Så nu är det dags för oss att ta farväl av Guatemala. På måndag börjar vi vår färd ur floden och tar sikte mot Belize.

Du vet väl att du kan följa oss på  https://eur-share.inreach.garmin.com/szo5u, klicka i ”visa alla spår” så får du se hur vi rört oss hittills.

Wi-fi kommer vi att ta när det bjuds så vi vet inte när nästa inlägg kommer.

När du ska se på bildspelet så tror vi att stor skärm och bra ljud är att föredra.

Jeanette & Fredrik

Vi gillar Guatemala så mycket. Här finns mycket av allt, vackra och omväxlande landskap, kultur, gamla ruiner men framför allt, så vänliga och glada människor!

Turister är viktiga för Guatemalas utveckling, vi tillför pengar in i ekonomin och eftersom vi är här förbättras även infrastrukturen. Vi kan absolut rekommendera att du reser hit.

Vi var ju som sagt i Guatemala i maj och skrev då lite om landet, så missade du att läsa det inlägget så läs det igen (om du är intresserad) för nu fortsätter vi vår story om Guatemala.

Idag har Guatemala Centralamerikas starkaste ekonomi, men som i så många andra länder är rikedomarna mycket ojämnt fördelade och inkomstskillnaderna är stora. Enligt statistiken lever ca 60 % av befolkningen under fattigdomsgränsen. Det senare är lite svårt för oss att förstå. Vi såg inga trashankar eller tiggare, däremot såg vi barn som arbetade. Statistiken säger att ca 20 % av barnen i åldrarna 5-17 år arbetar, vi undrar om det inte är fler.  Statistiken säger att ca 95% av barn/ungdomar mellan 15-24 år kan läsa och skriva och de går i skolan i drygt 9 år.

Av Guatemalas ca 17 miljoner invånare är ca 40% Maya och de som anses ”vita ” ca 18 % och de resterande procenten är mestiser (spanjor/Maya). Sedan finns de andra också som t ex 9000 judar som kom under Andra Världskriget och några av dem bosatte sig runt sjön Atitlán. I Guatemala talar ca 60% spanska och de olika slags mayaindian språk talas av 40%, men det är inte alltid dessa 40% förstår varandra för det finns ca 26 erkända indianspråk.

Mayaindianerna verkar mest bo på landet och det är också där vi träffat dem. Kvinnorna klär sig traditionellt och bevarar kulturen på det sättet och männen klär sig västerländskt. Kvinnornas kläder är färgglada vävda blusar, kjolar och midjeband. Varje by har sitt eget distinkta mönster och ibland också färg, vilket gör det möjligt att urskilja en persons hemstad. Det har varit svårt att prata med Mayas, de pratar, liksom vi, mycket lite spanska, men med kroppsspråk kommer man långt.

Jordbruket är viktigt i Guatemala och står för en fjärdedel av BNP och så många som hälften av arbetskraften arbetar inom jordbruket som delas in i två grupper kan man säga. Småskaligt (Maya) i de inte så brödiga områdena och mestadels för eget bruk så som majs, bönor, lite frukt och grönsaker. Vi tror att de grödor Maya säljer på marknader är egen odlat. De stora jordägarna driver storskaligt i de bördiga områdena. Viktigast för exporten är nog fortfarande bananer, kaffe, palmolja och socker, även om Guatemala är världens största exportör av kardemumma.

Arbetskraften är billig och överallt ser man folk som bär ved och andra tunga saker, där vi i Sverige skulle använda skottkärra eller bil. Vägrenen ”klipps” med machete, ja machete, och här är det ju så varmt och fuktigt så allt växer bra!

Det är stora kontraster i Guatemala. Moderna köpcentrum ligger granne med, i våra ögon ”ruckel” och gatukök liknande dem som kan ses i Asien ligger granne med Mc Donalds, som för övrigt har personal som ger service till gästerna ute i restaurangen. Sa vi det, alla är så hjälpsamma, glada och trevliga i det här landet!

De kör moped utan hjälm och ofta med hela familjen, största barnet (5 år) på tanken, sedan pappan och mellan mamma och pappa hålls spädbarnet! På lastbils- och pickupflak transporteras människor stående eller sittande. Det finns också ”collectivo” bussar som tar dig längre sträckor men cyklar har vi knapp sett, mopeder verkar dock vara var mans egendom. Runt sjön Atitlán transporterades varor och människor i båtar sk ”Lancha”. Till sist har vi de härliga Mototaxi/Tuk tuk som importeras från Indien och kostar ca 40 000 Quetzales/st.

I Guatemala får man inte slänga toapappret i toaletten eftersom avloppssystemet inte medger det. Inte heller kan man posta brev i brevlådan… Det finns nämligen ingen postservice i Guatemala! Förhandlingarna mellan det utländska bolaget och Guatemalas regering bröt samman för några år sedan och någon sa till oss att det hela blev alldeles för korrupt så helt sonika lades postverket ned.

Här kommer lite mer statistik – Förväntad levnadsålder för en kvinna i Guatemala år 2020 är 77 år och i Sverige 85, något lägre för män i båda länderna. Andelen kvinnor i chefsposition i Guatemala är 45% och i Sverige 40%. Internet användning är 40% och i Sverige nästan 100%.

På lyckoindex (Globalis, skala 1-10 där 10 är bäst) hamnar Guatemala på 6 och Sverige på 7! Det tål att tänka en stund…

Nu är det dags för historielektion. Om du inte orkar läsa historie-lektionen så kommer här en kort, kort sammanfattning av nedan. Spanjorer kommer 1523, landet blir självständigt 1898, mycket konflikt mellan dem som har och inte har pengar/mark. US United Fruit och USA/CIA fixar till en militärkupp 1954 för att bevara United Fruit och rädda sina aktier i företaget, fast de sa att de ville komma åt den kommunistiska utbredningen i Latinamerika. Inbördeskriget varar mellan 1960-1996 och Maya är de som råkar illa ut samt vänsteranhängare och fackföreningspersoner. För den riktigt historieintresserade, fortsätt läs.

MEN Trots att det bara är drygt 20 år sedan det blev fred efter inbördeskriget så känns det som att Guatemala är på frammarsch, det riktigt sjuder. Vi har träffat It-tekniker och webbutvecklare och mobiltelefoner finns i var mans hand, dock inte i barnens.

Hoppas att du fick dig något nytt till livs!

Jeanette & Fredrik

HISTORIA

Guatemala har varit befolkat i många tusen år och den tidiga historien är starkt präglat av Mayafolket. ”Mayaspecialen” på bloggen sträcker sig fram till dess att de spanska conquistadorerna kom.

Spanjorerna härjade runt i Syd- och Centralamerika på jakt efter rikedomar att ta med sig hem till det spanska hovet och sig själva. När de kom till Guatemala 1523 hade Mayariket redan kollapsat ca 900 e kr och det rådde strider mellan de olika Maya. Spanjorerna var inte sena att utnyttja detta faktum och allierade sig på många håll med olika Maya för att slå ner andra Maya. När detta var gjort angrep de dem som hjälpt dem…. Förutom att spanjorerna mötte litet samlat motstånd från Maya så hade de också stor fördel med hästar, rustning och gevär. Hästar fanns inte i Guatemala före spanjorernas ankomst.

1821 gick området (Guatemala) upp i Mexikanska Kejsardömet och när det löstes upp 1823 i Centralamerikas förenade provinser. År 1839 utropade Republiken Guatemala sin självständighet och tyvärr, liksom många andra latinamerikanska länder påbörjades ett inbördeskrig mellan liberala reformister med stöd hos borgarklassen och konservativa som ville bevara Katolska kyrkans och storgodsens privilegier. De konservativa vann och en general styrde landet fram till sin död 1865. Efterträdaren fick sitta i drygt 6 år innan han störtades och efterträddes av en liberal diktator. Sedan blev det en ytterligare liberal, men han lierade sig med storgodsägarna och kväste med militärens hjälp alla oppositionsrörelser.

Under 1800-talet blev en av de viktigaste politiska frågorna hur de skulle förhålla sig till stormakten USA. Vid denna tid fick amerikanska storföretag uppbackning av amerikanska marinkåren och därmed fick företagen stor politiskt inflytande i Centralamerika och Karibien. Guatemala gjorde försök att bekämpa USAs inflytande, men mottog i början av 1900-talet istället subsidier från USA. Guatemala undslapp mycket av de militära ingripanden som USA utsatte grannländerna för under ”banankrigen” (1898-1934) alltså kriget som skulle skydda amerikanska intressen i Centralamerika.

Det var med andra ord ett minst sagt stökigt slut på ett århundrade och inledning på nästa. Under 1920-talet rådde politiskt stabilitet fast med flera kortlivade presidentskap som antingen dog eller störtades. Under den tid då Jorge Ubisco regerade kan man säga att demokratin helt upphörde att fungera och US United Fruit Company fick enorm makt. Ubisco störtades 1944 i en folklig resning. Nu kom en period av vänstersinnat reformstyre, en president försökte 1951 genomföra en jordreform och omfördela makten från storgodsen och US United Fruit till de fattiga. Vid denna tid ägdes 70% av marken av 2% befolkning. Han ville köpa tillbaka marken till staten för samma peng som de sagt i sina deklarationer att marken var värt, smart drag skulle man kanske tro…

MEN i en statskupp 1954 störtades presidenten av USA-stödda legosoldater (En CIA-operation) och en överste grep makten och avslutade omedelbart de sociala och politiska reformerna. Bröderna Dulles (Secretary of State John Foster och Allen på CIA) hade båda starka band (och ägde aktier i) till US United Fruit och lobbade för en intervention under det stora hotet om kommunismens utbredning i Latinamerika. Man ska också veta att United Fruit (idag Chiquita Brands International) var en stor politisk och ekonomisk faktor i Guatemala, 1940 gick nästan 90% av Guatemalas export till USA. USAs påverkan på landet var så stort att under andra världskriget utvisades tyska markägare.

Efter statskuppen blev Guatemala en militärdiktatur, ledare störtades eller mördades och på 1960-talet eskalerade juntans repressalier och ett inbördeskrig bröt ut mellan väpnade vänstergrupper och allt skulle inte få ett slut förens 1996, alltså för bara 23 år sedan! Drygt 200 000 personer dog och flera miljoner, flest Maya, blev omflyttade från sina hem. Många flydde även till USA utklädda till mexikanare och i USA finns idag ca 800 000 personer med rötter i Guatemala. Vissa menar att det inte var ett inbördeskrig utan mer militären som gjorde dig av med socialister och fackföreningsmänniskor!

Det var det hela från oss på Guatemala.

Nu kommer det att bli några hektiska dagar med bloggsläpp, först ut är denna Mayaspecial och sedan kommer vår Guatemalaspecial och avslutningsvis kommer ett bildspel med bilder från vår vistelse här i Guatemala.

Var ska man börja en Mayaspecial, det finns så otroligt mycket att berätta, så vi kanske ska börja med att varna för att specialen blir lång, jättelång och att vi säkert missat något!

Vilken enastående kultur det var och vad lite vi fick läras oss om den i skolan. Låt oss börja med att tala om att Maya bodde i det som idag är Mexiko, Belize, Guatemala, El Salvador och västra Honduras.

På kartan ser du även att Azteker och Inca är inritat. Vi trodde att de båda var samtida med Maya, men så fel vi hade. Maya var drygt två tusen år före! Azteker och Inca är ju från ca 1200-talet efter Kristus. Maya hade redan år 1500 före Kristus bosatt sig i byar och utvecklat jordbruk.

Den första perioden av Maya-civilisationen (pre-klassiska) varade till ca 250 e kr. Spännande nog var den samtida med Alexanders den Stores erövringar och Greklands guldålder. Åren från 250 e.Kr. till 900 e.Kr (klassiskaperioden) var samtida fram till Romarrikets fall år 476. Den sista, den post-klassiska perioden är från 900 e.Kr. fram till den spanska erövringen av Guatemala på 1500-talet. Så nu har vi satt Maya-civilisationen i ett sammanhang. Dags att gå vidare.

Idag anses att Maya-civilisationen var en av de mest utvecklade kulturerna i sin tid. De hade etablerade handelsvägar och mäktiga Mayastäder och vi besökte en av dessa städer, nämligen TIKAL.

Vi guidades runt Tikal i fyra otroligt spännande timmar. Det är ett under att Tikal (och andra Mayasamhällen) hittades eftersom de var ”begravda” i djungeln, men några tempel är så höga att de kan ses från flygplan och innan dess hittades de också av jägare. Väldigt många tempel är ”framgrävda” men än fler finns under vegetationen. Självklart klättrade vi upp på de pyramider och tempel som vi fick och utsikten var så väl värd alla steg upp.

I varje stad styrde en kung som hade gudstatus, han, ja det var oftast en han fast Tikal har haft två drottningar, styrde i en stad som var ett kommersiellt och spirituellt centrum. Maya handlade med jade och kakao som anses varit de viktigaste, men även med fisk, salt, bomull och fjädrar från papegojor och nationalfågeln quetzal.

I stadens centrum fanns torg, tempelpyramider och bollplaner. Uppe på pyramiderna kunde prästerna stå och tala till folket på torget. Byggnaderna var så byggda och placerade att vi lätt kunde höra vad andra besökare pratade om när de klättrat upp på pyramiden, imponerande!

I närheten av torget fanns byggnader för adelsmän och präster och lite längre bort bostäder för de rika. Bönderna bodde i stadens utkant och mayafolket levde främst på jordbruk med basföda av majs och bönor.

Förutom att prästerna var präster var de också matematiker och astronomer, de tog fram cykler av ritualer och ceremonier. I matematiken inkluderade de begreppet noll, ungefär tusen år före européerna (som i sin tur introducerades till siffran noll från arabiska halvön). Astronomin var grunden i deras komplexa kalender som innefattar ett exakt bestämt solår: 18 månader på 20 dagar vardera, plus en 5-dagars period, en helig kalender på 260 dagar (13 cykler med 20 namngivna dagar), och en mängd längre cykler som kulminerade med Den Långa Räkningen, en kontinuerlig tidsmarkering, baserat på ett nolldatum 3113 f kr. Den första långa räkningen slutade 2012… Google årtalet så ska du se att domedagen var nära. Maya-astronomer gjorde exakta tabeller över positioner för månen och Venus och kunde exakt förutsäga solförmörkelser flera år framåt, mm. Kom ihåg, det fanns inga teleskop på den här tiden utan prästerna studerade himlen med blotta ögat!

Maya hade ett skriftspråk som var en blandning av avancerade hieroglyfer och abstrakta bilder och forskarna har ännu inte kunnat tyda allt. Det som framkommit är precis som vår guide berättade om Mayahärskarna. De krigade, tog fångar som torterades, lemlästade och offrades till gudarna. Tänk att forskarna först trodde att Maya var fullständigt upptagna av sina religiösa och kulturella sysselsättningar. Men nu vet de att tortyr och mänskligt offer var religiösa ritualer och de ansågs garantera fruktbarhet, visa fromhet och främja gudarna och om de inte gjorde det skulle det bli kaos och kosmisk störning.

Vår guide berättade också att prästerna piercade sig i tungan, örsnibben eller penisen för att gudarna skulle få några droppar människoblod så att prästerna skulle få kontakt med gudarna.

Tikal är daterad till ca 900 f kr och ca 800 – 820 e kr då övergavs staden plötsligt och samma sak hände i de andra mäktiga Mayastäderna. Forskarna har flera teorier till varför, t ex långvarigtorka. Det regnade mycket lite under hela 800-talet och det gjorde att det inte fanns mat till den stora befolkningen som i Tikal var 100 000 när den var som störst. Grunden till nedgången har år 2007 sammanfattats som en kombination av eskalerande stridigheter, överbefolkning, miljöförstöring, torka och elitens extravagans.

Vår guide berättade att folket i Tikal tillslut gjorde uppror mot makten och dödade adelsmän och präster. Det senare var kanske inte så smart eftersom prästerna även var vetenskapsmän.

Oavsett orsakerna till Mayakulturens plötsliga nedgång, så var många städer helt övergivna i slutet av 900-talet. Tempel och palats förföll och djungeln kunde snart växa över ruinerna. Så du förstår att det inte har varit lätt att hitta Mayaruinerna.

Efter att Maya lämnade de stora städerna bosatte de sig bl a runt sjön Itza i norra Guatemala och vid sjön Atitlán. De många olika mayaindianerna fortsatte odla och strida mot varandra och att de inte var sammanhållna när spanjorerna kom utnyttjade spanjorerna. Det man kanske inte tänker på är att alla de, för Maya nya, smittsamma sjukdomarna (pest, tyfus, smittkoppor och mässling) som spanjorerna förde med sig dödade mer än 3/4 av Guatemalas två miljoner invånare.

Tillslut några ord om folkhelgonet Maximón som vi träffade i Santiago Atitlán. Det sägs att han uppstod i samband med den spanska erövringen. Hans avbild (en docka) byter hus varje år. Folk går till honom och lägger pengar, så det gjorde även vi, de tänder en cigarett åt honom och ger till honom och de dricker lite sprit tillsammans, alltså en docka som röker och dricker …, och så håller de honom sällskap och tänder ljus. Maximón är beskyddare för hälsa, grödor, äktenskap, företag, hämnd, död och hans attribut är solglasögon, bandana, färgglada girlanger. Lokalbefolkningen i Guatemala kallar honom San Simon.

Sist men inte minst – Popol Vuh även kallad Mayabibel. Kompendiet innehåller en kombination av historiska, mytiska och religiösa inslag, mayaberättelser och legender och Popl Vuh sammanställdes på 1500-talet av en Maya. I den sägs att gud försökte skapa människan tre gånger, men lyckades först på fjärde försöket. Då skapades människan av majs och än idag är det en gröda som är otroligt viktig för Maya.

Det var jättekul att orkade läsa så här långt, hoppas att du liksom oss lärde dig massor!

Jeanette & Fredrik

Nu har vi faktiskt hunnit hela vägen tillbaka till båten och det kändes väldigt skönt att vara tillbaka även om det är fantastisk att resa runt i Guatemala. Det är ett mycket vackert och trevligt land fast man ska vara utrustad med stort tålamod och en mjuk rumpa att sitta på, för det tar lång tid att resa. Sista etappen ”hem” var en bussresa på 14,5 timmar från sjön Atitlán till Rio Dulce och den stora anledningen är vägarbeten och alldeles för smala vägar för den mängd och tung trafik som ska fram.

Den allra trognaste kanske har följt oss via InReach mini som visar var vi är och hur vi rört oss. Här är länken https://eur-share.inreach.garmin.com/szo5u, men du hittar den även under rubriken ”Var är vi” på bloggen. Klicka i ”visa alla spår” så får du se hur vi rört oss hittills.

Sist du hörde från oss hade vi precis kommit fram till sjön Atitlán som är omgärdad av vulkaner och det är vackert så det nästan gör ont. Vi har försökt att få med det på bild men det är svårt.

Runt sjön ligger flera Maya byar/städer med olika karaktärer. Till Panajachel sökte sig många sk. Hippies under 70-talet och sedan spred de sig över till byn San Marcos, där man kan säga att vår tids free spirit människor håller till i dag.

Skillnaden på byarna kan också ses på kvinnornas klädsel, för det är bara kvinnorna som fortsätter att bära de traditionella kläderna där färgtonen är olika mellan byarna. Enligt uppgift vi fått så var det de spanska erövrarna bestämde att de skulle vara olika färger på kläderna i de olika byarna. Men anledningen till detta får du vänta på tills vi får ihop vår Guatemala/Maya special, det kommer vara betydligt längre och mastigare!

Vi håller även på och jobbar med ett bildspel som vi tror kommer att bli trevligt.

Nu återstår bara att förbereda det sista på båten, trä i segel, byta olja på motorn och lite annat smått och gott. Så inom en vecka är det nog dags att börja titta på vädret och börja röra oss ut floden och börja seglingssäsongen!

Jeanette & Fredrik

Efter att vi väl fyllt vår dos med pyramider och ruiner i Tikal och Yaxha satte vi oss på bussen ner till Flores. Vi tog sikte på den äldre delen av staden som ligger på en egen liten ö i sjön Petén Itzá med endast en liten bro över.

 

Solnedgång Yaxha

I Flores stannade vi en natt vid ungdomens källa dvs ett hostel ”Los Amigos”. Vi tror att ungdomlighet smittar och det verkar fungera för vi slog följe med ungdomarna till eko och vegetarian hostel ”Utopia” där bl a choklad och yoga stod på programmet.

 

Los Amigos

Vi vill dock förtydliga att doorms (flerbäddsrum) lämnar vi till de allra yngsta.

Det var inte helt enkelt att ta sig hostel ”Utopia”. Det tog drygt 10 timmar i en minibuss på vägar som stundtals var så dåliga att det var ett under att bussen inte skakade sönder!

Påstigning samtliga passagerare Travel in style

Men varför åkte vi hit? Jo, för att besöka nationalparken Semuc Champey. Där finns en naturlig bro på 300 m som består av kalksten. Under bron rinner Cahabónfloden och ovanpå ligger naturliga pooler. De ligger som i en serie och som i trappsteg, vackert att se och sköna att bada i. Semuc Champey betyder där floden gömmer sig under stenarna.

Ungdomshäng Semuc Champey Gunghopp i floden Hoppa från bron, gissa vem som tordes?

I Semuc Champey kan man även besöka stalaktitgrottor. Så utrustade med badkläder och stearinljus vadade och simmade vi in i grottorna. En kul och annorlunda upplevelse och det var skönt att äntligen bli ordentligt kall.

Vid dagens slut tog vi badringar (innerslangar till bildäck) och med hjälp av strömmen tog vi oss ner längs floden och efter en timme var vi tillbaka vid vårt hostel Utopia. Hade vi inte stannat där hade floden kunnat föra oss hela vägen till vår båt i Rio Dulce (kanske lite långt att åka badring). Tyvärr har vi ingen vattentät kamera med på backpackingen, så det finns inga bildbevis.

Yogatime Utopiautsikt Kalle i chokladskogen Chokladbönor hittade Rostning pågår

Chokladformning

Sedan var det dags för den långa färden i alla fall i tid. Vad sägs om 25 mil på 12 timmar! Och stundom på vägar som inte ens Skogsägarna skulle godkänna för timmerbilar!

Men till slut så kom vi fram till den vackra sjön Atitlán som är omgärdad av vulkaner och ligger på 1500 meter över havet.

Fortsättning följer…

Jeanette & Fredrik

Båten är i vattnet och allt verkar i sin ordning och vi har dragit ut på vår lilla rundtur i Guatemala. Nytt för i år är att vi har skaffat en InReach mini som bl a är en GPS sändare som visar var vi är och hur vi rör oss. Här är länken https://eur-share.inreach.garmin.com/szo5u, men du hittar den även under rubriken ”Var är vi”. Klicka i ”visa alla spår” så får du se hur vi rört oss hittills.

Fullt på bussen

Lunchstopp

Vårt första stopp på vår landresa blev El Remate där vi hittade ett mysigt litet hotell. Vårt rum är helt öppet i gaveln med en fantastisk utsikt mot Lago de Peten Itza. Hotellet är vår bas under några dagar när vi besöker de gamla Mayastäderna Tikal och Yaxha.

Room with a view Ja, jag vet att jag är lik min mamma

Många trappor blev det Gissa filmen

Det kommer att behövas en Mayaspecial för att berätta om allt, men den får du tyvärr vänta på.

Jeanette & Fredrik

Efter en ganska lång flygresa stannade vi kvar i Guatemala City ett dygn och tog det lugnt. Vi passade på att titta lite på staden (inte så mycket att se), köpte lokalt sim-kort och gick på museum. Ixchel är ett museum med bl a inhemsk textil (kläder, dukar mm från mayakulturen) som visades i montrar och på fotografier. Efteråt fick vi vet att en av våra seglarvänner var med på 70-talet och fotade åt muséet. Det andra muséet vi besökte var Nationalmuseet för arkeologi och etnologi så nu känner vi oss välinformerade inför vår backpacking i Guatemala.

Därefter var det dags för den sju timmar långa bussfärden till Rio Dulce där vår båt ligger på land hos RAM Marina. Det kändes helt naturligt att komma tillbaka, nästan som om vi inte lämnat fast det var mer än fem månader sedan. Vi har flera seglarvänner som bor på Catamaran Island antingen i sina båtar eller i bungalows undertiden de jobbar på sina båtar och förbereder dem för kommande säsongen. Som seglare har vi så här års (före turistsäsongen) ett specialpris på Catamaran Club, vad sägs om 35 dollar natten. Så när vi anlände till Catamaran stod några av vännerna där med välkomstdrinkar och det blev ett kärt återseende med kramar och allt och det kändes som att vi bara varit borta i några veckor.

Nu har vi har vänt lite på vår plan och det innebär att vi börjar med att göra i ordning båten innan vi drar ut och backpackar. Då vet vi allt är i ordning och vi har mer eller mindre bara att kasta loss när vi är tillbaka.

Första dagen vi jobbade på båten höll vi på att knäcka oss. Båten står som sagt på land och i Rio Dulce är det hög luftfuktighet och varmt, 32 grader! Vi behövde göra iordning jollen för att ta oss fram och tillbaka mellan båten (RAM) och Catamaran Island. Dessa två platser ligger på var sin sida om vattnet och det är en jollefärd på ca 10 minuter.

Det var extra varmt för att vi jobbade mitt på dagen, men efter att ha över hört ett samtal med ett par amerikanska riggare som är här nere och jobbar, har vi nu ändrat våra arbetstider. Riggarna deklarerade att mellan 11.00 och 15.00 jobbar de inte men å andra sidan börjar de att jobba redan klockan 5 på morgon. Så numera går vi upp 05:30 tar jollen över till båten och tar sedan siesta kl 11:00, men det är inte helt säkert att vi börjar jobba 15 igen utan det kan bli siesta hela dagen!

När det gäller båten såg den ut som när vi lämnade den både utvändigt och invändigt den var bara lite lortig på utsida. Så förhoppningsvis är vi bottenmålade till slutet av veckan och kommer i vattnet till helgen. Det enda orosmolnet är att varvets travel lift (den som de tar upp och lägger i båtar med) är trasig för tillfället. Febril aktivitet pågår och det sägs att den ska vara fixad till torsdag och tillsdess har det naturligtvis hunnit bli kö av båtar som ska antigen i eller ur vattnet.

Vi sitter bokstavligen ganska lugnt i båten för om det drar ut på tiden med reparationen av travel liften så drar vi ut och backpackar och sjösätter vi när vi kommer tillbaka.

Jeanette & Fredrik

Då var det dags att dra igång igen. På torsdag, alltså imorgon, åker vi tillbaka till Guatemala men innan vi börjar att segla tänkte vi värma upp med lite ”backpacking”. Fast vi måste nog förbi Bushpoint först och se hur hon har haft det under sommaren och släppa av en hel del saker vi har med oss inför säsongen.

Sedan startar vi vårt nya projekt som vi kallar – Patagonien 2022.

Vår väg dit går via Europa och dit tänkte vi segla den här säsongen och vi kommer ta den lite kallare vägen hem. Via Grönland, Island och Färöarna och vi tror det kommer att bli en mycket intressant säsong att följa med på.

Väl framme i Europa är det båt byte på gång vilket innebär att Bushpoint kommer att vara till salu. Så känner du någon som är sugen på en aluminiumbåt med centerbord så tipsa dem om Bushpoint och det går alltid att kontakta oss via bloggen.

Efter lite backpacking gör vi ordning båten och börjar segla. Vi tror att vi firar Jul och Nyår på Kuba och därefter tänkte vi följa våren upp längs USAs östkust och ta oss över till Grönland och Island under juli och augusti.

Men som vi alla vet “Sailing plans are written in the sand at low tide”.

Jeanette & Fredrik