Nu har vi hunnit med att turista och Portsmouth har sannerligen inte gjort oss besvikna!

Gillar man kombinationen båtar och historia så är det här en perfekt plats och man kan nog säga att Portsmouth är Englands Karlskrona fast upphöjt i tre och 500 år äldre. Skeppsvarv anlades här redan år 1496 och är sedan dess England/Storbritanniens största örlogshamn.

Här finns det saker att se, vad sägs om Mary Rose https://sv.wikipedia.org/wiki/Mary_Rose från 1500-talet men jämfört med vårt Vasaskepp finns det inte så mycket kvar av henne att se, men å andra sidan så sjönk hon i ett sjöslag mot Frankrike år 1545 i the Solent, norr om Isle of Wight.

Sedan hade vi HMS Victory https://sv.wikipedia.org/wiki/Victory_(1765) och det är inte vilket skepp som helst utan nämligen Lord Horatio Nelson (1758-1805) gamla båt. Det var ombord på Victory Nelson vann sin sista seger över fransmännen vid Trafalgar utanför Spaniens kust 1805, och blev dödligt sårad i striden. Efter alla slag han varit med om så räknas Nelson idag som en av Storbritanniens största nationalhjältar. Lord Nelson har vi ju sprungit på tidigare på ön Nevis i Karibien, det var där han träffade sin fru som han sedermera övergav för den gifta älskarinnan Emma Hamilton och trots detta, i denna tid, var han fortsatt upphöjd och respekterad.

Tillbaka till HMS Victory som är världens äldsta örlogsskepp fortfarande är i tjänst men såhär på ålderns höst så tjänstgör hon endast som museum. Det är nog lugnast så för vi tror hon står sig slätt mot det helt nya hangarfartyget som inte ligger långt ifrån.

Det som imponerande mest var kanske HMS Warrior, https://en.wikipedia.org/wiki/HMS_Warrior_(1860) det första örlogsskeppet helt i stål och dessutom ångdrivet som stod klart 1861. Skeppet byggdes för att jämna ut maktbalansen mellan England och Frankrike eftersom den senare strax innan hade byggt ett träskepp med stål utanpå. Vid denna tid var det fred mellan Europas stormakter så Warrior behövde aldrig använda sina muskler utan det räckte med att HMS Warrior patrullerade Europas kust och visade upp sig. Vi kan förstå att hon hade en viss avskräcknings faktor och var för sin tid ett imponerande skepp och fortfarande än idag.

Det finns mycket mer att se här i Portsmouth t ex ett stort ubåtsmuseum och ett Dickens-museum. Charles Dickens (1812-1870) var från Portsmouth och det passar ju väldigt bra så här i jultider eftersom ett av hans stora verk är En julsaga med den charmige Scrooge. Fun fact – ingen av Dickens romaner eller noveller har någonsin slutat tryckas i nya upplagor på engelska, så stor är han!

Vi har även hunnit med en julmarknad uppe i Winchester där John och Angela bor. Under 900- och 1000-talet var Winchester huvudstad i England och den berömda katedralen i Winchester, som är den näst längsta katedralen i Europa, byggdes ursprungligen 1079, alltså samtida med Nidarosdomen i Trondheim (1070), förutom kungar, biskopar ligger även Jane Austen begraven i Winchester katedralen. Liksom Nidarosdomen var katedralen en gång i tiden ett viktigt pilgrimscentrum. I Winchester finner vi även Winchester College som är en av de mest välkända skolorna i Storbritannien.

Det enda smolket i bägaren just nu är att vi bestämt oss för att inte åka hem över jul. Anledningen till det är att Storbritannien infört ett nytt krav på uppvisande av ett negativ PCR innan man kliver på planet till Storbritannien. Vi ser att det finns en risk att vi kan bli smittade innan vi åker tillbaka och därmed testa positivt. Lägger vi där till att många testar positiv långt efter tillfrisknandet, så finns risken för oss, förutom att bli sjuka, att vi inte kan komma tillbaka till båten när vi vill.

Imorgon tar vi tåget upp till vännerna Frank och Mandy, efter det kommer IKEA i Southampton att få ett besök i hopp om att få tag på lite svenska juldelikatesser, av hemsidan att döma ser det ut att kunna lyckas.

Jeanette & Fredrik

Nu blir det ett inlägg med många person- och båtnamn och i ”långseglarvärlden” kallar vi ju varandra ofta med båtnamn. Denna värld är ju ganska liten så vi tror att de seglare som läser inlägget kanske kommer känna igen flera av dem vi skriver om.

Den historieintresserade får vänta ett tag till för här i Portsmouth, där vi nu är, finns så mycket historia.

Genom åren har vi seglat med och lärt känna flera brittiska båtar och tack vare covid är flera besättningar på hemmaplan. Deras båtar befinner sig på andra sidan jorden och med stängda gränser blir de strandsatta på hemma, inte så roligt för dem men desto roligare för oss!

Det drog i gång direkt med att Fiona och Steve från båten ”Supertramp” tog bilen ner till Lymington och tillbringade några dagar med oss och det blev ett kärt återseende.

På söndagen gjorde vi en bilutflykt i New Forest med Angela och John från båten ”Galadriel” och dagen avslutades med en traditionsenlig Sunday Roast med Yorkshire pudding på en brittisk pub.

Därefter kastade vi loss från Lymington för att under några dagar upptäcka the Solent, klassiska brittiska seglingsvatten. Ett stopp i Beaulieu River (Bucklers Hard) och naturligtvis var en tilläggning i seglingsmeckat COWES ett måste och därefter gick vi vidare till Portsmouth.

Fiona och Steve på ”Supertramp” tyckte det var så trevligt sist så de tog bilen ner till oss igen, så kul! I Portsmouth håller Suzanne och David  från båten ”Suzie Too” till och Ann och från båten ”Tourterelle” var inte långt borta. Ni som har hängt med vet att ”Tourterelle” är en systerbåt till gamla Bushpoint.

Eftersom det drog ihop sig till första advent och Jeanette har ett förflutet som glöggmakerska så ville vi naturligtvis blanda glögg. I England har de något som kallas för mulled wine (kryddat vin ) och tar man detta, häller i rejält med portvin och rom så får man en riktigt bra glögg! Pepparkakorna hade vi säkrat redan på IKEA i Frankrike och vi kan meddela att Stilton fungerar lika bra som ädelost på pepparkakor. Det blev en mycket lyckad första advent.

Så slutligen, stormen Arwen som drog över England, vi låg skyddat och det tjöt i riggen, så ingen fara för oss, det var mycket värre för dem norrut, men det vet du säkert.

Jeanette & Fredrik

I vårt senaste inlägg var vi klara med Guernsey, men innan vi lämnar ön helt vill vi dela med oss av några saker vi lärde oss där. Guernsey är en liten ö där du tar bussen runt hela ön på dryga timmen, vilket är ett bra sätt att få en överblick över ön där det bor 67 000 personer. Bostadsmarknaden är uppdelat i två, en del som inte vem som helt får köpa utan personen måste vara kvalificerad som tex vara född på ön eller åtminstone ha minst en förälder som är född på ön. Sedan finns den öppna marknaden, där får vem som helst köpa. Eftersom Guernsey är ett sk. skatteparadis så förstår du att huspriserna är höga på den öppna marknaden men detta system gör att det finns bostäder att köpa för lokalbefolkningen. Vi hörde att det kan var 5 gångers skillnad.

Guernsey tillhör England på ett sätt, men ändå inte på ett annat. Guernsey är en så kallad kronbesittning med eget skattesystem, de har även mynträtt dvs egna pengar, men vanliga engelska pund fungerar fint. Dock bör du titta igenom sedlarna innan du åker därifrån så att du bara har engelska pund med dig när du åker annars får du gå till banken och växla in dem när du kommer till England.

Lite kuriosa
Historiskt har kanalöarna tillhört Normandie och där växte Vilhelm Erövraren upp och blev sedermera kung, han var förövrigt en vikingaättling. Vid slaget om Hastings 1066 blev han också kung över England, men år 1205 tog Frankrike tillbaka Normandie. Kanalöarna förblev dock brittiska och är så än idag fast öarna ligger så nära det franska fastlandet att man kan se det.

För oss svenskar kanske det är lite intressant att JamesSaumarez (1757-1836) kommer från Guernsey eftersom han sägs var inblandad Bernadotte hamnade på tronen. Saumarez var i Sverige under Napoleonkrigen.

Ett modernare kuriosa är att Specsavers startades på Guernsey 1984 av två pensionerade optiker som sålt sina butiker på fastlandet och ville ha något att göra.

Vi kan även bjuda på ett boktips ”Guernseys litteratur-och potatisskalspajssällskap” boken handlar om den tyska ockupationen av Guernsey under andra världskriget (1940-1945).  Du som tycker om historia kommer gilla boken och man kan ju lära sig att göra en potatisskalspaj.

Dagen efter det sista inlägget motorerade vi ca 20 distans till Alderney där vi vandrade runt under en dag och på den här lilla ön bor det bara 2400 personer.

Det blev ett kort besök för vi fick perfekta vindar för en kanalkorsning. Med 7-9 m/s och en vind vinkel på 100-120 grader blev det en mycket behaglig kanalfärd och med AIS är det inga större problem att korsa de stora farlederna som går i Engelska kanalen.

Eftersom vi var incheckade och ”covidklara” på Guernsey var det bara att åka rakt in i UK. Vårt första stopp var Lymington och välkomstkommittén stod nästan på kajen, men mer om det nästa gång.

Jeanette & Fredrik