25 miljoner USD rikare

I Tyrell Bay (Beef Island/Tortola/BVI) lämnade vi av syster Jessica som tog ett litet plan tillbaka till St Martin från flygplatsen som ligger precis vid ankringen. Ganska exotiskt att ta jollen till bryggan och i flip flops gå några hundra meter till flygplatsen och checka in.


Trots att vi sett mycket av vad Irma och Maria orsakat så var det nog i Tyrell Bay som det kändes sorgligast och nästan lite spöklikt. Tyrell som är känd för sina Full Moon Partyn men nu ligger det båtar uppspolade på hela stranden och det kändes väldigt öde. När orkanerna kom låg båtar ankrade i viken och de draggade successivt och för att sedan lyftas upp på land av de stora vågor som orkanerna orsakade.

På USVI (amerikanska Jungfruöarna) har vi inte sett lika mycket spår efter orkanerna men vi har hört att de snabbt fick hjälp av FEMA (Federal Emergency Management Agency). I huvudstaden Charlotte Amalie som ligger på ön St Thomas ligger det oftast minst 2-3 jättestora kryssningsfartyg inne varje dag men det kan vara upp till 7 stycken samtidigt har vi hört. Här är det business as usual” och det finns många lyxbutiker för kryssningsresenärerna.

I Brewers Bay på St Thomas fick vi en liten delfinshow en morgon (se film) och där låg inga charterbåtar bara några få långseglare vilket är lite ovant från BVI där vi i princip bara träffade på charterbåtar.


Nu är det snart dags för oss att segla tillbaka till St Martin. Men först några ord om vind och regn. Alltså solen lyser inte på oss hela tiden om du trodde det. Under nästan en månad har det varit ganska blåsigt och här kallar man dem för ”Christmas winds”, lite sent för de vindarna tycker vi. Dessutom har det regnat mer eller mindre varje dag och det upplevde vi även i fjol, men i år tycker vi det varit lite kraftigare regn.

Nu lite för den historiesugne

1917 blev danskarna USD 25 miljoner rikare när de sålde öarna St Thomas, St John och St Croix plus lite små öar till USA och US Virgin Island bildades. Förhandlingarna startade redan 1865 eftersom USA inte ville att danskarna skulle sälja till någon nation som var fientligt inställd till USA. Med tanke på danskarnas rykte som affärsmän så får vi anta att 25 miljoner USD var bra betalt. Varför Danmark ägde dessa öar har inte vårt internet räckt till för att Googla fram, men vi hoppas att någon historieintresserad läsare kommer att lägga in det som en kommentar.

Precis som de andra västindiska öar vi besökt har det i omgångar bott Coboney-Arawak- och Caribindianer på dessa öar som Columbus ”upptäckte” 1493. Även här utrotades indianerna successivt, först av varandra sedan av européerna. Lite kuriosa är att flera inhemska namn införlivades med engelskan: barbecue, cannibal, hurricane, potato och tobacco.

Jungfruöarna, som ligger på ett strategiskt läge mellan Syd- och Nordamerika, blev en genomfartsled för de spanska fartyg som hämtade rikedomarna från Centralamerika och Sydamerika i slutet av 1400-talet och framåt. Bl a de stadiga passadvindarna och de många skyddade vikar var perfekta för ett stopp till och från Spanien. Andra länder i Europa, exempelvis England, hade svårt att utmana den spanska dominansen i området, men ville självklart ändå ta del av skatterna ombord. Lika lite då som nu, passade det sig inte att respektive länders krigsflotta kapade skeppen, men det gick ju att kringgå… Pirater fanns redan på plats. Privatägda skepp och pirater, det var en ganska tunn tråd som skiljde dem åt, fick ett inofficiellt OK på att kapa de spanska skeppen, smuggla och trakassera spanska nybyggare och detta pågick under fler hundra år! Till slut fanns det inte mer skatter för spanjorerna att hämta hem och öarna började på allvar att koloniseras av européerna. De byggde socker- och bomullsplantager och behövde arbetskraft och precis som på andra håll försåg de sig med slavar från Afrika.

Flera händelser påverkade och hindrade plantagerna att fortsätta sin verksamhet, bl a orkaner, torka, amerikanska revolutionen och slavuppror. Det senare sammanföll med sockerbetans inträde i Europa och sockerpriset sjönk. I mitten av 1800-talet blev slavarna fria och européerna övergav sina kolonier och återvände till Europa.

Den kvarvarande befolkningen livnärde sig på vad jorden och havet kunde ge och inblandning av regeringar var minimal i nästan hundra år. I mitten av 1900-talet började reformer och lokala regeringar bildas och det snabbades på när amerikanska turister började visa intresse för öarna som ligger nära USA och har ett härligt klimat. Turismen i dess olika former, kryssningsfartyg och charterbåtar, är idag stommen i ekonomin.

Jeanette & Fredrik

Irmaria 2017 Knocked us down… but not out

Även BVI (Brittiska Jungfruöarna) drabbades hårt av orkanerna Irma och Maria och det syns tydliga spår av dem överallt. På ön Jost van Dyke fick vi lära oss uttrycket ”Irmaria 2017 Knocked us down… but not out”. Uttrycket säger lite om den anda som råder, alla verkar vara försiktigt positiva till framtiden och uppbyggnaden på gång.

Richard Branson fick en rejäl snyting på Necker Island

Upp och ned i Road Town/Tortola

Parkering utanför Regeringsbyggnad i Rd Town

Passande namn?

Charterbåtsverksamheten är viktig för BVI och eftersom dessa båtar ligger i vattnet året om var det många som inte klarade sig helskinnade när orkanerna drog fram. För att få igång verksamheten har de flyttat hit båtar från andra delar av världen så att de ska räcka till alla som vill segla. Charterseglarna har återvänt, men inte alls i samma antal som vi har förstått att det var tidigare. Förr var man tvungen att gå upp i ottan och segla klart innan lunch för att få en bra boj eller ankring i de mest populära vikarna. Normalt ligger vi på vårt eget ankare som vi litar mycket på, men i BVI har vi legat på moorings (boj) för 30 dollar per natt. Vi ser det som ett litet bidrag till återuppbyggnaden och den lokala ekonomin.

The Bight Norman Island

Det blir utomhus gudstjänst

Fortfarande vackert på BVI

Flera populära barer är igång igen. Foxy’s och Soggy Dollar på Jost van Dyke och the Bight på Norman Island är återuppbyggda, men den berömda partybåten Willy T på Norman Island har orkanerna förflyttat upp på stranden. Det finns även andra ställen som har fått ordentligt med stryk t ex är Saba Rock helt urblåst och Bitter End Yacht Club på Virgin Gorda finns inte längre.

Ett urblåst Saba Rock

Draggat?

North Sound Virgin Gorda

The Baths på Virgin Gorda

Baddags på the Bath

Även kryssningsfartygen har börjat gå till BVI igen efter orkanerna och i Road Town på Tortola gick vi till kryssningsterminalen och tittade på fenomenet med affärer som enbart är öppna när ett kryssningsfartyg ligger i hamn.

Kryssningsfartygen har återvänt

Att fylla på kylskåpet på affären i Road Town var en fröjd för där fanns allt och lite till, så vår lilla plan att vara välfyllda när vi lämnade St Martin var lite onödig.

Att segla i BVI kan närmast liknas med att segla i en skärgård, även om vi inte behöver kryssa mellan grynnor, röda och gröna prickar, så ser vi små öar runt omkring vart vi än seglar. Detta är en skillnad mot att segla i de södra delarna av Karibien där öarna ligger som ett pärlband från Grenada och uppåt.

Under vår segling i BVI har vi haft en extra besättningsmedlem, Jessica Jeanettes syster. Jessica har seglat med oss och det har varit jätteroligt att rå om henne och ha en henne med när vi seglat runt bland partyställena på BVI. För mycket här i BVI handlar om party och fest vilket kanske inte är så konstigt eftersom 80-90 % av båtarna är charterbåtar som hyrs och besättningar är här på en eller två veckors semester och vill naturligtvis ha partystämning.

Så även här råder ”the show must go on” vilket vi väljer att tolka positivt.

Soggy Dollar är också återuppbyggt

Jeanette & Fredrik