Så har vi då kommit till det sista Kubainlägget. Vi hoppas att du uppskattat våra inlägg lika mycket som vi gjort, av att göra denna djupdykning i Kuba som land och dess historia. Kanske har även du lärt dig något som du inte kände till sedan tidigare. Det har vi gjort!

Vi har fotat mycket och till detta, det sista inlägget från Kuba, har vi valt ut bilder och gjort ett bildspel. Så koka en kopp kaffe eller te och sätt dig ner och njut.

Nu är vi som sagt i USA och kommer följa östkusten upp under våren och sommaren och förhoppningsvis kan vi även här få ihop några intressanta inlägg.

Jeanette & Fredrik

Vad trycke vi då om Kuba? Det är igen enkel fråga att svara på eftersom att vi är otroligt dubbla i våra känslor.

Vi ville åka till Kuba för att uppleva landet innan det öppnades upp för mycket och som vi trodde skulle bli alltför ”amerikaniserat” på kort tid. Kuba ligger ju väldigt nära USA, det är bara 90 sjömil till Key West. Så att det skulle komma många amerikaner till Kuba när relationerna länderna emellan började tina upp under President Obama var inte så långsökt. Men USA har en ny president och nu är det andra toner i Vita Huset.

Vi kan dock avliva myten att amerikaner inte kan åka till Kuba sedan Trump skruvade åt tumskruvana. Vi träffade flera amerikaner här och de förklarande att det är inga problem, det går bara färre flyg mellan USA och Kuba. Amerikanska flygbolag får bara flyga till Havanna enligt Trumps nya bestämmelser. Han har även tagit bort några anledningar på det dokument amerikaner måste fylla i och ange skäl till varför de ska besöka Kuba. Den populäraste anledning finns fortfarande kvar ”Support the Cuban People”. Det betyder att åka att bo på de statliga ”all inclusive” turistanläggningarna är inget alternativ. Det tycker vi å andra sidan inte heller, vi tycker att man ska bo på de privata alternativen, Casa Particular”.

Kubanerna vi träffade, utan undantag, var vänliga, trevliga, öppna och glada, så vi gillar kubanerna! De är snillrika, uppfinnesrika och kan koka soppa på en spik, så fulla av egna resurser att de vore en stor tillgång för vilket land som helst! När vi nu sett landet och fått massor av information och läst oss till mer information, så känner vi med kubanerna och tror att något kommer eller måste ske, för som det är nu är det ohållbart. Den klasskillnad som revolutionen skulle göra slut på verkar nu finnas igen på Kuba! Revolutionen skulle ge varje människa lika värde, rasism utrotas och det känns det som att de har de lyckas med.

Det är fri sjukvård och fri skolgång på Kuba och precis som hos oss i Sverige är betyg avgörande för universitetsstudier. En av Fidels missioner vara bl a att utrota analfabetismen vilket han gjorde på bara några år, fantastiskt bedrift. Vi upplevde kubanerna som välutbildade och många gånger upplevde vi dem som om de vore européer. Vi tyckte nog också att mer eller mindre alla vuxna hade en mobiltelefon som de var klistrade vid på samma sätt som vi ser i Sverige. Vi tror det var 2008 som kubanerna fick köpa mobiler och sedan dess har internet vuxit mycket. I varje stad finns ett centralt torg som ofta hade hot spot där vi kunde använda våra skrap kort och komma ut på internet, 1 CUC för 1 timme.

Att sjukvården är fri visste vi, men många kubaner berättade att betalar du läkaren på sidan om så får du förtur och du kan också få tillgång till mediciner med en slant på sidan, förfärligt tycker vi, förstås. Sedan är det ju den låga lönen som gör att läkare och lärare slutar och jobbar med turister istället, vilket sänker nivån på omvårdnad och utbildning.

Det vi skriver kan kanske uppfattas som negativt, men det har varit otroligt intressant, spännande, utvecklande och roligt att resa runt i detta vackra land och träffat alla härliga människor. Vi har i dag en helt annan syn på Kuba och kommer med spänning följa utvecklingen i landet.

Vi vill understryka att vi absolut inte ångrar att vi åkte till Kuba, men det var tungt att resa runt, intrycken så många och så mycket intryck som kom i konflikt med varandra, eller hur man nu ska beskriva det.

Vi kan inte förstå hur det bördiga landskapet inte producerar ”mat” till befolkningen så att de slipper importera. Att Kuba år 2018 t o m importerade socker är för oss en gåta. Kuba importerar kyckling från USA, USAs embargo gäller inte mat, men vi förstår inte varför de inte göder upp sina egna kycklingar, en man svarade att de inte har mat att föda upp kycklingar. Hur kommer det sig att Kuba inte gjort sig självförsörjande?

Vad vi läst oss till och kubaner har berättat är att Sovjet och Kuba hade handelsutbyte, USA hade ju satt embargo på Kuba. Så när Sovjetunionen föll, föll även Kuba. 1990 gick Kuba in i vad man kallade ”special period i fredstid”, det blev brist på allt under säkert 4 år och den vanlige kubanen förlorade 30% av sin kroppsvikt. Handelsutbytet med Sovjetunionen betydde alltså väldigt mycket för Kuba, de var mer eller mindre beroende av Sovjet för att få det att gå runt.

Flera Kubaner har sagt till oss att de trodde att det skulle bli bättre efter Fidels bortgång, men att det blev värre när Raul tog över. Nu kanske du är påläst och vet att Raul inte är president längre utan att det är Diaz, men enligt dem vi pratat med är han bara en nickedocka och det är Raul som fortfarande bestämmer. Om detta stämmer vet vi naturligtvis inte, men det är intressanta tankar. Folket på gatan verkar även ha uppfattningen att de styrande lever på en helt annan nivå en folket. De styrande bor i fina hus, i fina kvarter, äter gott och reser utomlands vet de att berätta.

En annan sak som förbryllar oss är kostnaderna. Det är inte speciellt billigt att resa runt i Kuba. Staten bestämmer prisnivåerna genom sin kontroll och skatter. Det märkliga uppstår när man jämför med den genomsnittliga statsanställda kubanska månadslönen som ligger på ca 40 CUC = 400 SEK (1 CUC = 0,95 USD).

När vi reste runt bodde vi på sk Casa Paticular det är ungefär som bed & breakfast och rummen hyrs ut av privatpersoner, de kan ha ett eller flera rum för uthyrning. Prisnivån ligger runt 30 CUC + 5 CUC för frukost vilket vi naturligtvis har råd med, men i förhållande till en statsanställd kubans månadslön blir det skevt. De vi pratade med som serverar på de privata restaurangerna tjänar 20 CUC/månad plus dricks och vi kan nog säga att vi inte ätit en middag under en och en halv månadslön. Våra 19 dagar i Hemingway Marina kostade oss ungefär 2,5 statsanställda kubanska årslöner. Det måste bli lite skevt även för dem som jobbar där.

Det är inte undra på att kubanen ställer sig frågan vad gör staten med alla pengar som turisterna drar in till landet. Vi vet inte exakt hur många turister det kommer till Kuba men det är många. Innan den amerikanska turismen minskade hörde vi en siffra på 5 miljoner.

Flera gånger har vi fått frågan om vi har bläckpennor men tyvärr hade vi inte några med oss. Vi tog med tandkräm, tandborstar och tvål som blev mycket uppskattade gåvor.

Vi har funderat på detta med bläckpennor… sedan fick vi reda på att när det är allmänna val så får de bara göra kryssen på valsedeln med blyertspenna. Anledningen till detta kan man ju fundera på, men att översvämma Kuba men bläckpennor kanske vore en bra markering.

Om vi fick frågan – Vad tycker ni, ska vi åka till Kuba? Vi skulle svara JA, för vi gillar Kuba och det är ett spännande, vackert land och kubanerna är så trevliga. Vi skulle också säga att åk inte till de statliga ”all inclusive” ställena utan stöd det privata. MEN var beredd på att bli påverkad och vi är inte säkra på att Kuba är för alla.

Jeanette & Fredrik

När man är på Kuba är det svårt att undvika Rom och Salsa.

Cigarrer tänker vi inte beröra särskilt mycket, vi inhandlade dock några ”no name” cigarrer av den lokale tobaksbonden i Vinales för att avnjutas vid speciella tillfällen, dessutom ekologisk odlad tobak. När det gäller Salsan så är den naturligtvis stor, men de får nog tänka på tillväxten för de flesta yngre personer som vi talade med dansade inte salsa utan såg väl på den som våra ungdomar ser på foxtrot.

Så har vi då rommen där Kuba har betytt mycket för världens barer.

Mojito
Sir Francis Drake, den kände piraten, som vi har stött på tidigare och skrivit om ska enligt myten kommit till Kuba och haft lite svårt för den hembrända sockerrörsspriten. Sagt och gjort blandade han i limejuice, mynta och socker och först kallades drycken El Draque innan den fick namnet Mojito från det afrikanska namnet Mojon som betyder magiskt.

Cuba Libre
Cuba Libre var också namnet på frihetsrörelsen som ville frigöra sig från spanjorerna. Drycken blev populär i början av 1900 talet när Coca Cola kom till Kuba då den blandas med rom och lite lime. Cuba Libre finns omnämnd redan 1898 men då var det vatten och brunt socker som blandades med rom.

Bacardi
1862 satte Bacardi upp fabriken Santiago de Cuba Destillery som finns kvar än idag och fortfarande lagras rommen på samma ekfat som Bacardi använde. Legenden säger att det bodde fladdermöss i fabriksbyggnadens takstolar och det är därifrån Bacardi har fått sin logga. Bacardi lämnade Kuba i samband med revolutionen då fabriken förstatligades men Bacardi fick med sig namnet.

Vad vi förstod så exporteras inte Santiago de Cuba rom, men vi kan intyga att den 11-åriga är bland det bästa vi smakat.

Havanna Club
Havanna Club är det stora rom märket som startades på Kuba 1878 men där Arechabala familjen inte var lika lyckosamma som Bacardi utan konfiskerades av Fidel och pojkarna under revolutionen och fick inte med sig namnet. Idag är Havanna Club ett världsmärkes som sedan 1993 ägs till hälften av den kubanska staten och franska Pernod Ricard som sedan 2008 även äger Absolut Vodka.

Vi måste även nämna den lokala läskedrycken där Cola varianten heter Tu Cola och den finns även i en apelsinvariant typ Fanta och en fruktsoda liknande 7-up eller sprite och vi tycker de var riktigt bra. Cuba Libre kan till och med ha smakat lite bättre med Tu Cola.

Så till sist så har vi de lokala ölsorterna Cristal och Bucanero som båda var mycket bra. Men när vi reste runt börjande det bli lite svårt att få tag på lokal öl och ryktet sa att det är brist på aluminium och de kunde därför inte producera burkar.

Mycket av det vi skrivit ovan var nyheter för oss och vi hoppas att du kanske får nytta av dessa kunskaper antigen när du spelar TP eller om du någon gång är med i ”På spåret”.

Jeanette & Fredrik

Vår första inblick i Kuba fick vi med en guidad tur som heter ”Walk with an economist” som bokas via Airbnb appen i telefonen. Ja, du läste rätt appen fungerar alldeles utmärk i Kuba. Man betalar i appen och Airbnb skickar pengarna till guiden via något money transfer företag så att det ser ut som en personlig gåva från dig som kund.

Bara detta säger en hel del om hur det fungerar i dag.

Vår guide var 27 år och hade med sig sin flickvän. Han var utbildad ekonom från universitetet men såg ingen anledning att jobba som ekonom eftersom den lön som staten betalar inte går att leva på. Snittlönen ligger på 40 CUC = 400 SEK i månaden plus ett ransoneringskort som ger dig rätt till 10 ägg, 1 kyckling (importerad från USA) och ris och bröd.

Han förklarade att man säger ”staten låtsas att de betalar och vi låtsas att vi jobbar”. För att kunna leva måste alla kubaner ha en sidoinkomst. Det innebär i praktiken att produktionen går ner för att alla måste hålla på med annat för att få extra inkomster och det gäller alla, såväl myndighetspersoner som polis. Staten vet om att alla håller på med olagligheter men ser mellan fingrarna.

Allt finns att tillgå på Kuba bara du har pengar! Det finns en jättestor svart marknad där folk säljer saker som de kommit över på olika sätt. Exempelvis, jobbar du på en fabrik eller i en affär som har en vara, kommer allt inte ut i butik eller till lagret utan en del råkar följa med dig hem och sedan säljs varan på svarta marknaden. Alla vet om detta och hela kedjan ska ha sin del, så priset går ju upp. Ett annat sätt att få tag i pengar är att man har släkt i Florida som kan skicka pengar och på så sätt har man råd att leva. Det finns cirka 2 miljoner sk. exilkubaner som stödjer släktingar och vänner. Det är stora klyftor mellan dem som har och inte har. Den klasskillnad som revolutionen skulle göra slut på verkar nu finnas igen på Kuba!

Kuba har fri skolgång och hälsovård och vi hörde att till och med de som arbetar där behöver extra inkomster och med pengar så får du snabbare vård och t o m tillgång till mediciner som inte finns.

Ungdomar väljer att inte skaffa barn dels för att det är dyrt men också för att de vill enkelt kunna lämna landets om möjlighet ges. Nativiteten är nere på 1,7 och eftersom man har fri sjukvård så används abort som preventivmedel, andra typer av preventivmedel är det ont om.

Hela turen avslutades med en Cuba Libre hemma hos flickvännens mormor, och hon hade inga höga tankar om Fidel och grabbarna.

När vi frågar vad vår guide tycker om revolutionen så svarade han att han inte vet, för han är uppväxt i en familj med två sidor, där farmor skulle kunnat gifta sig med Fidel och mormor skulle kunnat mörda honom. Men som han säger, det går inte att säga vem som har rätt, de har bara två olika erfarenheter, den ena förlorade något och den andra fick något i samband med revolutionen. Och båda är snälla och lagar god mat!

Han beskriver avslutningsvis Kuba som en tryckkokare där staten är tvungen att lätta på trycket för att inte det ska explodera.

Vi kan naturligtvis inte veta vad som är sant men vi har fått flera saker bekräftade på vår rundresa i landet. Till och med längst bort på Kuba, i den så kallade Orienten där de anses var mest trogna revolutionen, svarade en man oss, när vi ställde frågan på vad som skulle behövas för att få till en förändring – så svarade han – En Revolution.

Jeanette & Fredrik

Fidel Castro, advokat till yrke, som fruktade för sitt liv lämnade som sagt Kuba efter frigivningen från fängelset 1955. Han tog sin tillflykt till Mexico tillsammans med bl a sin bror Raul som förde honom samman med Ernesto Che Guevara, utbildad läkare. Tillsammans planerade de nu revolutionen på Kuba.

Drygt 1 ½ år efter frigivningen var Fidel med mannar tillbaka på Kuba dit de tog sig i smyg med motor yachten Granma. Det var trubbel på vägen, sjökort som inte stämde mm, så landstigningen blev allt annat än lyckad. Många rebeller blev dödade av Batistas mannar och resterande flydde till bergen. Därifrån ledde de revolutionen på Kuba och fick fler och fler anhängare och efter ca 2 års kamp flydde Batista landet på nyårsafton 1958 och revolutionen hade lyckats! Nu var det ju naturligtvis inte så enkelt som vi skriver här, så är du mer intresserad rekommenderar vi kubaportalen.se och Thomas Gustafssons bok ”Kuba – En färd genom historien”.

Yachten Granma har nu fått ge namn till Kubas tidning och bukten där rebellerna landsteg. På båten fanns tillsammans med den då 30 åriga Fidel Castro också argentinaren Ernesto Che Guevara, 28 år som brann för att befria länder från kolonialism, kapitalism och imperialism. Det finns en utmärk film om Ches liv som ung och heter helt kort CHE.

Hur får man då en sådan kultstatus som Che? Vår analys, förutom att han är förebild för socialistiska och antiimperialistiska rörelser, är att vara snygg, ha karisma och dö ung.

Che blev medborgare i Kuba, men var inte nöjd efter Kuba utan han ville vidare för att slåss för fler länders befrielse. Först var han i Kongo och sedan Bolivia, där blev han dödad av CIA och dog endast 39 år gammal. Hans kvarlevor fördes tillbaka till Kuba 1997 och finns numera i ett stort mausoleum i Santa Clara. Det var i denna stad som Che orsakade tågurspårningen som gjorde att revolutionärerna fick övertaget och Batista flydde landet, och självklart är han extra stor i Santa Clara.

Då är vi klara med historien.

Jeanette & Fredrik