Välkommen tillbaka – nu far vi vidare! På Smeerenburgodden fick vi så se valrossar som låg och fläkte sig på stranden och det kändes nästan som ett gäng ungdomar som låg utslagna på stranden efter en hård festkväll. Annars gjorde de inte mycket väsen av sig, de låg mest och snarkade och frustade och några tog sig ett svalkande dopp.

Vi hade nästan misströstat lite när det gäller isbjörn! För vi hade träffade flera som nästan höjde på ögonbrynen att vi inte sett isbjörn ännu, det kändes nästan som att de retades med oss. Vi tänkte att antigen skojar de eller så har vi fått isbjörnsfrossa och inte lyckas se några.

Men plötsligt så händer det! Vi hör några mindre båtar på radion (VHF) som säger sig ha sett isbjörn på Ytre Norskøya dagen innan. Vi är på väg åt det hållet och har bar några sjömil kvar… Så äntligen lyckas vi få se isbjörn och dessutom är det en hona med sin lilla kubb.

Det var på tryggt avstånd och vi var på båten och det var en vacker upplevelse att se henne gå sakta upp för berget med sin lilla kubb släntrande efter.

Glaciärer har vi konsumerat i mängder och det känns nästan att var och varannan vik har en glaciär och den ena större än den andra. Det är kanske inte så konstigt eftersom 59% av Svalbard är täckt av is och det finns fler än 2650 glaciärer. Men vi kan också se tydligt att de varit ännu större för inte allt för många år sedan.

Nu kan man ju tro att det ska vara kallt så här lång norrut, bara 110 mil till Nordpolen. Men faktum är att medeltemperaturen januari till mars är -6°, och juni till september 0-6°.

Det som vi hade stor glädje av var den permanenta midnattssolen som är mellan mitten av april till mitten av augusti, det gjorde att vi kunde segla närsomhelst på dygnet och hålla koll på flytande isbitar och komma fram till ankringsplatsen i fullt dagsljus dygnet runt! Fast det vore lite kul att komma tillbaka hit på vintern när det är polarnatt natt, då solen inte når over horisonten 28/10 – 14/2!

Runt omkring på Svalbard finns det flera cabins (små, små enkla stugor) att övernatta eller söka skydd i. De ser inte mycket ut för världen men vi kan tänka oss att de väl kan fylla sin funktion och några av dem har fått spektakulära namn vad sägs om Lloyd’s Hotell och Texas Bar. Som du ser på bilderna är det enkla hus och varken hotell eller bar! För sådan finns bara i Longyearbyen och på platserna för de nedlagda ryska gruvorna i Pyramiden och Barentsburg, allt i Isfjorden och förstås på lördagar på Mellagret i Ny-Ålesund!

Det är bara i Longyearbyen man kan handla mat och proviantera för den tid man tänkt segla runt på Svalbard.

Jeanette & Fredrik

Virgohamna på Danskön var ett av våra stora mål och vad är det som är speciellt med Virgohamna då? Jo det var här från Ingenjör Salomon August Andrée 1897 startade sin vådliga färd med luftballongen ÖRNEN i sin iver att bli först till Nordpolen. Planen var enkel man skulle flyga över Nordpolen och släppa ner den svenska fanan.  Nu var han ju inte ensam utan Nils Strindberg och Kurt Frænkel vår med och delades han öde.

Huset som Andrée Expeditionen använde i Virgohamna hade Lord Arnold Pike byggt och övervintrat i 1888 och blev därmed den första privatpersonen som övervintrade på Svalbard.

I dag betraktas Virgohamna som ett utomhus museum och för att gå iland krävs ett särskilt tillstånd från Sysselmesteren på Svalbard. Det är visserligen inte mycket som står upp utan det är mest en massa lämningar på marken. Vi var där en vindstilla dag med en lite lätt dimma och det bidrog mycket till stämningen och vi måste säga att blev tagna av stundens allvar. Det är lätt att bli påverkad av denna tragiska historia för det finns mycket dokumenterat eftersom deras kvarlevor och gedigen dokumentation hittas av en slump på Vitön 33 år senare. Andrée, Strindberg och Frænkel fördes hem och begravdes den 5 oktober 1930 på Norra begravningsplatsen, Stockholm.

Vi har lyssnat på Bea Uusmas bok min ”Expeditionen – Min Kärlekshistoria” och har blivit fascinerade av denna historia. Vi rekommenderar starkt den och gärna som ljudbok då det är författaren själv som läser. Om Matti nu läser detta vill vi rikta ett särskilt tack till dig för detta fantastiska boktips som vi nu rekommenderar vidare.

En sak är säkert vi kommer planera in ett besök på Andréemuseet i Gränna.

Jeanette & Fredrik

Det första riktiga stoppet var Ny-Ålesund och det är en gammal norsk gruvby som startades 1916 av King Bay Kull Compani AS, med huvudkontor i Ålesund. 1962 lades kolbrytningen ned efter ett antal tragiska olyckor och sedan dess har Ny-Ålesund utvecklats till en Arktisk forskningsstation. Idag bedrivs forskning året runt med fokus på klimat och miljö med cirka 50 boende på vintern och 150 på sommaren. NASA skjuter t o m upp raketer härifrån. Det är världens nordligaste bosättning och vi talar bosättning för det finns ingen livsmedelsbutik utan de får sina förnödenheter med tisdagsbåten.

Det är en mycket speciellt miljö här uppe och de som jobbar här kan bara förlänga sina kontrakt upp till 4 år sedan får de inte stanna längre. Tänk dig själv att bara ha dag och natt två månader på våren och två månader på hösten. Resten av året är det antingen ljust hela dygnet (midnattssol, 21 april till 21 augusti) och på vintern är det polarnatt dvs natt hela dygnet (28 oktober till 14 februari) en period då solen inte når över horisonten. Kanske det gör något med psyket.

Flyga till Ny-Ålesund kan bara de som jobbar här göra, alla andra måste ta sig hit med båt. Kryssningsfartyg av olika storlek kommer och går hela tiden under sommarsäsongen så kontrasten måste var stor det mörka halvåret.

Vi lyckades angöra Ny-Ålesund när flaggan var hissad och det visade sig att det var Amundsen födelsedag. Visserligen 16 juli för 150 år sedan men ändå häftigt eftersom det var härifrån han härifrån han lyfte med luftskeppet NORGE 1926. Därmed blev han först att flyga över Nordpolen tillsammans med Nobile och Ellsworth. Förankringsmasten för luftskeppet står fortfarande och pekar rakt upp i himlen.

Nu kommer vi till det tragiska i Amundsen historien och det är att 1928 vill Nobile göra om bravaden själv med luftskeppet ITALIA. Det lyckas han med, men kraschar på isen på tillbakavägen och ett stort räddningsuppdrag dras igång. Varpå Amundsen sätter sig i ett flygplan upp till Svalbard för att hjälpa till med sökandet men flygplanet kommer aldrig fram till Svalbard.

Amundsen är kanske mest känd för att ha varit först genom Nordväst passagen dvs på ovansidan av Kanada och över på andra sidan med sitt skepp GJÖA 1903-1906.

En nyhet för oss var att detta var 25 år efter att Nordenskiöld tog sig genom Nordost passagen. Idag anser man nog att Nordväst passagen är enklare i alla fall för oss med segelbåtar, antagligen var isförhållanden annorlunda för drygt 100 år sedan.

På andra sidan fjorden, sett från Ny-Ålesund, ligger New London som har en intressant men kort historia. 1920-talet startades här brytning av rosa marmor. Det byggdes upp en rejäl infrastruktur med hus, järnväg och lastkran för att frakta och lasta de rosa marmorskivorna på båtar. Sedan visade det sig att när skivorna kom söder över, och fick mer behagliga temperaturer omkring sig, så sprack de flesta och stenbrytningen lades ned.

Så avslutar vi detta inlägg med bilder glaciär bilder. Lilliehöökbreen.

Nu tror vi oss se ett väderfönster till fastlands Norge, så nu kastar vi loss från Longyearbyen och går söderut. Vår datasupport, syster Jessica, håller ställningar.

Jeanette & Fredrik