Vi hade ju startat vårt sommarprojekt innan vi drog i väg på MC till Norrland och vi kan nu meddela att vi äntligen är i mål. Okej några små detaljer återstår.

Vi har även fått nya grannar, men dem har vi inte pratat med ännu och de tror antagligen att det är proffsmålare som är här och jobbar, eftersom vi har målat från morgon till kväll och sedan försvunnit eftersom vi stupat i säng. Snart får vi nog ge oss till känna och berätta att det är vi som bor här.

Som om vi inte skulle fått nog så har vi nu köpt ut 40 liter täcklasyr och packat bilen med alla målningsgrejer för att dra till Fjätervålen/Idre för att måla familjens fjällstuga som behöver lite kärlek också.

Vi har nämligen tänkt spendera större delen av vintern i Fjätervålen och på så sätt försäkra oss om att få en riktig vinter som vi, hör och häpna, har saknat så mycket!

Buskuddens måleri
Jeanette & Fredrik

Sist vi hörde av oss var vi i Ammarnäs och såg den berömda potatisbacken https://sv.wikipedia.org/wiki/Potatisbacken. Nu har vi tagit oss hela vägen så långt norr ut man kan komma i vårt avlånga land utan att åka in i våra grannländer och sedan kommit hem igen. Vi var fram till både den norska och finska gränsen och vände. Troligen hade vi kunnat smita över till Norge på någon mindre väg men det avstod vi ifrån som de skötsamma och laglydiga människor vi är.

Vi gjorde ett nostalgistopp i Boden där Jeanette utbildade sig till sjuksköterska och vi stannade på platser där våra släktingar levt och kände historiens vingslag. De flesta nätter bodde vi på hotell och de nätter vi campade minns vi med värme även om det var kallt! En av resans höjdpunkter var när Annika och Jocke förlovade sig.

Vi åkte mycket grusvägar och utöver dem försökte vi hålla oss till små vägar, så vi fick se mycket.

Efter 540 mil och många timmar på mc kan vi konstatera att vi har ett fantastiskt land och att norra Sverige är väl värt ett besök.

Om du tvivlar så kommer här några fler bilder och vill du ha mer bevis har vi satt ihop ett bildspel.

Så har vi då till sist kommit till bildspelet från vår Norrlandsturné.

Jeanette & Fredrik

Vi mötte upp vår resesällskap Annika och Jocke i Funäsdalen där Annikas pappa bor. Där det bjöds på ett mycket trevligt grillkalas utomhus och med Corona avstånd.

Dagen efter tog vi vägen över Flatruet som är Sveriges högst belägna allmänna väg. Det trodde vi inte att den högst belägna vägen (975 m ö h) går mellan Härjedalen och Jämtland. Det finns en vändplan vid Nipfjället i Dalarna som ligger på 1003 m ö h men den räknas inte riktigt eftersom den är privat. Vi trodde nog att de högst belägna vägarna låg längre norr ut.

Färden gick vidare över Stekenjokk och vildmarksvägen. Det är en otroligt fin väg och med vackra vyer som är svåra att beskriva och visa, här några bilder men de ger inte riktigt naturen rättvisa.

Nära Fatmomakke, som är den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet https://southlapland.com/fatmomakke, var det dags för den första tältnatten och vi hittade ett fantastiskt ställe med vindskydd och t o m en liten brusande älv. Dock var dygnstemperaturen i lägsta laget och det blev väldigt kallt på natten (2 grader) men när solen gick upp och värmde upp tälten så blev det så skönt att vi sov till halv tio.

Nu måste vi erkänna att solen gick ned kvart i tolv och upp halv tre så det blev en kort natt. Vi har en liten bit kvar till midnattssol och då hoppas vi att den kommer att lysa rakt på tälten hela natten, för tälta kommer vi göra igen! Det är en stor frihetskänsla att umgås så nära naturen.

Devisen ju mindre väg desto bättre gäller för oss så vi tar oss så sakteliga norr ut. Är det dessutom grusväg så blir de som sitter bakom styret extra glada. Vi som sitter bakpå kan bara slappna av och åka med och njuta av utsikten.

Detta inlägg slutar vi i Ammarnäs och potatisbacken.

Jeanette &Fredrik