Det tog nästan en vecka, men nu börjar det kännas som att vi har landat! Vi hann hela vägen hem utan något regn och faktum är att vi inte har fått en droppe på oss sedan vi vände nere i Verona.

700 mil, 19 olika sängar i 5 länder på 21 dagar sätter sina spår och det har varit perfekt att ta det lugnt framför TV:n och OS-sändningarna. Nu har svenskarna kommit igång och vår puls höjts.

På vägen upp till båten passerade vi över den mäktiga Millaubron som 2004 var världens högsta bro på 343 meter, men 2009 så byggde kineserna en högre… Det var häftigt att åka över världens näst högsta bro.

När vi ändå är inne på världens högsta… i Belgien var vi vid världens högsta båthiss Strépy-Thieu. Tänk dig ett badkar som är 112 x 12 meter och som lyfter kanalbåtar 73,15 meter upp för vidare färd på kanalen.

Tillslut vill vi även berätta om ett boende utanför Köpenhamn som vi tyckte var en härlig upplevelse. Det var ett klassiskt Motell som var nyrenoverat i bästa 50-tals still med tillhörande Diner med milkshake och hamburgare. Det var bara rullskidskona som fattades och vi fick lite ”Fonzykänsla” för dig som vet vad vi menar.

Och slutligen, vår vana trogen har vi satt ihop ett bildspel på vår resa, så ta en koppkaffe och res med oss i ca 10 minuter.

Nu ligger vi lågt ett tag och återkommer när det är dags att åka till båten – fortsatt trevlig sommar önskar vi.

Jeanette & Fredrik

Nu har vi klappat på båten och det kändes väldigt bra, om än lite overkligt att den snart ska vara klar. Sjösättningen är fram flyttad en vecka till den 7 september kl 08:00 då det är högvatten i Treguier. Vi kommer självklart vara på plats! Därefter dröjer det cirka en vecka innan vi får flytta ombord och sedan blir det genomgång och testsegling, så vi räknar med att vara kvar i Treguier under hela september. Vår ambition var att filma ombord på båten men det är fortfarande en ”byggarbetsplats” så det går inte att genom en film få någon uppfattning. Dock lovar vi att göra en total båtgenomgång på film när vi väl har kommit i ordning. 

Det var så kul att besöka varvet och vi fick även se embryot på den första 70 fotare som de bygger, men fick vi inte ta bilder. Vi fick också reda på att vår båt är den 80:e båt Boréal har byggt, oavsett storlek, och när vi kom dit hade de 25 båtar i orderstocken och när vi åkte därifrån hade den växt till 27 båtar! Tillverkar man 10 båtar om året så förstår du att det är en viss leveranstid. Begagnade båtar går tydligen som smör i solsken, och de har en en väntelista på begagnat också. Eventuellt kan man tycka att de borde öka produktionen, men det har de inte för avsikt att göra, för de vill inte ha det för stort. Som det är nu verkar det vara en bra storlek på företaget och de verkar ha roligt och får  säkert en slant över.  Har man dessutom en orderstock på drygt 2,5 år så känns det nog bra. 

På vägen upp till Treguier passade vi på att bo på ett gammalt och slitet slott som var en mycket trevligt upplevelse med god mat och kul sällskap av ett yngre fransk par. När det var läggdags sa slottsfrun att vi skulle öppna båda fönster för på så sätt skulle vi inte ha några mygg. Fladdermössen skulle nämligen flyga in genom ena fönstret, flyga några varv i rummet och äta mygg och sedan ut genom det andra. Gissa vad vi låg och tittade efter innan vi somnade.

I Treguier kollade vi väderprognosen och insåg att vi måste börja röra oss norrut för att undvika det regnväder som är på väg in över Europa. Så återigen kör vi med regnet i hasorna! Visserligen har vi haft det otroligt varmt sedan vi nästan körde ifrån regnet i Verona, så det skulle kanske vara lite skönt med svalka. Fast att köra motorcykel i regn är inte kul så vi satte högsta fart. Nu, på söndag morgonen, befinner vi oss Danmark och ännu så länge har regnet inte hunnit ikapp. Nu ska vi bara försöka hålla distansen ut, för veckor på stålhästen börjar att ta ut sin rätt. 

Jeanette & Fredrik

Efter att vi legat still en dag i Hallstatt, en sanning med modifikation eftersom vi var på sightseeing hela dagen, så var det dags för lite ”backåkning” och göra som Hanibal och ta oss över alperna fast på motorcykel och inte elefant.

Vi började med Grossglockner passet i Österrike och till dig som tittade på filmen i förra blogginlägget kan vi meddela att vi var långt ifrån ensamma om att vilja åka över där denna strålande julidag. Eftersom det var en hel del trafik så var det inte helt lätt att få till symfonin i kurvor, men vi fick till det hyggligt emellanåt. Däremot var känslan och vyerna så bra som vi hoppats på och vi slog vårt höjdrekord på motorcykel rejält när vi fikade på Edelweissspitze och GPSen visade 2568 möh. 

Vi fick mersmak och siktade in oss på Stelvio passet i Italien som skulle vara ännu högre och vi fick ett nytt höjdrekord på 2796 m. Vägarna upp till Stelvio verkar användas som träning inför Giro d’Italia, vi tappade snabbt räkningen på hur många cyklister vi körde om i uppförsbackarna! 

Vi fortsatte och klämde även Gavia passet av bara farten men nu började regnvädret komma ikapp oss. Troligen samma som ställde till det lite längre upp i Europa. Vi verkade vara i kanten av regnet och försökte köra ifrån det söder ut, vi lyckades inte helt. Hursomhelst blev vi i alla fall nertryckta så långt som till Verona i Italien.

Sedan dess har vi hållit oss här nere för att undvika regnet över alperna och det har fungerat bra. Vi fick en fin tur över till Frankrike och körde genom Frankrikes Grand Canyon ”Verdon Gorge” och åkte även en bit på ”Route Napoleon”.

Vi tog tillfället i akt och hälsade på Åsa och Odd som håller till utanför Nice. Åsa är före detta arbetskamrat med Jeanette och för drygt 3 år sedan startade Åsa Klimakteriepodden. Den berör förstås inte alla våra läsare, men vi vill slå ett slag för den! Passa också på att kika in på @klimakteriekocken (Instagram), där finns tips till alla.

Nu ser det ut som att vi rundat regnet och kan ta oss torrskodda upp till Treguier där båten byggs och äntligen få se den. Om allt går väl räknar vi med att vara där på tisdag. 

Jeanette & Fredrik