Brevet från (fd) kolonin

Som svensk och inte besöka St. Barths när man seglar runt i Karibien får väl närmast betecknas som tjänstefel. Vad passar då bättre än att göra det när J-class båtar och superyachter är där och tävlar i St. Barths Bucket Regatta.

Vi tillbringade fyra ganska rulliga nätter ankrade utanför huvudstaden Gustavia där gatunamnen är både på franska och svenska. Vi befann oss i gott sällskap, på vår ankring låg både VELSHEDA och den nybyggda J-båten SVEA endast 100 m från oss när de inte var ute och tävlande. Svea är ritad av Tore Holm 1937 men inte byggd förens i nutid och vill du läsa mer om SVEA så klicka här. I bakgrunden på allt detta låg oligarken Roman Abramovitj superyacht ECLIPSE som är världens näst största men kanske dyraste privata yachten, vill du läsa mer om Eclipse klicka här. Say no moore…

Eclispe bland sina småkompisar (notera Saba i horisonten)

Vackra Svea

Velsheda förbereder sig

St Barthélemy allmänt kallat St. Barths/St. Barts är en vacker ö med många fina hus spridda över ön det ena finare än det andra. Ön är ganska posh och i huvudstaden Gustavia ligger de stora märkesbutiker (Hermès, Cartier, Bulgari, Louis Vuitton) på rad och lyxiga yachter i hamnen. 

Gustavias inrehamn

Rockefellers var de som startade jetset trenden när de intog ön 1957 och därefter följde jetsettarna och annat löst folk och mystiken skapades. Vi gillar Gustavia och tycker St. Barths och Gustavia är posh på ett trevligt och ödmjukt sätt.

Mysigt i Gustavia, till höger svenskbaren Le Select

Tyvärr besökte orkanen Irma också Sveriges fd koloni i september 2017, men när vi var där i förra veckan såg vi, otroligt nog, nästan inga spår av orkanen. Öns 9000 invånare gick man ur huse och hjälptes åt att få ön på fötter efter Irma. Oväsen från byggmaskiner och dylikt fick pågå dygnet runt fram till november därefter är det klockan 22.00 det ska vara tyst. Nu är det det bara musiken från barerna som hörs efter tio. Många hotell är fortfarande stängda men i slutet av året är de förhoppningsvis färdig reparerade och kan öppna igen.

Hellmoppers igen men med större maskin

Det gäller att bromsa hårt vid landning

Minnet av att ön, som är nästan lika stor som Lidingö, eller för den delen Visingsö, har varit svensk vårdats ömt av bland annat S:t Barthélemysällskapet (läs mer här) och ägaren till Le Select ”svenskbaren” Marius Stakelborough har genom sitt arbete fått Nordstjärneorden av kung Carl XVI Gustav.

Vi såg det svenska arvet på gatunamn, att Systembolaget finns här och en svensk kyrkogård samt att St. Barths vapen har de tre kronorna.

Känns som hemma

Kundbesök

Sista svensken

Kort historielektion
I mitten av 1700 talet letade kung Gustav III efter en koloni att förvärva. Det var på modet att äga en koloni på den tiden. Kungen såg hur grannlandet Danmark blev allt rikare på sina kolonier och sökte med ljus och lykta efter en egen. Slutligen fick han tag på St. Barths som fransmännen ägde och slöt år 1784 en överenskommelse med Frankrike som i gengäld fick frihandelsrättigheter i Göteborg. St. Barths blomstrade under delar av de nästan 100 år som Sverige ägde ön. Men på slutet började det bli kostsamt att ha kolonin så 1878 sålde Oscar II tillbaka ön till de tidigare ägarna för 300 000 kronor.

Nu tänker vi börja att dra oss ner mot Bonaire, så vi får se var nästa inlägg kommer från.

Jeanette & Fredrik

En riktig Bellmanhistoria 

Det var kul att komma tillbaka till St Martin efter de dryga två veckorna som vi var på BVI/USVI och se att de kommit så mycket längre i det ständiga röjningsarbetet som pågår efter Irma.

Lagunen på St Martin

Första natten låg vi i Marigot Bay på den franska sidan, men då vinden skulle snurra runt ett helt varv under några dagar och dyningarna skulle bli ganska höga gick vi in i den skyddande lagunen. Här är en historia från verkligheten.

Tre segelbåtar, en engelsman, en svensk och en tysk ska gå in i lagunen på den franska sidan av St Martin. För att gå in i lagunen måste man gå igenom en kanal från Marigot Bay och där finns en bro som öppnas så att segelbåtar ska kunna passera. Broöppningen är kl. 09.00 och engelsmannen är ute i god tid och har kontakt med brovakten via radio. Han lägger sig snyggt och kör runt i en stor fin cirkel i väntan på att broöppningen ska ske, efter en stund ansluter svensken som naturligtvis följer engelsmannens exempel och ansluter i cirklandet. Efter ytterligare en stund kommer tysken farande och vad gör han då, inte ansluter han till engelsmannen och svensken i cirklandet, utan han lägger sig hovrande och gungandes i kanalöppningen. Gissa vilken båt som var först in i lagunen?

Heineken Regatta har varit ett stående inslag på St Martin men efter Irma var alla lite nervösa att den inte skulle kunna genomföras 2018. Men helt enligt plan gick den av stapeln den 1–4 mars och det var verkligen ett statement ”We are back in business” ingen orkan ska få knocka oss!

Deltagarna på väg in efter avslutad race

Det gällde även att spexa på vägen in efter race

Prisutdelning

På avslutningskvällen uppträdde Shaggy känd för låtar som Boombastic och It wasn’t me. Men eftersom 22.00 är ”cruisers midnight” hade Fredrik redan gått och lagt sig. Jeanette missade också tillställningen eftersom hon flög hem på en snabbvisit till Sverige för att hälsa på sina föräldrar och fira deras födelsedagar.

Födelsedagarna duggar tätt så här i mars så det var bråttom tillbaka för att igår söndag fira Fredriks födelsedag som avslutades med en trevlig indisk middag på restaurang tillsammans med Susanne och Peder på båten Miltona. När Jeanette var i Sverige fick Fredrik klara sig ensam och roade sig då med att göra lite små jobb på båten och träffa andra seglare.

Bland annat den två år yngre systerbåten A Capella

För dig som får tidningen Oceanseglaren och tycker att det var en snygg omslagsbild på kan jag (Jeanette) meddela att jag känner fotografen mycket väl 🙂

En bild för dig som inte får tidningen

På onsdag är det dags för oss att segla till den gamla svensk kolonin Saint Barthélemy och ännu en regatta.

Jeanette & Fredrik

25 miljoner USD rikare

I Tyrell Bay (Beef Island/Tortola/BVI) lämnade vi av syster Jessica som tog ett litet plan tillbaka till St Martin från flygplatsen som ligger precis vid ankringen. Ganska exotiskt att ta jollen till bryggan och i flip flops gå några hundra meter till flygplatsen och checka in.


Trots att vi sett mycket av vad Irma och Maria orsakat så var det nog i Tyrell Bay som det kändes sorgligast och nästan lite spöklikt. Tyrell som är känd för sina Full Moon Partyn men nu ligger det båtar uppspolade på hela stranden och det kändes väldigt öde. När orkanerna kom låg båtar ankrade i viken och de draggade successivt och för att sedan lyftas upp på land av de stora vågor som orkanerna orsakade.

På USVI (amerikanska Jungfruöarna) har vi inte sett lika mycket spår efter orkanerna men vi har hört att de snabbt fick hjälp av FEMA (Federal Emergency Management Agency). I huvudstaden Charlotte Amalie som ligger på ön St Thomas ligger det oftast minst 2-3 jättestora kryssningsfartyg inne varje dag men det kan vara upp till 7 stycken samtidigt har vi hört. Här är det business as usual” och det finns många lyxbutiker för kryssningsresenärerna.

I Brewers Bay på St Thomas fick vi en liten delfinshow en morgon (se film) och där låg inga charterbåtar bara några få långseglare vilket är lite ovant från BVI där vi i princip bara träffade på charterbåtar.


Nu är det snart dags för oss att segla tillbaka till St Martin. Men först några ord om vind och regn. Alltså solen lyser inte på oss hela tiden om du trodde det. Under nästan en månad har det varit ganska blåsigt och här kallar man dem för ”Christmas winds”, lite sent för de vindarna tycker vi. Dessutom har det regnat mer eller mindre varje dag och det upplevde vi även i fjol, men i år tycker vi det varit lite kraftigare regn.

Nu lite för den historiesugne

1917 blev danskarna USD 25 miljoner rikare när de sålde öarna St Thomas, St John och St Croix plus lite små öar till USA och US Virgin Island bildades. Förhandlingarna startade redan 1865 eftersom USA inte ville att danskarna skulle sälja till någon nation som var fientligt inställd till USA. Med tanke på danskarnas rykte som affärsmän så får vi anta att 25 miljoner USD var bra betalt. Varför Danmark ägde dessa öar har inte vårt internet räckt till för att Googla fram, men vi hoppas att någon historieintresserad läsare kommer att lägga in det som en kommentar.

Precis som de andra västindiska öar vi besökt har det i omgångar bott Coboney-Arawak- och Caribindianer på dessa öar som Columbus ”upptäckte” 1493. Även här utrotades indianerna successivt, först av varandra sedan av européerna. Lite kuriosa är att flera inhemska namn införlivades med engelskan: barbecue, cannibal, hurricane, potato och tobacco.

Jungfruöarna, som ligger på ett strategiskt läge mellan Syd- och Nordamerika, blev en genomfartsled för de spanska fartyg som hämtade rikedomarna från Centralamerika och Sydamerika i slutet av 1400-talet och framåt. Bl a de stadiga passadvindarna och de många skyddade vikar var perfekta för ett stopp till och från Spanien. Andra länder i Europa, exempelvis England, hade svårt att utmana den spanska dominansen i området, men ville självklart ändå ta del av skatterna ombord. Lika lite då som nu, passade det sig inte att respektive länders krigsflotta kapade skeppen, men det gick ju att kringgå… Pirater fanns redan på plats. Privatägda skepp och pirater, det var en ganska tunn tråd som skiljde dem åt, fick ett inofficiellt OK på att kapa de spanska skeppen, smuggla och trakassera spanska nybyggare och detta pågick under fler hundra år! Till slut fanns det inte mer skatter för spanjorerna att hämta hem och öarna började på allvar att koloniseras av européerna. De byggde socker- och bomullsplantager och behövde arbetskraft och precis som på andra håll försåg de sig med slavar från Afrika.

Flera händelser påverkade och hindrade plantagerna att fortsätta sin verksamhet, bl a orkaner, torka, amerikanska revolutionen och slavuppror. Det senare sammanföll med sockerbetans inträde i Europa och sockerpriset sjönk. I mitten av 1800-talet blev slavarna fria och européerna övergav sina kolonier och återvände till Europa.

Den kvarvarande befolkningen livnärde sig på vad jorden och havet kunde ge och inblandning av regeringar var minimal i nästan hundra år. I mitten av 1900-talet började reformer och lokala regeringar bildas och det snabbades på när amerikanska turister började visa intresse för öarna som ligger nära USA och har ett härligt klimat. Turismen i dess olika former, kryssningsfartyg och charterbåtar, är idag stommen i ekonomin.

Jeanette & Fredrik