Sist du hörde från oss var det sommar och vi skulle på 60 års kalas och nu känns det som att hösten börjar närma sig. Kalaset var i Södertälje så vi passade på och tog båten dit och fick då möjlighet att åka runt lite inne i Stockholm, på Mälarsidan, något som vi inte gjort tidigare.

Kalaset var mycket rolig och det blev alldeles för sent vilket kändes dagen efter. Men eftersom vi sov kvar och det var fler som gjorde det, samt att  vädret var fantastiskt även dagen efter så blev det ”dagen efter häng” sådär som man gjorde när man var yngre. Vi kastade loss på sen eftermiddag och styrde mot Mariefred och Gripsholms slott. Vi var nära och vädret så bra och vi tänkte passa på att vara ute med båten i några dagar. Sedan finns det också en viss anknytning till både Mariefred och Gripsholm då Fredriks mamma bodde i den mysiga och idylliska staden Mariefred när hon var 6-13 år och hennes pappa var förman på Gripsholms Kungsladugård.

Gripsholms slott
Gripsholm har en lång historia som kan sägas börja när drotsen (https://sv.wikipedia.org/wiki/Drots) Bo Jonsson (Grip) köpte några gårdar i området och lät bygga en borg som fick både strategisk och politisk närhet till Stockholm. Första gången som ordet Gripsholm användes var i ett köpebrev daterat 1381. Borgen bytte ägare ett antal gånger innan den föll i Gustav Vasas händer som år 1537 lät bygga slottet Gripsholm.

Två bröder har turats om att sätta varandra i fängelse på Gripsholm, först ut var Erik XIV som satte sin bror Johan III och hans hustru Katarina Jagellonica i fängelse. Deras första barn Isabella och Sigismund, sedermera kung av Polen och Sverige, föddes på Gripsholm. Sedan blev det ombytta roller då Johan III lät fängsla sin bror Erik XIV och hans familj på Gripsholm.

På Gripsholm finns en av Europas mest välbevarade 1700-tals teatrar som Gustav III (teaterkungen) lät bygga och på slottet hänger porträtt av betydande personer från Gustav Vasas dagar fram till idag. Det var intressant att gå runt och det var ”coronasäkrat” med få besökare och stort avstånd mellan oss.

Vi har varit på  den årliga kräftskivan och här vill vi gå ut med en varning – om man äter kräftor och kommer hem kl 3 på natten så blir man orkeslös och ljusskygg dagen efter!

På tillställningarna vi varit på har det varit färre än 50 personer och utomhus, våra iakttagelser säger dock att avståndet mellan människor minskar med hur mycket klockan är, m a o ju senare på natten desto kortare avstånd.

Vi har ju också sagt att målningen är över, men vi har kommit på att vi tog med oss alla fönsterluckor hem från Fjätervålen så vi har lite terapimålning kvar ute i garaget.

Strax åker vi till Hjälmaren och ska få fiska kräftor med Rita och Ove, så kul det känns att vi får vara med om det också innan sommaren är helt slut.

Jeanette & Fredrik

Efter nio dagars målning i Fjätervålen får vi nog anse oss vara klara med målning för i år!

Det var en hel del fönster som också behövde skrapas och få lite färg så det tog sin lilla tid och om vi ska vara ärliga så har vi faktiskt fönsterluckorna kvar. Dem har vi med hem och sparar dem i garaget till regnigare dagar för nu tänkte vi njuta av det fantastiska vädret som kommit.

Vi kan även ge en kort historieinformation som vi lärde oss på vägen hem från Fjätervålen. Vi stannade nämligen vid Buskowiusstenen som står precis vid vägkanten på riksväg 70 mellan Älvdalen och Särna strax söder om Bunkris. Stenen har vi sett många gånger men inte gett den någon större uppmärksamhet.

Vid freden i Brömsebro 1645 mellan Sverige och Danmark-Norge tillföll bl a Jämtland, Härjedalen, Gotland Sverige, så även Idre och Särna socknar i Dalarna. MEN de senare glömdes bort i fredstraktaten och det skulle dröja mer än hundra år till 1751 innan ett avtal var på plats som formaliserade att Idre och Särna tillhörde Sverige!

Idre och Särna socknar kom i svenska händer redan 1644 under ledning av Daniel Buscovius, prästvigd 1630 och kaplan i Älvdalen. Men vem var då denna Daniel Buskovius? Han var son till kyrkoherden i Älvdalen och år 1644 tågade Daniel mot Särna och Idre och han lyckades övertala befolkningen, utan blodsutgjutelse, att de ville tillhöra Sverige. Det sägs att han kunde konsten att tala till bönder på bönders vis. Stenen som restes till hans minne 1925 är kanske inte så mycket att se, men en bensträckare är den perfekt för.

Nu ska vi som sagt njuta av det fantastiska vädret som kommit och i helgen ska vi även på ett 60 år kalas. Tänk vad tiden går fort, det var inte länge sedan man tyckte att 60 åringar var gamla människor och nu ska man partaja med dem och det står inte på förrän det är vår tur!

Jeanette & Fredrik

Vi hade ju startat vårt sommarprojekt innan vi drog i väg på MC till Norrland och vi kan nu meddela att vi äntligen är i mål. Okej några små detaljer återstår.

Vi har även fått nya grannar, men dem har vi inte pratat med ännu och de tror antagligen att det är proffsmålare som är här och jobbar, eftersom vi har målat från morgon till kväll och sedan försvunnit eftersom vi stupat i säng. Snart får vi nog ge oss till känna och berätta att det är vi som bor här.

Som om vi inte skulle fått nog så har vi nu köpt ut 40 liter täcklasyr och packat bilen med alla målningsgrejer för att dra till Fjätervålen/Idre för att måla familjens fjällstuga som behöver lite kärlek också.

Vi har nämligen tänkt spendera större delen av vintern i Fjätervålen och på så sätt försäkra oss om att få en riktig vinter som vi, hör och häpna, har saknat så mycket!

Buskuddens måleri
Jeanette & Fredrik