Svårt att se…

Nu har vi farit runt en hel del i Skottland och tagit oss hela vägen till Yttre Hebriderna igen, till den nordligaste och största ön Lewis/Harris som har den största staden Stornoway.

Vår plats i Stornoway

Det konstiga är att Lewis och Harris är samma ö, men de delas av en bergskedja som förr antagligen inte var så lätt att ta sig över. Därför var de tvungna att åka båt emellan dem och därav två namn på samma ö. Kanske har du hört talas om ön Harris, om inte annat så kanske du känner till tyget Harris Tweed som bara får tillverkas här.

En kappa i Harris Tweed kanske…
Visst är den är snygg!
Men de bidde bara ett par tofflor till oss båda

På vägen hit har vi besökt den ena vackra platsen efter den andra och på något vis är det lätt att det infinner sig en blindhet och vi ser inte allt det vackra för allt det vackra. Men vi försöker ruska om varandra så att ögonen återfår sin skräpa. Vi vet inte om du förstår vad vi menar och vill på inga vis klaga. Titta på dessa bilder så får du kanske en uppfattning om att om man omges av dessa vyer i en månad, ja då blir man lite ”hemmablind”. Nu hoppas vi att vi lärt oss hantera det, för vår fortsatta färd kommer nog vara minst lika vacker.

Vi blev tipsade om en ankring som många säger är Skottlands vackraste ankring Loch Scavaig. Vi fick chansen att göra den med bra väder och enda båt, för du ska veta att så många båtar ryms det inte här och vi kan nog se att det är huggsexa om denna ankring på sommaren. Nu har vi naturligtvis haft regniga dagar också men vi tror att vi har haft tur med vädret för att var april i Skottland.

Dessutom simmade två Rissos delfiner runt båten och åt i två dagar

Hit till Lewis/Harris kom Vikingarna på 800-talet, och fram till 1100-talet kontrollerad de norska Nicolsons ön, de var rika bönder och blev kända som Clan MacNicol. Sedan ledde olika händelser fram till att Macleods tog över och därefter, precis som på de andra skotska öarna gick ägarskapet till släkter som stödde, den vid rätt tid, rätt kunglighet. Numera är det många som äger ön.

Vi hyrde bil en dag, körde på fel sida och tittade på sevärdheter.

Ale stenar, Stonehenge och Calanish inom 12 månader, inte dåligt!
Ca 5000 år gamla, alltså äldre än Stonehenge och pyramiderna. Stenarna är linjerade mot månen.
Svarthus, 2 m tjocka stenväggar, halm- och torvtak, i mitten av huset brann en torveld.
Torv på tork
Na Gearrannan Svarthusby, den sista boende flyttade 1974
Hattersley vävstol trampas som en cykel

När vi började planera för vår segling hit fick vi rekommenderat författaren Peter May. Han skriver deckare som utspelar sig på Yttre Hebriderna och i en av hans böcker spelar Lewispjäserna huvudrollen. Vi kan också rekommendera Peter May, och känner viss avundsjuka till dig som har böckerna kvar att läsa.

Lewispjäserna tillverkades i Norge av valben på 1100-talet och är den äldsta kompletta uppsättning schackpjäser man känner till, hittades i sanden på ön Uig 1831.

Lite mer historia…
Överallt på vår resa har vi stött på berättelser om Bonnie Prince Charles och Jakobiter, så vi var tvungna att läsa på lite… Sedan 1688 då kungen, (James/Jacob på latin, av katolsk tro) avsattes av det Brittiska Parlamentet (av Protestantisk tro) var det många skotska uppror i försök att få arvingen till den avsatta kungen tillbaka på tronen, den i skottarnas (katoliker) tycke rättmätiga arvtagaren till tronen. 1701 tillsatte Parlamentet en regent och ändrade därmed ordningen att regenten inte utses av gud utan av dem.

Slaget vid Culloden år 1746 var det slutgiltiga slaget, 1200 högländare slaktades av regeringsstyrkor på 68 minuter och det gamla klansystemets dog. Därefter följde ”Highland clearance”, läs mer på denna länk: The Highland Clearances Familjer vräktes från sina hem, den typiska kilten förbjöds liksom säckpipor, ja det som man traditionellt för knippade med Skottland skulle bort och tusentals emigrerade till den nya världen.

Så nu hoppas vi att du lärt dig lite mer om Skottland precis som vi har gjort.

Nu ligger vi i slagläge för att lämna Skottland och får vi väl dela med oss av vad vi kommit fram till när det gäller whisky. Vi tycker nog att Singel Cask Strength (minst 52 %) ska drickas med ganska mycket vatten för att uppleva smakerna och vi velar mellan rökig och inte rökig whisky. Slutsatsen är i alla fall att vi tycker mer om whisky i dag än för en månad sedan. Men det är nog fortfarande så att romen ligger närmast våra seglarhjärtan. Skeppsbaren består hursomhelst nu av några fina flaskor whisky så träningen går vidare.

Om vindarna infinner sig så blir det mot Färöarna som fören pekar härnäst.

Jeanette & Fredrik

Whisky Galore

Nu har vi smakat lite på Yttre Hebriderna och vi började med Barra, den sydligaste av de bebodda öarna. 1200 personer sägs det bo på ön och fiskfabriken är den största arbetsgivaren. På Barra finns en spektakulär flygplats, där stranden är landningsbanan vid lågvatten, tidtabellen anpassas efter tidvattnet. Det går reguljärtrafik två gånger om dagen från Glasgow, det sägs att turister gladeligen åker över dagen bara för att få landa på stranden.

Air strip på Barra

Det finns visserligen inget whiskydestilleri på ön men koppling till whisky finns genom boken ”Whisky Galore” som blivit film två gånger. Den första filmen från 1949, spelades in här på ön och handlar om en verklig händelse, om fartyget SS Politician lastad med bl a. 22 000 lådor whisky! 1941, mitt under brinnande kriget, försökte SS Politician gena genom Yttre Hebriderna för att undgå de tyska ubåtarna och ansluta till en konvoj, men gick på grund nära ön Eriskay, strax norr om Barra.

Vi har sett originalfilmen i svartvitt och kan väl säga att den inte kvalar in på vår topp tio lista, men tycker ändå att det är en intressant historia och myten säger att det fortfarande finns flaskor gömda på öarna. För du förstod väl att öborna inte kunde hålla fingrarna borta.

Nu finns det även en ny inspelad ”Whisky Galore” från 2015 men den är inspelad i Portsoy på fastlandet, lång från den verkliga händelsen. Den kanske får bli en sommarlovsfilm en regnig dag.

Det finns alltid en topp att bestiga
Man förstår varför det heter Castle Bay
En kväll lade sig en fiskebåt bredvid oss. Vi fick en påse fisk och rensade halva natten 🙂
Vore det varmare kunde vi varit i Karibien
Små kryssningsfartyg

Om du tyckte att 1200 invånare var lite så tog vi oss till den lilla ön Canna (Inre Hebriderna) som stoltserar med 17 invånare, men det väntas tillökning. Paret som driver restaurangen på ön (ja, du läste rätt det finns en restaurang ) väntar smått när som helst, och det kommer bli det första barnet på 12 år som födds på ön. Barnet kommer inte bokstavligt talat födas på ön, men i alla fall.  

Restaurangen ”Canna Cafe”
Ingen dålig ankring på Canna
Bra vandringar finns det också
Compass Hill sägs innehålla så mycket järn att det påverkar kompasserna för de som seglar förbi.
Till och med Hurtigrutens kryssningsfartyg MS Spitsbergen tycker Canna är värt ett stopp. En morgon såg vi stora gummibåtar komma in med människor som vandrade runt några timmar och sedan drog vidare.

Vi har också lärt oss att kelp, den stora brunalg (sjögräs) som kan försvåra ankring för oss seglare, en gång var en naturtillgång som skördades och brändes för att producera soda (natriumkarbonat) som bl a. användes för tillverkning av glas. Kelp var en av de största och viktigaste industrierna i Skottland på 1600 och 1700-talen och tiotusentals personer jobbade i produktionen på Orkney och Hebriderna. Tidigt 1800-tal arbetade så många som 60 000 personer med detta, en industri som sysselsatte hela familjer. Männen samlade ihop, barnen drog upp det på land och lade det på tork och kvinnorna eldade.

Det som så småningom ledde till nedgången för kelpindustrin var inte de fruktansvärda arbetsförhållandena utan ren ekonomi. Hela industrin hade hållits uppe av höga importtullar och ett krig med Frankrike. År 1822 hade kriget avslutats och handelsavtalen ändrades, som ett resultat sjönk priset dramatiskt och det blev olönsamt. Utan kelpindustrin blev livet på kusttorpen ohållbart och det skedde en massavfolkning.

Våra kära granna i väster (norrmännen) har varit dominerande här på öarna, på Barra fram till 1427 och på Canna var det norsk dominans till 1266 då ön blev del av det skotska kungadömet. Redan på 600-700-talet låg det ett Benediktinerkloster på Canna och här har de tillåtelse att utfärda egna frimärken, men gör inte det.

Informationsinhämtning – ett tidigt kristet kors med kristna- och piktiskasymboler

Med detta tackar vi för denna gång och önskar dig en god återhämtning efter påskens eventuella utsvävningar.

Jeanette & Fredrik

Fjällsegling

Stundom när vi seglar runt i Skottland, där vi befinner oss nu, får vi en känsla av att vara i de svenska fjällen, lite konstig känsla eftersom vi är på en segelbåt! Men för oss påminner de vackra landskapen väldigt mycket om varandra.

Man kan ju lätt få känslan av att vi alltid har bra väder, men så är det naturligtvis inte. Det är nog mer det gamla chartersemester tricket, man fotograferar bara när det är fint väder. Större delen av veckan har vi legat inblåsta med mycket regn vilket i och för sig inte var så tokigt eftersom det gavs mycket tid till filmproduktion, så nu har vi god koll på kommande filmsläpp.

En morgon kom det snö på topparna

Ingen av oss har lärt sig konsten att dricka whisky och det beror nog mest på eftersläpande ungdomssynder. 2016 när vi seglade igenom Skottland lyckades vi med konststycket att inte besöka ett enda destilleri, du läste rätt, det är nästan så att vi skäms. Nu har vi i alla fall bestämt oss för att vi är gamla nog att lära oss. Vi fick en bra början på Islay där Ardbeg och Lagavulin stod för inskolningen, vi hoppade över Laphroaig mest av säkerhetsskäl eftersom vi cyklade mellan lektionerna på hyrda elcyklar och tre destillerier på rad kan bli lite vingligt. Det andra för att Jeanette har jobbat med Laphroaig och varit där med jobbet. 

Lektionen började utomhus
Studievänner i samspråk på Lagavulin

Vi tycker att vi har avancerat några årskurser men är nog fortfarande kvar i lågstadiet, med ena foten i mellanstadiet. Tobermory stod för senaste lektionen, vi har fått en del hemuppgifter vilka vi ska försöka lösa. Du ska veta att en av oss i unga år var en sk plugghäst och den andra inte, men nu är rollerna omvända.

Ambitiösa elever tar även kvällskurser
På väg till lektion
Utbildning pågår
Pittoreskt i Tobermory
Trevligt stund at The Boathouse på ön Gigha där ägaren hade lite förvärmning inför säsongen med några vänner. 
Dingy parking
Det bäst bevarade keltiska korset i Skottland är från 700-talet e.Kr och finns på ön Islay och det var naturligtvis tvungna att besöka
Kildalton Cross

Detta för oss osökt in på historia som den tidigare plugghästen tycker är kul, men det är nästintill omöjligt att ge en total genomgång, så du får nöja dig med en kort version.Vem vet, kanske väcker det nyfikenhet att läsa mer och vi kan lova att det finns massor med intressant läsning för Skottlands historia är lång och invecklad. Romarna som invaderade England år 43, kom inte till Skottland då de stoppades av Pikterna (från latin pictus dvs målade) vars ursprung man inte vet så mycket om.

Vikingarna kom på 700-talet och regerade, men från och med deras tillbakagång har Skottlands historia flätats samman och ofta våldsamt, med dess södra granne, England. Strider och gränsräder var vanliga fram till 1707 då de blev ett gemensamt kungadöme. Dock visade Jakobitupproret 1715 på tydliga splittringar i det skotska och brittiska samhället. På senare tid ledde en trend mot självbestämmande till att parlamentet decentraliserades 1999.

Under medeltiden då resorna över land var långsamma, svåra och farliga var havet och sunden sin tids motorvägar och öarna på västkusten, Inre och Yttre Hebriderna var en värld för sig själva och mycket betydelsefulla. Klanen Donalds, som härstammande från den legendariska Somerled (en halvgaelisk och halvnorsk krigare från 1000-talet) var länge Lord of the Isles, med säte på ön Islay ”Queen of the Hebrides”. Idag är prins Charles ”Lord of the Isles”.

Med detta passar vi även på att önska dig Glad Påsk 🐣

Jeanette & Fredrik