Vi hoppas att det är några som saknat våra historiska inlägg för här kommer historien om Curaçao och ni andra får hålla till godo. Eller scrolla längst ned i inlägget för där finns en film om vår nattsegling och ankomst till Aruba där vi är nu.

En av de sista dagarna på Curaçao passade vi på att köra runt och kolla lite. Vi åkte bl a till Nationalparken Shete Boika och på Aloe Vera plantagen köpte vi myggspray.

Curaçao är en torr ö och det är lite svårt att förstå att det holländska västindiska kompaniet lade beslag på ön 1634 och gjorde Peter Stuyvesant till guvernör åtta år senare. Han såg till att plantager/landhuizen byggdes och att det började odlas jordnötter, majs och frukt. Peter var kvar ett antal år, innan nya äventyr väntade honom.

Dock börjar historien om Curaçao på samma sätt som för de andra karibiska öar vi varit på, nämligen med Arawaksindianer från Sydamerika. Sedan fortsatte det med spanjorer och den första europé att sätta sin fot på ön var spanjoren Alonso de Ojeda 1499. Han var med Columbus över till Karibien redan 1493, men då kom de inte så lång som till Curaçao. Spanjorerna övergav dock ön tidigt 1500-tal efter att konstaterat att det inte fanns varken guld eller den mängd färskvatten som de tyckte krävdes för att odla något på ön.

Precis om vi skrivit om de andra öarna så var det även här stridigheter mellan britter, fransmän och holländare innan de senare fick ön 1815 och slaveriet upphörde 1863. Sedan 2010 är Curaçao ett land inom Konungariket Nederländerna.

Turismen betyder mycket för Curaçao, drygt 600 000 besöker ön med kryssningsfartyg och flygplatsen tar emot 1, 8 miljoner passagerare/år. Precis som på grannön Bonaire är dykning något många kommer för. Att raffinera olja från Venezuela, som bl a sälj till USA och Asien, är också av betydelse för ön, men eftersom Venezuela är ett land i enorm kris så drabbar det även Curaçao!

Curaçao är en smältdeg av mer än 50 olika nationaliteter och svarta afrikaner (oftast slavättlingar) utgör den största gruppen av de drygt 150 000 invånarna, fö lika många som bor i Uppsala kommun. De officiella språken är nederländska, papiamento och engelska. Papiamento tog form som språk under slavtiden och är en mix av portugisiska, spanska, holländska och afrikanska dialekter. Valutan på Curaçao är ANG (Nederländska Antillernas Gulden) och lokalt kallas den för NAF.
 

Jeanette & Fredrik

Efter en dryg månad på Curacao är vi klara för avfärd. Även om vi har haft gått om tid så har det blivit lite snärjigt på slutet, uttrycket ”på kvällen får den late brått ” stämmer nog. Vi har dock hunnit med hel del under den senaste veckan.

Jeanette har varit på sin första ladys lunch, som var en heldag med shopping, lunch, bad och sun downer. Vi har seglat parad i Willemstad, lite krångligt (se körschemat nedan) men allt gick bra. Natten tillbringades inne i Willemstad vid kaj bredvid Tatoosh, den nyligen framlidne Paul Allens båt (Microsoft).

Dagen efter var det dags för oss att testsegla Bushpoint och seglingen gick till den lilla ön Klein Curaçao och allt fungerade bra. Jeanette kände av lite sjösjuka som botades med Sturgeron.

Efter två nätter på Klein Curaçao seglade vi tillbaka till stora Curaçao. På kvällen var det välkomstparty för alla rallybåtar på restaurangen Boca 19 med till hörande quize tävling. Vi kan meddela att vi höll den svenska fanan högt och lyckades tillhöra det vinnande laget!

Dock gick det något sämre på golftävlingen som gick av stapeln i fredags där vi endast lyckades placera oss på en tredje plats. Vi avslöjar inte hur många lag som deltog J Men tilläggas bör att Fredrik är väldigt glad för att vara gift med en fru som slår rakt.

Jeanette har blivit utnämnd till rallyts officiella sommelier på vinprovningen som hölls tidigare i veckan på Maduro Wines. Där passade båtarna på att fylla kölsvinet med dryck av alla de sorter.

På onsdag seglar vi till norra Curaçao och tidigt på torsdag morgon lättar vi ankar och styr mot Aruba.

Jeanette & Fredrik

I veckan som gick bjöd Curaçao Marine på ett fantastiskt grillparty för alla rallydeltagare. 

Vi tror att rallyt betytt en hel del för marinan, 45 av de 165 båtar som Curaçao Marine har haft uppe på land under orkansäsongen, var från Suzie Too rallyt. Sedan har säkert förra årets orkansäsong också bidragit. Curaçao anses ligga utanför orkanområdet, så många valde nog att lägga upp sina båtar på Curaçao Marine, som är det enda stället på Curaçao där båtar kan förvaras uppe på land. De fick m a o fullt upp med att ta hand om alla och vi tycker att de har gjort det med bravur!

Bushpoint är nu klar för användning och på lördag blir det en båtparad till Willemstad (huvudstaden på Curaçao) för där blir det stor fest och rallybåtarna ska köra i kortege in till staden. Vi kommer få lägga till och tillbringa natten inne vid stadens kajer. Vi antar att det blir en hel del festande men vår förhoppning är att vi på söndag morgon ska testsegla båten till Klein Curaçao där vi fått ankringstillstånd. Klein ligger bara ca 15 distans bort men det blir motvind dit, och medvind tillbaka till Curaçao, så det blir en bra test för att se om allt står rätt till hos Bushpoint inför säsongen. Det kommer även bli en test av hur den nya Predict Wind trackingen fungerar.

Vi har även hunnit med att testa dykgrejerna och det var på ett dykställe som kallas för
”Tug boat”. Det var väl ett sisådär dyk och kanske har vi kvar för tydliga minnen från Bonaire, men det var ett bra testdyk. Vi hoppas att kunna dyka på Klein Curaçao och vi tror att det är mer Bonaire standard där.

Jeanette & Fredrik

Sakta men säkert så kommer vi mer och mer i ordning i båten och i förrgår fick vi t o m upp storseglet, så nu är alla segel på plats. Som du förstår har vi inte så bråttom och det är bra att inte ha så bråttom i värmen.

Vi har också ett digert träningsprogram i form av yoga, pilates mer eller mindre varje vardag och där emellan så försöker vi simma. O ja, Fredrik är med på allt.

Det anländer nya båtar i princip varje dag som ska vara med på rallyt och igår träffade vi/Bushpoint systerbåten Tourterelle som är en brittiskregistrerad Allure 45. Nu börjar vi bli ett stort gäng som träffas kl 16.00 varje dag, här vid Barbara Beach, och BoB:ar (bring your own beer). Vilket betyder att folk kommer hit för att bada och svalka sig efter dagens arbete. Ju närmare helgen vi kommer så ökar antalet öl och kulminerar med Suzie Too Sunday, dvs inget båtarbete (eller annat arbete för den delen) på söndagar utan bara relax med picknick på stranden.

Pö om pö har vi börjat fylla matförrådet för kommande månader. Nu finns det ju mat att köpa i de länder vi kommer att besöka, förstås, men det känns bra att fylla upp båten med konserver och pasta för att sedan komplettera med färska råvaror allt eftersom.

GPS tracking

Nytt för denna säsong är att vi kommer att ha GPS tracking på Bushpoint. Vår satellittelefon kommer kontinuerligt skicka positionsrapporter till vår Predict Wind sida och på den kommer du kunna se var vi är och var ifrån det blåser samt hur mycket. Klicka på länken så får du ett smakprov https://forecast.predictwind.com/tracking/display/Bushpoint Länken finns redan nu på bloggen, på högersida under rubriken Var är vi? Men det blir nog roligare att kolla när vi börjar segla.

Jeanette & Fredrik

Nu är båten i vattnet med nymålad bottenfärg och allt har gått bra.

Det är alltid lite nervöst att komma tillbaka till båten efter en längre tid, man vill ju inte att den ska ha fått nya, små krypande, besättningsmedlemmar. Allt såg bra ut och precis som när vi lämnade båten, så det vara bara att stuva in allt och förflytta oss ner till Barbara Beach Marina. Där har vi bokat plats för att ligga och göra klart resten på båten och det är en hel del. Det är många tampar och pryttlar som ska monteras tillbaka och det tar en stund, men det går ingen nöd på oss för vi ligger vid en resort och har tillgång till dess faciliteter. Tillsammans med seglarvänner ombord på Supertramp och Suzie Too går vi på YOGA och pilates mm och umgås på kvällarna.

En reflektion vi gjort är att efter mindre än en vecka känns det som vi inte har varit borta från båten och allt känns helt naturligt. Det är samma känsla som vi fick när vi kom hem. Vi har bestämt oss för att det är positivt och att vi har två hem som vi trivs i.

Jeanette & Fredrik

De sista dagarna på den här säsong har vi fått en skolavslutningskänsla. En sån där känsla som man hade när man var liten och städade ur bänken och frågade klasskompisarna vad de skulle göra under sommaren.

Här på Curaçao Marina är vi flera båtar som nästa säsong ska göra Suzie Too Rallyt och vi håller alla på att förbereda våra båtar för upptagning och förvaring på land. Så det känns som en skolklass som splittras under sommaren och som återförenas till hösten, några kommer att sluta eller byta klass och så kommer vi få nya klasskompisar.

Båten är upptagen och står på land, motorn är servad och allt är rengjort så nu kan vi med gott samvete ta sommarlov från vårt seglande. Det ska bli jättekul att komma hem.

Northern Light är nog världens kanske mesta långfärdsseglarbåt och är nu såld till en holländare. Vi skrev om de förra ägarna, Deborah och Rolf  i vårt inlägg ”Fast i isen”.

Fast i isen

Vi hoppas att du som följt oss har gillat våra inlägg och hoppas att du följer oss nästa säsong för det tror vi kommer bli en mycket spännande resa från Curaçao till Belize via Aruba, Colombia, Panama, Guna Yala och Honduras.

Tack för denna säsong, nu tar vi sommarlov i skrivandet och återkommer i höst! Hoppas du får en jätteskön sommar!

Jeanette & Fredrik

Nu har det blivit dags för oss att ta farväl av Bonaire och de människor vi mött här och som vi hoppas på att träffa igen, en del förr och en del senare som det brukar bli. Vi blev mycket rörda idag när vännerna Anne & Bob på s/y Baloo kom och sjöng en avskedssång till oss som de komponerat om vår tid tillsammans.

Vi kommer gärna tillbaka till Bonaire för månaden här har varit helt underbar och vi har aldrig dykt så mycket och vi har heller inte legat still så länge.

Vårt sista dyk blev också vårt bästa dyk, det kändes nästan som om fiskarna ville tacka oss för den tid vi tillbringat här. Så vi gjorde ett litet bildspel och man kan säga att vi blev fångade i en fiskstorm 🙂 Alla bilderna är tagna under ett och samma dyk.

 

Imorgon bitti lämnar vi Bonaire och går till Curaçao marina och börjar förbereda båten för upptagning, så det kommer bli mycket puts och städ den närmaste tiden.

Jeanette & Fredrik

Det är inte varje dag man blir misstänkt för att finansiera rebeller! Vi ville vara säkra på att ha en plats i marinan för nästa seglingssäsong som för oss börjar i oktober, så därför bokar vi plats redan nu. Marinan vill ha några hundra dollar i handpenning och de föredrar en betalning genom banköverföring. Sagt och gjort, vi fixar det med vår bank och anger SY Bushpoint som referens. MEN marinan får inga pengar… och efter en vecka kontaktar vår bank oss och undrar vad SY står för? Marinans bank är amerikansk och de har stoppat överföringen till marinan och vill kolla om SY har något med Syrien att göra! Ibland blir verkligheten för komisk! Vi har naturligtvis försäkrat att vi inte har någonting med kriget i Syrien att göra.

Nu har vi varit på Bonaire en månad och dykt från båtar, dykt från jolle, dykt från land och gjort nattdyk. Vi har dykt så mycket att Fredrik kommit upp i för honom magiska antalet 100 dyk. Han påstår att man slutar räkna och bara säger 100 + om någon frågar hur många dyk man gjort. Fredrik blev dock snabbt nedtagen på jorden av en av våra Dominospelande vänner som talar om att han precis gjort sitt 1000 dyk, han är fotograf och håller ordning på sina bilder genom sina dyk. Dominospelande vänner… jo vi har börjat spela Mexican Train Domino på söndagar och tycker det är jättekul (pensionärsvarning)!

Självklart har vi gjort en dykfilm!

<

Vi har hunnit med en sväng på ön och sett de obligatoriska rosa flamingorna och om vi förstått rätt så får de sin rosafärg från någon alg som växer i saltdammarna.

Vi har även börjat att längta hem! När det börjar dra ihop sig för hemfärd tycker vi att det känns bra att åka hem, faktiskt oavsett hur länge vi varit borta. Det ska bli jätteskönt och jätteroligt att komma hem. Men först några bilder från vår runtur på Bonaire tillsammans med Per och Sarah på s/y Sailfish.

Planen är nu att vi lämnar Bonaire den 2 maj och seglar till Curaçao för att ta den 7 maj ta upp båten på land och den 12 maj landar vi på Arlanda.

 Jeanette & Fredrik