Efter nio dagars målning i Fjätervålen får vi nog anse oss vara klara med målning för i år!

Det var en hel del fönster som också behövde skrapas och få lite färg så det tog sin lilla tid och om vi ska vara ärliga så har vi faktiskt fönsterluckorna kvar. Dem har vi med hem och sparar dem i garaget till regnigare dagar för nu tänkte vi njuta av det fantastiska vädret som kommit.

Vi kan även ge en kort historieinformation som vi lärde oss på vägen hem från Fjätervålen. Vi stannade nämligen vid Buskowiusstenen som står precis vid vägkanten på riksväg 70 mellan Älvdalen och Särna strax söder om Bunkris. Stenen har vi sett många gånger men inte gett den någon större uppmärksamhet.

Vid freden i Brömsebro 1645 mellan Sverige och Danmark-Norge tillföll bl a Jämtland, Härjedalen, Gotland Sverige, så även Idre och Särna socknar i Dalarna. MEN de senare glömdes bort i fredstraktaten och det skulle dröja mer än hundra år till 1751 innan ett avtal var på plats som formaliserade att Idre och Särna tillhörde Sverige!

Idre och Särna socknar kom i svenska händer redan 1644 under ledning av Daniel Buscovius, prästvigd 1630 och kaplan i Älvdalen. Men vem var då denna Daniel Buskovius? Han var son till kyrkoherden i Älvdalen och år 1644 tågade Daniel mot Särna och Idre och han lyckades övertala befolkningen, utan blodsutgjutelse, att de ville tillhöra Sverige. Det sägs att han kunde konsten att tala till bönder på bönders vis. Stenen som restes till hans minne 1925 är kanske inte så mycket att se, men en bensträckare är den perfekt för.

Nu ska vi som sagt njuta av det fantastiska vädret som kommit och i helgen ska vi även på ett 60 år kalas. Tänk vad tiden går fort, det var inte länge sedan man tyckte att 60 åringar var gamla människor och nu ska man partaja med dem och det står inte på förrän det är vår tur!

Jeanette & Fredrik

Vi hade ju startat vårt sommarprojekt innan vi drog i väg på MC till Norrland och vi kan nu meddela att vi äntligen är i mål. Okej några små detaljer återstår.

Vi har även fått nya grannar, men dem har vi inte pratat med ännu och de tror antagligen att det är proffsmålare som är här och jobbar, eftersom vi har målat från morgon till kväll och sedan försvunnit eftersom vi stupat i säng. Snart får vi nog ge oss till känna och berätta att det är vi som bor här.

Som om vi inte skulle fått nog så har vi nu köpt ut 40 liter täcklasyr och packat bilen med alla målningsgrejer för att dra till Fjätervålen/Idre för att måla familjens fjällstuga som behöver lite kärlek också.

Vi har nämligen tänkt spendera större delen av vintern i Fjätervålen och på så sätt försäkra oss om att få en riktig vinter som vi, hör och häpna, har saknat så mycket!

Buskuddens måleri
Jeanette & Fredrik

Sist vi hörde av oss var vi i Ammarnäs och såg den berömda potatisbacken https://sv.wikipedia.org/wiki/Potatisbacken. Nu har vi tagit oss hela vägen så långt norr ut man kan komma i vårt avlånga land utan att åka in i våra grannländer och sedan kommit hem igen. Vi var fram till både den norska och finska gränsen och vände. Troligen hade vi kunnat smita över till Norge på någon mindre väg men det avstod vi ifrån som de skötsamma och laglydiga människor vi är.

Vi gjorde ett nostalgistopp i Boden där Jeanette utbildade sig till sjuksköterska och vi stannade på platser där våra släktingar levt och kände historiens vingslag. De flesta nätter bodde vi på hotell och de nätter vi campade minns vi med värme även om det var kallt! En av resans höjdpunkter var när Annika och Jocke förlovade sig.

Vi åkte mycket grusvägar och utöver dem försökte vi hålla oss till små vägar, så vi fick se mycket.

Efter 540 mil och många timmar på mc kan vi konstatera att vi har ett fantastiskt land och att norra Sverige är väl värt ett besök.

Om du tvivlar så kommer här några fler bilder och vill du ha mer bevis har vi satt ihop ett bildspel.

Så har vi då till sist kommit till bildspelet från vår Norrlandsturné.

Jeanette & Fredrik