En timme per dygn

Så efter en vecka hemma i Sverige är allting som vanligt igen!

Vanligt så till vida att det inte känns som att vi varit borta särskilt länge, det är ingen större skillnad på att vara borta två veckor på semester eller sju månader. Vi har noterat detta tidigare men nu efter fjärde gången, kan vi nog fastslå att så är det i alla fall för oss. Sedan är det ju detta med tidsskillnad, vi har hört att det tar ett dygn per timme tidsskillnad och efter 6 dagar hemma så går våra kroppsklockor någorlunda rätt.

Hur var det då att flyga hem? Om du varit på en flygplats riktigt tidigt en morgon när nästan inga människor är på plats och innan restauranger och butiker har öppnat, den känslan av öde, precis så var det! Visst fanns det folk, men eftersom flygplatserna är byggda för betydligt mer folk i rörelse, så blir det en öde och märklig känsla. Själva flygningarna var inga som helst problem förutom att vi var tvungna att ha munskydd hela tiden. Det var mycket lite service på flygplanen och vi fick en påse med förnödenheter när vi klev ombord och sedan fick vi servera oss själva.

Tack för allt Arne!
Skönt när det inte är någon kö i säkerhetskontrollen

Om vi kunde få alkohol eller inte tog vi inte reda på, eftersom vi tänker göra precis som förra året, dvs ett uppehåll för att få tillbaka glädjen till ett glas vin, öl eller varför inte en GT. Det blir nämligen en del slentrian drickande när man är på en båt och det är soligt och fint väder hela tiden. Så nu kör vi alkoholfritt fram till midsommar och vi vet av erfarenhet att nubben och den kalla ölen till sillen smakar fantastiskt gott då!

Så nu ska vi bara städa huset och pocka fram utemöblerna.

Jeanette & Fredrik

Åter till bubblan

På söndag är det dags för oss att återvända till båten eller som sonen utryckte sig när han åkte tillbaka till Lund efter sommaruppehållet ”Nu ska jag tillbaka till bubblan” och så känns det även för oss. Livet på båten är lite som att leva i en bubbla, man är inte lika medveten om världen runt om kring och det blir lite enklare på något sätt. Det är inte lika mycket saker runt omkring som snurrar och att förhålla sig till. Det är bara vi och vår båt. Visserligen är det många andra båtar och vänner runt omkring, men de har ju också sin lilla bubbla.

Lika mycket som vi längtade hem i våras, längtar vi nu tillbaka till båten och tvåsamheten som är mycket påtagligare när vi är där. Vi tror att även denna säsong kommer vara spännande eftersom vi kommer besöka länder och städer som inte bara existerar på grund av turism utan har en historia som sträcker sig otroligt mycket längre tillbaka än till kolonialtiden i Karibien.

Vi kommer även denna säsong försöka vara flitiga med inlägg, eller som vi ser våra inlägg, som ett nutida vykort.

Så om du hänger med kommer du få vykort från intressanta platser, vad sägs om Curaçao, Aruba, Colombia, Panama, Guna Yala (San Blas), Honduras, Guatemala och Belize.

Jeanette & Fredrik

Nu lämnar vi löven hemma

Nu snart är vi tillbaka på Antigua, Fredrik flyger faktiskt redan imorgon måndag och börjar göra i ordning båten som stått på land i 6 månader, och Jeanette kommer efter om en vecka.

Vi har ändrat lite i våra planer. Eftersom Jeanettes mamma håller på att komma igen efter en stroke så kommer Jeanette att flyga lite fram och tillbaka. Det är som de säger ”Sailing plans are written in the sand at low tide”.

Så det blir ett mellanår i för oss Karibien och vi flyttar våra planer på att segla upp för USAs östkust på framtiden. Vi har ju några karibiska öar kvar att besöka och vi kan ta god tid på oss. I skrivande stund håller vi på att läsa in oss på Kuba som vi tycker låter spännande!

Vi kommer hem och firar jul och nyår och sedan fortsätter vi norröver längs Leeward Islands. Eftersom vi kommer att följa i orkanernas spår upp bland öarna tror vi att det kommer bli en del spännande och intressanta rapporter.

Jeanette & Fredrik