Du kanske kommer ihåg att vi i förra blogginlägget berättade att Fredrik hade ett litet tandproblem. En del av problemet är nu löst och givit oss ännu en historia att berätta.

Men först några ord om Belize. Guatemala anser att Belize tillhör dem, i alla fall halva Belize. Men varför då? Som vi skrivit på bloggen bodde Mayas i Guatemala, Belize, Mexico och delvis i Honduras. Sedan kom spanjorerna och lade beslag på bl a Guatemala, men till det som nu är Belize kom brittiska smugglare och sjörövare att bosätta sig på 1600-talet. Något senare kom Belize att tillhöra England och England drev som bekant slavhandel, ca 50% av befolkningen är ättlingar till spanjorer/mayas och ca 25% är kreoler med huvudsakligen afrikanskt ursprung.

Belize hette British Honduras under tiden som det var en brittisk koloni, dvs fram till 1973 då namnet ändrades till Belize. Men självständigt blev inte landet förens 1981 eftersom Storbritannien och Guatemala inte kunde komma överens om gränsen. Först i början av 1990-talet erkände Guatemala Belize självständighet. Men Guatemala har aldrig accepterat gränsdragningen och fortsätter hävda 11 000 kvadratkilometer av södra Belize. Det motsvarar ungefär halva landet! I gränsområdet mellan länderna fortsätter Guatemala att bygga nya bosättningar. Belize har nästan 400 000 invånare som pratar engelska och en variant av kreol.

Tillbaka till ”vår” tandläkare. På Tooth Fairy Dental Clinic lyckades tandläkaren rädda Fredriks tand och det blev en rejäl rotfyllning som tog drygt 2 ½ timme med tillhörande bedövning. Den var så kraftig att Fredrik såg ut som han fått påssjuka eller en stroke efteråt och nu har han ett blåmärke på kinden så det ser ut som han fått en snyting! Men allt gick bra och tanden fick en temporär lagning och både Fredrik och tanden behöver vila innan den kan byggas upp igen. Vi tyckte båda två att tandläkaren såg väldigt bra och vi fick senare reda på att hon varit med i Miss Belize och representerat landet 2003 i Miss World!

Eftersom tandläkaren inte rekommenderade dykning så bestämde vi oss för att lämna Belize. Vi fick ett bra väderfönster och seglade de 300 nm som tog nästan 2 dygn upp till Isla Mujeres i Mexico och vi lyckades fånga en ”sailfish” som är den snabbaste fisken i havet.

Nu är det spanska som gäller igen och vi är så kallade gringos… Det finns flera myter om ordet Gringos och vi tycker att den bästa är den om att amerikanerna under den nordamerikanska invasionen (1846-1848) hade gröna militärkläder och Mexikanarna, som inte tyckte om att vara ockuperade, lär ha sagt ”Greens go home” men eftersom deras engelska uttal inte var det bästa så lät det som Gringos. Men ordet gringo finns dokumenterad i den euroepiska spanskan redan i mitten av 1780-talet, så det är nog som sagt en myt.

Här på Isla Mujeres kommer vi att ligga och vänta på ett väderfönster för att ta oss vidare till Kuba. Som det ser ut nu kommer vi i alla fall att vara kvar här över jul men hoppas på att få ett fönster som är tillräckligt stort så vi kan fira nyår i Havanna. Vi behöver ca 2 dygn för att segla till Havanna, men vi vill ha lite marginal så vi ser gärna 3 dygn med bra förhållanden. 

Hursomhelst kan vi inte klaga på väntplatsen, för Isla Mujeres är ett fantastiskt ställe och ett riktigt semesterparadis. Här ligger flera båtar som vi känner och några nya som vi kommer att fira jul med. Sedan har vi ju Fredriks tand som ska fixas också, det visade sig att det behövdes sättas på en krona på tanden och det ska tydligen ordnas under nästa vecka. Fortsättning följer…

Jeanette & Fredrik