Slutet på Höga Kusten och vår resa

Efter Örnsköldsvik och hockeymatchen styrde vi mot Bönhamn i solsken och liten vind så vi fick använda motorn. Bönhamn är en liten idyllisk hamn med sjöbodar och här är säkert fullt av liv på sommaren.

.Bönhamn 1 Bönhamn 4

Bönhamn 2 Bönhamn 3

Nu var allt dock stängt och tillbommat och båten som normalt tar passagerare till Högbonden hade slutat gå för säsongen, så vi tog vår jolle och åkte dit. Vi lade till vid den stora bryggan, där passagerarbåten lägger till, och därifrån går en linbana upp till fyren. Fast linbanan är inte till för persontransport så vi fick vackert gå upp till fyren som låg drygt 400 m uppåt. Det var en ganska enkel och skön promenad tyckte vi som klättrat upp för Skuleberget! Högbonden har ett gulligt café och ett vandrarhem, en vacker sommardag skulle det nog vara magiskt att vakna här uppe och äta frukost i den fina lilla trädgården med havet nedanför. Vandrarhemmet var öppet och några gäster hade de så här i början av oktober. Här kan du läsa mer om Högbonden

Högbonden 1 Högbonden 2

Vi sov en natt i Bönham och nästa dag kryssade vi oss ner till Lustholmen, 27 nm så vi fick en kryssande ”omväg” på 10 nm, utan kryssande var det bara 17 nm till Lustholmen. Solen lyste och det var bara lite för kallt i vinden, men så börjar ju senhösten närma sig med stormsteg, det går fort nu.

Lustholmen kan vi varmt rekommendera om ni befinner er på Höga Kusten. Lustholmen är Härnösand Seglingssällskaps (HSS) klubbhamn vid Ångermanälvens mynning och en så välskött klubbhamn, t o m så här sent på säsongen hade någon städat samma dag vi var där! De hade en bastu, en super bastu och med en fantastisk utsikt. Bastun var vedeldad och på sandstranden fanns det hur mycket ved som helst att elda med – det var en härlig upplevelse.

Lustholmen bastu 3 Lustholmen bastu 2

  Lustholmen bastu 4 Lustholmen bastu1

HSS klubbhus har en helt egen historia. Inför Härnösandsutställningen sommaren 1935 lät Mo och Domsjö bygga en modell av Gideå herrgård i Örnsköldsviks kommun, för att ha i företagets monter. Denna modell fick sedan HSS köpa för 300 kr efter utställningen och återuppförde som klubbhus. Invigningen skedde i samband med Härnön Runt 14 juni 1936.

HSS Klubbhus

Vi har dåligt med vind, men vi seglar på så gott det går, men det blir en hel del ”motoriserande”. Vi for vidare och nästa stopp blev Söråker. Vi hade tänkt att gå till Kattskär, men där var det trångt och grunt och en omarkerad led… vi hoppade Kattskär och då stod Söråker på tur. Inte alls en kul hamn, vi låg nedanför en byggkran! Vi lagade mat och lade oss tidigt för att nästa dag runda Alnön och gå till Sundsvall.

”Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg”

Alnön har ett idealiskt läge mellan Indalsälven och Ljungan och med perfekta hamnar i Alnösundet. Här byggdes sågverken tätt. Som mest var 16 sågar i gång samtidigt. När Elias Sehlstedt blickade ut över Alnön från Sundsvall inspirerades han till den berömda frasen ”Och hela hamnen som en spegel låg. Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg” (1852). Vi såg inga sågar bara rester av gamla lastkajer i trä, men det  vi såg av Alnön var jättevackert. Vi passerade under Alnöbron.

Påväg in till Sundsvall passerade vi Ortvikens pappersbruk – det luktade inget, men det var mycket rök.. Därefter var det dags att gå under ännu en bro.

Ortvikenspappersbruk

I Sundsvall roade vi oss med restaurangbesök både till lunch och middag, det finns otroligt många restauranger i city. Vi passade även på att gå på bio och såg Woody Allens senaste ”Irrational man” som gav en del att fundera på. Sundsvalls gästhamn var toppen fin och ligger helt centralt, nära Casinot.

Casino

Men nu börjar det bli riktigt kallt!

Frost ombord

Vi funderade på vår hemfärd och var vi ska stanna efter Sundsvall. Nu var det onsdag morgon den 7 oktober och prognosen sade liten vind och från fel håll under onsdagen och torsdagen. Fredagen såg lovande ut med fantastisk segling med rätt styrka och riktning på vinden. Vi planerade och vårt första stopp var Lillubban ca 25 nm söder om Sundsvall. Det är en klubbhamn och den var också helt stäng, delar av bryggan hade plockats bort och bastun var flyttad till en säker vinterplats. Det var en mulen kväll och vi lade oss tidigt för att nästa morgon kasta loss runt sextiden. Eftersom det var mulet och vi lade oss tidigt missade vi helt norrskenet som visade sig från norr till söder i Sverige, jättesynd.

Nästa dag kastade vi loss från Lillubban och styrde mot Söderhamn, vi gick för motor eftersom det inte blåste något… solen sken och vi kollade prognosen för fredagen som tidigare utlovat ”fantastisk segling”.

Kapten har det mysigt i solen

Men nej, nej, nej! prognosen var ändrad till INGEN VIND. Vi har köpt en segelbåt, vi vill segla!

Vi gick igenom våra möjligheter, skulle vi gå till Söderhamn, eller skulle vi ta ett nattstopp på Storjungfrun eller ska vi nattsegla (läs motorisera) hela vägen hem?

Det är inte bara vi som har nytta av vinden, även fåglar, så vi fick en fripassagerare som passade på att vila hos oss en dryg kvart!

Fripassagerare

Det blev nattsegling/motorisering. Gissa om det är mörkt i Östersjön, jättemörkt, inte en båt sågs på AIS eller på radarn under hela natten. Det var stjärnklart så det hade gärna fått vara norrsken denna natt. Mitt pass fram till midnatt var jättelugnt och jag såg ett upplyst område strax styrbord 30 minuter bort (ca 3 distans). Det var upplyst som om det var ett tivoli, men några kulörta lyktor saknades. Jag kollade på sjökortet och det var Forsmark, men jag glömde fota. Jag tror inte jag sagt det, men det är Fredrik som tar de flesta av våra fina foton och han är även den som filmar mest.

Natten var lugn och skön, vi delade in kvällen och natten i 4 timmars vakter, även om jag fick lyxen att sova mellan ett och halv sju!

Totalt gick vi för motor 29 timmar och 165 distans från det att vi lämnade Lillubban och kom fram till Söderöra. På Söderöra mönstrade jag av och tog bil hem till huset. Det var riktigt kul att komma hem. Allt var sig likt och efter ett par timmar kändes det inte som att jag varit borta.

Fredrik och båten lämnade jag kvar på Söderöra där Fredrik, i och med att vi kom hem lite tidigare än planerat, kunde vara med sina gamla arbetskamrater för en helg med samkväm av olika slag, bastu var ett av dem.

Jag passade på att träffa föräldrar, syster med familj och så fick jag rå om Erik en stund också innan han tog tåget till Lund och GMU (grundläggande militär utbildning).

Ja, så var äventyret över för denna gång… tack för alla trevliga hälsningar och kommentarer, det är jättekul att läsa!

Nu ska vi planera för avsegling våren 2016!

2 thoughts on “Slutet på Höga Kusten och vår resa

  1. Så kul att ni kommit hem?. Tack för era berättelser, känner mig nästan allmänbildad tack vare er. Ses snart/kram

Vad kul att du vill lämna en kommentar