Nu har vi klappat på båten och det kändes väldigt bra, om än lite overkligt att den snart ska vara klar. Sjösättningen är fram flyttad en vecka till den 7 september kl 08:00 då det är högvatten i Treguier. Vi kommer självklart vara på plats! Därefter dröjer det cirka en vecka innan vi får flytta ombord och sedan blir det genomgång och testsegling, så vi räknar med att vara kvar i Treguier under hela september. Vår ambition var att filma ombord på båten men det är fortfarande en ”byggarbetsplats” så det går inte att genom en film få någon uppfattning. Dock lovar vi att göra en total båtgenomgång på film när vi väl har kommit i ordning. 

Det var så kul att besöka varvet och vi fick även se embryot på den första 70 fotare som de bygger, men fick vi inte ta bilder. Vi fick också reda på att vår båt är den 80:e båt Boréal har byggt, oavsett storlek, och när vi kom dit hade de 25 båtar i orderstocken och när vi åkte därifrån hade den växt till 27 båtar! Tillverkar man 10 båtar om året så förstår du att det är en viss leveranstid. Begagnade båtar går tydligen som smör i solsken, och de har en en väntelista på begagnat också. Eventuellt kan man tycka att de borde öka produktionen, men det har de inte för avsikt att göra, för de vill inte ha det för stort. Som det är nu verkar det vara en bra storlek på företaget och de verkar ha roligt och får  säkert en slant över.  Har man dessutom en orderstock på drygt 2,5 år så känns det nog bra. 

På vägen upp till Treguier passade vi på att bo på ett gammalt och slitet slott som var en mycket trevligt upplevelse med god mat och kul sällskap av ett yngre fransk par. När det var läggdags sa slottsfrun att vi skulle öppna båda fönster för på så sätt skulle vi inte ha några mygg. Fladdermössen skulle nämligen flyga in genom ena fönstret, flyga några varv i rummet och äta mygg och sedan ut genom det andra. Gissa vad vi låg och tittade efter innan vi somnade.

I Treguier kollade vi väderprognosen och insåg att vi måste börja röra oss norrut för att undvika det regnväder som är på väg in över Europa. Så återigen kör vi med regnet i hasorna! Visserligen har vi haft det otroligt varmt sedan vi nästan körde ifrån regnet i Verona, så det skulle kanske vara lite skönt med svalka. Fast att köra motorcykel i regn är inte kul så vi satte högsta fart. Nu, på söndag morgonen, befinner vi oss Danmark och ännu så länge har regnet inte hunnit ikapp. Nu ska vi bara försöka hålla distansen ut, för veckor på stålhästen börjar att ta ut sin rätt. 

Jeanette & Fredrik

Efter att vi legat still en dag i Hallstatt, en sanning med modifikation eftersom vi var på sightseeing hela dagen, så var det dags för lite ”backåkning” och göra som Hanibal och ta oss över alperna fast på motorcykel och inte elefant.

Vi började med Grossglockner passet i Österrike och till dig som tittade på filmen i förra blogginlägget kan vi meddela att vi var långt ifrån ensamma om att vilja åka över där denna strålande julidag. Eftersom det var en hel del trafik så var det inte helt lätt att få till symfonin i kurvor, men vi fick till det hyggligt emellanåt. Däremot var känslan och vyerna så bra som vi hoppats på och vi slog vårt höjdrekord på motorcykel rejält när vi fikade på Edelweissspitze och GPSen visade 2568 möh. 

Vi fick mersmak och siktade in oss på Stelvio passet i Italien som skulle vara ännu högre och vi fick ett nytt höjdrekord på 2796 m. Vägarna upp till Stelvio verkar användas som träning inför Giro d’Italia, vi tappade snabbt räkningen på hur många cyklister vi körde om i uppförsbackarna! 

Vi fortsatte och klämde även Gavia passet av bara farten men nu började regnvädret komma ikapp oss. Troligen samma som ställde till det lite längre upp i Europa. Vi verkade vara i kanten av regnet och försökte köra ifrån det söder ut, vi lyckades inte helt. Hursomhelst blev vi i alla fall nertryckta så långt som till Verona i Italien.

Sedan dess har vi hållit oss här nere för att undvika regnet över alperna och det har fungerat bra. Vi fick en fin tur över till Frankrike och körde genom Frankrikes Grand Canyon ”Verdon Gorge” och åkte även en bit på ”Route Napoleon”.

Vi tog tillfället i akt och hälsade på Åsa och Odd som håller till utanför Nice. Åsa är före detta arbetskamrat med Jeanette och för drygt 3 år sedan startade Åsa Klimakteriepodden. Den berör förstås inte alla våra läsare, men vi vill slå ett slag för den! Passa också på att kika in på @klimakteriekocken (Instagram), där finns tips till alla.

Nu ser det ut som att vi rundat regnet och kan ta oss torrskodda upp till Treguier där båten byggs och äntligen få se den. Om allt går väl räknar vi med att vara där på tisdag. 

Jeanette & Fredrik

Vi börjar i Sverige där vi i Vadstena fick lära oss att vi har tre svenska helgon, alltså helgonförklarade av påven. Vi som trodde att vi bara hade den heliga Birgitta. Två av de tre kan du googla dig till men den tredje är ny och vi kan inte hitta något på Google. Så vem är då vårt tredje helgon, egentligen vårt andra, jo det är Katarina, Birgittas dotter. Uppfattningen var att hennes helgonförklaring avbröts när Sverige bytte från att vara katoliker till att bli protestanter. Men för några år sedan skrev några Vadstenapräster till Vatikanen och frågade om de kanske kunde ta upp och slutföra Katarinas helgonförklaring. Det överraskande svaret kom ganska snabbt, att det behövdes inte göras eftersom Katarina redan är helgonförklarad. Den sista av våra tre är Elisabeth Hesselblad.

När det gäller vädret har det varit ömsom vin ömsom vatten i form av regn. Så vi håller med Ledin ”genom ett regnigt Europa”. Det positiva är att det bara regnat varannan dag och nu börjar vi bli riktigt snabba på att få på regnkläderna och som det ser ut i veckan som kommer så får vi fortsätta med denna exercis. Har man tänkt tanken så är det bara att klä på sig, precis som när vi seglar. Har man tänkt tanken på att ta ett rev i seglet så är det bara att göra det!

Resan genom Tyskland har varit mycket intressant dels historisk med besök i Stralsund. Här låg Sveriges administration i nästan 200 år (1648 till 1815) när vi svenskar höll på nere i Europa och Stralsund var svenskt.

Det andra intressanta är rent mänskligt för här är det munskydd som gäller, inte ute på gatan men så fort man går in. Så folk håller på med sitt munskydd upp och ned, av och på hela tiden. På restaurangen behöver du inte ha munskydd när du sitter vi bordet, men reser du på dig för att gå på toaletten så måste munskyddet på. När vi kom ner till Bayern räckte det inte med de sjukhusmunskydd som vi fick på färjan mellan Ystad och Sassnitz. Här måste vi ha bättre grejer, det är FFP2 klass som gäller annars kan det bli 200 Euro i böter! Olika regler i olika delstater. Men de handskas likadant med dem, upp och ned i fickan och kladdar runt med dem hela tiden. Vi har lite svårt att förstå att de kan tro på att det fungerar som de håller på och kladdar med dem. Men de verkar tro på det och att hålla avstånd verkar helt okänt!

I går lördag fick vi en fantastisk dag över till Österrike och vi turistade Örnnästet både det verkliga och filmens.

Vi tog oss sedan till den vackra byn Hallstatt som är så vacker att kineserna har kopierat den och byggt en exakt replika i staden Louyang. Hallstatt är inte bara vacker och finns med på UNESCOs Världsarvslista, utan har också världens äldsta saltgruva och i den hittades 2004 en trätrappa som gruvarbetarna använde för ca 3 350 år sedan!

I dag söndag regnar det till och från här i Hallstatt och vi ligger still och laddar inför morgondagen. Då ska det bli fint väder och vi ska åka Grossglockner passet, som står högt upp på en motorcykelåkares ”bucket list”. Titta på filmen och vi tror du kommer att förstå.

Jeanette & Fredrik