Yes! Nu seglar vi! För fulla segel, stor och gennaker är uppe så det rör på sig, vi gör mellan 6,5-7,5 knop – underbart! Vi hoppas nu att vi är igenom stiltjeområdet och med lite tur och med vindguden på vår sida ska vi nu kunna segla ända in i mål med samma goda fart. Detta är i alla fall vad vi önskar oss vid varje stjärnfall vi ser på våra nattpass och det är otroligt hur många man ser nu när man har perfekta förutsättningar.

Igår kväll passerade vi 999 nm kvar till St Lucia och det firade vi med två flaskor bubbel, två små ytte pytte små piccolo flaskor så ni behöver inte bli oroliga! Nu håller alla ombord på och räknar i huvudet om deras gissning håller när vi är framme. Vi vet inte vad de andra har gissat utan det ligger i ett förseglat kuvert som öppnas efter målgång. Hoppas ni är några stycken som också har gissat, vi på båten är naturligtvis inte med i er tävling utan har en egen.

Annars är vi väldigt nöjda med att vakna upp till strålande sol och ett glittrande hav och när det blir för varmt sätter vi upp biminin. Det går ingen nöd på oss och vi fördriver tiden med att gå vakt, läsa, titta på tv serier/ film eller bara låta tankarna vandra när vi tittar ut över öppet hav.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

Gårdagen bjöd på ett mycket härligt badstopp och detta är ju andra gången vi badar på 5000 m djup så nu kändes det mer normalt. Det är ju skönt när man inte behöver fundera på vad det är för botten.

Efter en hel natt med motor för att ta oss snett söder ut så försökte vi segla i tre timmar nu på morgonen i mycket lätta vindar, men gav upp när vinden gick ned till 2,5 m/s så nu motorerar vi igen.

I morse såg vi en boll komma flytande mitt på Atlanten och vi konstaterade att det måste vara Wilson (Tom Hanks kompis från filmen Cast Away).

För alla teknikintresserade så kommer här feedback på hur släpgeneratorn fungerar.
Det visar sig att vid ca 5- 5,5 knops fart så är vi neutrala i vår strömförbrukning. Det vill säga att släpgeneratorn håller undan för all elektronik ombord. D v s hela navigationssystemet med plotter, VHF, AIS, autopilot samt kyl, frys och de eventuella mobiltelefoner som är på laddning. När det går fortare så rinner det in sköna ampere.
Vi är till och med tvungna att koppla ur den i bland för att vi har för mycket ström. På dagtid när solcellerna hjälper till kan vi köra watermakern utan att vi förbrukar ström. Vi har visserligen Schenkers lilla watermaker som gör 30 liter i timmen och som drar bara 9 amp.

Vår vattenplan för vår överfart ser ut som följande. Vi har två tankar ombord. Den ena på 275 liter och den andra på 110 liter. Systemet tar från den lilla tanken och vattnet som watermakern gör går till den. Vi använder enbart den lilla tanken och har den stora som backup ifall vi inte kan producera vatten och så länge watermakern fungerar så kan vi slösa med vatten. Vi kör watermakern 2-3 timmar per dag beroende på om någon har duschat. Vi har endast kört elverket 3 halvtimmar och det för att vi har kycklingar ombord som vill ha varmvatten när de duschar.

Så här långt är vi supernöjda med släpgeneratorn och det känns otroligt skönt med mycket ström och flera källor som det kommer ifrån.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik

Efter ett okej seglingsdygn där vi haft närkontakt med två stycken valar och en behaglig framfart så lyckades vi pricka in ett stiltjeområde eller vi tror nog det var området som prickade in oss. Så nu är motorn igång igen och enligt våra prognoser kommer den att vara det tills imorgon bitti.

Av de båtar som har gått mer söderut verkar de ha kört mycket motor och flera båtar har tydligen gått till Kap Verde och tankat. Så det känns rätt skönt att ha rätt stora dieseltankar i förhållande till motor. Vi har 550 liter och motorn drar ca 2,5 – 3 liter i timmen så vi kan köra en stund.

Nu när det är lugnt passar vi även på att baka lite. Hitintills har vi bakat IKEAs rågbröds mix och den ger vi klart godkänt. Men nu blir det surdegsbröd på den surdeg som vi har försökt vårda/mata, man verkar kunna misshandla den rätt rejält och ändå överlever den. Eftersom det nu finns plats i frysen så blir det storbak för vi vet ju aldrig när det blir så här lugnt igen.

Året ARC rally kommer nog inte gå till historien som ett av de tuffaste åren vilket vi är tacksamma för. Men ändå lyckades Rambler 88 i racingklassen sätta ett nytt ARC-rekord när de gick i mål den 28/ 11 kl 19:45. De kapade rekordet med en timme och tio minuter. Helt sjukt, då hade vi inte ens kommit halvvägs. Fast så är det ju för väldigt många som åker Vasaloppet också.

Vi kämpar på och njuter och idag blir det nog ett bad stopp. Det hade nog inte Rambler besättningen tid med och de åt säkert frystorkat och hade avsågade tandborstar. Vi är inte bittra.

Allt väl ombord och vi kämpar på.
Jeanette, Tova, Erik, Fredrik och Fredrik