Förståeligt var vi helt slut efter denna vecka och det finns så otroligt mycket och intressant historia i England att det känns mäktigt att ens påbörja en ”historielektion”. Dock kan vi säga att alla är släkt med alla på något sätt och Englands och Frankrikes historia är mycket sammanflätade! Vår sista dag stod Battle på agendan, det var där 1066 slaget vid Hastings tog plats. Väl där fotade vi skylten och vände, vi kände att vi bara orkade inte med mer! Så vi avlutade med en Fish & Chips på piren i Brighton.

För dig som är intresserade av vikingar och historia så vill vi här ge ett boktips, ”I vikingatidens vagga i Vendeltidens värld” av Kristina Ekerö Eriksson. Den satte oss på spåret till Sutton Hoo där de hittat en hjälm, den enda i sitt slag i England och den liknar hjälmar som hittats norr om Uppsala. Hjälmen tros suttit på en Anglo-Saxisk kung begraven här år 625, men var det en Anglo-Saxisk eller en svensk kung? Riktigt säkra är de inte. Är du extra intresserad finns en film från 2021 om utgrävningen vid Sutton Hoo, ”The Dig”.

Vi körde igenom en av Englands vackraste regioner, Cotswold, som påminde oss ganska mycket om Bretagne. Vi stannade i bl a Castle Combe och tog en bild på den ”berömda bron”. Nu kommer fler bilder på våra olika stopp.

Snart kommer vi kapa förtöjningarna och börja rör på oss med små hopp längs Englands södra kust och förhoppningsvis hittar vi något spännande att rapportera om.

Jeanette & Fredrik

Hur var det då att fira Julafton på en segelbåt, bara vi två? Visserligen har vi firat jul borta från Sverige förut, men på tumanhand var det premiär. Vi måste erkänna att det var riktigt bra, så till den grad att vi diskuterade om vi håller på och bli människoskygga. När det bara skiljer en timme underlättar det också möjligheten för videosamtal till nära och kära, så vi behövde inte känna som Yngve Stoors klassiker från 1945, ”Sjömansjul på Hawaii”.

En annan sak som bidrog var vår kompromiss att dela upp julmaten i två sittningar, sill och kallskuret före Kalle och det varma efter. Det innebar att matkoman inte infann sig så  lite före midnatt begav vi oss Trinitykyrkan som ligger precis vid marinan. Vi kunde konstatera att Peterskyrkan i Rom har en betydligt större fanklubb.

Strax innan nyår var det dags för oss att ta tåget upp till Fiona och Steve (båten Supertramp) i Potters Bar igen, denna gång för att fira Hogmanay med dem och Bill. Nu undrar du förhoppningsvis två saker, vem är Bill och vad är  Hogmanay. Den första är enkel, Bill är Fionas pappa och han är en äkta skotte från ön Arran. Det andra, Hogmanay, är skottarnas nyår och rötterna finns så långt tillbaka som när vikingarna firade vintersolståndet.

Man vet även att Vikingarna firade Yule (Jul) och att det var en två månaders vinterfestival som slutade i början av januari. Sedan kom Kristendomen och då ändrades världsbilden och julen genomgick en anpassning. Yule är även ett av guden Odens många namn.

Hogmanany, firas med god mat och dryck och ska Hogmanay göras på riktigt så fortsätter firande även den första dagen på det nya året och i vissa fall även den andra dagen – Vi känner att en kväll med sänggående långt efter midnatt behöver följas av flera kvällar där sänglampan släcks tidigt.

Nu varierar förstås Hogmanay seder över hela Skottland, vanligtvis ges gåvor och folk kommer och går på besök. Speciellt viktigt är den första besökaren på det nya året (den första foten) och är det en lång mörkhårig man så är lyckan gjord.

Nu vilar vi upp oss ett par dagar innan Fiona och Steve kommer ner till oss, då ansluter även Ian och Ann (från båten Tourturelle) och vi ska ha en liten avslutning på vår tid här i Gosport/Portsmouth.

Jeanette & Fredrik