Så nu är vi tillbaka där vi började i Karibien, nämligen i Rodney Bay. Vi vände på Grenada och på vägen upp återbesökte vi några favoriter. Men vi gjorde också en ny bekantskap och det var Petite Saint Vincent. Den ligger strax utanför Union Island och är en privat ö med en semester resort. Alldeles i närheten ligger kanske den mest fotograferade ön i detta område, Mopion Island som är en ytte pytte liten sandö med bara ett parasoll.

Sedan blev det naturligtvis ett stopp på Tobago Cays igen och denna gång var det helt vindstilla. Så det blev mycket snorkling ute på revet och det var som att simma i ett akvarium.

Ett annat ställe som vi gillar är Marigot Bay och där ingår hotellets alla faciliteter i hamnavgiften. Vi passade på att gymma och bada i poolen och eftersom de har ett mycket bra Wi-Fi så har vi tittat på ”På Spåret” på SVT Play.

Här i Rodney Bay har vi roat oss med att städa och byta toalettpump, det senare är ett ganska regelbundet jobb som vi gör ca varannan månad och rensar samtidigt rören med ”white vinegar” som är 5%-ig ättika och rören blir som nya.

Sedan har vi även umgåtts med Litsmars som också de är från Resarö. De korsade Atlanten 2012 och sedan sommaren 2016 är deras båt i hemmahamn. Nu är de här på semester och återser några av sina favoritöar.

Efter närmare 3 månader i Windward Islands är det så dags för oss att lämna och gå till Leeward Island. Vi ska bara göra ett snabbt provianteringsstopp på Martinique sedan vidare till Dominica där Leeward börjar.

Jeanette & Fredrik

Grenada blir vår sydligaste ö för denna gång och nu är det dags att vända norr ut. Vi har bl a ankrat i Prickly Bay som är en populär ankringsvik och där finns ett stort seglingscomunity. De har ett radionät som sänder varje morgon på VHF kanal 66 och där avhandlas olika saker t ex hälsas nyanlända båtar välkomna och de som ger sig av har möjlighet att säga hejdå via radion. En morgon höll vi på att sätta kaffet i halsen för det var en båt som ville säga hej då, för nu var det dags att röra på sig – efter 8 år!

 I Prickly Bay har vi umgåtts med våra kanadensiska OCC- (Ocean Cruising Club) kompisar Helen och Niel på Milvina och vår estniske ensamseglare Arno dök upp som gubben i lådan. Honom har vi inte sett sedan Cascais i Portugal, så nu har vi en inbjudan till Estland i höst. Arno dök upp när vi satt och småpratade med Monika och Tommy på Sunbeam och dem har vi inte sett sedan Lanzarote. Så du förstår att även seglingsvärlden är liten.

Grenada har varit både en fransk och engelsk koloni och så sent som 1974 blev de självständiga från England. På Grenada bor det 110 000 personer och ön är den största inom Windward Islands. Vi ville se så mycket som möjligt av ön så vi hyrde bil och såg oss omkring.

Under två dagar körde runt på ön i två olika bilar. Vår första hyrbil hade lite jobbigt i uppförsbackarna och när det var riktigt brant kunde vi gått fortare, så vi var tvungna att byta till en som det var lite mer sprutt i, och den var något gungig eftersom stötdämpana bak hade sett sina bästa dagar. På Grenada är det vänstertrafik och vägarna är krokiga och med många potthål, vägren består oftast av ett väldigt smalt och djupt dike eller ett stup. Grenadierna kör som biltjuvar, de tutar och kör om både i kurvor och i uppförsbackar. Detta i kombination med vänstertrafik ger en viss puls höjning för både förare och passagerare

Vi var naturligtvis tvungna att besöka Fort Fredrik fast det var inte speciellt mycket att se men vi fick en bra utsikt över huvudstaden St George. Vår guide Alice in Wonderland berättade bl a om orkanen Ivan som orsakade mycket stor förödelse år 2004. 80% av Grenadas infrastruktur ödelades, kryddindustrin och turistnäringen drabbades hårt och 90% av alla hus förstördes. 300 fångar flydde när fängelset från 1800-talet kollapsade, men efter 14 dagar återvända samtliga fångar frivillig.  De insåg att de hade bättre möjligheter att överleva i fängelset eftersom man där har självhushållning. Vi gjorde även en hike till Concord Falls och tog oss fram till det övre fallet och det finns dokumenterat i filmen nedan.

Och till sist var vi på chokladprovning på Belmont Estate.

Men först börjar vi med en världspremiär ”film time” på engelska.

 

Våra brittiska vänner, Mandy och Frank på Infinity B seglar svenskt, en 46 fots Najad som de hämtade i Henån, och under den senaste veckan har vi seglat och druckit afternoon tea tillsammans. De (och vi) är förvånade över hur många svenska båtar vi stöter på hela tiden. Lägger vi sedan till de norska och danska båtarna så tror de att hela Skandinavien är här och seglar. I förhållande till storleken på våra länder så har de helt klart rätt, vi är många som är ute och seglar.

Vi har promenerat runt på de flesta öar vi besökt, vi tycker det är ett bra sätt, om än varmt och svettigt, att bekanta sig med öarna.

På Tobago Cays upplevde vi hur det är att ligga för ankare i 10-15 m/s utan skydd från någon ö och endast ett rev som bryter Atlantens vågor. Vi sover i fören och där lät det som att vi var ute och seglar när vattnet forsade runt fören. Men det är bara att lita på ankaret och sova gott, vi har fuskat lite och använt appen ”Drag Queen” för att sova tryggt (ankarlarm som larmar om vi flyttar oss i förhållande var vi ankrade). Vårt ankarsegel har även fått visa vad det går för och vi måste faktiskt ge det högsta betyg. Nu när vi har ankrat i så här pass stark och ostörd vind har vi legat otroligt stilla vad det gäller att svinga på ankaret och ankarseglet har även stoppat det eventuella rullande som uppstår. En annan sak som också är bra med att ankra i mycket vind är att vindgeneratorn har levererat, så vi har fulla batterier hela tiden!

Windward Islands (Lovartöarna) – Martinique till Grenada
Tittar man på kartan ligger Karibien som i en båge från Florida i norr till Venezuela i söder, och Windward Islands ligger i den södra delen och här har vi tillbringat två månader. Att segla bland Windward Islands är en dröm, öarna ligger nära varandra och det blåser alltid från öster så det går att segla både söder och norr ut med vinden in från ”rätt håll”.

Martinique, St Lucia, St Vincent och Grenada är de största av Windward Islands, de har höga berg som fångar molnen och finns det regn i dem så regnar det, och på dessa öar finns det tropisk regnskog och ett frodigt landskap. Det har regnat lite mer eller mindre varje dag sedan vi kom, det gör inte så mycket eftersom det är så varmt, men på natten blir det lite jobbigt eftersom vi vill ha luckan öppen när vi sover.

De många och små öarna som ligger mellan St Vincent och Grenada är torrare än de stora öarna och har fina vita stränder och kristallklart vatten med fina rev att snorkla på.

Lite kort historia – Windward

Den europeiska koloniseringen av Karibien började med Columbus och under många år därefter krigade britter och fransmän om öarna, St Lucia (med invånare) bytte ”ägare” inte mindre än 14 gånger! Plantageägare skapade sig stora förmögenheter på sina sockerplantager där kidnappade slavar från Afrika tvingades att jobba. När slaveriet förbjöds föredrog de flesta fd slavar att inte jobba på plantagerna utan istället försörja sig på fiske och jordbruk.

Martinique, den nordligaste av Windward Islands, var nästan alltid i franska händer och även idag tillhör ön Frankrike och är därmed medlem i EU. St Lucia, St Vincent och Grenada är fd brittiska kolonier och nu självständiga nationer.

Den huvudsakliga sysselsättningen är turism, jordbruk och fisk, just turismen menar de har gjort mycket för öarna de senaste 30 åren. Rom produceras på nästan alla öar och Martinique har en stor Romindustri med smaksatt produkter ”Rhum Agricole”. På kryddön Grenada har de traditionellt odlat muskot och kakao. St Lucia och St Vincent har haft sin tyngdpunkt på bananer som de fått ett bra pris på genom en gynnsam garanti med Storbritannien, men denna blev upphävd eftersom det strider mot EU:s handelspolitik. 

De senaste dagarna har vi varit på ön Carriacou, vi ankrade i Tyrell Bay och gick till Hillsborough och hem tog vi lokaltrafiken, små minivans som far fram och tillbaka och tutar hela tiden. Det är bara att vinka till dem och finns det plats så stannar de och det är bara att klämma in sig, suveränt!

Imorgon lämnar vi Carriacou och seglar ner till Grenada som blir vår sydligaste punkt för denna gång, sedan vänder vi och går norr igen.