Så har vi då kommit till det sista Kubainlägget. Vi hoppas
att du uppskattat våra inlägg lika mycket som vi gjort, av att göra denna
djupdykning i Kuba som land och dess historia. Kanske har även du lärt dig något
som du inte kände till sedan tidigare. Det har vi gjort!
Vi har fotat mycket och till detta, det sista inlägget från Kuba, har vi valt ut bilder och gjort ett bildspel. Så koka en kopp kaffe eller te och sätt dig ner och njut.
Nu är vi som sagt i USA och kommer följa östkusten upp under
våren och sommaren och förhoppningsvis kan vi även här få ihop några
intressanta inlägg.
Vad trycke vi då om Kuba? Det är igen enkel fråga att svara
på eftersom att vi är otroligt dubbla i våra känslor.
Det var inte bara i fordonsväg som det var stora kontraster
Vi ville åka till Kuba för att uppleva landet innan det öppnades upp för mycket och som vi trodde skulle bli alltför ”amerikaniserat” på kort tid. Kuba ligger ju väldigt nära USA, det är bara 90 sjömil till Key West. Så att det skulle komma många amerikaner till Kuba när relationerna länderna emellan började tina upp under President Obama var inte så långsökt. Men USA har en ny president och nu är det andra toner i Vita Huset.
Vi kan dock avliva myten att amerikaner inte kan åka till
Kuba sedan Trump skruvade åt tumskruvana. Vi träffade flera amerikaner här och de
förklarande att det är inga problem, det går bara färre flyg mellan USA och
Kuba. Amerikanska flygbolag får bara flyga till Havanna enligt Trumps nya
bestämmelser. Han har även tagit bort några anledningar på det dokument amerikaner
måste fylla i och ange skäl till varför de ska besöka Kuba. Den populäraste
anledning finns fortfarande kvar ”Support the Cuban People”. Det betyder att åka
att bo på de statliga ”all inclusive” turistanläggningarna är inget alternativ.
Det tycker vi å andra sidan inte heller, vi tycker att man ska bo på de privata
alternativen, Casa Particular”.
Vackert men förfallet
Kubanerna vi träffade, utan undantag, var vänliga, trevliga,
öppna och glada, så vi gillar kubanerna! De är snillrika, uppfinnesrika och kan
koka soppa på en spik, så fulla av egna resurser att de vore en stor tillgång
för vilket land som helst! När vi nu sett landet och fått massor av information
och läst oss till mer information, så känner vi med kubanerna och tror att
något kommer eller måste ske, för som det är nu är det ohållbart. Den
klasskillnad som revolutionen skulle göra slut på verkar nu finnas igen på
Kuba! Revolutionen skulle ge varje människa lika värde, rasism utrotas och det känns
det som att de har de lyckas med.
Det är fri sjukvård och fri skolgång på Kuba och precis som
hos oss i Sverige är betyg avgörande för universitetsstudier. En av Fidels
missioner vara bl a att utrota analfabetismen vilket han gjorde på bara några
år, fantastiskt bedrift. Vi upplevde kubanerna som välutbildade och många gånger
upplevde vi dem som om de vore européer. Vi tyckte nog också att mer eller
mindre alla vuxna hade en mobiltelefon som de var klistrade vid på samma sätt
som vi ser i Sverige. Vi tror det var 2008 som kubanerna fick köpa mobiler och
sedan dess har internet vuxit mycket. I varje stad finns ett centralt torg som
ofta hade hot spot där vi kunde använda våra skrap kort och komma ut på internet,
1 CUC för 1 timme.
Att sjukvården är fri visste vi, men många kubaner berättade
att betalar du läkaren på sidan om så får du förtur och du kan också få
tillgång till mediciner med en slant på sidan, förfärligt tycker vi, förstås.
Sedan är det ju den låga lönen som gör att läkare och lärare slutar och jobbar
med turister istället, vilket sänker nivån på omvårdnad och utbildning.
Det vi skriver kan kanske uppfattas som negativt, men det
har varit otroligt intressant, spännande, utvecklande och roligt att resa runt
i detta vackra land och träffat alla härliga människor. Vi har i dag en helt
annan syn på Kuba och kommer med spänning följa utvecklingen i landet.
Vi vill understryka att vi absolut inte ångrar att vi åkte
till Kuba, men det var tungt att resa runt, intrycken så många och så mycket
intryck som kom i konflikt med varandra, eller hur man nu ska beskriva det.
Vi kan inte förstå hur det bördiga landskapet inte
producerar ”mat” till befolkningen så att de slipper importera. Att Kuba år
2018 t o m importerade socker är för oss en gåta. Kuba importerar kyckling från
USA, USAs embargo gäller inte mat, men vi förstår inte varför de inte göder upp
sina egna kycklingar, en man svarade att de inte har mat att föda upp
kycklingar. Hur kommer det sig att Kuba inte gjort sig självförsörjande?
Vad vi läst oss till och kubaner har berättat är att Sovjet
och Kuba hade handelsutbyte, USA hade ju satt embargo på Kuba. Så när
Sovjetunionen föll, föll även Kuba. 1990 gick Kuba in i vad man kallade ”special
period i fredstid”, det blev brist på allt under säkert 4 år och den vanlige kubanen
förlorade 30% av sin kroppsvikt. Handelsutbytet med Sovjetunionen betydde
alltså väldigt mycket för Kuba, de var mer eller mindre beroende av Sovjet för
att få det att gå runt.
Flera Kubaner har sagt till oss att de trodde att det skulle
bli bättre efter Fidels bortgång, men att det blev värre när Raul tog över. Nu
kanske du är påläst och vet att Raul inte är president längre utan att det är
Diaz, men enligt dem vi pratat med är han bara en nickedocka och det är Raul
som fortfarande bestämmer. Om detta stämmer vet vi naturligtvis inte, men det
är intressanta tankar. Folket på gatan verkar även ha uppfattningen att de
styrande lever på en helt annan nivå en folket. De styrande bor i fina hus, i
fina kvarter, äter gott och reser utomlands vet de att berätta.
Fidels mycket enkla gravDet finns inga statyer av Fidel på Kuba
En annan sak som förbryllar oss är kostnaderna. Det är inte
speciellt billigt att resa runt i Kuba. Staten bestämmer prisnivåerna genom sin
kontroll och skatter. Det märkliga uppstår när man jämför med den
genomsnittliga statsanställda kubanska månadslönen som ligger på ca 40 CUC =
400 SEK (1 CUC = 0,95 USD).
När vi reste runt bodde vi på sk Casa Paticular det är
ungefär som bed & breakfast och rummen hyrs ut av privatpersoner, de kan ha
ett eller flera rum för uthyrning. Prisnivån ligger runt 30 CUC + 5 CUC för frukost
vilket vi naturligtvis har råd med, men i förhållande till en statsanställd kubans
månadslön blir det skevt. De vi pratade med som serverar på de privata
restaurangerna tjänar 20 CUC/månad plus dricks och vi kan nog säga att vi inte
ätit en middag under en och en halv månadslön. Våra 19 dagar i Hemingway Marina
kostade oss ungefär 2,5 statsanställda kubanska årslöner. Det måste bli lite
skevt även för dem som jobbar där.
Det är inte undra på att kubanen ställer sig frågan vad gör staten
med alla pengar som turisterna drar in till landet. Vi vet inte exakt hur många
turister det kommer till Kuba men det är många. Innan den amerikanska turismen
minskade hörde vi en siffra på 5 miljoner.
Flera gånger har vi fått frågan om vi har bläckpennor men
tyvärr hade vi inte några med oss. Vi tog med tandkräm, tandborstar och tvål
som blev mycket uppskattade gåvor.
Vi har funderat på detta med bläckpennor… sedan fick vi reda
på att när det är allmänna val så får de bara göra kryssen på valsedeln med
blyertspenna. Anledningen till detta kan man ju fundera på, men att översvämma
Kuba men bläckpennor kanske vore en bra markering.
Om vi fick frågan – Vad tycker ni, ska vi åka till Kuba? Vi
skulle svara JA, för vi gillar Kuba och det är ett spännande, vackert land och
kubanerna är så trevliga. Vi skulle också säga att åk inte till de statliga ”all
inclusive” ställena utan stöd det privata. MEN var beredd på att bli påverkad
och vi är inte säkra på att Kuba är för alla.
När man är på Kuba är det svårt att undvika Rom och Salsa.
Cigarrer tänker vi inte beröra särskilt mycket, vi inhandlade dock några ”no name” cigarrer av den lokale tobaksbonden i Vinales för att avnjutas vid speciella tillfällen, dessutom ekologisk odlad tobak. När det gäller Salsan så är den naturligtvis stor, men de får nog tänka på tillväxten för de flesta yngre personer som vi talade med dansade inte salsa utan såg väl på den som våra ungdomar ser på foxtrot.
Så har vi då rommen där Kuba har betytt mycket för världens barer.
Mojito Sir Francis Drake, den kände piraten, som vi har stött på tidigare och skrivit om ska enligt myten kommit till Kuba och haft lite svårt för den hembrända sockerrörsspriten. Sagt och gjort blandade han i limejuice, mynta och socker och först kallades drycken El Draque innan den fick namnet Mojito från det afrikanska namnet Mojon som betyder magiskt.
Mojito
Cuba Libre Cuba Libre var också namnet på frihetsrörelsen som ville frigöra sig från spanjorerna. Drycken blev populär i början av 1900 talet när Coca Cola kom till Kuba då den blandas med rom och lite lime. Cuba Libre finns omnämnd redan 1898 men då var det vatten och brunt socker som blandades med rom.
Bacardi 1862 satte Bacardi upp fabriken Santiago de Cuba Destillery som finns kvar än idag och fortfarande lagras rommen på samma ekfat som Bacardi använde. Legenden säger att det bodde fladdermöss i fabriksbyggnadens takstolar och det är därifrån Bacardi har fått sin logga. Bacardi lämnade Kuba i samband med revolutionen då fabriken förstatligades men Bacardi fick med sig namnet.
Vad vi förstod så exporteras inte Santiago de Cuba rom, men vi kan intyga att den 11-åriga är bland det bästa vi smakat.
Gamla Bacardifabriken
Havanna Club Havanna Club är det stora rom märket som startades på Kuba 1878 men där Arechabala familjen inte var lika lyckosamma som Bacardi utan konfiskerades av Fidel och pojkarna under revolutionen och fick inte med sig namnet. Idag är Havanna Club ett världsmärkes som sedan 1993 ägs till hälften av den kubanska staten och franska Pernod Ricard som sedan 2008 även äger Absolut Vodka.
Vi måste även nämna den lokala läskedrycken där Cola varianten heter Tu Cola och den finns även i en apelsinvariant typ Fanta och en fruktsoda liknande 7-up eller sprite och vi tycker de var riktigt bra. Cuba Libre kan till och med ha smakat lite bättre med Tu Cola.
Så till sist så har vi de lokala ölsorterna Cristal och Bucanero som båda var mycket bra. Men när vi reste runt börjande det bli lite svårt att få tag på lokal öl och ryktet sa att det är brist på aluminium och de kunde därför inte producera burkar.
Mycket av det vi skrivit ovan var nyheter för oss och vi hoppas att du kanske får nytta av dessa kunskaper antigen när du spelar TP eller om du någon gång är med i ”På spåret”.
Vår första inblick i Kuba fick vi med en guidad tur som heter ”Walk with an economist” som bokas via Airbnb appen i telefonen. Ja, du läste rätt appen fungerar alldeles utmärk i Kuba. Man betalar i appen och Airbnb skickar pengarna till guiden via något money transfer företag så att det ser ut som en personlig gåva från dig som kund.
Bara detta säger en hel del om hur det fungerar i dag.
Vår guide var 27 år och hade med sig sin flickvän. Han var
utbildad ekonom från universitetet men såg ingen anledning att jobba som ekonom
eftersom den lön som staten betalar inte går att leva på. Snittlönen ligger på
40 CUC = 400 SEK i månaden plus ett ransoneringskort som ger dig rätt till 10
ägg, 1 kyckling (importerad från USA) och ris och bröd.
Han förklarade att man säger ”staten låtsas att de betalar och vi låtsas att vi jobbar”. För att
kunna leva måste alla kubaner ha en sidoinkomst. Det innebär i praktiken att
produktionen går ner för att alla måste hålla på med annat för att få extra
inkomster och det gäller alla, såväl myndighetspersoner som polis. Staten vet
om att alla håller på med olagligheter men ser mellan fingrarna.
Ett sätt att annonseraVVS butik
Allt finns att tillgå på Kuba bara du har pengar! Det finns
en jättestor svart marknad där folk säljer saker som de kommit över på olika sätt.
Exempelvis, jobbar du på en fabrik eller i en affär som har en vara, kommer
allt inte ut i butik eller till lagret utan en del råkar följa med dig hem och
sedan säljs varan på svarta marknaden. Alla vet om detta och hela kedjan ska ha
sin del, så priset går ju upp. Ett annat sätt att få tag i pengar är att man
har släkt i Florida som kan skicka pengar och på så sätt har man råd att leva.
Det finns cirka 2 miljoner sk. exilkubaner som stödjer släktingar och vänner.
Det är stora klyftor mellan dem som har och inte har. Den klasskillnad som
revolutionen skulle göra slut på verkar nu finnas igen på Kuba!
Kuba har fri skolgång och hälsovård och vi hörde att till
och med de som arbetar där behöver extra inkomster och med pengar så får du snabbare
vård och t o m tillgång till mediciner som inte finns.
Apotek
Ungdomar väljer att inte skaffa barn dels för att det är
dyrt men också för att de vill enkelt kunna lämna landets om möjlighet ges.
Nativiteten är nere på 1,7 och eftersom man har fri sjukvård så används abort
som preventivmedel, andra typer av preventivmedel är det ont om.
Hela turen avslutades med en Cuba Libre hemma hos flickvännens mormor, och hon hade inga höga tankar om Fidel och grabbarna.
När vi frågar vad vår guide tycker om revolutionen så svarade han att han inte vet, för han är uppväxt i en familj med två sidor, där farmor skulle kunnat gifta sig med Fidel och mormor skulle kunnat mörda honom. Men som han säger, det går inte att säga vem som har rätt, de har bara två olika erfarenheter, den ena förlorade något och den andra fick något i samband med revolutionen. Och båda är snälla och lagar god mat!
Han beskriver avslutningsvis Kuba som en tryckkokare där
staten är tvungen att lätta på trycket för att inte det ska explodera.
Vi kan naturligtvis inte veta vad som är sant men vi har fått flera saker bekräftade på vår rundresa i landet. Till och med längst bort på Kuba, i den så kallade Orienten där de anses var mest trogna revolutionen, svarade en man oss, när vi ställde frågan på vad som skulle behövas för att få till en förändring – så svarade han – En Revolution.
Fidel Castro, advokat till yrke, som fruktade för sitt liv
lämnade som sagt Kuba efter frigivningen från fängelset 1955. Han tog sin
tillflykt till Mexico tillsammans med bl a sin bror Raul som förde honom samman
med Ernesto Che Guevara, utbildad läkare. Tillsammans planerade de nu
revolutionen på Kuba.
Revolutionsmuseet i Havanna
Drygt 1 ½ år efter frigivningen var Fidel med mannar tillbaka
på Kuba dit de tog sig i smyg med motor yachten Granma. Det var trubbel på
vägen, sjökort som inte stämde mm, så landstigningen blev allt annat än lyckad.
Många rebeller blev dödade av Batistas mannar och resterande flydde till
bergen. Därifrån ledde de revolutionen på Kuba och fick fler och fler anhängare
och efter ca 2 års kamp flydde Batista landet på nyårsafton 1958 och
revolutionen hade lyckats! Nu var det ju naturligtvis inte så enkelt som vi
skriver här, så är du mer intresserad rekommenderar vi kubaportalen.se och
Thomas Gustafssons bok ”Kuba – En färd genom historien”.
Yachten Granma har nu fått ge namn till Kubas tidning och
bukten där rebellerna landsteg. På båten fanns tillsammans med den då 30 åriga
Fidel Castro också argentinaren Ernesto Che Guevara, 28 år som brann för att
befria länder från kolonialism, kapitalism och imperialism. Det finns en utmärk
film om Ches liv som ung och heter helt kort CHE.
Hur får man då en sådan kultstatus som Che? Vår analys,
förutom att han är förebild för socialistiska och antiimperialistiska rörelser,
är att vara snygg, ha karisma och dö ung.
Ernesto Che Guevaras mausoleum
Che blev medborgare i Kuba, men var inte nöjd efter Kuba
utan han ville vidare för att slåss för fler länders befrielse. Först var han i
Kongo och sedan Bolivia, där blev han dödad av CIA och dog endast 39 år gammal.
Hans kvarlevor fördes tillbaka till Kuba 1997 och finns numera i ett stort mausoleum
i Santa Clara. Det var i denna stad som Che orsakade tågurspårningen som gjorde
att revolutionärerna fick övertaget och Batista flydde landet, och självklart
är han extra stor i Santa Clara.
Nu är vi installerade i USA! Färden över Straits of Florida
som sundet heter mellan Kuba och Florida gick snabbt och bra. Det var en ”torktumlarsegling”
fast det hade vi räknat med tanke på vågor och golfström. Vågor från ett håll
och ström från en annat gör att det blir lite orolig sjö.
Du är kanske nyfiken på hur incheckningen i USA gick när vi seglat från Kuba. USA och Kuba har ju som känt allt annat än en bra relation. Vi vågar nog påstå att det var den trevligaste incheckning vi någonsin gjort. Varken immigration eller tull höjde på ögonbrynen, de var bara glada och trevliga. Men så är vi ju i ”The Sunshine State”. Solsken kan även beskriva våra stora leenden när vi gick in i mataffären och såg allt som fanns att köpa och det är som man säger ”it is big over there”.
Vi ligger nu i Key West på ett mooring field/hyrbojar som är
som en flytande campingplats med en brygga för jollar och servicebyggnad med
duschar och toaletter samt tvättstuga.
I princip är alla bojar är upptagna och många av dem, kanske
de flesta, av folk som bor på sina båtar och jobbar i Key West.
Våra telefoner är nu laddade med obegränsad surf, så nu kan
vi börja vår Kubarapportering.
Vi startar med historia och så långt tillbaka som med
Columbus som letade efter Indien i slutet av 1400-talet. Honom skrev vi om när
vi var i Spanien 2016. Columbus hittade en massa öar i det som sedan kallades
Västindien. En av dessa öar var Kuba. Spanjorerna tog sedan kål på den
indianska lokalbefolkningen och lade beslag på ön i början av 1500-talet.
Tiden gick och socker började odlas och till dem behövdes
arbetare och ca 1 miljon afrikanska slavar skeppades till ön.
Till Kuba kom, förutom spanjorer och slavar, även fransmän
och t o m svenskar. Det ska ha funnits en svensk by, Bayate, dit svenskar och
svensk-amerikaner kom för att odla marken. Flera gjorde sig förmögenheter på
sockret och sålde i tid medan andra var med i nedgången. Tyvärr ska byn blivit
förstörd och det som finns kvar av svenskarna är gravstenar på en kyrkogård och
ättlingar med svenska namn. Vi tyckte att kyrkogården låg lite för avsides för
oss att besöka, men vi bodde hemma hos Herr Nilson i Baracoa.
Sockret blev under lång tid mycket viktigt för Kuba och
kanske var det därför som det dröjde till 1868 innan slaveriet upphörde på
Kuba. Céspedes hette mannen som det året frigav sina slavar och det blev
starten mot Kubas självständighet. Tilläggas bör att USA försökt köpa Kuba flera
gånger av Spanien, men fått nobben varje gång.
José Marti var den stora frihetskämpen i frigörelsen från
Spanien. År 1898 startade han frihetskriget som skulle göra slut på det spanska
väldet på Kuba. Hade José Marti inte dött i kriget hade han troligen blivit
Kubas första president. Över hela Kuba finns gator och torg med hans namn och
byst. Ni som sett filmen med vaktavlösningen kommer kanske ihåg vilket stort
och fint mausoleum han hade.
Kubanerna höll på att vinna kriget mot spanjorerna när ett amerikanskt
slagskepp som låg i Havannas hamn och bevakade amerikanska intressen,
exploderade. Amerikanerna anklagade spanjorerna och fick därmed en anledning
att blanda sig i kriget. Frihetskriget skrivs ofta som ett krig mellan USA och
Spanien vilket man kan fundera över, och det var USA och Spanien som förhandlade
fram freden utan kubansk representation.
Kuba blev alltså självständigt 1902 och tvingades då att gå
med på ett 100 årigt avtal med USA. Avtalet gav USA rätt att ingripa militärt
för att bevara amerikanska intressen på Kuba och bevaka Kubas handel med andra
länder samt etablera militärbaser på Kuba. För det betalade USA en årlig hyra
om 2000 dollar i guldmynt fram till 1933. Den självständigheten kan man ju fundera över.
I och med det ökade krigshotet, det som skulle bli Andra
Världskriget, avvecklande USA alla sina baser förutom Guantánamobasen som är
kvar än i dag och är ökänd av annan anledning. Ett nytt avtal skrevs och enligt
det betalar USA 4085 USD per år till Kuba. I avtalet står det att när
båda länderna är överens lämnar USA över Guantánamo till kubanerna. Checkarna
har inte lösts in sedan 1960 eftersom Castro menade att avtalet är olagligt.
Under åren från självständigheten till revolutionen 1959
hade Kuba många presidenter som inte gjorde så mycket för landet och dess befolkning.
Det var många protester och demonstrationer genom åren. Men nöjeslivet
blomstrade och det gick tåg från New York till Havanna på 24 timmar. Mellan
Miami och Havanna är det ca 150 km och tar bara några timmar med snabb båt.
I USA var det förbjudet med hasardspel och prostitution men
inte på Kuba. Så du kan tänka dig vilket paradis Kuba var för somliga och ”the
rich and famous”. Tropiska stränder, nattklubbar, kasino, droger sexshower och
bordellbesök. Den amerikanska maffian ökade sitt inflytande och styrde
stadsdelen Verdado i Havanna. Där låg och ligger fortfarande hotell National
där 400 mafiosos samlades 1946 utan ingripande från kubansk polis.
De korrupta regeringarna väckte dock som sagt ilska bland
kubanerna och droppen kom när Batista genomförde en militärkupp och grep makten
1952. Detta i samband med det allmänna val där det såg ut som att Batista skulle
förlora makten. I detta val skulle även Fidel Castro ställa upp.
Ett drygt år efter denna militärkupp anföll Fidel
tillsammans med drygt 100 personer Moncadas militärhögkvarter i Santiago de
Cuba 26 juli 1953. Där fanns mycket vapen som de hade tänkt att använda i sin
kamp för att störta Batista. Attacken misslyckades och Castro fick 15 års fängelse,
men frigavs efter två år. Han fruktade för sitt liv och flydde till Mexico. Där
började han planera för revolutionen på Kuba och det var även där han träffade
Che Guevara.
Nu har vi rest runt på Kuba med buss och taxi collectivo, från Vinales i väster och ända bort till Baracoa i öster. Därifrån flög vi tillbaka till Havanna.
Vi har hållit ett bra tempo och det har varit ganska krävande, kanske inte så fysiskt, men mentalt. Kuba är ett märkligt land med fantastiska människor som lever under annorlunda förhållanden på en mycket vacker ö. En ö som en gång var kronjuvelen i den spanska kronan. Kuba ligger bara några timmars färd med en snabb båt från Key West. Eller som för oss en nattsegling.
Vi har så mycket information, tankar och funderingar som vi behöver få ur oss. Därför kommer vi mer eller mindre överösa dig med flera inlägg om historia, upplevelser och tankar. Vi tror det blir bättre så än ett enda jätte, jättelångt inlägg.
Vårt resebibliotek
Alla böcker har tillfört något. Men den bästa för djupdykning är Thomas Gustafssons ”Kuba – en färd genom historien”.
Du får ge dig till tåls några dagar, dels för att vi behöver tiden att processa och sortera allt i våra huvuden. Men också för att vi ska ta oss de 90 NM till Key West som vi tänkte segla i morgon. Vi skickar med en film på vad vi tyckte var en märklig upplevelse.
Efter några dagar i Havanna tog vi sikte på Vinales. Det är en liten by som ligger i en vacker dalgång ca 3 timmar sydväst om Havanna. Vinalesdalen är mycket bördig och här odlas allt möjligt och självklar även tobak. Så nu har vi rullat cigarr och framför allt har vi ridit häst bland tobaksodlingar och vackra berg. Vi kan lova att det känns i hela kroppen efter den 4 timmars långa ridturen. Det var några år sedan vi red sist och det kanske förklarar en del.
Kuba ger så många intryck och känslor! Vi hoppas kunna sammanfatta allt lite längre fram när vi sett mer av Kuba. Vi är ju långtifrån klara.
Så har vi då kommit fram till Kuba och vi har även hunnit med att parkera båten i Hemingway Marina och dragit vidare på lite backpacking på Kuba.
Överfarten gick väldigt bra får vi nog säga hälften vind och hälften Volvo Penta och 49 timmar senare kom vi så fram Kuba.
Nu är vi ute och upptäcker landet och vi har börjat med Havanna. Internet köps i form av skrapkort som ger en timmes Wi-Fi och vi gör inläggen med mobilen så ni får ursäkta eventuella fel. Vi ska försöka att skicka våra inlägg/vykort så ofta vi kan. Det blir kanske inte så mycket text så den stora historielektionen får du vänta på och hålla tillgodo med bilder av landet som hittills har överträffat.