Här går det undan gott folk! Nyss var vi på 80°N och nu är vi hela 18 grader längre söderut, varje grad är 60 sjömil, så det är några mil vi lagt bakom oss!

Vi tog oss från Svalbard på ett väderfönster som innebar hälften med motor och hälften segling och det får vi nog vara nöjda med. Är det något vi lärt oss så är det att under sommaren lyser vinden med sin frånvaro på de höga latituderna.

Efter fyra dygn angjorde vi Tromsö och där hade vi sparat två saker att göra, det ena var Polarmuseet och det andra var att äta val. Hur smakade det då? Tänk dig oxfilé som smakar fisk, kanske inte låter så gott, men det var det och den serverades som vilken köttbit som helst med tillbehör.

Väl igenom Lofoten dök ett nytt väderfönster upp som kunde ta oss ytterligare 3 dygn söder ut till Kristiansund. Vi passerade Polcirkeln igen, så nu checkade vi ut från Midnattssolens land och såg både solnedgång och måne, det har vi inte gjort på länge!

Och som av en hädelse såg vi på sociala medel något om Bacalhau, portugisernas nationalrätt, och att det var lite konstigt för det är ju torsk och någon torsk finns det inte i de portugisiska vattnen. Bacalhau, eller klippfisk som det heter på norska, är saltad och torkad torsk.

Kristiansund anses vara klippfiskens huvudstad och vi passade på att fråga hur det kommer sig att portugiserna upptäckt denna norska delikatess. Vi fick snabbt klart för oss att det var precis tvärt om, att det var portugiserna som kom och lärde norrmännen att salta och torka fisken.

Den saltade och torkade fisken kan spåras ända tillbaka till 1400-talet när Portugal var en stor sjöfararnation. Då var det väldigt praktisk att ha med torkad fisk som proviant och i slutet på 1400-talet var den stapelvara ombord. Från början var det Newfoundland som stod för leveranserna, men sedan lång tid är det norsk klippfisk som står för 70 % (vilket är ca 100 000 ton/år) av Bacalhauimporten till Portugal. Norges läge och klimat passar utmärkt för att torka fisk och som sagt är Kristiansund klippfiskens huvudstad.

Vi har nu tagit oss till Ålesund och här besökte vi det Svenska konsulatet för att göra vår medborgerliga plikt dvs. att rösta. Vi kommer nämligen inte att vara hemma när du lägger din röst i valurnan, utan då räknar vi med att ta kanalen genom Skottland i strålande fint väder. Det är i alla fall vad vi hoppas på, för sist vi gick Kaledoniska kanalen så regnade det en vecka och molnen hängde lågt.

Nu återstår att hitta ett väderfönster som kan ta oss de tre dygnen över till Skottland.

Jeanette & Fredrik