För den intresserade kan vi börja med att tala om att vi har uppdaterat bloggen med lite nytt om vår nya båt. Så gå in på hemsidan och klicka på rubriken/fliken ”Nya båten”!

Premiärdagen på utförsskidor bjöd liksom den i längdspåret på strålande sol. En backe öppnade och vi var runt 10 glada åkare som njöt av nypistad backe, minus 10 och sol. Vi ska dock vara ärliga och säga att dagen efter började det töa så snön försvann från träden, Men nu har det börjat snöa igen, så det ser ut att ordna upp sig inför mellandags- och nyårsåkning.

Sedan kom Erik och hans käresta Linn för att fortsätta sin karantän inför julen, för att se snö och få några dagarnas skidåkning. Efter vår karantän här uppe känner vi oss trygga att fira jul med en liten del av släkten.

Nu återstår bara att önska dig…

Jeanette & Fredrik

I väntans tider på att snön skulle komma, har vi varit rätt pyssliga för någonting måste man ju göra. Pepparkakor är bakade och lussekatter gräddade, men det stora pysslet var nog när vi fick för oss att tapetsera om vårt sovrum här i stugan. Fredrik var av den bestämda uppfattningen att tapetsera var både besvärligt och inte roligt.

Efter inhämtning av färsk information fick vi klart för oss att det är non wowen tapeter som gäller nu för tiden och limmet rullar man på direkt på väggen. Borta är tapetbord och våder som ska ligga och dra innan uppsättning så de blev sladdriga och inte gjorde arbetet lättare. Det är kanske inte något nytt för dig, men för oss var det en aha-upplevelse. Vi måste säga att vi blev väldigt nöjda och t o m den tråkiga vita garderoben fick ett nytt överdrag.

I veckan var vi ner till Skidhuset i Sälen och hämtat skidarsenalen och om utvecklingen gått framåt när det gäller tapeter, så kan man lugnt säga att det har den även gjort på skidfronten.

De skidor vi hittills provåkt är längdskidorna och där är det skins som gäller för oss glada amatörer. Enkelt beskrivet är det ett strävhårigt material som är placerat där fästvallan tidigare satt och när spannet på skidan trampas ned så får man fäste. Då slipper man ha koll på temperaturerna för att veta vilken färg på vallan som ska sättas på. Proffsen har naturligtvis inte skins för de har ju en hel buss med folk som vallar åt dem. För oss är det perfekt och vi kan göra som Stenmark sa ”de e bare och åk”.

Premiärdagen bjöd på ett fantastiskt väder, -10 och solsken! Trots att det var drygt 30 år sedan någon av oss stod på ett par längdskidor så gick det över förväntan och det var kul. Dagen efter gav sig några muskler sig till känna som tydligen används sparsamt de senaste åren.

I morgon öppnar liftarna här och då är det ”nedförsskidor” som ska testas och där har vi hängt med lite bättre och är inte lika förundrade över utvecklingen, för det är ju bara 4 år sedan sist!

Statusuppdatering på övriga projekt

Jeanette & Fredrik

På vägen hem sist tog vi svängen förbi Skidhuset Sälenfjällen som är hovleverantör till vårt vinteräventyr, pjäxor provades och skidor diskuterades och beställdes, det blir tre par skidor. Ett par för att åka utför med och ett par för att göra som norrmännen (gå på tur) med varm choklad i ryggsäcken samt ett par som är tänkta att fungera som pulshöjare. Vi bestämde dock att skate inte är vår grej utan håller oss till den klassiska stilen. I vår iver kring detta med skidor glömde vi helt bort att ta bilder, men vi lovar att när vi hämtar upp skidorna blir det bilder som visar vilken proffsig skiduthyrning som finns för er som ska till Sälen och åka skidor. https://www.skidhuset.se/

Vårt mål för resan var egentligen hem till alla löv på gräsmattan. Vi har mest eklöv så vi tycker det är bäst att ta upp dem eftersom de förmultnar så långsamt. Efter några dagars arbete med lövblås och kratta kunde vi åka iväg med 28 säckar löv till återvinningen.

Advents/julkransar har tillverkats och satts upp på fler dörrar än vad vi själva förfogar över, men så är det när man berättar för nära och kära att man ska binda kransar. Så kul!

27 november blev det ett glas champagne och chips med tidigare fiskad sikrom, vi firade att det var 16 år sedan vi gifte oss i Sälens Fjällkyrka. Vi verkar ha en dragning åt det kallare hållet så det är kanske inte så konstigt att vårt nästa seglingsäventyr kommer gå mot kyligare breddgrader. Ett äventyr som vi håller på och förbereder oss för dels genom träning och skidåkning som vi kommer att få denna vinter. Dels kommer vi under de mörka och kalla kvällar vi har framför oss konsumera litteratur och inhämta information.

Så nu är vi redo för vinter och om SMHI håller vad de lovar kommer snön till helgen men vi har redan vitt på marken och gjort några fina vita promenader.

Du kanske undrar hur det går för oss i den digitala version av jorden runt seglingen Vendée Globe? Vi tycker det  går ganska bra, just nu ligger vi som 16 000 båt och strax rundar vi Godahoppsudden. Antalet digitala konkurrenter är nu uppe i över 900 000 så vi får vara rätt nöjda så här långt. I den verkliga tävlingen har tyvärr Alex Thomsson (BOSS) varit tvungen att bryta, men det vet du säkert redan.

Jeanette & Fredrik

Sedan sist har vi bland annat satt igång med vinterförberedelser så vinterdäck har åkt på och takbox är monterad. Nu börjar vi så smått bli redo för vintern och kvar på att göra listan är att plocka upp lite löv och införskaffa skidutrustning.

I går söndag startade i vårt tycke världens tuffaste seglingstävling – Vendée Globe! Vad sägs om att segla jorden runt nonstop och dessutom helt själv utan någon som helst assistans från utomstående.

Vi hade en förhoppning om att vara i Frankrike i Les Sables d’Olonne och se starten, men ett virus kom emellan och det var inte läge att åka. Vendée Globe går av stapeln vart fjärde år och tar för de flesta ca 3 månader. 2016 vann Armel Le Cléac’h med båten Banque Populaire på ny rekordtid: 74d, 3tim och 35,46 sek. Det roliga i år är att 6 av de 33 tävlande är kvinnor, 2016 fanns inga på startlinjen.

Vi vill verkligen rekommendera en dokumentär på YouTube om Alex Thomson. Dokumentären, Relentless, handlar om när Alex 2016 försökte vinna Vendée Globe och bli den första icke fransman att vinna denna extrema seglingstävling. Bara inledningen i dokumentären förklarar på ett lysande sätt vilken otrolig bragd det är att ens deltaga i tävlingen!

Dessutom deltar vi själva i år i Vendée Globe som E-sport via Virtual Regatta som är en digital plattform där vi seglar virtuellt i realtid. Det vill säga att vi måste hålla koll på väder och vind och göra kursändringar och taktiska drag i realtid. Vädret är det verkliga vädret så det gäller att hänga med i prognoserna. Vi är dock inte ensamma, det är hård konkurrens ute på det digitala havet med över 400 000 deltagare och nästan 800 av dem är svenskar. Så nu vet du vad vi gör de närmaste månaderna förutom att åka skidor.

Senaste nytt från varvet är att Frankrike har stängt ner (Covid-19), men de får gå till jobbet så produktionen går enligt plan ännu så länge. Det som är roligt för oss nu är att vi behöver ta ställning till olika saker på båten som tex solpaneler och har nu beslutat om solpaneler på dog house och rufftak enligt bild.

Vi kommer att ha 630-650 W, bilden är från en Boréal 47.2 och där fick de ihop 520W.

Jeanette & Fredrik

Nu har Oceanseglingsklubbens föredragssäsong kommit igång och det är ett säkert hösttecken. Vi var och lyssnade på våra kompisar Carina och Conny på båten Ultimo som berättade om sin resa. Det var extra kul att få höra om deras äventyr eftersom vi gick över Atlanten samtidigt och spenderade mycket tid tillsammans innan och efter Atlantöverfarten. Carina och Conny har tagit sig hela vägen till Thailand så det var ett intressant och spännande föredrag. Själva håller vi som bäst på att göra iordning vårt föredrag som vi håller på Oceanseglingsklubben den 25 november.

Bushpoint håller på att få sig egen Yogalärare. I förra veckan drog Jeanettes utbildning igång så nu pluggas det för fullt och hålls yogaklasser för Bushpoints enda elev. Så det kan hända att du får inblick i yogans värld i framtida inlägg.

Vi har varit en sväng upp till Fjätervålen igen och denna gång fick vi finbesök av barnen med respektive. Barnen har varit nyfikna på hur allt såg ut eftersom de inte varit i Fjätervålen sedan 2007 och då var de bara 11 och 13 år gamla. Städjan bestegs också denna gång och man kan ju tycka att 3 km till toppen inte är så långt… men med 500 höjdmeter så blir man garanterat varm på ryggen.

Senaste nytt på båtfronten är att den är färdigsvetsad och har fått åka lastbil till lackeringen.

Jeanette & Fredrik

Nu är länge sedan vi skrev! Tiden bara for iväg och helt plötsligt gick det en månad och det blev höst. I skrivande stund befinner vi oss i Fjätervålen och här är det bara 1 grad varmt idag och regn, vi får se om den första snön faller ikväll. Vi roar oss bl a med att vandra, elda ris och hänga upp nymålade fönsterluckor.

Vi börjar där vi slutade förra gången med kräftfiske i Hjälmaren tillsammans med Rita och Ove. Kräftfisket avlöpte mycket bra och vi fick även abborre när vi la nät för att få mört att agna kräftburarna. Om vi minns rätt fick vi minst 6 kg så vi fick även med oss kräftor hem.

Rita och Ove har besökt oss i Fjätervålen och vi passade på att bestiga Städjan.

Fredrik har hunnit med en liten ”Dala-Härjedalen-tur” på motorcykel med några vänner och de passade på att leva ut sina cowboydrömmar genom att bo i vindskydd och äta kolbulle. Det blev i alla fall en natt i vindskydd, men kolbulle blev det fler gånger. Har du inte hört talas om kolbulle kan du läsa mer HÄR

Vår årliga träff med Golfgänget har gått av stapeln med en golfrunda och efterföljande middag. Golfen finns det ingenting att säga om, men som vanligt är det så roligt att träffas och vi träffas allt för sällan och tyvärr glömde vi helt bort att ta bilder.

Den nya båten då? Jo, det går framåt och i nästa vecka kommer hon vara färdigsvetsad och ska därefter iväg på målning.

Jeanette & Fredrik

Sist du hörde från oss var det sommar och vi skulle på 60 års kalas och nu känns det som att hösten börjar närma sig. Kalaset var i Södertälje så vi passade på och tog båten dit och fick då möjlighet att åka runt lite inne i Stockholm, på Mälarsidan, något som vi inte gjort tidigare.

Kalaset var mycket rolig och det blev alldeles för sent vilket kändes dagen efter. Men eftersom vi sov kvar och det var fler som gjorde det, samt att  vädret var fantastiskt även dagen efter så blev det ”dagen efter häng” sådär som man gjorde när man var yngre. Vi kastade loss på sen eftermiddag och styrde mot Mariefred och Gripsholms slott. Vi var nära och vädret så bra och vi tänkte passa på att vara ute med båten i några dagar. Sedan finns det också en viss anknytning till både Mariefred och Gripsholm då Fredriks mamma bodde i den mysiga och idylliska staden Mariefred när hon var 6-13 år och hennes pappa var förman på Gripsholms Kungsladugård.

Gripsholms slott
Gripsholm har en lång historia som kan sägas börja när drotsen (https://sv.wikipedia.org/wiki/Drots) Bo Jonsson (Grip) köpte några gårdar i området och lät bygga en borg som fick både strategisk och politisk närhet till Stockholm. Första gången som ordet Gripsholm användes var i ett köpebrev daterat 1381. Borgen bytte ägare ett antal gånger innan den föll i Gustav Vasas händer som år 1537 lät bygga slottet Gripsholm.

Två bröder har turats om att sätta varandra i fängelse på Gripsholm, först ut var Erik XIV som satte sin bror Johan III och hans hustru Katarina Jagellonica i fängelse. Deras första barn Isabella och Sigismund, sedermera kung av Polen och Sverige, föddes på Gripsholm. Sedan blev det ombytta roller då Johan III lät fängsla sin bror Erik XIV och hans familj på Gripsholm.

På Gripsholm finns en av Europas mest välbevarade 1700-tals teatrar som Gustav III (teaterkungen) lät bygga och på slottet hänger porträtt av betydande personer från Gustav Vasas dagar fram till idag. Det var intressant att gå runt och det var ”coronasäkrat” med få besökare och stort avstånd mellan oss.

Vi har varit på  den årliga kräftskivan och här vill vi gå ut med en varning – om man äter kräftor och kommer hem kl 3 på natten så blir man orkeslös och ljusskygg dagen efter!

På tillställningarna vi varit på har det varit färre än 50 personer och utomhus, våra iakttagelser säger dock att avståndet mellan människor minskar med hur mycket klockan är, m a o ju senare på natten desto kortare avstånd.

Vi har ju också sagt att målningen är över, men vi har kommit på att vi tog med oss alla fönsterluckor hem från Fjätervålen så vi har lite terapimålning kvar ute i garaget.

Strax åker vi till Hjälmaren och ska få fiska kräftor med Rita och Ove, så kul det känns att vi får vara med om det också innan sommaren är helt slut.

Jeanette & Fredrik

Efter nio dagars målning i Fjätervålen får vi nog anse oss vara klara med målning för i år!

Det var en hel del fönster som också behövde skrapas och få lite färg så det tog sin lilla tid och om vi ska vara ärliga så har vi faktiskt fönsterluckorna kvar. Dem har vi med hem och sparar dem i garaget till regnigare dagar för nu tänkte vi njuta av det fantastiska vädret som kommit.

Vi kan även ge en kort historieinformation som vi lärde oss på vägen hem från Fjätervålen. Vi stannade nämligen vid Buskowiusstenen som står precis vid vägkanten på riksväg 70 mellan Älvdalen och Särna strax söder om Bunkris. Stenen har vi sett många gånger men inte gett den någon större uppmärksamhet.

Vid freden i Brömsebro 1645 mellan Sverige och Danmark-Norge tillföll bl a Jämtland, Härjedalen, Gotland Sverige, så även Idre och Särna socknar i Dalarna. MEN de senare glömdes bort i fredstraktaten och det skulle dröja mer än hundra år till 1751 innan ett avtal var på plats som formaliserade att Idre och Särna tillhörde Sverige!

Idre och Särna socknar kom i svenska händer redan 1644 under ledning av Daniel Buscovius, prästvigd 1630 och kaplan i Älvdalen. Men vem var då denna Daniel Buskovius? Han var son till kyrkoherden i Älvdalen och år 1644 tågade Daniel mot Särna och Idre och han lyckades övertala befolkningen, utan blodsutgjutelse, att de ville tillhöra Sverige. Det sägs att han kunde konsten att tala till bönder på bönders vis. Stenen som restes till hans minne 1925 är kanske inte så mycket att se, men en bensträckare är den perfekt för.

Nu ska vi som sagt njuta av det fantastiska vädret som kommit och i helgen ska vi även på ett 60 år kalas. Tänk vad tiden går fort, det var inte länge sedan man tyckte att 60 åringar var gamla människor och nu ska man partaja med dem och det står inte på förrän det är vår tur!

Jeanette & Fredrik

Vi hade ju startat vårt sommarprojekt innan vi drog i väg på MC till Norrland och vi kan nu meddela att vi äntligen är i mål. Okej några små detaljer återstår.

Vi har även fått nya grannar, men dem har vi inte pratat med ännu och de tror antagligen att det är proffsmålare som är här och jobbar, eftersom vi har målat från morgon till kväll och sedan försvunnit eftersom vi stupat i säng. Snart får vi nog ge oss till känna och berätta att det är vi som bor här.

Som om vi inte skulle fått nog så har vi nu köpt ut 40 liter täcklasyr och packat bilen med alla målningsgrejer för att dra till Fjätervålen/Idre för att måla familjens fjällstuga som behöver lite kärlek också.

Vi har nämligen tänkt spendera större delen av vintern i Fjätervålen och på så sätt försäkra oss om att få en riktig vinter som vi, hör och häpna, har saknat så mycket!

Buskuddens måleri
Jeanette & Fredrik