Tusen tack för alla kommentarer, det var så roligt att läsa dem!

Igår var vi på prisutdelning men tyvärr blev det inga priser till oss. Det enda vi kan stoltsera med är att vi känner en av pristagarna och det är den snabbaste kvinnliga skepparen; Carina Hammarlund på s/y Ultimo.

Snabbaste kvinnliga skepparen ARC 2016 – Carina Hammarlund på s/y Ultimo.

Vi kom ju in som fjärde båt i vår klass men när handikapp och motortimmar är bortdragna så hamnade vi på 13 plats i vår klass. Den båt som vann vår klass var den vackra 52 fot ketchen ”Peter von Seestermuhe” som vi hade race med ända in på mållinjen. De hade noll motortimmar så vi var chanslösa. Det var en stor blandning av motortimmar i startfältet, vi hade nästan 83 timmar och det var strax över medel.

Vi rundar Pigeon Island

Nu går det undan!

Nöjd och glad besättning som är i mål! (fr vänster: Fredrik, Jeanette, Erik, Fredrik och Tova)

Här kommer lite fakta från ARC 2016
Äldsta skepparen 80 år
Yngsta skepparen 24 år (Solskinn)
Yngsta deltagare född januari 2013
Minsta båt 32 fot (2 st Comfortina 32)
Längsta seglade distans 3300 nm
Flest motortimmar 193 tim

Under några dagar har vi nu umgåtts med familj och seglarvänner och fått olika anekdoter berättade för oss. Årets ARC var som sagt mycket långsamt, passadvindarna hade inte riktigt kommit igång och det resulterade i många motortimmar för de flesta och därmed stor åtgång på diesel. Men ute på havet är man hjälpsam. En båt fick nästan 200 liter diesel av ett handelsfartyg. En ur besättningen på segelbåten filmade manövern och visade oss. Handelsfartyget släppte ner ett fat på 200 liter, som inte var helt fyllt vilket gjorde att det flöt, och så fick segelbåten komma upp på sidan och handelsfartyget slängde över tampen som var fäst till dieselfatet! Därefter bärgade segelbåten fatet med hjälp av fall och bommar så fick de till slut upp fatet och kunde fylla på sina tankar och fortsätta färden mot St Lucia. En annan båt fick diesel av en upphinnande Super Yacht som snällt och vänligt gav dem ett antal dunkar med diesel. De skickade med en hälsning att besättningen ombord på segelbåten kunde lämna tillbaka dunkarna och bjuda på öl i St Lucia eftersom de också var på väg dit.

50 årsfirande
Den 13 december firade vi svåger Fredriks 50 årsdag, tänk att ha fyllt år 13 december hela livet och när man fyller 50 så gör man det på St Lucia. Tillresta föräldrar till båda Fredrikarna var även på plats för att fira födelsedagsbarnet med båtutflykt med Watertaxi som kördes av en Rastaman längs med kusten ner till ”Pitons” två kända berg på St Lucia. Det blev lerbad, vattenfallsdusch, snorkling och en god middag på kvällen. Tal till födelsedagsbarnet hölls med sedvanligt darr på rösten och vi tror att korsa Atlanten och fylla 50 kändes extra eftersom svågerns familj har en marinhistoria i släkten.

Födelsedagsbarnet med dotter, mamma och pappa samt “rastaman” (fotograf Fredrik)

Vi andra åkte water taxi orgasm

Mudbath – say no more!

Fler som gärna tar ett lerbad!

Rastaman
Det finns endel rastafaris här så för att ta reda på lite om dem surfades det runt på nätet. Rastafari är lite luddigt och ostrukturerat kan man tycka. Det är en religion fast mer en dyrkan av en personlig gud, Ras Tafari, som blev Etiopiens kejsare Haile Selassi, och en social rörelse. Anhängarna förhärligar Etiopien som det förlovade landet och de kommer ”återvända” till Afrika när afrikaner slutar kriga mot varandra och ”gud” kallar ”hem” dem. Rastafarianer ser cannabis som en sakramental och djupt välgörande växt, fast det är inte uppskattat av alla i samhället (förstås). Rastafari finns främst på Jamaica och i afrikanska länder, men även på öar i Västindien där Storbritannien haft kolonier. Uppskattningsvis finns det mellan 200 000– 700 000 troende i världen. Strax efter Andra världskriget började rastafarianerna låta sitt hår växa ut till vad de kallade dreadlocks, inspirerade av att de sett kenyanska krigare som hade tvinnat sitt hår och låtit det växa som grenar på ett träd.

St Lucia
England och Frankrike slogs under många år för att vara ”ägare” till ön och ursprungsbefolkningen, Caribs, tog de ingen hänsyn till som de kolonialmakter de var. Sammanlagt bytte St Lucia ägare 14 gånger innan ön tillslut kom i brittiskägo och så sent som 1979 blev ön helt självständig. Idag bor det drygt 160 000 personer på ön och de är till 80% ättlingar till slavar och 90% av invånarna är katoliker. De talar engelska och fransk kreol som de numera även får lära sig att skriva i skolan.

Apropå skola så har ön fostrat två Nobelpristagare som udda nog är födda samma dag, den 23 januari, dock inte samma år:  Sir Arthur Lewis fick Nobelpriset i Ekonomi 1979 och 1992 fick Derek Walcott Nobelpriset i Litteratur.

Räddande ängel
Vi gjorde egen yoghurt på överfarten och den som smakat så gott har nu fått smak av ost, så det var bara att göra en ny sats. I affären fanns det bara 0% smaksatt yoghurt att köpa, och det fungerar inte. När Fredrik går runt i affären och svär på svenska över detta faktum dyker hon upp, vår räddande ängel. Lisa Kent, en svensk barnmorska som bott på St Lucia i massor med år och med anknytning till Falun (Jeanettes födelsestad). Lisa har frystorkad Kefirkultur hemma och lovar att lämna in det till Kenny på segelloftet i marian. Vilka snälla människor det finns på denna jord!

Det ska bli så gott – kefiren står och goar till sig.

Vår besättning och släktingar har lämnat skeppet och St Lucia, och alla har kommit välbehållna hem. Vi kommer att lämna St Lucia och för att gå ner till Bequia för att fira Jul och gå på bröllop. Mer om detta i nästa inlägg.