Nu har vi smakat lite på Yttre Hebriderna och vi började med Barra, den sydligaste av de bebodda öarna. 1200 personer sägs det bo på ön och fiskfabriken är den största arbetsgivaren. På Barra finns en spektakulär flygplats, där stranden är landningsbanan vid lågvatten, tidtabellen anpassas efter tidvattnet. Det går reguljärtrafik två gånger om dagen från Glasgow, det sägs att turister gladeligen åker över dagen bara för att få landa på stranden.

Det finns visserligen inget whiskydestilleri på ön men koppling till whisky finns genom boken ”Whisky Galore” som blivit film två gånger. Den första filmen från 1949, spelades in här på ön och handlar om en verklig händelse, om fartyget SS Politician lastad med bl a. 22 000 lådor whisky! 1941, mitt under brinnande kriget, försökte SS Politician gena genom Yttre Hebriderna för att undgå de tyska ubåtarna och ansluta till en konvoj, men gick på grund nära ön Eriskay, strax norr om Barra.

Vi har sett originalfilmen i svartvitt och kan väl säga att den inte kvalar in på vår topp tio lista, men tycker ändå att det är en intressant historia och myten säger att det fortfarande finns flaskor gömda på öarna. För du förstod väl att öborna inte kunde hålla fingrarna borta.

Nu finns det även en ny inspelad ”Whisky Galore” från 2015 men den är inspelad i Portsoy på fastlandet, lång från den verkliga händelsen. Den kanske får bli en sommarlovsfilm en regnig dag.

Om du tyckte att 1200 invånare var lite så tog vi oss till den lilla ön Canna (Inre Hebriderna) som stoltserar med 17 invånare, men det väntas tillökning. Paret som driver restaurangen på ön (ja, du läste rätt det finns en restaurang ) väntar smått när som helst, och det kommer bli det första barnet på 12 år som födds på ön. Barnet kommer inte bokstavligt talat födas på ön, men i alla fall.  

Vi har också lärt oss att kelp, den stora brunalg (sjögräs) som kan försvåra ankring för oss seglare, en gång var en naturtillgång som skördades och brändes för att producera soda (natriumkarbonat) som bl a. användes för tillverkning av glas. Kelp var en av de största och viktigaste industrierna i Skottland på 1600 och 1700-talen och tiotusentals personer jobbade i produktionen på Orkney och Hebriderna. Tidigt 1800-tal arbetade så många som 60 000 personer med detta, en industri som sysselsatte hela familjer. Männen samlade ihop, barnen drog upp det på land och lade det på tork och kvinnorna eldade.

Det som så småningom ledde till nedgången för kelpindustrin var inte de fruktansvärda arbetsförhållandena utan ren ekonomi. Hela industrin hade hållits uppe av höga importtullar och ett krig med Frankrike. År 1822 hade kriget avslutats och handelsavtalen ändrades, som ett resultat sjönk priset dramatiskt och det blev olönsamt. Utan kelpindustrin blev livet på kusttorpen ohållbart och det skedde en massavfolkning.

Våra kära granna i väster (norrmännen) har varit dominerande här på öarna, på Barra fram till 1427 och på Canna var det norsk dominans till 1266 då ön blev del av det skotska kungadömet. Redan på 600-700-talet låg det ett Benediktinerkloster på Canna och här har de tillåtelse att utfärda egna frimärken, men gör inte det.

Med detta tackar vi för denna gång och önskar dig en god återhämtning efter påskens eventuella utsvävningar.

Jeanette & Fredrik