Öluffning i Galicien

Efter Muros mötte vi upp med Lotta och Mads igen på Looma IV för att besöka de Atlantiska nationalparksöarna. Vi hade båda sökt navigations- och ankringstillstånd och fått dem på ett par dagar per e-post, mycket smidigt!

Vi började med Islas Salvora den minsta ön och som Fanco gav bort till en privatfamilj och de fiskarfamiljer som då bodde på ön fick ta sitt pick och pack och flytta. Numera ägs ön av spanska staten.

islas-salvora

Islas Salvora

Därefter gick färden vidare till Isla Ons,  den mellersta av öarna både när det gäller storlek och dess placering.

isla-ons

Isla Ons

Vi gjorde ett enklare strandhugg innan vi gick vidare in i Ria Pontevedra för att sova en natt i Sanxenxo och sedan längst in i rian till den lilla byn Combarro känd för sina hórreros i granit (i dem förvarades säd i skydd från djuren). I Dalarna kallar vi dem för härbre, men de är inte i granit och rikt utsmyckade med kors och dylikt. Hórreros såg mer ut som gravar för någon prominent person.

horreros

Hórreros

horreros-2

En till hórrero

Sedan var det dags för den sista och största av öarna Islas Cies och där vi gjorde det obligatoriska fyrbesöket.

islas-cies

Utsikt från fyren på Islas Cies

islas-cies-2

Turistfällan på Islas Cies

Där tillbringade vi en rullig natt för ankare vid öns långa sandstrand tillsammans med Looma IV och den tyska båten Lady Sunshine, ett ungt par som är ute och seglar med sina två små barn, den äldsta är 2,5 år. Wow, vilka tappra människor! På Islas Cies fick vi även vårt andra tullbesök, alltid lika spännande.

islas-cies-3

Ankringsplats på Islas Cies

Dagen efter gav vi oss av till Cangas och där tog vi färjan över till den större staden Vigo på jakt efter en Mac-reparatör, eftersom min dator är helt död och vägrar starta! Vi hittade en, men de behövde 5 dagar på sig, så det får bli i Lissabon i stället.

Avsked är alltid svåra, men vi lyckades lämna Lotta och Mads kvar i Cangas utan att fälla tårar. Vi har olika agendor, men hoppas på att träffa Looma längre fram.

looma-collection

Våra nya armband från Looma Collection

Vi seglade till Baiona. Här finns  bl a en vacker gammal stadsdel och en mycket lång strandpromenad samt en replika av Columbus skepp Pinta. Det kommer ett Columbus specialinlägg med film och allt!

Det som förvånat mig med den spanska atlantkusten är att det finns så många och så mycket finare sandstränder än vad trott, men vattnet är nog varmare i Medelhavet.

Nu lämnar vi Spanien och sätter segel och styr mot Portugal.

Costa da Morte

På kartan kan ni se de platser vi besökt längs Costa da Morte (dödens kust) Galiciens Atlantkust, namnet har den fått för att här har många skepp förlist genom tiderna.

Vi börjar i À Coruña en stad med 250 000 invånare med mottot ”Staden där ingen är en främling”  och vi kände oss verkligen välkomna överallt.

_dsc0186

Mysiga gränder i gamla stan – Coruña

_dsc0192

Stadshuset på Maria Pita torget – Coruña

_dsc0150

Design cykelställ i Coruña

_dsc0159

Paseo Maritime – strandpromenad på nästan en mil i Coruña

_dsc0167

En av flera fina stränder i Coruña

_dsc0251

Torre de Hércules är ett antikt romerskt fyrtorn från ca år 100 

Tillsammans med båtarna Milvina, Sisu, Jarana och Zulu Warrior från OCC (Ocean Crusing Club) har vi helt odramatiskt tagit oss ner längs Costa da Morte. Fösta stoppet efter Coruña blev den lilla fiskestaden Camariñas också känt för sina knypplade spetsar. Vi tog en långpromenad (med betoning på lång) tillsammans med OCC-gänget till Faro (fyr)  Vilan. Det var skönt att sträcka på benen, men långt, så dryck och mat smakade extra gott denna kväll.

_dsc0285

Faro Vilan

_dsc0277

En del av besättningarna på Sisu, Bushpoint, Milvina och Zulu Warrior

Nästa stopp var Cabo Finisterre eller världens ände som Romarna trodde. Cabo Finisterre är slutstationen för många pilgrimer, då har de gått ytterligare 90 km från Santiago de Campostela. En relativt ny tradition är att de bränner sina kläder och skor vid Cabo Finisterres fyr dock såg vi inga rester av brända kläder bara kvarlämnade skor. Vi ankrade också denna natt och det är härlig att som omväxling ligga för ankare. I Fisterra (som staden heter)  fick vi vara med om vår första ”pot luck” som seglare. Våra OCC-vänner kom över till vår båt med olika maträtter och dryck och det blev lyckat och gott! Just när vi var i Fisterra pågick en fiesta med ett band som spelad på torget från tiotiden på kvällen till 04:30 morgonen därpå. Jag kan intyga att ljud fortplantar sig mycket bra på vattnet! Trötta kastade vi loss och styrde mot Muros och motorerade även denna dag. Vi har haft liten eller ingen vind sedan Coruña.

_dsc0307

Cabo Finisterre fyr

_dsc0315

Vid korset ligger skor och i bakgrunden syns Zulu Warrior (yttepytte liten)

Nu är vi i Muros och här bor drygt 9000 personer, staden är liten och mysig med en gammal del där det bl a finns ett stenkors från mitten av 1400-talet. Fiske är betydande liksom turismen och här blir vi i en natt till. Idag har vi haft pysseldag och eftersom det regnar ute kan vi unna oss att ta det lugnt. Men när det blir uppehåll är det motionsdags!

Imorgon lämnar vi OCC-gänget för en tid och sammanstrålar med Looma IV och tillsammans ska vi besöka nationalparks öarna strax söder ut.

För alla filmälskare så finns det en film från Santiago de Campostela, men wi-fi är tyvärr inte tillräckligt snabbt men så fort vi har snabbare wi-fi kommer den – så håll ut!