Söder ut med stormsteg

Här går det undan gott folk! Nyss var vi på 80°N och nu är vi hela 18 grader längre söderut, varje grad är 60 sjömil, så det är några mil vi lagt bakom oss!

Vi tog oss från Svalbard på ett väderfönster som innebar hälften med motor och hälften segling och det får vi nog vara nöjda med. Är det något vi lärt oss så är det att under sommaren lyser vinden med sin frånvaro på de höga latituderna.

Efter fyra dygn angjorde vi Tromsö och där hade vi sparat två saker att göra, det ena var Polarmuseet och det andra var att äta val. Hur smakade det då? Tänk dig oxfilé som smakar fisk, kanske inte låter så gott, men det var det och den serverades som vilken köttbit som helst med tillbehör.

Tallriks val
Polarmuseet i Tromsö

Väl igenom Lofoten dök ett nytt väderfönster upp som kunde ta oss ytterligare 3 dygn söder ut till Kristiansund. Vi passerade Polcirkeln igen, så nu checkade vi ut från Midnattssolens land och såg både solnedgång och måne, det har vi inte gjort på länge!

En av våra ankringar på väg söder ut
Klippfiskkärringen (statyn)

Och som av en hädelse såg vi på sociala medel något om Bacalhau, portugisernas nationalrätt, och att det var lite konstigt för det är ju torsk och någon torsk finns det inte i de portugisiska vattnen. Bacalhau, eller klippfisk som det heter på norska, är saltad och torkad torsk.

Kristiansund anses vara klippfiskens huvudstad och vi passade på att fråga hur det kommer sig att portugiserna upptäckt denna norska delikatess. Vi fick snabbt klart för oss att det var precis tvärt om, att det var portugiserna som kom och lärde norrmännen att salta och torka fisken.

Den saltade och torkade fisken kan spåras ända tillbaka till 1400-talet när Portugal var en stor sjöfararnation. Då var det väldigt praktisk att ha med torkad fisk som proviant och i slutet på 1400-talet var den stapelvara ombord. Från början var det Newfoundland som stod för leveranserna, men sedan lång tid är det norsk klippfisk som står för 70 % (vilket är ca 100 000 ton/år) av Bacalhauimporten till Portugal. Norges läge och klimat passar utmärkt för att torka fisk och som sagt är Kristiansund klippfiskens huvudstad.

Norges äldsta operahus (1805) hittas i Kristiansund
Vi belönade oss klippfisk på Smia
Nu är också motorn glad efter allt motorerande
Finnøya gästhamn skyddades oss från en kuling
Sten rest till minne av Finnøya sonen Nils N Finnøya, den första att födas på ön
Finnøy Motorfabrikk startad av Nils som idag räknas som skaparen av den första norska motorn till fiskeflottan
Tillbaka i Ålesund efter 3 månader

Vi har nu tagit oss till Ålesund och här besökte vi det Svenska konsulatet för att göra vår medborgerliga plikt dvs. att rösta. Vi kommer nämligen inte att vara hemma när du lägger din röst i valurnan, utan då räknar vi med att ta kanalen genom Skottland i strålande fint väder. Det är i alla fall vad vi hoppas på, för sist vi gick Kaledoniska kanalen så regnade det en vecka och molnen hängde lågt.

Påväg till vallokalen
Ett av spontan mötena som förgyller, Michael från Australien

Nu återstår att hitta ett väderfönster som kan ta oss de tre dygnen över till Skottland.

Jeanette & Fredrik

Längre norr ut kom vi inte

Så äntligen kom vi upp till vårt stora mål att passera latituden 80° N. Vi hade nog bara tänkt att gå över 80° N och sedan ner igen. Men som ett tecken så var det en fin dag och då passade vi på att runda den mytomspunna ön Moffen. Det är en väldigt platt ö med valrossar på men den ligger över 80° N alltså bara 10 grader kvar till Nordpolen, vi passerade 80° 02.3’N under rundturen.

Den tunna inre cirkel är 80 N, 10 grader kvar till Norpolen
Lite stolta är vi nog allt.

Nu hade vi kunnat segla ännu längre norrut innan vi skulle nå packisen som i år verkar ligga ganska långt norr ut en siffra vi hörde var 82° Nord och det skulle betyda ytterligare 120 nm och lika lång väg tillbaka! Även om det skulle vara häftigt så kändes det alldeles för långt att motorera. Vi har visserligen en segelbåt, men det är precis som i sången det är svårt att segla förutan vind.

Vi har visserligen seglat så ofta det gått, men det är lätträknade gånger, så motorn har fått gå varm. Du vet att vi var fulltankade när vi lämnade Longyearbyen och när vi kom tillbaka fick vi i 551 L, en del har vi eldat upp för att få värme ombord, men merparten har vi kört upp. Återigen är vi glada för att Svalbard är en skattefrizon.

På vägen ner, tillbaka mot Longyearbyen, får vi vår riktiga björnupplevelse i Virgohamna dit vi tog oss igen för att träffa Jørn och Vidgis (båtvakten i Tromsö). Vidgis har ett tränat björnöga meddelar oss att det ligger en isbjörn och sover en bit uppe i backen bakom deras båt. Spaningen påbörjas och efter ett tag vaknar han och börjar lufsa ner för backen och knallar sedan runt på stranden i flera timmar bara dryga 100 m från vår båt. Därefter lägger han sig för att sova igen och på morgonen reser han på sig för att ta ett morgonbad och simmar över sundet till Amsterdamøya.

Ombord hos Jørn och Vigdis på Explorer
Kanske det vackraste kryssningsfartyget ”Nordstiernan”

Vi har ju tidigare försökt att sätta ord på hur det ser ut och känns att segla på olika ställen och nu ska vi göra ett försök med Svalbard.

Tänk dig Alperna och så fyller du alla dalar med vatten upp över trädgränsen och sedan seglar du runt bland dessa toppar och glaciärer. Det är i alla fall den känslan vi har haft under det veckor vi har fått tillbringa här uppe i norr.

Vi har en hel del filmmaterial att klippa ihop och du som följer oss på Youtube vet ju att vi fortfarande är i Skottland!

Jeanette & Fredrik