Vad tyckte vi då om Kuba?

Vad trycke vi då om Kuba? Det är igen enkel fråga att svara på eftersom att vi är otroligt dubbla i våra känslor.

Det var inte bara i fordonsväg som det var stora kontraster

Vi ville åka till Kuba för att uppleva landet innan det öppnades upp för mycket och som vi trodde skulle bli alltför ”amerikaniserat” på kort tid. Kuba ligger ju väldigt nära USA, det är bara 90 sjömil till Key West. Så att det skulle komma många amerikaner till Kuba när relationerna länderna emellan började tina upp under President Obama var inte så långsökt. Men USA har en ny president och nu är det andra toner i Vita Huset.

Vi kan dock avliva myten att amerikaner inte kan åka till Kuba sedan Trump skruvade åt tumskruvana. Vi träffade flera amerikaner här och de förklarande att det är inga problem, det går bara färre flyg mellan USA och Kuba. Amerikanska flygbolag får bara flyga till Havanna enligt Trumps nya bestämmelser. Han har även tagit bort några anledningar på det dokument amerikaner måste fylla i och ange skäl till varför de ska besöka Kuba. Den populäraste anledning finns fortfarande kvar ”Support the Cuban People”. Det betyder att åka att bo på de statliga ”all inclusive” turistanläggningarna är inget alternativ. Det tycker vi å andra sidan inte heller, vi tycker att man ska bo på de privata alternativen, Casa Particular”.

Vackert men förfallet

Kubanerna vi träffade, utan undantag, var vänliga, trevliga, öppna och glada, så vi gillar kubanerna! De är snillrika, uppfinnesrika och kan koka soppa på en spik, så fulla av egna resurser att de vore en stor tillgång för vilket land som helst! När vi nu sett landet och fått massor av information och läst oss till mer information, så känner vi med kubanerna och tror att något kommer eller måste ske, för som det är nu är det ohållbart. Den klasskillnad som revolutionen skulle göra slut på verkar nu finnas igen på Kuba! Revolutionen skulle ge varje människa lika värde, rasism utrotas och det känns det som att de har de lyckas med.

Det är fri sjukvård och fri skolgång på Kuba och precis som hos oss i Sverige är betyg avgörande för universitetsstudier. En av Fidels missioner vara bl a att utrota analfabetismen vilket han gjorde på bara några år, fantastiskt bedrift. Vi upplevde kubanerna som välutbildade och många gånger upplevde vi dem som om de vore européer. Vi tyckte nog också att mer eller mindre alla vuxna hade en mobiltelefon som de var klistrade vid på samma sätt som vi ser i Sverige. Vi tror det var 2008 som kubanerna fick köpa mobiler och sedan dess har internet vuxit mycket. I varje stad finns ett centralt torg som ofta hade hot spot där vi kunde använda våra skrap kort och komma ut på internet, 1 CUC för 1 timme.

Att sjukvården är fri visste vi, men många kubaner berättade att betalar du läkaren på sidan om så får du förtur och du kan också få tillgång till mediciner med en slant på sidan, förfärligt tycker vi, förstås. Sedan är det ju den låga lönen som gör att läkare och lärare slutar och jobbar med turister istället, vilket sänker nivån på omvårdnad och utbildning.

Det vi skriver kan kanske uppfattas som negativt, men det har varit otroligt intressant, spännande, utvecklande och roligt att resa runt i detta vackra land och träffat alla härliga människor. Vi har i dag en helt annan syn på Kuba och kommer med spänning följa utvecklingen i landet.

Vi vill understryka att vi absolut inte ångrar att vi åkte till Kuba, men det var tungt att resa runt, intrycken så många och så mycket intryck som kom i konflikt med varandra, eller hur man nu ska beskriva det.

Vi kan inte förstå hur det bördiga landskapet inte producerar ”mat” till befolkningen så att de slipper importera. Att Kuba år 2018 t o m importerade socker är för oss en gåta. Kuba importerar kyckling från USA, USAs embargo gäller inte mat, men vi förstår inte varför de inte göder upp sina egna kycklingar, en man svarade att de inte har mat att föda upp kycklingar. Hur kommer det sig att Kuba inte gjort sig självförsörjande?

Vad vi läst oss till och kubaner har berättat är att Sovjet och Kuba hade handelsutbyte, USA hade ju satt embargo på Kuba. Så när Sovjetunionen föll, föll även Kuba. 1990 gick Kuba in i vad man kallade ”special period i fredstid”, det blev brist på allt under säkert 4 år och den vanlige kubanen förlorade 30% av sin kroppsvikt. Handelsutbytet med Sovjetunionen betydde alltså väldigt mycket för Kuba, de var mer eller mindre beroende av Sovjet för att få det att gå runt.

Flera Kubaner har sagt till oss att de trodde att det skulle bli bättre efter Fidels bortgång, men att det blev värre när Raul tog över. Nu kanske du är påläst och vet att Raul inte är president längre utan att det är Diaz, men enligt dem vi pratat med är han bara en nickedocka och det är Raul som fortfarande bestämmer. Om detta stämmer vet vi naturligtvis inte, men det är intressanta tankar. Folket på gatan verkar även ha uppfattningen att de styrande lever på en helt annan nivå en folket. De styrande bor i fina hus, i fina kvarter, äter gott och reser utomlands vet de att berätta.

Fidels mycket enkla grav
Det finns inga statyer av Fidel på Kuba

En annan sak som förbryllar oss är kostnaderna. Det är inte speciellt billigt att resa runt i Kuba. Staten bestämmer prisnivåerna genom sin kontroll och skatter. Det märkliga uppstår när man jämför med den genomsnittliga statsanställda kubanska månadslönen som ligger på ca 40 CUC = 400 SEK (1 CUC = 0,95 USD).

När vi reste runt bodde vi på sk Casa Paticular det är ungefär som bed & breakfast och rummen hyrs ut av privatpersoner, de kan ha ett eller flera rum för uthyrning. Prisnivån ligger runt 30 CUC + 5 CUC för frukost vilket vi naturligtvis har råd med, men i förhållande till en statsanställd kubans månadslön blir det skevt. De vi pratade med som serverar på de privata restaurangerna tjänar 20 CUC/månad plus dricks och vi kan nog säga att vi inte ätit en middag under en och en halv månadslön. Våra 19 dagar i Hemingway Marina kostade oss ungefär 2,5 statsanställda kubanska årslöner. Det måste bli lite skevt även för dem som jobbar där.

Det är inte undra på att kubanen ställer sig frågan vad gör staten med alla pengar som turisterna drar in till landet. Vi vet inte exakt hur många turister det kommer till Kuba men det är många. Innan den amerikanska turismen minskade hörde vi en siffra på 5 miljoner.

Flera gånger har vi fått frågan om vi har bläckpennor men tyvärr hade vi inte några med oss. Vi tog med tandkräm, tandborstar och tvål som blev mycket uppskattade gåvor.

Vi har funderat på detta med bläckpennor… sedan fick vi reda på att när det är allmänna val så får de bara göra kryssen på valsedeln med blyertspenna. Anledningen till detta kan man ju fundera på, men att översvämma Kuba men bläckpennor kanske vore en bra markering.

Om vi fick frågan – Vad tycker ni, ska vi åka till Kuba? Vi skulle svara JA, för vi gillar Kuba och det är ett spännande, vackert land och kubanerna är så trevliga. Vi skulle också säga att åk inte till de statliga ”all inclusive” ställena utan stöd det privata. MEN var beredd på att bli påverkad och vi är inte säkra på att Kuba är för alla.

Jeanette & Fredrik

One thought on “Vad tyckte vi då om Kuba?

Lämna ett svar till Sofia Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.