Efter några dagar med intensivt umgänge och sällskapsspel med Janne och Steinar firades 17 maj i strålande sol och glada människor. Norge har inte firat sin nationaldag ordentligt på två år på grund av viruset och på tal om virus så började Jeanette känna sig lite hängig på Nationaldags kvällen och blev sedan sämre. Efter några dagar piggade hon på sig och då var det Fredriks tur. Som tur var låg motorering i strålande väder i planen, så att ligga i sittbrunnen eller soffan med 39 graders feber funkade ganska bra och utsikten kunde vi inte klaga på.
Nu behöver vi inte längre planera för att inte komma fram i mörker, för Polcirkeln passerade vi onsdagen den 25 maj kl 12:46, så nu är det ljust dygnet runt.
Om vi tyckte att segla i Skottland var som att segla i svenska fjällen, så är att segla i Norge som att segla i Alperna, och båda är vackra på sitt sätt. Men återigen infinner sig blindheten och vi får svårt att se allt det vackra. Börjar vi bli bortskämda månne? Tilläggas ska ju att vi haft tur med vädret så vi har sett allt det vackra och just Helgelandskusten var än mer vackert (om möjligt)!
När vi börjar på detta inlägg ligger vi längst ut på Lofoten i en vik som heter Buvågen med klippor runt om oss och tycker ”det är väl inget konstigt” så ja, vi börjar nog bli bortskämda.
Nu är det utlovat några dagar med ”pent vær” som de säger på norsk och det ska vi utnyttja längs Lofoten och därefter blir det Tromsø.
Jeanette & Fredrik
