På kvällen efter att vi publicerade vårt förra blogginlägg fick vi ett bud på Bushpoint och det har vi accepterat, så nu får Atlanten vänta!

Som du kanske kommer ihåg har vår båt varit till salu eftersom vi har beställt en ny. När vi var i Miami i början av mars kom ett kanadensiskt par och tittade på Bushpoint. De tyckte om vad de såg, men sedan dök viruset upp de ville avvakta, vilket vi naturligtvis hade största förståelse för.

Vi seglade vidare och gjorde så småningom en plan att segla över Atlanten och vi handlade massor av mat så vi skulle klara oss i två månader, lagade och fryste in. Sedan pratade vi med vår mäklare om att han kanske skulle tala om för kanadensarna att båten kommer lämna denna sida av Atlanten inom ett par veckor. Sagt och gjort och då säger kanadensarna att de vill lämna ett bud och köpa båten i Florida där vi ligger nu! WoW! Vi kan förstå kanadensarna för att vill man ha en Allures 45 och inte vill köpa en ny, så finns det inte så mycket att välja på. Vad vi vet finns det en till Allures 45 till salu, men den ligger i Frankrike och är 5 år äldre.

För oss hade den perfekta tajmingen varit att det stod en köpare på kajen i Sverige när vi kom hem, men med tanke på hur världen ser ut just nu så är detta så nära den tajmingen vi kan komma. Vi är förstås lite dubbla eftersom vi har förberett oss och sett fram emot äventyret över Atlanten. Visserligen har vi ju redan seglat över Atlanten en gång, men från detta håll ska det vara lite tuffare och det hade vi gärna haft under bältet. Sedan hade det också varit skönt att vara ”off grid” och slippa tänka på Covid-19 under tiden och hoppas på att det lugnat ner sig när vi kom över på andra sidan.

Från början trodde vi att båten skulle vara för dyr för USA marknaden eftersom den är momsad i Sverige, men med tanke på att US dollarn är så stark gentemot svenska kronan så är vi riktigt nöjda. Budet är accepterat och är processen igång. Men lite typiskt att detta händer efter två dagars storhandling på Wal-Mart och matlagning. Nu får vi skifta fokus och förbereda båten för en besiktning innan överlämnandet. Hur vi ska göra med allt som vi har handlat och lagat vet vi inte, antagligen kommer vi göra våra båtgrannar väldigt glada.

Jeanette & Fredrik

Du kanske minns att vår ursprungliga plan var att segla den norra rutten hem och besöka bl a Grönland, sedan kom Covid-19 pandemin. Den planen skrotar vi nu dels för att i stater längre upp, t ex Rhode Island och Maine, så är det 14 dagars karantän om man kommer från en annan stat. Vi vet att USA håller på att öppna upp och även om det skulle bli helt öppet så tror vi inte att det kommer vara som vanligt. Lägg där till att Covid-19 inte försvunnit, och vår sjukförsäkring gäller bara för 90 dagar i USA och går därmed ut den 15 maj. Enligt vår tidigare plan skulle vi ta en kort resa till Kanada och därmed komma tillbaka till USA med 90 nya dagar och oförsäkrad i USA känns minst sagt ”risky”.

Att vi missar USA:s öst kust, Newfoundland, Grönland, Island och Färöarna tycker vi förstås är jättesynd, så har dem kvar på listan ”Länder att segla till”. Vi kanske skjuter på Patagonien, vi får se ”Sailing plans are written in the sand at low tide”.

Vi börjar bli klara med att fylla på våra förråd så att vi är bunkrade för att kunna segla hela vägen hem utan att behöva stanna och handla. Vi har börjat lagat mat och frysa in i portionspåsar.

Hur ser då planen ut?

Runt månadsskiftet börjar vi sakta röra oss norr ut för att gå i s.k. självkarantän vilket innebär minimal (ingen) kontakt med andra människor och inga besök i affärer.

Så i mitten på maj kommer vi vara helt säkra på att det inte finns någon Covid-19 ombord och då är vi redo för att ta oss an Atlanten.

Vi tar sikte på Bermuda som ligger 4–5 dygn ut i Atlanten och om vädret är bra och allt funkar så fortsätter vi utan att stanna. Då styr vi mot Azorerna som ligger ytterligare 12–14 dygn bort. På Azorerna kan vi stanna och vila och skulle vi behöva kan vi även proviantera och fylla diesel innan vi fortsätter 8–10 dygn till Europa, sedan är vi ju nästan hemma! Teoretisk är det väl 6–7 dygns segling kvar när vi kommer till engelska kanalen, men i Europa finns det hamnar där vi får komma in och vila.

Efter att vi lämnat USA:s östkust kan det hända att det är mer fördelaktigt pga. vindar att segla upp mot Skottland istället för mot Azorerna. Då kommer vi in norr om Skottland och det tar ca 22 dygn, det blir visserligen en kortare rutt, men vi får segla fler dygn utan stopp.

Vi hoppas naturligtvis på att det ser annorlunda ut i Europa när vi kommer så långt och att det finns många platser att stanna på. Oavsett var och hur länge vi stannar så förstår du att det kommer ta en stund att komma hem.

Till syvende och sist är det vädret som kommer att bestämma och du kommer kunna följa oss hela vägen med satellit tracking. Det håller även på att etableras en ”Predict Wind tracking” grupp där du kommer kunna följa flera segelbåtar som ska över Atlanten. Länkar och information om detta kommer lite senare.

Det är ganska båtar som är på väg över till Europa från olika ställen och vi tror att det är fler än vanligt. Det pratas om att man inte vill lämna sin båt i Karibien eftersom det är osäkert om och när man kan åka tillbaka till sin båt. En annan reflektion är att många av öarna/länderna i östra Karibien är mycket beroende av turism och den lär ju ha avstannat och frågan är när den kommer igång igen. Ländernas/öarnas ekonomi är inte lysande från början och får de ingen hjälp utifrån kommer det bli tuffa tider.

Jeanette & Fredrik

Vi hade mycket sköna påskdagar hos Arne i Orlando. Dagarna startade vi med långpromenader, vi badade i poolen, åt för mycket mat och spelade sällskapsspel. Mest spelade vi Farkle som är ett lättsamt tärningsspel och en kväll spelade vi Monopol. Vi kan väl säga att kvinnlig list övergick männens förstånd trots att Centrum och Norrmalmstorg inte ingick i fastighetsbeståndet.

Nu är vi åter i båten och har återgått till våra rutiner med träning och vi är ju väldigt lyckligt lottade som kan röra oss fritt och bl a cykla och handla när vi vill. Flera båtar som vi känner ligger ankrade i vikar på öar i Karibien och är riktigt vingklippta, de får i princip bara vara på sin båt och inte ens simma runt den! Vi kan förstå att folk börja känna av lappsjuka, men det engelska uttrycket ”cabin fever” är kanske ett bättre uttryck när man befinner sig på en segelbåt. Saxat från wikipedia ”En person som fått lappsjuka känner ett starkt panikartat begär av socialt umgänge vilket gör att personen i fråga känner sig instängd. Tillståndet botas genom att träffa andra människor”.

Vi är med i seglargrupper på Facebook och i dem har det börjat smidas hemseglingsplaner. Vi har som du vet flera idéer och våra tankar snurrar för fullt så nu har även vi börjat hamra på en plan.  Vi tänkte dock lämna den som en sk. cliffhanger, så att du har något att se framemot till nästa inlägg. Dessutom behöver vi sova på saken!

Jeanette & Fredrik