Men först börjar vi med en världspremiär ”film time” på engelska.

 

Våra brittiska vänner, Mandy och Frank på Infinity B seglar svenskt, en 46 fots Najad som de hämtade i Henån, och under den senaste veckan har vi seglat och druckit afternoon tea tillsammans. De (och vi) är förvånade över hur många svenska båtar vi stöter på hela tiden. Lägger vi sedan till de norska och danska båtarna så tror de att hela Skandinavien är här och seglar. I förhållande till storleken på våra länder så har de helt klart rätt, vi är många som är ute och seglar.

Vi har promenerat runt på de flesta öar vi besökt, vi tycker det är ett bra sätt, om än varmt och svettigt, att bekanta sig med öarna.

På Tobago Cays upplevde vi hur det är att ligga för ankare i 10-15 m/s utan skydd från någon ö och endast ett rev som bryter Atlantens vågor. Vi sover i fören och där lät det som att vi var ute och seglar när vattnet forsade runt fören. Men det är bara att lita på ankaret och sova gott, vi har fuskat lite och använt appen ”Drag Queen” för att sova tryggt (ankarlarm som larmar om vi flyttar oss i förhållande var vi ankrade). Vårt ankarsegel har även fått visa vad det går för och vi måste faktiskt ge det högsta betyg. Nu när vi har ankrat i så här pass stark och ostörd vind har vi legat otroligt stilla vad det gäller att svinga på ankaret och ankarseglet har även stoppat det eventuella rullande som uppstår. En annan sak som också är bra med att ankra i mycket vind är att vindgeneratorn har levererat, så vi har fulla batterier hela tiden!

Windward Islands (Lovartöarna) – Martinique till Grenada
Tittar man på kartan ligger Karibien som i en båge från Florida i norr till Venezuela i söder, och Windward Islands ligger i den södra delen och här har vi tillbringat två månader. Att segla bland Windward Islands är en dröm, öarna ligger nära varandra och det blåser alltid från öster så det går att segla både söder och norr ut med vinden in från ”rätt håll”.

Martinique, St Lucia, St Vincent och Grenada är de största av Windward Islands, de har höga berg som fångar molnen och finns det regn i dem så regnar det, och på dessa öar finns det tropisk regnskog och ett frodigt landskap. Det har regnat lite mer eller mindre varje dag sedan vi kom, det gör inte så mycket eftersom det är så varmt, men på natten blir det lite jobbigt eftersom vi vill ha luckan öppen när vi sover.

De många och små öarna som ligger mellan St Vincent och Grenada är torrare än de stora öarna och har fina vita stränder och kristallklart vatten med fina rev att snorkla på.

Lite kort historia – Windward

Den europeiska koloniseringen av Karibien började med Columbus och under många år därefter krigade britter och fransmän om öarna, St Lucia (med invånare) bytte ”ägare” inte mindre än 14 gånger! Plantageägare skapade sig stora förmögenheter på sina sockerplantager där kidnappade slavar från Afrika tvingades att jobba. När slaveriet förbjöds föredrog de flesta fd slavar att inte jobba på plantagerna utan istället försörja sig på fiske och jordbruk.

Martinique, den nordligaste av Windward Islands, var nästan alltid i franska händer och även idag tillhör ön Frankrike och är därmed medlem i EU. St Lucia, St Vincent och Grenada är fd brittiska kolonier och nu självständiga nationer.

Den huvudsakliga sysselsättningen är turism, jordbruk och fisk, just turismen menar de har gjort mycket för öarna de senaste 30 åren. Rom produceras på nästan alla öar och Martinique har en stor Romindustri med smaksatt produkter ”Rhum Agricole”. På kryddön Grenada har de traditionellt odlat muskot och kakao. St Lucia och St Vincent har haft sin tyngdpunkt på bananer som de fått ett bra pris på genom en gynnsam garanti med Storbritannien, men denna blev upphävd eftersom det strider mot EU:s handelspolitik. 

De senaste dagarna har vi varit på ön Carriacou, vi ankrade i Tyrell Bay och gick till Hillsborough och hem tog vi lokaltrafiken, små minivans som far fram och tillbaka och tutar hela tiden. Det är bara att vinka till dem och finns det plats så stannar de och det är bara att klämma in sig, suveränt!

Imorgon lämnar vi Carriacou och seglar ner till Grenada som blir vår sydligaste punkt för denna gång, sedan vänder vi och går norr igen.

Nu har vi varit på både Mustique och Bequia. Vi promenerade runt hela Mustique och på ett par timmar hade vi sett det mesta och det var både vackert och exklusivt. Så här års är ön öppen för allmänheten att vandra runt på, annat är det 3 veckor före och efter jul då husägarna ”the rich and famous” vill ha ön för sig själva. Men på Basil’s Bar kan man alltid få en drink och en god bit mat. När vi var där var det bluesfestival och värd för eventet var Mr Basil Charles himself, här är en intressant story om Basil i Daily Mail (klicka på den blå texten). Av de drygt 100 villorna som finns på ön går det att hyra 75 av dem, och kock ingår! Villan Les Jolies Eaux ska ha tillhört Princess Margret och går att hyra för 30 000 USD/vecka, som hittat!

Under veckan på Bequia har vi promenerat runt nästan hela ön och passat på att dyka på rev och vrak, härligt och ganska klart i vattnet. Admiralty Bay på Bequia är ett naturligt stopp när man seglar söder eller norr ut, så det ligger ofta ganska många båtar här, och just nu hela sju svenska båtar. Vi har gjort många nya och trevliga bekantskaper och några kommer vi träffa på igen när vi vänder norr ut efter Grenada.

Seglingsvärlden är bra liten, samma dag som vi lade till i Bequia kom den tyska båten Hera och lade sig bredvid oss. Vi träffade dem första gången i Marigot Bay och båten är en riktig  klassisk skönhet. Vi fick reda på att de ska upp och segla Antigua Classic Yacht Regatta http://antiguaclassics.com/v1/index.php/2017-entries/, så nu har vi fått ytterligare en anledning att segla till Antigua. Förutom den vanliga besättningen om bord på Hera, Sophia, Claas och deras 8 månader gamla dotter Daphne så är Sophias kompis Vicky ombord i ett par veckor. Vicky tävlade för Tyskland i OS/Rio i 49:ers och hon känner Cecilia som är dotter till min syster Jessicas väninna – wow vad världen är liten!

Om du är intresserad av lite bilder på vår segling från A Coruña så har Fredrik gjort ett jättefint bildspel som du hittar under BILDER/Bildspel 2016. Och inom kort har Fredrik lovat att klippa ihop en dykfilm!

Imorgon seglar vi vidare söder ut mot Myreau tillsammans med Mandy och Frank på Infinity B, och när vinden lägger sig lite till åker vi ut till reven vid Tobago Cays och snorklar/dyker.

Här är en karta på var vi varit så här långt i Karibien.

Vi hade hört att St Vincent har problem med kriminalitet, men vi var ändå nyfikna på Blue Lagoon och Young Island.

Första natten valde vi att tillbringa i marinan Blue Lagoon, det var bekvämt för där finns tull och immigration så vi kunde lätt checka in i landet St Vincent och Grenadinerna. Marinan och hotellet var i sig helt OK, men brygganläggningen hade sett sina bästa dagar. Hamnkaptenen bad oss att inte hoppa ner på bryggan och vi förstod honom när vi såg i vilken kondition plankorna var och det saknades knapar/ pollare lite här och var. I övrigt så var det inte värt pengarna att ligga i marinan, vi fick en rullig natt med mycket slit och ryck i tamparna.  Vi beslöt oss därför att lägga oss på en boj precis utanför Young Island och dess hotellanläggning i hopp om att vi skulle vara trygga där.

Vi låg ca 50 m från sandstranden och den brygga, där den lilla passbåten som tar gäster till och från hotellet, lägger till. På lördagskvällen var det ett trevligt steel band som spelade vid hotellbaren så vi beslöt oss för att åka in med jollen och lyssna och se lite bättre.  När vi efter 1,5 – 2 timmar återvände till båten upptäcker vi att det är blött på durken. Självklart blev vi fundersamma, hade det kommit en regnskur som vi inte noterat och hade vi då glömt någon lucka? Efter ett tag förstod vi att vi hade haft ovälkommet besök! Någon hade kommit simmandes, klättrat upp i fören och tagit sig ner i luckan i fören som var stängd, men tyvärr inte låst från insidan. Vi blev av med två stycken Iphones (en var visserligen en backup iphone), Fredriks dykklocka och vår stora LED ficklampa. Vi hade kunnat bli av med mycket mer, datorer, Ipads, kamera mm, för allt låg i princip framme och väl synligt.

Mannen som kör passbåten var mycket hjälpsam och ringde polisen samt körde sedan ut dem till vår båt så att de kunde skriva en rapport.

Kriminalitet av detta slag är ett stort problem för St Vincent och dess turistnäring, många seglare väljer i dag att bara segla förbi St Vincent och det gör de rätt i! Vår mooring/boj kille, Jimmy, var mycket bedrövad och han berättade att hans ”bojaffärer” har minskat rejält och han är mycket bekymrad för framtiden.

Vi har rapporterat händelsen till Caribbean Safety and Security Net, en organisation som förmedlar denna typ av information via e-post till ett stort antal långseglare. Så m a o, dålig publicitet för olika hamnar och ankringsplatser sprider sig som en löpeld.

St Vincent har ett stort arbete framför sig för att komma tillrätta med sina problem och att tvätta bort sitt dåliga rykte, sådant brukar ta lång tid. Det är synd för det är en vacker ön som har så mycket potential och nu ska de också få (eller har redan) en internationell flygplats som innebär än fler turister som kan bli rånade!

Vi har lärt oss en läxa, men som sagt det kunde ha varit mycket värre.

Nu lägger vi detta bakom oss och drar vidare till kändis ön Mustique.