Kära återseenden

Nu blir det ett inlägg med många person- och båtnamn och i ”långseglarvärlden” kallar vi ju varandra ofta med båtnamn. Denna värld är ju ganska liten så vi tror att de seglare som läser inlägget kanske kommer känna igen flera av dem vi skriver om.

Den historieintresserade får vänta ett tag till för här i Portsmouth, där vi nu är, finns så mycket historia.

Genom åren har vi seglat med och lärt känna flera brittiska båtar och tack vare covid är flera besättningar på hemmaplan. Deras båtar befinner sig på andra sidan jorden och med stängda gränser blir de strandsatta på hemma, inte så roligt för dem men desto roligare för oss!

Det drog i gång direkt med att Fiona och Steve från båten ”Supertramp” tog bilen ner till Lymington och tillbringade några dagar med oss och det blev ett kärt återseende.

Fiona och Steve ”Supertramp”
Traditioner består – rom och mexican train domino

På söndagen gjorde vi en bilutflykt i New Forest med Angela och John från båten ”Galadriel” och dagen avslutades med en traditionsenlig Sunday Roast med Yorkshire pudding på en brittisk pub.

Angela och John ”Galadriel”
Sunday Roast

Därefter kastade vi loss från Lymington för att under några dagar upptäcka the Solent, klassiska brittiska seglingsvatten. Ett stopp i Beaulieu River (Bucklers Hard) och naturligtvis var en tilläggning i seglingsmeckat COWES ett måste och därefter gick vi vidare till Portsmouth.

Ingen värme här inte
Kallt igen på the Solent
COWES seglingsmecka

Fiona och Steve på ”Supertramp” tyckte det var så trevligt sist så de tog bilen ner till oss igen, så kul! I Portsmouth håller Suzanne och David  från båten ”Suzie Too” till och Ann och från båten ”Tourterelle” var inte långt borta. Ni som har hängt med vet att ”Tourterelle” är en systerbåt till gamla Bushpoint.

Eftersom det drog ihop sig till första advent och Jeanette har ett förflutet som glöggmakerska så ville vi naturligtvis blanda glögg. I England har de något som kallas för mulled wine (kryddat vin ) och tar man detta, häller i rejält med portvin och rom så får man en riktigt bra glögg! Pepparkakorna hade vi säkrat redan på IKEA i Frankrike och vi kan meddela att Stilton fungerar lika bra som ädelost på pepparkakor. Det blev en mycket lyckad första advent.

Alex har kontor i marinan
Suzanne och David ”Suzie Too” och Fiona och Steve ”Supertramp”
Ian och Ann ”Tourterelle” (sköldpadda) ”Supertramp” igen
Pub lunch igen

Så slutligen, stormen Arwen som drog över England, vi låg skyddat och det tjöt i riggen, så ingen fara för oss, det var mycket värre för dem norrut, men det vet du säkert.

Jeanette & Fredrik

Över kanalen

I vårt senaste inlägg var vi klara med Guernsey, men innan vi lämnar ön helt vill vi dela med oss av några saker vi lärde oss där. Guernsey är en liten ö där du tar bussen runt hela ön på dryga timmen, vilket är ett bra sätt att få en överblick över ön där det bor 67 000 personer. Bostadsmarknaden är uppdelat i två, en del som inte vem som helt får köpa utan personen måste vara kvalificerad som tex vara född på ön eller åtminstone ha minst en förälder som är född på ön. Sedan finns den öppna marknaden, där får vem som helst köpa. Eftersom Guernsey är ett sk. skatteparadis så förstår du att huspriserna är höga på den öppna marknaden men detta system gör att det finns bostäder att köpa för lokalbefolkningen. Vi hörde att det kan var 5 gångers skillnad.

Det lilla kapellet på Guernsey (The Little Chapel)
Tänk vad fint man kan göra av porslinsskärvor

Guernsey tillhör England på ett sätt, men ändå inte på ett annat. Guernsey är en så kallad kronbesittning med eget skattesystem, de har även mynträtt dvs egna pengar, men vanliga engelska pund fungerar fint. Dock bör du titta igenom sedlarna innan du åker därifrån så att du bara har engelska pund med dig när du åker annars får du gå till banken och växla in dem när du kommer till England.

Lite kuriosa
Historiskt har kanalöarna tillhört Normandie och där växte Vilhelm Erövraren upp och blev sedermera kung, han var förövrigt en vikingaättling. Vid slaget om Hastings 1066 blev han också kung över England, men år 1205 tog Frankrike tillbaka Normandie. Kanalöarna förblev dock brittiska och är så än idag fast öarna ligger så nära det franska fastlandet att man kan se det.

För oss svenskar kanske det är lite intressant att JamesSaumarez (1757-1836) kommer från Guernsey eftersom han sägs var inblandad Bernadotte hamnade på tronen. Saumarez var i Sverige under Napoleonkrigen.

Ett modernare kuriosa är att Specsavers startades på Guernsey 1984 av två pensionerade optiker som sålt sina butiker på fastlandet och ville ha något att göra.

Vi kan även bjuda på ett boktips ”Guernseys litteratur-och potatisskalspajssällskap” boken handlar om den tyska ockupationen av Guernsey under andra världskriget (1940-1945).  Du som tycker om historia kommer gilla boken och man kan ju lära sig att göra en potatisskalspaj.

Elcyklarna börjar bli ganska häftiga
På Remembrance day sköts det salut från Castle Cornet, vill du veta vad Remembrance day är klicka då på länken https://www.bbc.co.uk/newsround/15492752
Den seglande tandläkaren kom förbi och vinkade hej då.

Dagen efter det sista inlägget motorerade vi ca 20 distans till Alderney där vi vandrade runt under en dag och på den här lilla ön bor det bara 2400 personer.

Rullig ankring på Alderney
Landstigning
Vackert och spännande att upptäcka Alderney
Tysk spaningsstation från ockupationen

Det blev ett kort besök för vi fick perfekta vindar för en kanalkorsning. Med 7-9 m/s och en vind vinkel på 100-120 grader blev det en mycket behaglig kanalfärd och med AIS är det inga större problem att korsa de stora farlederna som går i Engelska kanalen.

Eftersom vi var incheckade och ”covidklara” på Guernsey var det bara att åka rakt in i UK. Vårt första stopp var Lymington och välkomstkommittén stod nästan på kajen, men mer om det nästa gång.

Jeanette & Fredrik

Fulla tankar

En av anledningarna till att vi seglade till Guernsey var att fylla på diesel och den andra var att hälsa på Jill och Tony från båten Nychea som vi seglade med för ett par år sedan. Det skulle visa sig vara en lyckad kombo.

På Guernsey gällde självtest
Jill och Tony bjöd på middag

För dig som inte behöver tanka eller känner Jill och Tony kan det finnas andra anledningar att besöka Guernsey och du kommer vara i gott sällskap med dem som varit här före dig.

Sensommaren 1883 kom Renoir till ön och målade minst 15 verk, några av dem kunde vi se på en promenadrunda i hans fotspår. På fem olika platser fanns en ram genom vilken vi kunde se vad Renoir såg när han målade. Ja, lite förändrat var det förstås. Solen tittade fram lagom som vi gick konstrundan och vi blev förvånade över hur bra den var och att tavlans motiv kunde ses så bra genom ramen, bredvid fanns en bild på tavlan.

I Renoirs fotspår

En annan besökare som också varit här och skapat är Victor Hugo. Under de 15 år han bodde på Guernsey skrev han bl a klart ”Les Miserables” och ”Toiler of the sea” som enligt ryktet ska bli film och spelas in här.

Mysstund med mr Hugo

Mellan åren 1940-45 var Guernsey ockuperat av Tyskland och det var förstås en mycket mörk tid. De visste att Tyskland skulle invadera ön och England insåg att det skulle krävas för stor insats i människoliv och material att försvara ön, och mest troligt skulle det ändå misslyckas. Den engelska militären drog sig bort från ön och nästan alla barn evakuerades till England och många utan sina föräldrar. Tyskarna kunde alltså inta ön utan en blodig kamp, men dessvärre misstogs raden av lastbilar i hamnen, lastade med tomater, för militärfordon och bombades från luften varav 42 människor miste livet.

Att göra motstånd på denna lilla ö var mycket svårt men en sak de gjorde för att jäklas med tyskarna, var att flytta runt på gatuskyltarna så till slut målade tyskarna egna nummer och namn på husen. Under ockupationen var det ont om mat på Guernsey och ransonering på det mesta. Köttransonen var så liten att det inte ens var någon mening med att laga något med den. Istället kom köttlotteriet i gång vilket betydde att de lottade ut större köttbitar så att i alla fall någon kunde få sig en rejäl köttmiddag. Denna tradition pågår än i dag, varje fredag på öns pubar och klubbar är det ett köttlotteri och förstås ”happy hour”!

Stadsvandring med guide
Målad tysk gatuskylt röd sjua
Kortast avstånd mellan pub och kyrka, någon form av Guinness rekord
Nyckeln till tornet fick vi låna på museet
99 trappsteg inne i tornet gav fin utsikt
Vår marina, vi ligger i mitten
Fick oss att tänka på Göta kanal -vem drog ur proppen?

Nummerplåtarna på bilarna är också en intressant historia. Det är bara siffror och nummerplåtarna följer ägaren och inte bilen, vilket betyder att du kan sälja din nummerplåt.

2015 såldes nummerplåten 007 för 240 000 pund alltså i runda slängar 2,5 miljoner SEK och vad köparen hade för bil får du gissa, en ledtråd är A.

Har man en Ferrari 488 måste man ju ha rätt nummer

Hur var det då med tankningen? På sjömacken kostade dieseln 0,70 pund men om man, som vi, skulle tanka lite mer kan en tankbil beställas för att komma ner ytterligare i pris. Vi hade dessutom en sådan tur att Jills och Tonys son, Paddy, jobbar med maskinuthyrning och vi fick tanka genom hans konto och det gjorde att vi kom ner till 0,58 pund per liter (6,80 SEK) vilket vi är tacksamma för!

Vår tankbil

Även OCC (Ocean Cruising Club) flaggan har kommit till sin rätt. En dag knackade det på skrovet och där stod en kille som sett OOC flaggan och ville presentera sig eftersom han också var OCC medlem. Det blev en pubkväll tillsammans med honom och hans fru och det visade sig att de är en tysk barnfamilj som skulle ut på långsegling 2016. Men när de kom till Alderney ( grannön) så var ön i behov av tandläkare vilket de båda är, så långseglingsplanerna sköts fram ett par år. 2018 var det dags för två år på oceanerna med tre små barn, vi betonar tre små, och efter 25 000 sjömil återkom de till Guernsey sommaren 2020, med allt vad det innebar med Covid!

De seglande tandläkarna
Hungrig deltagare i köttlotteriet (ingen vinst)

Till veckan tänkte vi gå upp till Alderney som bara är några timmar bort om man prickar tidvattnet rätt. Därefter hoppas vi på vindar för att korsa Engelska kanalen.

Jeanette & Fredrik